Hej alla vovveexperter!
Jag har alltid varit en hopplös hundfanatiker och har velat ha en liten vovvsing sen jag var en liten tuss men då far min och syster min är allergiska har det aldrig varit möjligt. Nu är det tyvärr så att mina föräldrar skiljde sig för tre år sedan så numera bor jag med min mamma och lillebror, som alltså inte är allergiska och också är hundälskare.
Jag tog studenten i somras och för tillfället gör jag inget jätteavancerat om dagarna, mer än är i stallet typ hela tiden och jobbar som telefonförsäljare några kvällar i veckan. Min plan är att ha det så här fram till hösten och sen kanske börja jobba i något stall för att sedan ev plugga till hippolog.
Min mamma jobbar om dagarna, brukar gå hemifrån vid 8 och är hemma vid 16-17, samt jobbar hemifrån någon dag i veckan. Bror min är i skolan 9-15 varje dag.
Min fråga är nu, tror ni att det hade fungerat med en hund i min familj? Tilläggas bör att en hundälskande släkting bor 50 meter härifrån som gladeligen hade assisterat hundpassare ifall det skulle behövas. Så som mitt liv ser ut nu hade jag haft mer än gott om tid för en vovvsing (den lille hade ju fått följa med till stallet när jag är där) men min mamma oroar sig för hur det ser ut i framtiden. Samtidigt resonerar jag lite så att eftersom jag har haft häst i många år är jag väldigt van vid ansvaret av att ha ett levande djur och jag är van vid att anpassa mitt liv efter djuren eftersom de är min stora passion här i livet. Så om jag hade haft en vovvsing i mitt liv hade jag helt enkelt sett till att jag hade plats för den i mitt liv.
Eller hur resonerar ni? När är egentligen rätt tid för en vovve i livet? Måste man vara konstant arbetslös, jobba hemifrån eller vara pensionär för att ha tiden?
Hade varit så mysigt med ett litet knytte, har alltid varit lite av en dröm för mig... men är nu en dum tid i livet?
Jag har alltid varit en hopplös hundfanatiker och har velat ha en liten vovvsing sen jag var en liten tuss men då far min och syster min är allergiska har det aldrig varit möjligt. Nu är det tyvärr så att mina föräldrar skiljde sig för tre år sedan så numera bor jag med min mamma och lillebror, som alltså inte är allergiska och också är hundälskare.
Jag tog studenten i somras och för tillfället gör jag inget jätteavancerat om dagarna, mer än är i stallet typ hela tiden och jobbar som telefonförsäljare några kvällar i veckan. Min plan är att ha det så här fram till hösten och sen kanske börja jobba i något stall för att sedan ev plugga till hippolog.
Min mamma jobbar om dagarna, brukar gå hemifrån vid 8 och är hemma vid 16-17, samt jobbar hemifrån någon dag i veckan. Bror min är i skolan 9-15 varje dag.
Min fråga är nu, tror ni att det hade fungerat med en hund i min familj? Tilläggas bör att en hundälskande släkting bor 50 meter härifrån som gladeligen hade assisterat hundpassare ifall det skulle behövas. Så som mitt liv ser ut nu hade jag haft mer än gott om tid för en vovvsing (den lille hade ju fått följa med till stallet när jag är där) men min mamma oroar sig för hur det ser ut i framtiden. Samtidigt resonerar jag lite så att eftersom jag har haft häst i många år är jag väldigt van vid ansvaret av att ha ett levande djur och jag är van vid att anpassa mitt liv efter djuren eftersom de är min stora passion här i livet. Så om jag hade haft en vovvsing i mitt liv hade jag helt enkelt sett till att jag hade plats för den i mitt liv.
Eller hur resonerar ni? När är egentligen rätt tid för en vovve i livet? Måste man vara konstant arbetslös, jobba hemifrån eller vara pensionär för att ha tiden?
Hade varit så mysigt med ett litet knytte, har alltid varit lite av en dröm för mig... men är nu en dum tid i livet?
