Neeeeeeeeej!!!!!

@nickan1 -> ni gör så OTROLIGT mycket bara genom att finnas här, skriva en massa fina, värmande, stärkande ord, sträcka ut händer "till höger och vänster" ta emot mig med öppna armar och...ja...det är verkligen SÅ fantastiskt! :love:

Idag var min kära kusin här och hjälpte mig att sätta upp gardiner som jag köpte när jag och @lil-sis var på Ikea, så i fönstrena nu är det mixat med orangea och lila gardiner, himla färgklickigt :D
Jag trivs så fantastiskt med alla uppiggande färger som kommit till nu :bump:
 
Jag måste, måste, måste prata med pappa! @Inte_Ung s underbara dotter sa så många kloka saker idag (hon också!) :love: att det liksom inte går att skjuta upp längre, men det är så svårt...samtidigt som jag inte vill döma, eller lägga mig i hans "privatliv" så ÄR jag inte redo för att denna människa (den nya alltså) ska få en plats i vårt liv...nej. Det går faktiskt inte. Jag vill inte.
Men hur säger man det på ett bra sätt?
Han kommer ner när farbror fyller 60...och det känns ju lämpligt om vi hunnit prata tills dess (eller? Kanske borde hålla tyst så JAG inte förstör något? Många i släkten, speciellt den delen, har så otroligt svårt för mig - någon har t.om. redan uttryckt sin avsky mot mig så...) jag kommer åtminstone säga att om HON kommer med så kommer INTE jag.
Och märker jag att han ljuger en gång till så...ja jag vet inte.
Han är ju vuxen, men han MÅSTE ur sin lilla grop som han (eller hon...) grävt ner sig i, innan det blir rejält galet.
Åh så svårt! :(
 
Lider faktiskt med dig :(
Det är så lätta att säga så mycket saker innan man själv varit med om dom personligen , känslor är ju inget man styr över enkelt heller
Skrev inte i Ninnurs tråd för jag vet faktiskt inte vad jag skulle tycka , alla är olika men innan man varit i den situationen själv ska man nog inte vara så säker
 
Det är sant som du säger...helt sant.
Jag har "lyft" det lite fint och lätt med en person som jag tror är helt rätt, det känns bra och reaktionen var som jag trodde...fast just nu vill ingen av oss vara dömande, utan mest konstatera att vi gillar det INTE. och vi behöver faktiskt inte heller acceptera det. Men på något vis måste man ju ändå hantera det..det är där problemet ligger just nu :(
 
Ja och hade din far varit "smart" kunde han väntat med att fälla bomben så tidigt, om ett halvår kanske dina känslor hade varit helt annorlunda, tycker också att det är lite respektlöst av honom oavsett vad andra tycker i tråden :(
 
Ja, nog är det minst sagt respektlöst...och ja jag vet faktiskt inte hur jag ska bemöta det om det faktiskt uppstår situationer där jag måste konfrontera det själv. Antingen att andra tar upp det med mig (och jag spinner igång och drar iväg så det blir obekvämt för alla inblandade parter, vilket är lätt hänt om jag blir upprörd i känsliga ämnen) eller att det dyker upp på något vis runtomkring.
Jag bara hoppas att folk inte pratar om det hur som helst...jag avskyr känslan av att inte ha koll på vad som händer...och jag vill verkligen inte ha en massa "snack" som jag kan bli indragen i.
Jag vill inte höra från andra "hur fan tänker han?" "vad håller han på med?" "den där kvinnan verkar ju inte riktigt klok..." eller vad som helst. Även om jag själv tänker just så, så är det inte upp till mig att ta emot andras tankar och åsikter om jag själv inte har bett om dem (vilket jag, av samma orsak, mest troligt inte kommer att göra) samtidigt är jag rädd för hur det blir om/när hon faktiskt kommer in "på riktigt" i våra liv...
Det känns lite fräckt att han antingen antar att vi inte ska säga något till typ mormor, eller så hoppas han att vi gör det - så slipper han.

Jag är så oerhört förvirrad. Och frustrerad. Och...vilse...totalt vilse är jag :(
 
Förstår din frustration. Ingen enkel situation.
Kramar till dig och jag står bakom dig vad som än händer och sker!
Men såklart ska du få säga till att du inte vill att hon deltar i familjegrejor.
 
