Min syster är försvunnen

[golit]

Jag tycker ur en rent moralisk aspekt i alla fall kan skicka ett sms..
Jag kommer att hålla mig undan ett tag då jag behöver vara ensam. Oroa er inte.
Sedan stänga av telefonen det skickades ifrån.

Om vi försöker lyfta från ett enskilt fall. Ur vilket moraliskt perskektiv måste man höra av sig till andra människor?

 

[athena_arabians]

Tja, jag är väl inte helt neutral i frågan eftersom jag precis varit i en bilolycka som kunde slutat på värsta sätt. Jag har också sett hur ett självmord påverkade denne persons närstående.

Har man minsta känsla för sina närstående meddelar man när man inte kommer att vara tillgänglig. Det betyder verkligen inte att man behöver redovisa allt men det är förbannad hyfs.

Involverar ens förhållande till nära och kära våld och förtryck är det givetvis en annan sak men nu talar jag om rimliga familjeförhållanden. Jag har haft mina duster med min familj men aldrig att jag skulle göra dem så illa att jag bara försvann för jag vet att de skulle bli vansinnigt oroliga.

 

[monster1]

Jag tänker att hennes beteende just nu är en del av/ett symptom på hennes depression/sjukdom. Depressionen påverkar hennes tänkande och agerande så hon beter sig på ett sätt som hon inte skulle ha gjort om hon var frisk och mådde bra.

 

[AliceZeta]

Om vi försöker lyfta från ett enskilt fall. Ur vilket moraliskt perskektiv måste man höra av sig till andra människor?

För sin egen del kan det kanske vara bra att höra av sig
Så att man slipper bli efterlyst på Facebook och eftersökt av missing people.
Hur roligt är det?

 

[purity_666]

Om man pratar rent generellt tycker jag folk som håller sig undan medvetet och därmed drar igång stora insatser från polisen som kostar massa pengar, nästan borde ställas till svars. I de fall då polisen ordnar skallgång, helikoptrar och allt, det kostar ju massor. Varför? Bara för att någon inte har lust att prata med familjen. I de fallen anser jag att man som minst kan höra av sig till polisen och säga "jag lever och är ok, men önskar ingen kontakt med min familj". Då kan polisen föra det vidare till familjen och de kan sluta leta.

Sen tycker jag det är otroligt egoistiskt att utsätta folk för sånt. Jag har perioder då jag pga mitt mående inte orkar med kontakt med omvärlden, men när min mamma blir orolig så svarar jag på sms att jag lever men inte orkar med kontakt. Så jobbigt är inte ett sms.

 

[yennork]

I första inlägget skrev TS så här om sin syster:

Hon är självmordsbenägen, väldigt deprimerad och mitt uppe i alkoholavgiftning med antabus. Hon har en del diagnoser och hon är i vissa avseenden väldigt osjälvständig

Mår man så dåligt tänker man inte klart.

 

[ylvali2]

Tyvärr har det framkommit att hon visste att vi letade efter henne och att hon höll sig undan "med flit". Vi har fått veta att hon hela tiden var hos en av personerna som Missing People kontaktade efter ett tips, och som sa att hon inte var där (eftersom hon hade bett hen att säga så). Jag känner mig sviken och besviken, och har fått problem med min hjärtrytm efter detta (har extremt lågt blod- och b12-värde så det blir så ibland av för mycket stress). Vet inte om jag kommer kunna förlåta. Mamma har redan förlåtit och gått vidare, själv känner jag mig bitter och arg.

Vadå, kan du inte förlåta att hon är sjuk?

 

[Korven]

Vadå, kan du inte förlåta att hon är sjuk?

Jag tycker man får respektera det också

 

[ylvali2]

Jag slås än en gång av din okänslighet och en undran hur (fantastiskt?) ditt eget liv ser ut.

Men hur kan man tolka det där inlägget som okänsligt?

 

[Cattis_E]

Om vi försöker lyfta från ett enskilt fall. Ur vilket moraliskt perskektiv måste man höra av sig till andra människor?

Se athena arabians svar

 

[Grazing]

Vadå, kan du inte förlåta att hon är sjuk?

Fast det där att hon var hos en och visste att dom var så oroliga och letade, det kan jag förstå att det är svårt att förlåta. Även om man är sjuk sålänge man inte är i en psykos så är man ju inte helt väck, det går inte att utsätta folk för vad som helst bara för att man är sjuk. Sålänge det då inte handlar om en psykos.

Men det är också bra tycker jag att folk faktiskt kanske kan börja ta ansvar och slänga iväg ett mess att man åker iväg en stund eller för en tid framåt inte vill ha kontakt. Tycker MPS har lite uppmärksammat vikten av att faktiskt höra av sig. Anhöriga blir faktiskt oroligare än vad man kan tro även om det inte ligger någon känd sjukdom bakom.

 

[Petruska]

Men hur kan man tolka det där inlägget som okänsligt?

Det frågade jag mig också. Tack för att du skriver att du inte ser det så.

 

[monster1]

Fast det där att hon var hos en och visste att dom var så oroliga och letade, det kan jag förstå att det är svårt att förlåta. Även om man är sjuk sålänge man inte är i en psykos så är man ju inte helt väck, det går inte att utsätta folk för vad som helst bara för att man är sjuk. Sålänge det då inte handlar om en psykos.

