Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

[tipex]

Min son är diagnostiserad med asperger samt selektiv mutism, högfungerande och väldigt intelligent.

Kommer troligen blir lite rörigt inlägg

Det har gått snart 2 år sedan han fick sin diagnos och situationen hemma har gått från totalt ohållbar till balanserad. Vi har hemma hittat en fungerande situation där vi sluppit allt för mkt konflikter och ubrott.

Dock så började han i förskoleklass nu i augusti och problemen där börjar hopa sig....och tyvärr så följer de med honom hem oxå.

Redan efter någon vecka satte det igång:
(det finns både specialpedagog och psykolog inblandad i skolan som följt honom sen sista året i förskolan).
Det uppstod konflikter mellan både kompisar och lärare....fröken tog leksak från honom som han lagt beslag på en hel vecka som de andra barnen oxå ville leka med. Resulterade i utbrott där han tog till flykten och de följde efter vilket stressar honom. Han försökt gömma sig under en stuga på gården men det bedömdes som farligt så de drog ut honom. Han springer då ut och ställer sig på vägen och väntar på en bil....
De tar in honom i biblioteket som han river totalt....de ringer mig som får komma och hålla fast i 45 min innan han sansat sig och kan få glida in under en soffa för återhämtning.

Samma procedur upprepas ngn dag senare (inte biblioteket dock) och orsaken då var att han haft en pinne vid gungan som han träffade ett annat barn på benet med så den flög upp och träffade en annan i ansiktet. Ledset barn hämtar en fröken...som så klart rusar ut och ska minsann få honom att förstå¨hur fel han gjort och få honom att säga förlåt. Detta är en okänd fröken för min son relationsmässigt, ingen har lärt känna och har förtroende för.

En annan fröken säger åt upprörda fröken att det nog inte är en bra idé men hon ska minsann prata förstånd med honom för att han gjort fel. sagt och gjort....hon rusar fram stoppar honom mitt i gungandet och skäller ....spårar ur för sonen som inte kan hantera den sortens attack och press.

Behöver jag tillägga att det var svårt att få honom att vilja gå till skolan igen....han ville hellre dö än gå dit.

Pratade med Hab som kunde skicka ut en som stöd för hans fröken för att få till en fungerande situation....vad händer, jo specialpedagogen (SP) på skolan säger till Hab att hon har full koll på lägget och avbokar.

Rektorn kallar till möte och där handlar allt om prestige för SP som beskyddar sig med att det aldrig hänt tidigare och därför kunde de inte veta att de behövde förebygga så att dessa situationer inte uppstår. Dessutom sa hon att de haft ett överlämnade av min son, vilket vi inte fick vara med på som det var bestämt....men när jag frågade fröken om det efter så hade det bara varit ett gruppöverlämnande i våras.
SP frågade vidare om han fått sin diagnos för asperger nu nyligen för det kände varken hon eller psykologen till....WHAT....vi har suttit och haft massor av möten under ett års tid och talat om just detta. Nej de hade bara uppfattat att han har selektiv mutism.....läsa innan till i sina anteckningar går ju inte...för där framgår det tydligt . SUCK!

Iaf så verkade det bli bättre ett tag för att nu de senaste veckorna eskalera igen.....igår slog han sin gravida fröken i magen med knytnävarna....hon är orolig att han ska skada barnet och vet inte hur hon ska hantera det hela nu. Han har varit avståndstagande mot henne ett tag och efter lovet nu har det blivit värre.....hon undrar om det är pga graviditeten och att han förstått att hon ska försvinna.

Andra fröknar på skolan är oroliga för de andra barnens säkerhet då de tror att han ska göra dem illa. De har märkt av på fritids att han blivit mer orolig och konfliktsökande.

Allt det här öses över på mig....vad ska de göra, varför beter han sig så....

Vad kan jag säga.....jag har ingen aning om vad ni gör för fel i ert bemötande av min son, tydligen kan ni inte läsa av honom för att styra upp situationen innan det blir för mkt för honom så han saknar annan utväg än att explodera för att pysa ur trycket?

Jag är inte där, kan inte skapa mig en bild utan bara försöka tejpa ihop spillrorna jag hämtar hem . Vilket inte är så lätt...jag blir trött, jag orkar inte. Det skapar slitningar hemma då han är som ett åskmoln och måste avreagera sig hemma.

Jag anser att han behöver en resursperson i skolan som är med honom och kan styra honom i rätt riktning. Hjälpa honom från att hamna i onödiga konflikter, som kan gå undan med honom när halsmusklerna börjar spännas och blodådrorna bubblar sig på halsen. Ge tryggheten och se till så han kan komma undan för att samla sig och hämta ny energi.

Skolan har så klart ingen ekonomi och de får inte ens ringa in vikarier så de lär inte vara positiva till min tanke.
Men hur går jag som mamma vidare, vem ska jag prata med...läste om att skolan ska ha åtgärdsplan för elever men fröken sa att det inte fanns ngn för min son. Vem ska upprätta den......och hur gör man för att försöka få en resurs.
Hans fröken försöker verkligen och vi har en bra dialog men hon behöver stöd från skolan.

Jag är trött nog som det är och orkar inte riktigt dra i allt.....sitter som ett fån och vet inte vilket håll jag ska gå.

Det blev väldigt lång.....och kanske lite rörigt, men har iaf kortat ner mig mkt ändå.

 

[Tussinussen]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Vad jag blir förbannad när jag läser detta, och ledsen för din son.

Min dotter har Downs Syndrom och hon har från första stund haft en egen resurs i 6-års och går nu i 5:an och resursen har följt med henne hela vägen. Nu har inte hon ett "utagerande" beteende, utan att det handlar mer om att hon ska ha hjälp med att jobba o förstå saker - dvs dom jobbar just utifrån hennes förutsättningar. .

Det är helt klart att din son ska ha en resurs. Och "skolan har inga pengar" är ingen jävla ursäkt

Jag vet att när "vår" skola skulle ordna fram pengarna så pratade dom med skolpsykologen på kommunen, som är den som håller i pengarna för resurser, och fick ett beslut där. Jag vet inte om det funkar så i alla kommuner, att det är den personen som håller i det, men du kan ringa till utbildningsförvaltningen och fråga vem som har hand om det och diskutera hur du går vidare.

Tyvärr får du nog kavla upp ärmarna och kämpa här - men det är du nog redan van vid som mor till ett "annorlundabarn".

Lycka till!

 

[Majkem]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Din skola bryter mot flera lagar. Anmäl till skolverket direkt, det brukar vara den enda som får en rektor att ta tag i saker och sätta in resurser. Det är lag på att barn ska få det stöd de behöver och det är lag på att det ska upprättas åtgärdsplaner osv.

Det låter drastiskt men det kommer sätta fart på saker och ting och skolan och ditt barn behöver hjälp NU för allas trygghet!

 

[Lillagoajag]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Jag har inte så mycket konkret att komma med. Men jag blir verkligen ledsen och upprörd av det här. OCh det låter ju som att det borde vara självklart med extra resurs.

Jag läser just nu till socionom, och en sak som vi får höra hela tiden är att om man är envis så finns det alltid liiite mer pengar. Men man får tyvärr vara envis.

Lycka till!

 

[tipex]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Svarar båda...
Ringde BUF som sa rektorn i första hand sen vidare till dennes chef. Så ringde upp rektorn som lovade att lyfta problemet på ett möte imorgon, det är den sabla specialpedagogen som ställer till det. Hon snackar och rektor lyssnar...men jag sa ngra väl valda om vad jag tycker och hur hon sänkt mitt förtroende i botten när hon inte ens har koll på diagnosen.
Berättade även om att fröken känner att hon inte får stöd av SP när det handlar om min som och att hon dessutom "släppt" min son och bara fokuserat på de andra barnen i gruppen med problem.

Tror rektorn förstår situationen bättre nu samt att jag berättade att SP stoppat det stöd vi fixat genom Hab, utan att höra med oss och fröken innan.

Vi träffar Hab igen den 25:e och ska se vad de säger då....hoppas att de kan backa upp oss och hjälpa oss att visa på vilka behov han faktiskt har och vilket stöd han behöver. Sen ska de visa upp en plan för oss om hur de tänker gå tillväga för att lösa det.

Tänker vänta av och ge rektorn en chans...men händer det inget innan vi går in i december så går jag vidare.