Jag måste, måste, måste prata med pappa!
OM det är svårt för dig att prata med din pappa, kan du inte skriva till honom? Då får du en chans att säga det du vill ha sagt utan att bli avbruten. Och du kan formulera om dig tills du hittat de rätta orden.
Tala om för honom att du är glad för hans skull om han har funnit lyckan igen, men att du inte är redo att träffa din mammas ersättare. Be honom att respektera din önskan om detta och låta dig ha din sorg ifred. Eller nåt...
 
@ameo - det lär bli på Facebook i så fall, och att säga att jag är glad för hans skull vore en ren lögn. Så det kan jag ju inte säga...däremot kan jag ju säga att det är trevligt för honom, för det verkar det ju onekligen vara.
Och jag tänker definitivt tala om att jag inte vill ha med henne att göra, det är jag inte redo för :(
E skulle ringa mig idag vid tillfälle sa hon, så kanske hon kan råda mig o hur jag ska göra...
 
@ameo - det lär bli på Facebook i så fall, och att säga att jag är glad för hans skull vore en ren lögn. Så det kan jag ju inte säga...däremot kan jag ju säga att det är trevligt för honom, för det verkar det ju onekligen vara.
Och jag tänker definitivt tala om att jag inte vill ha med henne att göra, det är jag inte redo för :(
E skulle ringa mig idag vid tillfälle sa hon, så kanske hon kan råda mig o hur jag ska göra...
"Jag vill att du ska vara lycklig, men än så länge ser jag henne som mammas ersättare. Jag är inte redo att träffa henne förrän jag kan se henne som en egen person."
Något i den stilen?
Kanske också det där om att du behöver få ha din sorgtid i fred.
 
"Jag vill att du ska vara lycklig, men än så länge ser jag henne som mammas ersättare. Jag är inte redo att träffa henne förrän jag kan se henne som en egen person."
Något i den stilen?
Kanske också det där om att du behöver få ha din sorgtid i fred.
Något i den stilen låter jättebra! :up:

Ska bara våga också...:crazy:
 
@ameo - det lär bli på Facebook i så fall, och att säga att jag är glad för hans skull vore en ren lögn. Så det kan jag ju inte säga...däremot kan jag ju säga att det är trevligt för honom, för det verkar det ju onekligen vara.
Och jag tänker definitivt tala om att jag inte vill ha med henne att göra, det är jag inte redo för :(
E skulle ringa mig idag vid tillfälle sa hon, så kanske hon kan råda mig o hur jag ska göra...
Det går ju bra via facebook också, tänkte bara att det kanske kan vara lättare att formulera det i skriven text.

Sen kan jag absolut förstå din känsla att det har gått alldeles för fort. (även om jag inte på något sätt har med saken att göra så uppstår ju många frågor) Vi hade ett lite liknande läge i makens familj, fast där blev det ännu märkligare. Svärmor fick alzheimers tidigt och hamnade relativt snabbt på ett hem för unga dementa. Medan hon fortfarande bodde där började svärfar umgås med en gemensam vän till dem båda och de blev sambo ett par år innan svärmor dog. För maken och hans syster blev det ju väldigt kluvet, för å ena sidan såg de ju hur svärfar började leva igen, efter några års existerande. Men å andra sidan ville de ju inte att deras mamma skulle ersättas medan hon faktiskt fortfarande fanns kvar i livet - även om hon inte direkt kände igen varken sina barn eller sin make de sista åren.
 
@whwycd Du skriver så bra och rakt ur hjärtat här på buke, jag tror absolut att du kan göra detsamma till din pappa. Om du skriver precis hur det känns för dig men att du på samma gång poängterar att du ju vill att han ska vara lycklig men att du inte är redo för att hon ska bli en i familjen.

Har du kunnat prata med dina bröder om det här? Kanske ni gemensamt kan komma fram till ett förhållningssätt och förklara för eran pappa hur det känns?

