Går det att lösa tror ni?
Jag har (igen) läst tråden från början till nu...och jag måste säga att det är nog bukes bästa tråd genom tiderna
Jag menar, här finns ju allt -tragedier, sorg, kris, panik, rädsla, ilska, humor, glädje, stryka, lycka, frid, hopp, kärlek...stöd och så otroligt mycket mer!
Alla fina stunder jag upplevt med alla underbara vänner här (både nya och "gamla"
alla djuren, all obeskrivligt vacker natur...åh så otroligt! Jag är så djupt tacksam för allt, för att ni finns!
Igår var jag hem till mormor med lilla vovven och födelsedagsfikade för mamma på dagen, på kvällen fick jag äntligen träffa
@hemlig efter många om och men, fick inte tag i någon rabarberpaj så det fick duga med wienerbröd
Det blev en jättehärlig kväll! Sedan kom pojkvännen och sov över så
På morgonen gick jag till smärtrehab (en timme tog det ganska exakt från att jag gick ut genom min dörr och in genom rätt dörr på ackis
) han undersökte mig och när han klämde och kände på rygg/axlar/nacke/höfter/ben gjorde det så förbaskat ont - så utbrast han "du har verkligen ont ÖVERALLT! Så här kan vi inte ha det..." så han skulle skicka ett svar till vc, vi inväntar operationen av axeln (ska till ortopeden igen om en månad) sedan förstod jag det som att de ville kolla upp allt som går, med magnetkamera o.s.v för att se hur det faktiskt ser ut och så om ett år eller så blir jag mest troligt aktuell som aktiv patient hos dem igen.
Så skulle jag gå till hunden, som vanligt gick jag vilse så det tog 1, 5 timme...väl där ringde tandläkarpsykologen och bokade in en tid i början på augusti, så jag ska få hjälp med både tandläkarskräcken och mina stackars tänder, genom sjukvården, vilket gör att jag inte behöver betala själv (annat än vanliga patientavgifter) och kanske får ordning även där till slut