 

[tipex]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Det värsta är att sonens vänner blir skrämda och rädda för honom när han exploderar. Är rädd att de ska börja dra sig undan och inte vilja va med honom längre.....det är redan svårt för sonen att komma in i gruppen efter utbrott. Inte för att de andra barnen är dumma och inte släpper in utan för att han själv känner sig dum. Känner att de andra är arga på honom och inte vill veta av honom....han kan inte se en utsträckt hand när de andra barnen försöker få in honom. Allt blir så svart och fel.....han drar sig undan, han känner saker som ännu inte stämmer. Men de kommer ge upp till slut, de kommer känna att han vill ju inte och sonens profetia kommer slå in...

 

[Tussinussen]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Bra jobbat! Hoppas att det lossnar och att din son får den hjälp som han har behov av - och rätt till.

 

[Pia]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Vad jobbigt detta måste vara för er.
De lösningar skolan tar fram är inte alltid så bra.
I min dotters klass går en pojke som har asperger och ADHD. Han kan vara mycket våldsam ibland och flera barn och även personal har råkat riktigt illa ut. Efter en process på flera år, mest driven av föräldrar till de skadade barnen eftersom pojkens föräldrar inte vill se problemet, fungerar det så pass att säkerheten för andra barn är någorlunda tryggad. För pojken själv tror jag dock att "lösningen" är urdålig. Han sitter aldrig i klassrummet utan är i ett angränsande rum tillsammans med en av klassens två lärare. Dom turas om och ingen av dem har specialkompetens på pojkens behov. Han har inte rast med de andra barnen av säkerhetsskäl, är aldrig med på idrott, musik slöjd o.dyl, utan sitter i rummet och håller på med datorn, eller ligger på soffan och vilar.
Jag tror att denna pojke hade fått det bättre i en särskoleklass, nu är han mest en ensam fånge i ett rum. Jag tycker synd om honom, även om jag drivit på hårt att de andra barnens säkerhet måste garanteras.
Kanske är det inte alltid det bästa att stanna kvar i en stor klass.

 

[Rumpnissen]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Vad jobbigt detta måste vara för er.
De lösningar skolan tar fram är inte alltid så bra.
I min dotters klass går en pojke som har asperger och ADHD. Han kan vara mycket våldsam ibland och flera barn och även personal har råkat riktigt illa ut. Efter en process på flera år, mest driven av föräldrar till de skadade barnen eftersom pojkens föräldrar inte vill se problemet, fungerar det så pass att säkerheten för andra barn är någorlunda tryggad. För pojken själv tror jag dock att "lösningen" är urdålig. Han sitter aldrig i klassrummet utan är i ett angränsande rum tillsammans med en av klassens två lärare. Dom turas om och ingen av dem har specialkompetens på pojkens behov. Han har inte rast med de andra barnen av säkerhetsskäl, är aldrig med på idrott, musik slöjd o.dyl, utan sitter i rummet och håller på med datorn, eller ligger på soffan och vilar.

Det där låter ju helt horribelt! Att dessutom aktivt och medvetet avskärma pojken för en del av undervisningen borde strida mot skollagen?

Jag tror att denna pojke hade fått det bättre i en särskoleklass, nu är han mest en ensam fånge i ett rum. Jag tycker synd om honom, även om jag drivit på hårt att de andra barnens säkerhet måste garanteras.
Kanske är det inte alltid det bästa att stanna kvar i en stor klass.

Samtidigt platsar han säkerligen inte i en särskoleklass eftersom han borde vara över medel intelligensmässigt (med tanke på asperger). Verkligen skitsvårt.

Till ts: Om rektorn inte skaffar fram en lösningen inom två veckor - anmäl till skolverket. Som någon redan nämnt bryter skolan mot lagen. I flera avseenden. Riktigt äckligt.

 

[tipex]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Skulle aldrig tillåta att min son hade det så i skolan. Jag är ju då av skolan att de som har en hjärna som kan hantera information och intryck normalt får anpassa sig och underlätta för den som inte har förmågan.
Men om föräldrarna inte erkänner barnets diagnos så är det ju dubbelt jobbigt för barnet...de lär ju inte heller göra ngt för att förbättra och underlätta hemma. Snacka om att känna sig missförstådd överallt och sakna trygghet.

Att de blir aggressiva beror på att det blivit för mkt, de är som regel tydliga med att visa att det är nog och exploderar först när de inte ges utrymme att hantera situationen på sitt sätt.
Det är tur att de har två lärare iaf....så de kan lösa det ngt sånär. Vet ju inte hur pojken är i övrigt men det finns bättre vägar att gå om man är lyhörd för deras behov. När de börjar bli oroliga kan det hjälpa att få gå iväg en stund...ta en frukt eller kanske springa ett varv runt skolan.

Min son skulle nog kunna sägas vara den intelligentaste i klassen, lätt att lära...kan läsa och skriva vilket han lärt sig själv. Otrolig med siffror och huvudräkning samt detaljminne.

Ett stort problem är att dessa barn tar in ALLT, de kan inte sortera och avgöra vad som inte är viktigt....tillslut blir det för mkt det blir fullt och tar stopp. Min son behöver utrymme i dessa situationer och tar det fel om man inte gör det vilket leder till explosion.

Min sons klass består bara av 10 elever och det är en liten skola med bara 7 olika klasser från förskoleklass till sexan. Så han har haft tur och det funkar bra när det inte är några förändringar och han blir förberedd och vet vad som ska hända. Trots att de är så få så är det inte lätt för fröken eftersom han inte är ensam om diagnos och det finns de som borde få diagnos men föräldrarna vill inte.....tror säkert det är tre till men det är bara vi som är öppna med vår sons diagnos.

Vi har informerat hela skolan så alla ska kunna få chansen att göra rätt eller lämna till den som anser sig klara det.

Särskola är helt uteslutet för vår son, han känner sig obekväm nog med kortis. Tyvärr var stödfamilj helt omöjligt att hitta

Har precis varit på simskolan där han hamnade i konflikt igen slog fröken och kallade henne fetto. Fick sätta honom med min telefon en stund och kunde prata lite med honom efter en stund. Hans fröken är gravid och det är där skon klämmer....han vill inte att hon ska ha barn. Det är ett halvår kvar men det ger osäkerhet...vem kommer sen?

Samma hände i förskolan...fröken försvann efter en termin, flera vikarier kom i början innan en fast hittades. Den nya skapade problem redan första dagen:
Han har selektiv mutism oxå...alltså svarar inte på tilltal och pratar inte alltid med nya och i otrygg situation.
Hade fått kiss på kalsongerna när han varit på toa och skulle byta...fröken hittar honom och undrar vad han gör där. Inget svar....här ska du inte vara in med dig i klassrummet varvid han sätter sig i ett hörn resten av dagen, vägrar äta mellis etc. Inte mysigt med kissiga kläder kan man ju förstå och då inte kunna förmedla det och en fröken som blir irriterad ingen bra kombo. Ville aldrig mer tillbaka efter det men hans andra fröken tog på sig skulden och sa att hon glömt att informera den andra och han accepterade den förklaringen men kom aldrig att gilla den nya.
(Hon fick sparken sen efter han slutat där....)

Han hanterade nog det bättre då eftersom han ändå kände sig tryggare med att en gammal fröken fanns men nu är det bara en fröken och när hon försvinner så har han ingen.

 

[Pia]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Vad skönt att det är en så liten klass i alla fall, då antar jag att situationen är något mindre pressad än om det är 25 barn som i dotterns klass.
Att pojken i hennes klass har det så här tror jag beror på att föräldrarna vill att han ska behandlas som vilken annan unge som helst, men andra föräldrar är rädda för vad som kan hända deras barn när hans utbrott kommer. Han har skadat andra människor riktigt illa, flera har blivit hämtade av ambulans, han stod t.ex och hoppade på en annan pojkes huvud. Min dotter vräkte han ner på asfalten och sparkade i ansiktet oavbrutet tills 3 lärare tillsammans lyckades lyfta honom därifrån.Ärren får hon leva med resten av livet, både på utsidan och insidan. Detta har ju medfört att vi andra föräldrar har skrikit högre än pojkens föräldrar som tycker att det som sker i skolan är skolans ansvar så de vill inte lägga sig i (jag vet att det låter sjukt men det är otroligt nog så de vill ha det)
Problemen började så smått i förskoleklass och först när de började 5-an blev det någon form av förändring. Många svåra år för alla parter.
Mitt råd till dig är att driva detta stenhårt så det inte tar så lång tid som det gjorde här, nästan hela låg och mellanstadietiden ju.
Tänk också på dom andra barnens och föräldrarnas situation. Prata med föräldrarna och informera om hur det ligger till. När man får hem sin älskade unge sönderslagen och livrädd är det svårt att känna medlidande med den som gjort det, hur många diagnoser förövaren än må ha. Men vid mindre konflikter tror jag att det är lättare att hantera det när man känner till orsaken. Det är så lätt att din son blir "den där jävla ungen", om man inte känner till varför han gör så.

 

[tipex]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Känner inte att jag behöver tänka på andra än min son i dagsläget.....alla är informerade om hans problem. Klasskompisarna är nog bättre på att läsa av och hantera honom än de vuxna.
När han hamnar i konflikt med andra barn är det för att de inte följer uppsatta regler, gör fel, eller skapar orättvisa.....som de flesta med asperger så har han svårt att acceptera detta och kan även bära med sig känslan längre än normalt medan normisar skakar av sig fort och tycker ok så farligt var det inte.

Härom dagen blev han däremot slagen av en pojke i klassen som är lite osmidigare, men han slog inte tillbaka....gick undan och var arg länge på den andra . Hade andra pojken följt efter då så hade det blivit en explosion....han är alltså inte ociviliserad och attackerar hur som helst.
Det är nästan så att jag kan säga att de som får en smäll av min son har bett om det, de har gjort intrång på hans själ och inte gett honom utrymme att göra annat än slå för att skydda sig.
Ger man honom utrymme att hantera situationen så behöver det inte bli en explosion och det är det de behöver lära sig nu....det funkar inte att gå efter och försöka prata eftersom det upplevs som en attack av honom och för honom är det att likställa med att man slår honom. Varje ord eller närmande är ett slag.

Huruvida pojken i ditt barns skola agerar för att de andra barnen driver honom till det eller för att han helt enkelt gett upp och frustrationen gör honom farlig vet jag inte. Men min son är långt ifrån att agera utan anledning och utan att den andre knuffat honom över kanten innan.

Min son har flera vänner i klassen som han samspelar bra med och även de som det funkar mindre bra med (de som själva har funktionsnedsättning) då de inte kan ta hänsyn och anpassa sig till hans behov då de har sina behov.

Min dotter är enda barnet som han slår men hon orsakar det helt på egen hand....vet precis vad hon ska göra och vilka knappar som ska tryckas på.
Det är väl normalt bland syskon bortsett från att min son exploderar och är fruktansvärt stark och har svårt att stoppa sig.
Hon är sån att hon kan följa efter låta på ett jobbigt sätt som hon vet att han bara inte klarar och till slut måste han få stopp på obehaget och det smäller ordentligt.
Ibland säger han förlåt men det blir mer sällan då det inte "funkar" för hon slutar ju inte att gråta när han sagt det.....vilket gör honom frustrerad och arg.

Livet är inte så lätt när familjen inte består av bara normisar....dock ingår jag själv mest troligt inte under "normal"kategorin utan har många likheter med min son men vände mer inåt som liten så var inte till problem för andra.

 

[Pia]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Det värsta är att sonens vänner blir skrämda och rädda för honom när han exploderar.

Känner inte att jag behöver tänka på andra än min son i dagsläget.....

 

[Kalaspinglan]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Det är nästan så att jag kan säga att de som får en smäll av min son har bett om det, de har gjort intrång på hans själ och inte gett honom utrymme att göra annat än slå för att skydda sig.
Ger man honom utrymme att hantera situationen så behöver det inte bli en explosion och det är det de behöver lära sig nu....det funkar inte att gå efter och försöka prata eftersom det upplevs som en attack av honom och för honom är det att likställa med att man slår honom. Varje ord eller närmande är ett slag.
.

Jag känner så väl igen det som du skriver. Å ena sidan så tänker jag att ”Nej, det spelar ingen roll – man får inte slåss. Punkt slut.”
Å andra sidan så tänker jag precis som du. Varför ska våra känsliga barn behöva lära sig att trycka ner sina känslor och bli kränkta i sitt ”spejs”, när andra barn inte kan eller behöver lära sig att vi alla har olika integritet och känslighet.