Jag tänker som förälder att jag absolut vill veta om mina barn tycker att något jag gör är jobbigt för dem. Det är ju inte säkert att jag hade gjort som de hade velat men jag hade velat veta så att jag hade kunnat förklara ur min synvinkel också och jag hade velat att mina barn lyssnade på mig och min förklaring till varför jag gör/gjorde som jag gör/gjorde. Jag vill ha en öppen, rak och ärlig relation med mina barn där de känner att de kan säga vad de tycker och tänker och det hoppas jag att de flesta föräldrar vill. Fråga din pappa rakt ut vad för relation han vill ha med dig. En relation som blir villkorad blir ju aldrig bra men jag tycker ändå att så mycket hänsyn måste tas ifrån alla parter att man fortfarande kan umgås. Det är ju inte meningen att du ska behöva förlora din pappa också.

Ofta är det så att det är en person som är "klistret", som skapar möjlighet till relationer och att övriga hänger lite som klasar runt omkring i en släkt eller familj och om personen som innehar "klisterpositionen" dör så måste det skapas nya vägar för att relationer ska kunna upprätthållas. Det är ju där ni står nu och under en tid så måste alla parter göra sitt bästa för att relationen ska växa sig stark och bli hållbar så att en dag även en ny partner kan presenteras. Problemet som jag ser det är att din pappa verkar rädd för ensamheten och att han behöver någon vid sin sida. Han har förmodligen väldigt svårt för att ta hand om sin sorg efter sin fru och vill låtsas som att allt är som vanligt. Men det är ju inte som vanligt och du har rätt att känna som du känner och han har som förälder skyldighet att ta hänsyn till dina känslor.

Jag tror att du hade vunnit enormt mycket på att skriva till honom både för din skull, att du får ur dig hur du känner. För hans skull så att han får en möjlighet att förklara sig och för eran relations skull. Du måste ju få ha en bra relation till din pappa och han till dig.
 
Älskade @TinyWiny !
Du är så fantastiskt klok! :love:
Jag förstår precis hur du menar, och tänker exakt likadant själv...men jag klarar det nog inte ensam. Jag behöver veta att jag har någon vid min sida om det skiter sig totalt mellan mig och pappa :(

Nu är det 24/6 och mamma skulle ha fyllt år :(
Jag ska fira henne på mitt eget lilla vis och tror att det kan bli väldigt trevligt ändå :)

Förresten, det var så himla "läskigt"! Innan ryggträningsgrupp äen bestämde jag mig för att gå in på ica och köpa en drickyoghurt (vilket jag aldrig gör annars) då jag kände att jag behövde få i mig någon form av frukost och jag hade en stund att "slå ihjäl".
Så, jag gick in på Ica, och de få minutrarna jag var där inne så spelades "my heart will go on" på radion!
Den låten jag förknippar så oerhört starkt med mamma. ..hur höga är oddsen?! Den är ju typ 15 år gammal dessutom?
Jag bröt ihop fullständigt, men lyckades pallra mig iväg till gruppen i alla fall...
Det är väl varken första eller sista gången något sådant här händer...antar jag.
Jag ser "henne" fortfarande överallt och det är bara aå otroligt jobbigt. Men samtidigt fint på något sätt.

Min bästaste kusin frågade mig när han var här om "jag har någon skyddsängel" och det har jag, det har jag alltid haft.
Nu har jag två...:love:
 
Jag förstår hur du menar med att du vill ha någon vid din sida. Det är verkligen inte enkelt när man känner sig ensam. Att vi här på buke står vid din sida förstår jag att det inte är tillräckligt, man behöver på riktigt närvarande människor också. Det är därför jag undrade om du och dina bröder har någon vettig relation? Kan ni bygga upp och stärka relationen om den inte är tillräcklig som den är idag så att du känner dig mindre ensam? Kanske kan du skriva till dem med isåfall och förklara att du vill ha en bättre och närmare relation?
Jag hoppas ju verkligen att din pappa inser att han håller på att svika sina barn genom sitt handlande men jag känner ju honom inte så jag vet ju inte alls hur han tänker. Men jag tror att om du öppnar ditt hjärta så kommer han att ta emot dig med öppna armar. Kan man göra annat när man har en så underbar människa till dotter?

