Ni andra aspergerare, och vänskap?

[MiaMia]

Om sonen faktiskt vill hålla sig ren för att fungera socialt, men behöver påminnas för att få det gjort så är det en hjälp att du säger till. Tjat är när man säger till för att påverka någon att utföra saker enligt dina egna önskemål om att det ska göras. Liten men viktig skillnad. Om både sonen och du tycker att dina tillsägelser är en fungerande metod, så kan du bara lägga bort känslan av tjat och fortsätta så. Bara ni pratar om det och gör en överenskommelse om vad, när, på vilket sätt osv

Om han vill kunna vara självständigare så hitta ett annat hjälpmedel som stöttar honom i att påminnas om när det är dags att utföra aktiviteten.
En rutin med fasta tidpunkter, som ett schema kan vara alternativ. Lista där alla punkter ska prickas av innan du går till skolan? Eller koppla ihop saker till processflöden, typ från frukostbordet går jag alltid direkt in i duschen.

Kan han inte alls känna igen svettlukten om du frågar? Om ni luktar på rena och smutsiga kläder och övar på att bedöma vad som är ok och inte. Då kan det fungera att medvetet planera in tillfällen då man ska kolla av hur man själv luktar. Om han kan bedöma men bara glömmer bort att tänka efter ifall det behövs eller ej. (värdefullt att kunna som äldre, men bara en rutin är enklare)

När det är så många praktiska moment som är svåra undrar jag om en arbetsterapeut på habiliteringen skulle hjälpa er? Det kan vara på olika ställen i processen från tanke till fullt genomförd handling som det trasslar till sig i hjärnans arbete med att styra det hela. Och därför olika hur man bäst stödjer.

Om han själv börjar tänka att det är onormalt att inte kunna så är sluta visa inte en lösning, för då kan han väl inte bli bättre. Men kanske få hjälp med att göra det på ett sätt som fungerar bättre.
Men kan ju också vara att det faktiskt är för mycket att kräva att han ska klara just dessa sysslor av olika skäl. Svår balansgång.
.
Ett exempel kan vara att det behövs absurt detaljerade instruktioner. Inte visa - se på - härma.
Utan förklara exakt vilken funktion varje del av rörelsen fyller och hur man märker om det fick rätt effekt. Och öva många gånger med detaljerad feed-back tills det sitter som ett uttantillärt mönster.
(gnugga in tvålen på utsidan av armen, tre gånger upp och ner, fick du med alla ställen, vänd armen och gnugga insidan tre gånger, armhålan, här kan det bli extra mycket svett, kolla om du har tillräckligt med tvål i handen, fem cirkelrörelser, andra armen samma sak, utsida tre gånger...).
Att bara säga tvåla in dig blir för stort och abstrakt. Testa hur det känns om man trycker olika hårt med handen vid gnuggandet och tala om vad som är lagom för att det ska ge effekt. Hur märker man om allt schampo blivit ursköljt eller inte?
Vissa är hjälpta av bildstöd eller listor över delmomenten.
Kanske jobba med bara en aktivitet år gången tills den sitter?
Skulle sonen vara motiverad och intresserad att vilja satsa på det själv?

För mig ligger nyckeln till om det blir positiv hjälp eller pressande krav mycket i att du kan prata med honom och göra en plan som båda är ok med hur de olika sakerna ska antingen jobbas med eller läggas åt sidan för tillfället. (ingen barnerfarenhet så tänker generellt, inte exakt hur det anpassas till hans ålder)

 

[gul_zebra]

@gul_zebra Har alltid hatat scheman även i skolan. Slutade med att jag sket i skolarbete när specialiserade lärare skulle hjälpa mig och ''alla med AS älskar schema och struktur'' de förstörde hela glädjen med skolarbeten.
Älskade historia, gjorde 8:annts historia nivå i 7:an men fick inte fortsätta med det för specialisterna. Då var det 35 minuter för varja ämne varvat över hela dagen.
Klagade till morsan oc fick sen göra som jag ville. På 35 minuter har jag just börjat bli intresserad av någon och inne i ett flow, och då ska jag sluta?

Aspie var ett fint ord

Herregud Vilka stolpskott. Är man riktigt duktig på ett ämne så borde det ju helt klart uppmuntras och inte tas bort. Och 35 minuter, alltså... Jag har nog aldrig någonsin stött på en så kort lektion, hur i hellskotta tänkte de där Lång startsträcka som min arbetsterapeut uttryckte det är ju ganska basic för asperger liksom.

Ja visst är det! Låter så jäkla bra

 

[Fenestra]

Tack för att ni delar med er, det hjälper mig otroligt mycket att få läsa ur lite äldre tjejers perspektiv. BUP o habiliteringen i all ära men att få lyssna på era upplevelser är värdefullt, så tack snälla.
Gällande skolan har ju vår tös anpassad studiegång, hon gillar att laga mat mm så vi fick igenom att hon gör sin hemkunskap nu. Ett tag ville hon bli biodlare för att rädda världen, nu vill hon ev bli konditor eller dressyrryttare

 

[Lipperta]

Tack för att ni delar med er, det hjälper mig otroligt mycket att få läsa ur lite äldre tjejers perspektiv. BUP o habiliteringen i all ära men att få lyssna på era upplevelser är värdefullt, så tack snälla.
Gällande skolan har ju vår tös anpassad studiegång, hon gillar att laga mat mm så vi fick igenom att hon gör sin hemkunskap nu. Ett tag ville hon bli biodlare för att rädda världen, nu vill hon ev bli konditor eller dressyrryttare

Jag byter också vad jag vill bli mycket. Ett tag ville jag bli vetrinär, vanligt för djurälskande barn, fick praktik på en urbra vetstation och svimmade av en halvdöd katt. Sen vill jag bli svenska till engelska översättare.
Fastnade dock inom häst någonting vid typ 17 år. Hovslagare, equiterapuet, problemlösare och för tillfället in och tillridare. Får se vad som händer i slutändan

 

[MiaMia]

Jag avskyr scheman eftersom jag inte klarar av att göra saker alls ibland. Om det står att jag ska duscha eller städa och kroppen eller hjärnan bara skriker nej så blir det inte av, och istället för att bara känna att "nehepp, det funkade inte idag" så blir det ett jättemisslyckande om det är planerat att det skulle funka. Jag måste få göra saker i min egen takt för att ta mig igenom dagarna, vilket gör att jag knappt kan planera in ett läkarbesök ens. Boendestöd funkade inte alls och gjorde bara att jag fick panikångestattacker, så jag sade upp det.
Har som ni förstår ingen fungerande vardag alls. Sambon är betydligt mer samlad och har inga andra besvär så han sköter hushåll och matlagning efter bästa förmåga. Gör så mycket jag kan för att hjälpa men kan inte låta bli att känna mig riktigt värdelös och dålig av och till.

Jag har f.ö. jättesvårt att duscha. Har både problem med att vattenstrålar känns obehagliga mot huden och att jag har svårt att känna mig klar. Så jag kan stå i timmar och försöka skölja av tvål och schampo samtidigt som jag blir illamående av känslan. Trots att jag vet att den är borta så känns det inte så. Så det tar en evighet innan jag kan känna mig okej med att kliva ur duschen, och sen tar det lång tid innan jag vill utsätta mig för hela processen igen. Jag har en handdusch/bidédusch på toan, använder tvättlappar och massa annat för att hålla mig så fräsch som möjligt mellan gångerna. Är jättenoga med att inte känna mig svettig eller lukta illa.
Skulle vilja ha ett badkar men har inte hittat nått som både ser bekvämt ut och som får plats i badrummet.

Hur många människor har inte blivit förstörda av att någon fått lära sig tre standardmetoder för autister på en dålig kurs!

Scheman är ett hjälpmedel (ett av tusen möjliga) - som ska behovsanpassas individuellt och gör nytta för vissa typer av problem och i vissa situationer.
Om det inte finns en genomtänkt plan för funktionen de ska fylla så är de nonsens.

Och speciellt om de bara används som tjat, press, tvång, styrning - du måste / ska nu bara för att någon har skrivit det här. Gör inget annat än ökar pressen (vilket i sig sänker förmågan)

Har man svårt med genomförandet av en aktivitet så behöver man hjälp som stöttar, kompletterar eller på annat sätt underlättar så att det blir större möjligheter för en att klara av och lyckas med det som ska göras.
Inget schema i världen underlättar själva utförandet.

Men de kan verkligen vara världens bästa hjälpmedel också.
Bara de används till just de saker som de är lämpade för.

Kunskapsnivån bland boendestödjare och liknande är bara så skrämmande låg alldeles för ofta.

Sen när sätter man alla som har svårt att gå i rullstol (av exakt samma modell, dessutom) utan att först ta reda på vad det egentligen är för slags problem de har med benen, och om det kanske kan åtgärdas med operation eller sjukgymnastik!
Eller ställer sig och hejar på medan man väntar på att de ska gå ändå...

 

[Kattennizze]

Jag har en femåring med liknande problematik (ingen diagnos men pappan har Aspberger och sonen har definitivt liknande drag) och han vill bara och endast ha pyjamas på sig hela dagarna. Okej så långt för mig. Det som oroar mig är att till hösten ska han börja skolan och gå i pyjamas. Jag är så orolig för att han blir retad. Han vill bara ha avklippta trasiga och håligare pyjamaser också såklart. Ska jag tvinga honom att ta på sig vanliga mjuka kläder eller hur skulle ni ha upplevt det som barn? Skulle ni ha upplevt det som ett övergrepp mer eller mindre att er föräldrer hade tvingat på er kläder som ni inte gillade?

 

[Elo]

Jag har en femåring med liknande problematik (ingen diagnos men pappan har Aspberger och sonen har definitivt liknande drag) och han vill bara och endast ha pyjamas på sig hela dagarna. Okej så långt för mig. Det som oroar mig är att till hösten ska han börja skolan och gå i pyjamas. Jag är så orolig för att han blir retad. Han vill bara ha avklippta trasiga och håligare pyjamaser också såklart. Ska jag tvinga honom att ta på sig vanliga mjuka kläder eller hur skulle ni ha upplevt det som barn? Skulle ni ha upplevt det som ett övergrepp mer eller mindre att er föräldrer hade tvingat på er kläder som ni inte gillade?

Det är ju en fin balans mellan att dels 'vara bekväm' men också 'passa in'. Sen kommer ytterligare en aspekt in; jag fick desensitivitetsträna migsjälv som vuxen, bara för att bli mer bekväm med vanliga kläder. Men jag hade nog inte klarat av att någon annan tvingat på mig de kläderna innan jag själv var redo.

Om ni tar med honom till affären* så han får prova själv, vilken sorts kläder väljer han då? Kan ni hitta alternativ till pyajamas ihop?

* Jo, jag vet. Affärer är typ helvetet på jorden och skitjobbiga, men kanske går med rätt förberedelse?

 

[Lipperta]

@Kattennizze Du kanske kan köpa ett par tunnare mjukbyxor som ser ut som typ en halvpjamas, som känns lika i materialet som sov pjamasen.
Jag hade natt klänning och dag klänning i den åldern, en att sova i och en pjamas klänning som köndes som en pjamas på dagen med stumpbyxor under.

Vill han med och handla kanske? Kolla ut några fina skolkläder? Det uppskattade jag när jag blev något år äldre än din son, kläder kan ju vara kul om man får välja.

Tvinga på kläder kommer nog att backfire, men känner din son bättre.

Jag har alltid varit ok med affärer och shopping bara det inte går för länge med för många måsten, även som barn. Känner du att sonen börjar tröttna på kläder tex försök styra över till något annat roligt innan lusten försvinner, då har det blivit väldigt tråkigt ock tröttsamt med affärer.
Gå till en affär med något som intresserar.

Var i stan i helgen och hade jättekul, allt var prima ca 3 timmar. Sen såg jag att min favorit butik stängt och att gå 500m genom centret och till bilen var PINA och jag ville bara hem.


( Nu vet inte jag hur din son är men säger det ändå. Jag tror det är lätt att skämma bort barn med diagnoser tex jag vill ha något, kanske något så litet som en choklad bit, jag skriker på golvet jag vill ha jag vill ha, mamma ger vika för det är pinsamt i en full matbutik det förstår jag. Hon gav vika många gånger tills en dag hon inte orkade mer och la sig och skrev bredvid mig på golvet Sen slutade jag tydligen bete mig så.

Jag TROR vi med AS lär och hitta knapparna på mamma och pappa som barn och kan få allt vi vill ha. Leksaker, djur, godis. SEN när jag blev vuxen hade jag VÄLDIGT svårt att acceptera att jag inte får allt. Har det fortfarande och skäms över det.

Det blir liksom en björntjänst.

Jag kan fråga pojkvän om han kan hämta vatten åt mig när vi tittar på typ film och han är också bekväm och inte vill gå upp och han säger Nej, så måste jag fundera på varför han inte hämtar vattnet. Tänker jag efter vet jag ju, men inte just då.)

Det inom parantes vet jag inte om det stämmer för fler än mig. Det är ingen fakta som funkar på alla, endast hur jag upplever det.

Förlåt för det långa svaret

Måste lägga till.
I 2:an hade jag en jeans kjol jag älskade, gick ner till skorna. Lärare klagade på att jag inte kunde leka osv osv för att kjolen var ivägen, det var aldrig ett problem men det tyckte dom.

Mamma tvingade på mig byxor. Så fort jag kom till skolan åkte de av och jag drog på mig kjolen jag stoppat i väskan.
Nästa gång kollade mamma att det inte var kjol i väskan så då gick jag runt i bara trosorna.

Sen pratade jag och mamma om detta och vi kom överens att jag kan välja vad jag vill ha på mig själv och hon pratade med lärarna.
Hade kjolen tills den inte passade storleksmässigt mer, började som en förlång kjol och sista gången jag hade den slutade den i knäna.
Efter det gick jag bara i mjukbyxor.

 

[Fenestra]

Jag byter också vad jag vill bli mycket. Ett tag ville jag bli vetrinär, vanligt för djurälskande barn, fick praktik på en urbra vetstation och svimmade av en halvdöd katt. Sen vill jag bli svenska till engelska översättare.
Fastnade dock inom häst någonting vid typ 17 år. Hovslagare, equiterapuet, problemlösare och för tillfället in och tillridare. Får se vad som händer i slutändan

Jag är 42 och vet fortfarande inte vad jag vill bli/ göra har eget företag idag men inget jag hade en tanke på innan utan det bara blev så via sambon och han familj. Lite smått avundsjuk på de som visste vad de skulle bli när de var typ 14. Tycker att karriärhetsen är otäck men ändå kommer man på sig med att ställa den där skitfrågan.. när man väl ställt den så har man lust att ge sig själv en spark i baken.

 

[Elementary]

Hur många människor har inte blivit förstörda av att någon fått lära sig tre standardmetoder för autister på en dålig kurs!

Scheman är ett hjälpmedel (ett av tusen möjliga) - som ska behovsanpassas individuellt och gör nytta för vissa typer av problem och i vissa situationer.
Om det inte finns en genomtänkt plan för funktionen de ska fylla så är de nonsens.

Och speciellt om de bara används som tjat, press, tvång, styrning - du måste / ska nu bara för att någon har skrivit det här. Gör inget annat än ökar pressen (vilket i sig sänker förmågan)

Har man svårt med genomförandet av en aktivitet så behöver man hjälp som stöttar, kompletterar eller på annat sätt underlättar så att det blir större möjligheter för en att klara av och lyckas med det som ska göras.
Inget schema i världen underlättar själva utförandet.

Men de kan verkligen vara världens bästa hjälpmedel också.
Bara de används till just de saker som de är lämpade för.

