Jag skulle bli skogstokig om min sambo hängde ut mig på nätet på det där sättet.
Att ta det privat är en sak, på media...nä, finns ingen anledning.
Fast filmen lades ut i samförstånd. Annars håller jag helt med dig.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag skulle bli skogstokig om min sambo hängde ut mig på nätet på det där sättet.
Att ta det privat är en sak, på media...nä, finns ingen anledning.
Okej då, jag orkade inte läsa själva artikeln .Fast filmen lades ut i samförstånd. Annars håller jag helt med dig.
Hur det är med just tomtar på gardiner, vet jag inte.Då upprepar jag den och försöker förklara.
"Hur många människor ser inte mönster? Är det inlärt?"
- Är förmågan att se mönster olika hos olika människor och vad beror det på?
- Är oförmågan att se mönster vanligt förekommande?
Jag skulle bli skogstokig om jag kom på mig själv att prata ned sambon som om han vore ett barn. Och tvärtom, om han pratade med mig så. Mådde lite illa när jag såg inlägget på fb igår.Jag skulle bli skogstokig om min sambo hängde ut mig på nätet på det där sättet.
Att ta det privat är en sak, på media...nä, finns ingen anledning.
Jag vet överlag flera killar som har svårt att se mönster eller att saker o ting är tokigt, eller att de inte märker att nåt nytt har hänt. Bland annat hade min pappa kunnat göra sådär, va tvungen att tagga honom. Mamma skulle krasst sett kunnat möblera om/köpa nya möbler, tapetsera om, byta gardiner osv och han skulle knappt se skillnaden! Sen kan det ju såklart vara så för tjejer med, bara det att jag knappt aldrig träffat en tjej med samma "problem" eller vad man ska kalla det för!
Min mor möblerade om i vardagsrummet en gång. Alltså flyttade hela soffgruppen till andra sidan av rummet, bytte gardiner osv.
Min pappa gick in och satte sig i soffan utan att märka är den var flyttad. Han tillhör dock den högbegåvade skaran så jag tror inte det handlar om det. Oppmärksamhet kanske?
Det är genetiskt. Karlar du vet! Tyger, mönster och sånt det kan de inte! (allt som är mjukt). Men upptäcka en tvåmillimeters skråma på billacken kan de göra på mils avstånd. Kvinnor däremot, de ser mönster. En kvinna kan se mönster i gardiner, laga mat, prata i telefon och föda barn (allt samtidigt)http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23993783.ab
Skrattade först så en hel tågvagn reagerade.
Sen började jag fundera.
Hur många människor ser inte mönster? Är det inlärt?
Intressant om nyanserna. Men man måste väl se om tomtarna är upp och ner? Undra om det var någon skillnad om det skulle varit mänskliga figurer? Jag kan inte sluta fundera på det.Det jag reagerade mest på i filmen var, precis som @farin skriver, hur tilltalet hos den som filmar är. Hon pratar verkligen som man kan tänkas prata med ett (relativt litet) barn.
Gällande din ursprungsfråga @Luff så tror jag absolut att förmågor som handlar om att matcha saker är sådana som tränas upp. Sedan kan man vara talangfull och ha lättare för att lära sig, men jag tror absolut inte att det skulle ha med genetik att göra. Att gardinerna ska hänga på samma ledd är ju en norm och normer lär vi oss. Just heminredningsnormer brukar nog kvinnor drillas mer i än män.
Hur många kulörer man kan se är också inlärt: ju fler ord du har för olika nyanser desto fler ser du. Vissa språk har mängder med ord för vad som i svenskan kallas för t.ex. grönt.
Ser han inte ens om det är figurer? Eller är det grafiska krumelurer han inte ser?Tror det handlar mer om vad man är intresserad av faktiskt. Jag kan tapetsera en vägg med mönsteranpassning, vilket min sambo inte fattar någonting av. Däremot ser jag inte alltid vad det är han ritar, vilket ju för honom är helt ologiskt att jag inte ser.
Ser och ser gör han väl. Är nog mer att han inte förstår grejen. Han är inte intresserad av tapetsering och har tummen mitt i handen. På samma sätt som jag kan titta undrande på hans teckning och han säger att det är en drake. Jag är inte intresserad av ritande och kan inte rita en streckgubbe under dödshot. Tvivlar på att det har med genetik att göra utan vad man har för intresse och inte.Ser han inte ens om det är figurer? Eller är det grafiska krumelurer han inte ser?
En från Afrika tycker att alla från Europa ser likadana ut och tvärtom.Det jag reagerade mest på i filmen var, precis som @farin skriver, hur tilltalet hos den som filmar är. Hon pratar verkligen som man kan tänkas prata med ett (relativt litet) barn.
Gällande din ursprungsfråga @Luff så tror jag absolut att förmågor som handlar om att matcha saker är sådana som tränas upp. Sedan kan man vara talangfull och ha lättare för att lära sig, men jag tror absolut inte att det skulle ha med genetik att göra. Att gardinerna ska hänga på samma ledd är ju en norm och normer lär vi oss. Just heminredningsnormer brukar nog kvinnor drillas mer i än män.
Hur många kulörer man kan se är också inlärt: ju fler ord du har för olika nyanser desto fler ser du. Vissa språk har mängder med ord för vad som i svenskan kallas för t.ex. grönt.
Min ovetenskapliga undersökning gav samma resultat.Ok, nu har jag gjort en ovetenskaplig undersökning. Visade filmen för särbon utan att berätta något och han säger direkt: "Gardinerna är upp-och-ner".
Särbon är en cisperson av hankön.
Om man inte tänker på att det är tomtar så - var ju kul med förslaget på julstrumpor!
En annan sak - ett brydderi jag hamnade i en gång, det var just det med bakofram. Jag hängde glatt upp gardinerna med det fina mönstret inåt - men se det var fel, det är utifrån andra ser gardinerna så det är från det hållet de skulle vara presentabla.
Blir som den klassiska diskussionen om blomlådorna.
Det känns rätt out of the blue när människor pratar dofter som syren, jasmin och sandelträ, när man själv knappt kan skilja på salubrin och desivon.Hur många kulörer man kan se är också inlärt: ju fler ord du har för olika nyanser desto fler ser du. Vissa språk har mängder med ord för vad som i svenskan kallas för t.ex. grönt.