Jag som ensamstående vill ha semester samtidigt som de vänner jag brukar göra saker tillsammans med. En av mina närmsta vänner som jag brukar resa ihop med jobbar på ett föräldrakooperativ som är stängt en viss tid under sommaren. Jag har också andra vänner som jag umgås med men de har också situationer som de måste anpassa sig till.
En sommar för flera år sen ändrade jag på min semester för att anpassa mig till arbetsplatsen, och den semestern blev hemsk då jag bara hade sällskap en av fyra veckor. Jag var inte utvilad och pigg utan nästan deprimerad.
Nu har jag kommit fram till vilka veckor som passar mig bäst, och jag är väldigt tacksam mot mina kollegor varje sommar som det funkar att jag är ledig när jag önskar.
Samma här. Jag tänkte därför i år för ovanlighetens skull ha ledigt hela juli, för att kanske få göra nåt ihop med mina vänner som oftast är lediga då. Efter 1,5 år av coronaisolering kan man behöva lite socialt normalt umgänge känner jag. Jag är ledig ganska mkt emellanåt men är ju oftast ensam då folk i regel har semester i juli, blir deprimerad och längtar till jobbet.
Hade nu någon haft den dåliga smaken att säga en bokstav om att hen minsann ska vara hemma med sitt barn och jag tvingas jobba i juli då hade jag nitat hen. Nu finns det ingen sådan. Tackolov är det ingen på jobbet som gnäller om att jag är borta i juli, jag har istället tagit på mig den äran att jobba hela midsommarhelgen som det alltid är lite krig om att få slippa göra. Det är så osannolikt att det ska gå att fira midsommar på normalt vis i år så jag kan lika gärna signa upp och jobba, så kan jag slippa det nästa år när corona förhoppningsvis släppt sitt järngrepp över allt och alla.