Om du skriver till honom så försök att inte låta anklagande så att han går i försvars position. Då kommer han inte se vad du faktiskt skriver, nämligen att du behöver honom. Försök verkligen att förklara först och främst att du behöver honom. Sedan, när du har förklarat hur oerhört viktigt det är för dig med en bra relation till honom så förklarar du att du inte klarar hans relation med den nya så snart efter din mammas död. Han får helt enkelt försöka sköta relationen med henne lite diskret. Man måste ju inte skriva allt på fb t ex. Jag tror ju att han förstår hur du menar om han får det serverat på ett eftertänksamt och icke anklagande sätt. Jag hoppas verkligen det iallafall. Jag tror ju inte att han dumpar henne men att han faktiskt tänker sig för lite mer.

Jag tänkte på det igår att det är din mammas födelsedag idag. Jag hoppas att dagen blir fin och att du får känna hennes närvaro lika starkt som på din egen födelsedag.

Ja vad är oddsen för att just den låten skulle spelas under just de få minuterna du var i affären? Den är verkligen otroligt vacker den låten så jag förstår att du förknippar den med din mamma.
Jag tycker att du är oerhört stark som trots att du bröt ihop tog dig iväg och tränade iallafall. Du är verkligen så otroligt stark! Så himla fantastisk! Jag är så stolt över dig :love: Du har kommit så otroligt långt!

Jag tror helt och fullt på att din pappa vill ha en nära relation med dig men han kanske inte vet hur han ska bära sig åt? Jag tänker på det du skrev en gång att det var du och din mamma och pappan och bröderna. Men ni är ju trots allt en familj och ni borde kunna bli sammansvetsade bara ni hittar ett sätt att kommunicera era känslor på. För självklart vill inte din pappa förlora sin dotter också. Det räcker mer än väl med att han har förlorat sin fru. Men det gäller att ni båda bjuder till och verkligen jobbar på den innan eran relation löper på av sig själv tror jag.

Det är klart att du ser din mamma lite varstans. Det gör man ju när man har förlorat någon man älskar. Jag har funderat mycket på det fenomenet. Varför det blir så? Om det är för att vi ska bearbeta förlusten eller om det är vår hjärna som bara spelar oss ett spratt. För det är ju som du skriver, det är jättejobbigt men på samma gång fint.
Ja att din mamma är med dig det behöver du verkligen inte tveka på :love:

Kramar :love:
 
:love:
Igen - du har helt rätt. När jag pratar med honom ska jag varken döma eller (ned) värdera honom (inte henne heller för den delen)? Utan faktiskt bara säga just som du skriver.
Han är min pappa, han kommer alltid att vara min pappa och jag vill inte honom något illa, lika lite som jag tror att han vill mig/oss illa.
Men ska vi kunna ha en stabil relation så måste han ju faktiskt respektera hur jag känner? Sedan är det såklart upp till honom hur han vill ha det. Jag kan absolut förstå att han inte vill sitta "ensam hemma". Han är en människa som behöver stöd, tröst och närhet. Självklart förtjänar han det, men det finns gränser för hur man beter sig och behandlar andra ju.
Ska vi respektera hans val, att träffa den här nya, så borde han väl respektera oss som faktiskt inte vill ha med henne att göra?
Igår skrev min underbara kusin till mig och frågade "om han träffat någon ny" och då sa jag att det har han.
Då visade det sig att han blockerat folk från att se inlägg om henne. Är det så att de flesta faktiskt inte vet mer än att de "hört/sett" något på fb som hintat om denna nya så förstår jag att folk faktiskt inte pratar om det...men nu VET jag i alla fall att jag inte är ensam om mina tankar och känslor.
Kusin skulle prata med sin mamma (vår fantastiska vän) idag och fråga om hon ser hans inlägg o.s.v. eller om det är personligt mot just honom.
Jag hoppas/tror att han faktiskt kan prata med henne om resten också.
Jag vet att om han gör det så kommer hon alla gånger hantera det på ett sätt som gör att det inte blir en massa snack eller dåligt för någon.
Men jag ska prata med pappa, ska försöka göra det idag...nu måste jag sätta fart om jag ska klara resten av dagen...
 

Liknande trådar

Relationer Jag fick en fråga från min partner här om dagen, som gjorde mig lite bestört... Han frågade vad jag skulle med honom till om det inte är...
2
Svar
31
· Visningar
2 150
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
50
· Visningar
6 896
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
14 675
Senast: Johanna1988
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 939
Senast: Anonymisten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Akvarietråden V
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp