Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

[alfahona]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Hugger sista. En del elever upplever det som väldigt utpekande att ha en assistent med sig i klassrummet. Ingen annan har ju det. Det om något är att peka ut barnet som problematiskt.

Men vi har uppenbarligen helt olika syn på om specialklasser/särskola osv är bra för elever eller inte. Så här tänker jag. Utifrån det ts beskriver och med den erfarenhet jag har från skolans värld och om det hade varit mitt barn hade jag aktivt arbetat för att barnet skulle få komma till en för det bättre skolmiljö, med personal utbildad för just det behovet som barnet har. Barnet mår uppenbarligen inte bra i sin skolsituation. En (outbilad, kanske oengagerad) assistent verkar inte vara lösningen på problemet. Specialpedagog några timmar i veckan verkar otillräckligt i den här situationen. Resurser är oftast begränsade i skolans värld, de ska räcka till alla barn. I en utopi kan alla barn få en en-till en-lärare, men verkligheten ser inte ut så. Snarare skulle anpassade lokaler, tät personaluppbackning, tid att låta pojken få landa efter att han blivit upprörd, andra barn som agerar på liknande sätt så att barnet inte behöver känna sig som en främmande fågel utan kan ta lärdom av andra barns erfarenheter vara till gagn.

Några verkar tro att man blandar elever med alla problem hej vilt i speciella undervisningsgrupper. Så är det inte. Alltså skulle ts son inte gå med Tussinussens dotter, som inte skulle gå med en elev med Downs, som inte skulle gå med en med hjärnskada osv osv.

Jag är inte säker på att föräldrar till andra barn i klassen glömmer stölder, slagsmål och utbrott lika lätt som ts gör. Utåt kanske de håller god min, men vis av erfarenhet kan det pysa mycket inåt. Det ser pojken så klart i deras ansikten, ögon osv. Vilket förmodligen exkluderar honom.

Sedan vet jag inte om man ska vara tacksam eller beklaga skolans skyddsombud som accepterar att en gravid lärare blir slagen i magen.

Men självklart ska ts göra det som hon känner är bäst för sig och sitt barn. Jag är absolut inte ute efter att säga till ts vad hon ska göra, bara ge en syn på hur jag skulle ha resonerat, utifrån de få uppgifter jag har att utgå från i den här tråden, som är knapphändiga, och den erfarenhet jag har. Är jag förkyld går jag till en allmänläkare, har jag en ihållande bihåleinflammation går jag till en specialist. Allmänläkaren är bra på mycket, men inte specifika problem av svårare art. Samma med lärare, vi har olika inriktningar.

 

[alfahona]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Det luktar 1970-tal - eller ännu tidigare - om din inställning.

Jag antar att det ska vara en negativ kommentar till den inläggsskrivaren. Det kan även vara bra att veta om man vill använda att det luktar 70-tal, att skolan då fungerade mycket bättre än den gör idag, på många plan, inte alla. I dagens kaotiska skolvärld är det nästan något positivt, att det skulle lukta 70-tal, tycker många, men inte alla så klart. Resultaten var högre, läskunnigheten högre, resurserna fler, personaltätheten fler, en huvudman osv osv.

Jag antar vidare att du med 70-talsdoften avser inkludering/exkludering. Ja, det finns många olika tankar om det. Det som fungerar för den ena fungerar inte för den andra. Inkludering ÄR inte alltid det bästa, det finns massor av forskning som stödjer det. Att vilja inkludera till varje pris är inte alltid det bästa. För alla parter. Och främst för det utsatta barnet. Men ofta är det så, men inte alltid. Men det är oftast det billigaste alternativet för skolornas budget att inkludera. Specialklassplacerade barn kostar hundratusentals kronor extra.

 

[Havsryttaren]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Jag skulle gärna låtit vår son gå på särskola, specialenhet eller vad det än hade hetat om det var ett ställe där jag trodde att han skulle må bra. En skola där han fick utvecklas som person,bli värdesatt för den han är och lära sig social färdighet. Betyg och studieresultat är viktiga,men om han inte mår bra som människa spelar inget annat någon roll.Detta låter ju som en självklarhet,men när man har barn med speciella behov är det tyvärr inte det.Det är inte alla kommuner som kan erbjuda en bra miljö eller skolgång när barnet inte är"A-4"

 

[Tussinussen]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Jag antar att det ska vara en negativ kommentar till den inläggsskrivaren.

Jag menar det absolut som en negativ kommentar.

Inställningen att barn som är annorlunda ska betraktas som en grupp som har mer gemensamt med varandra än med någon annan, och fösas undan där dom inte stör, är en inställning som har åstadkommit mycket ont i världen. Dom flesta av oss har gått vidare och lämnat den inställningen bakom oss.