Men det är också bra tycker jag att folk faktiskt kanske kan börja ta ansvar och slänga iväg ett mess att man åker iväg en stund eller för en tid framåt inte vill ha kontakt. Tycker MPS har lite uppmärksammat vikten av att faktiskt höra av sig. Anhöriga blir faktiskt oroligare än vad man kan tro även om det inte ligger någon känd sjukdom bakom.

Man behöver inte vara inne i en psykos för att inte kunna tänka särskilt klart.

 

[Grazing]

Man behöver inte vara inne i en psykos för att inte kunna tänka särskilt klart.

När det gäller att messa en person om att man åker iväg en period eller liknande så jo. Speciellt om man är såpass "klar" att man kan berätta för andra och planera att hålla sig undan och inte säga något. Man kan inte ursäkta alla beteenden med att man är sjuk, lite ansvar måste man faktiskt ta ändå när det kommer till dom som står en nära.

 

[monster1]

När det gäller att messa en person om att man åker iväg en period eller liknande så jo. Speciellt om man är såpass "klar" att man kan berätta för andra och planera att hålla sig undan och inte säga något. Man kan inte ursäkta alla beteenden med att man är sjuk, lite ansvar måste man faktiskt ta ändå när det kommer till dom som står en nära.

Psykisk sjukdom som tex depression är inte viljestyrd, hjärnan fungerar inte som den ska. De beslut man fattar är inte alltid logiska för de som står utanför, de kanske i ett senare skede inte ens är logiska för en själv. Ja, depression gör en extremt egocentrisk för man är helt inlåst i sin egen bubbla, ingen når in och man själv når inte ut, man är helt låst i sina destruktiva tankar. Sjukdomen sitter ju i tänkandet, det är tänkandet som är sjukt och nej, då klarar man många gånger inte av att ta ansvar för olika saker.

 

[Grazing]

Psykisk sjukdom som tex depression är inte viljestyrd, hjärnan fungerar inte som den ska. De beslut man fattar är inte alltid logiska för de som står utanför, de kanske i ett senare skede inte ens är logiska för en själv. Ja, depression gör en extremt egocentrisk för man är helt inlåst i sin egen bubbla, ingen når in och man själv når inte ut, man är helt låst i sina destruktiva tankar. Sjukdomen sitter ju i tänkandet, det är tänkandet som är sjukt och nej, då klarar man många gånger inte av att ta ansvar för olika saker.

Jo jag vet, kämpar med det där själv och trots i mina mörkare stunder så har jag faktiskt kunnat meddela familjen om saker och ting. Framförallt när det kommer till att jag kommer vara borta ett tag just för att jag inte vill att dom ska oroa sig. Och framförallt om man kan planera och ha sig. Det är ingen ursäkt, man tappar inte allt ansvar pga en depression.

Man kan dock göra dumma beslut, man kan bete sig drygt och allmänt otrevligt för att man inte orkar, men det är ingen ursäkt att lämna dom anhöriga oroliga på det sättet.

 

[monster1]

Jo jag vet, kämpar med det där själv och trots i mina mörkare stunder så har jag faktiskt kunnat meddela familjen om saker och ting. Framförallt när det kommer till att jag kommer vara borta ett tag just för att jag inte vill att dom ska oroa sig. Och framförallt om man kan planera och ha sig. Det är ingen ursäkt.

Men TS syster är inte du och ditt mående är inte detsamma som TS systers. En sjukdom kan utvecklas och påverka människor olika eftersom vi är olika.

 

[Grazing]

Men TS syster är inte du och ditt mående är inte detsamma som TS systers. En sjukdom kan utvecklas och påverka människor olika eftersom vi är olika.

Jag vet det, men jag vet också hur det är att vara så nere och som sagt, sålänge det inte är en psykos inblandad så finns inga ursäkter att planera och utsätta anhöriga för den oron. Det är en sak om hon hade svarat att hon var hos vännen där direkt, att hon inte tänkte på att meddela osv direkt men nu var det ändå planerat och det är faktiskt inte okej.

 

[monster1]

Jo jag vet, kämpar med det där själv och trots i mina mörkare stunder så har jag faktiskt kunnat meddela familjen om saker och ting. Framförallt när det kommer till att jag kommer vara borta ett tag just för att jag inte vill att dom ska oroa sig. Och framförallt om man kan planera och ha sig. Det är ingen ursäkt, man tappar inte allt ansvar pga en depression.

Man kan dock göra dumma beslut, man kan bete sig drygt och allmänt otrevligt för att man inte orkar, men det är ingen ursäkt att lämna dom anhöriga oroliga på det sättet.

Btw anledning och ursäkt är inte riktigt samma sak. Jag behöver inte lägga fram en ursäkt för TS jag kan förklara TS systers beteende på ett sätt som kanske är lättare att förstå och förlåta. Att känna sig sviken är knappast ett "straff" för TS syster den enda som lider av det är ju TS själv.

 

[monster1]

Jag vet det, men jag vet också hur det är att vara så nere och som sagt, sålänge det inte är en psykos inblandad så finns inga ursäkter att planera och utsätta anhöriga för den oron. Det är en sak om hon hade svarat att hon var hos vännen där direkt, att hon inte tänkte på att meddela osv direkt men nu var det ändå planerat och det är faktiskt inte okej.

Min poäng är att nej det vet du inte. Du vet hur du mår och fungerar när du är nere och då klarar du av att prioritera att höra av dig till dina anhöriga och vänner. Du vet inte hur TS syster fungerar eller inte.