Kunskapsnivån bland boendestödjare och liknande är bara så skrämmande låg alldeles för ofta.

Sen när sätter man alla som har svårt att gå i rullstol (av exakt samma modell, dessutom) utan att först ta reda på vad det egentligen är för slags problem de har med benen, och om det kanske kan åtgärdas med operation eller sjukgymnastik!
Eller ställer sig och hejar på medan man väntar på att de ska gå ändå...

Vilken bra liknelse med rullstolen. Och väldigt tragiskt att det är så.
Mina senaste boendestörjare var faktiskt bra måste jag säga. Inga måsten, inga konstigheter. Märktes att de jobbade specifikt med aspisar dagarna i ända.
Anledningen att det inte funkade med den gruppen ändå är inte deras fel, det är bara upplägget i sig som inte passar mig. Passa tider, släppa in folk hemma, hitta på nåt att göra... och så blir jag så slut att jag inte kan göra annat än vila till nästa besök. Då gör jag ju mindre än om de inte kommer hit!

Vi har ju ett sorts schema ändå (som funkar jättebra) för matlagningen. Detta då vi sedan i höstas får hem en matkasse varje vecka. Vi kör 5 dagar med 4 portioner så vi får laga middag och sedan kan värma lunchen dagen efter. Eftersom vi hade problem med planerande och mathandlande blev det jättestor skillnad i hur varierat vi äter, hur nyttigt vi äter osv. Men det funkar eftersom man ändå kan skippa två dagar utan problem (innan den krockar med nästa kasse) och slänga runt maträtterna lite efter vad man är sugen på att laga och äta. Så inget superstrikt schema men precis så strikt att det hjälper oss i nåt som annars inte funkar alls.

 

[Energi]

Tack för att ni delar med er, det hjälper mig otroligt mycket att få läsa ur lite äldre tjejers perspektiv. BUP o habiliteringen i all ära men att få lyssna på era upplevelser är värdefullt, så tack snälla.
Gällande skolan har ju vår tös anpassad studiegång, hon gillar att laga mat mm så vi fick igenom att hon gör sin hemkunskap nu. Ett tag ville hon bli biodlare för att rädda världen, nu vill hon ev bli konditor eller dressyrryttare

Min fetning. Tänk på att alla som svarat kanske inte är tjejer, tråkigt att anta någons könsidentitet!

 

[Fenestra]

Min fetning. Tänk på att alla som svarat kanske inte är tjejer, tråkigt att anta någons könsidentitet!

Förlåt det tänkte jag inte på, givetvis finns det säkert killar också i tråden. Ber om ursäkt för det! Jag tar inte för givet att alla är tjejer men det blir ex att jag tror att gul_zebra är tjej och Lippertippa iom flickor på bilderna jag trodde även du var tjej iom din bild på kvinnor. Iom att jag själv har en dotter så blir kvinnors erfarenheter extra intressant, med det inte sagt att killars upplevelser är ointressanta.

 

[Lipperta]

@Energi På de flesta profiler i tråden står det kvinna om användaren och eftersom @Fenestra tänker på sin tjej och tjejer och killar OFTAST är väldigt olika i hur AS uttrycker sig så tror jag inte hon ens tänkte på killar.

Men håller med i övrigt

 

[Energi]

Förlåt det tänkte jag inte på, givetvis finns det säkert killar också i tråden. Ber om ursäkt för det! Jag tar inte för givet att alla är tjejer men det blir ex att jag tror att gul_zebra är tjej och Lippertippa iom flickor på bilderna jag trodde även du var tjej iom din bild på kvinnor. Iom att jag själv har en dotter så blir kvinnors erfarenheter extra intressant, med det inte sagt att killars upplevelser är ointressanta.

Jag tänkte snarare på att det finns ickebinära i tråden

 

[Fenestra]

Jag tänkte snarare på att det finns ickebinära i tråden

Vad är ickebinär?

 

[Energi]

@Energi På de flesta profiler i tråden står det kvinna om användaren och eftersom @Fenestra tänker på sin tjej och tjejer och killar OFTAST är väldigt olika i hur AS uttrycker sig så tror jag inte hon ens tänkte på killar.

Men håller med i övrigt

En del könsidentiteter finns inte med som svarsalternativ.

 

[Energi]

Vad är ickebinär?

http://www.transformering.se/vad-ar-trans/ordlista

 

[Fenestra]

@Energi På de flesta profiler i tråden står det kvinna om användaren och eftersom @Fenestra tänker på sin tjej och tjejer och killar OFTAST är väldigt olika i hur AS uttrycker sig så tror jag inte hon ens tänkte på killar.

Men håller med i övrigt

Tack precis så är det och hon har tankar kring pojkar/relationer, menstruation mm..

 

[Lipperta]

Jag tycker det är jätte bra ni som frågar/läser för era barns eller livkamraters skull. Visar verkligen att ni är öppna människor som verkligen bryr sig och vill veta mer om hur det kan vara, inte hur det är.
Jätte kul att se faktiskt.

Mamma har alltid försökt tryckt mig i en mall av AS sen jag fick diagnosen, som dessutom är väldigt atypisk AS, hon gjorde detta ända till jag kunde uttrycka mig själv om mina problem.

Hoppas ingen tar illa upp över nästa stycke, det vill jag inte.

Jag avskyr egentligen att prata om min AS så jag inte känt igen mig i AS förut, men ju mer jag läser och pratar med er i tråden så ser jag varför jag fick den diagnosen i slutändan.
Jag har bott på ställen där ungdomar med mycket svår AS också bott, och det har varit minst sagt jobbigt och jag har fått en skev bild av folk med AS som jobbiga, skrikiga ungar. Och har inte velat identifiera som dessa ungar, men ju mer jag tänker på det så hade dessa personer det sjukt mycket jobbigare än mig, och i efterhand undrar jag om jag kunde ha gjort något.
Bjuda in någon att gosa med min hund tex.

Sen bilden media get AS är ju galen, så jag ville inte att någon skulle tro att jag är sån.

 

[MiaMia]

Vilken bra liknelse med rullstolen. Och väldigt tragiskt att det är så.
Mina senaste boendestörjare var faktiskt bra måste jag säga. Inga måsten, inga konstigheter. Märktes att de jobbade specifikt med aspisar dagarna i ända.
Anledningen att det inte funkade med den gruppen ändå är inte deras fel, det är bara upplägget i sig som inte passar mig. Passa tider, släppa in folk hemma, hitta på nåt att göra... och så blir jag så slut att jag inte kan göra annat än vila till nästa besök. Då gör jag ju mindre än om de inte kommer hit!

Vi har ju ett sorts schema ändå (som funkar jättebra) för matlagningen. Detta då vi sedan i höstas får hem en matkasse varje vecka. Vi kör 5 dagar med 4 portioner så vi får laga middag och sedan kan värma lunchen dagen efter. Eftersom vi hade problem med planerande och mathandlande blev det jättestor skillnad i hur varierat vi äter, hur nyttigt vi äter osv. Men det funkar eftersom man ändå kan skippa två dagar utan problem (innan den krockar med nästa kasse) och slänga runt maträtterna lite efter vad man är sugen på att laga och äta. Så inget superstrikt schema men precis så strikt att det hjälper oss i nåt som annars inte funkar alls.

Det finns grader av struktur.
Inte bara betonggjuten lagbundenhet.

Flexibilitet är ju också ett stort anpassningsbehov.
Du har hittat en lösning med smart individuell balans

Flexibel struktur är guld.
Sen har individer olika behov exakt var det behövs mer av det ena eller det andra.

Kanske värdelös idé, men.
Är du lika känslig för om vattnet bara rinner som när det är tryck i duschstrålarna? Ifall du ställer en balja i duschen och öser med skopa så att vattnet bara rinner över huden. Behövs inte så mycket vatten om man är strategisk var och hur man häller det, men sköljer ändå av mer än tvättlappar (som iofs är gravt underskattade av moderna människor idag). Och kanske: fyll en balja, när den är slut ska du vara färdig?