Jag kommer så ofta in på "min äggkartong" när jag diskuterar det här med ”normalstörda och störda barn”. Om du inte passar i äggkartongen, om du är lite för bred eller för smal, så är det dig det är fel på. Det är dig, som inte passar in, som måste justeras och placeras in i en annan äggkartong. Att vi inte bara kan acceptera att vi alla är olika, och tillåta varandra att vara olika.

 

[tipex]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Känns som att du läser in ngt mer än vad jag skriver....han har inte gjort dem ngt. Att han skrämmer dem är inte detsamma som att han skadar dem.
Självklart blir de skrämda när han t.ex blev inlåst i biblioteket med en fröken och river hyllor, kastar böcker och skriker för att han behöver komma undan.
Eller kastar omkull stolar när han försöker komma undan och skriker, sparkar och slår när fröknarna tar tag i honom.....

Nej jag tycker inte att jag behöver tänka på de andra, jag har fullt upp med min son som mår dåligt och försöker hitta en lösning för honom....vilket i förlängningen innebär lösning för andra.

Du är troligen för färgad av dina upplevelser av vad som hänt mellan din dotter och pojken i klassen för att förstå min sida.
Min son har inte skadat ngn han är ingen idiot....han har blivit slagen, ska jag sätta det barnet och hans föräldrar på plats? Knappast det är skolans ansvar att se till så det fungerar där....i mitt fall genom att ge en resursperson som kan känna av min son och hjälpa honom.

Ja du gör mig lite upprörd.....för jag känner det som att du skuldbelägger och att du kanske tycker att min son oxå borde flyttas till särklass så de andra barnen skyddas. Lite som att låsa in ngn för ett brott som de kanske skulle kunna begå men lika gärna aldrig kommer göra.

Han har berättat att det är frökens graviditet som oroar honom...troligen har han inte fått tillräcklig information....han vet inte när hon försvinner, när kommer ny, vem är den nya, är den snäll, kommer denna förstå honom.....det är en enorm påfrestning för honom och allt sånt kan underlättas med information TYDLIG information.
Han ska åter kastas ur sin trygghet in i ngt nytt...det är inte lätt och jag hoppas att folk inte ska vara så trångsynta utan förstå och försöka sätta sig in i hans situation.

Som sagt så har vi varit öppna, vi för dialog med de andra och de ser inte honom som ett hot.....däremot pratar de med sina barn om hur de bör bete sig mot min son och varför han reagerar som han gör ibland.

Han är som vilket barn som helst om hans värld inte sätts i gungning....rutiner, förberedelser och information är nyckelorden.

 

[Kalaspinglan]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Nej jag tycker inte att jag behöver tänka på de andra, jag har fullt upp med min son som mår dåligt och försöker hitta en lösning för honom....vilket i förlängningen innebär lösning för andra.

I första hand är du ditt barns förälder, och ska finnas som stöd för honom. Och som du skriver, om han får det stöd han behöver kommer det bli en bra lösning även för de andra eleverna.

 

[Kalaspinglan]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

http://www.skolvarlden.se/artiklar/diagnoshysterin-dubbelt-så-många-utredningar-görs

Intressant artikel angående barn med extra behov av stöd i skolan!

 

[tipex]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Bra artikel....man kan ju tycka att det är givet att undervisningen ska anpassas och att alla skolor skulle gå den vägen, de ska ju trots allt ge barnen möjlighet att kunna lära.
Tror att min son hade trivts bra i den gamla strikta skolan. Han hade säkerligen varit lärarens favorit där och känt sig trygg.....även om den skolformen inte är att eftersträva.

 

[Vogue]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Det låter som att din son borde gå i en särskoleklass, där finns det resurser och specialutbildade lärare
Eller snarare, han är ett solklart fall för en sådan klass helt enkelt.
Just nu kanske det är lugnt, men vad gör du när han är 15, hormonell och stark som en oxe? Då kan det bli riktigt farligt för både dig och andra!

Tycker inte att du skall hugga så mycket på att dom tar upp säkerheten, jag hade inte heller accepterat att någon slog mig i magen när jag var gravid och förstår inte hur du öht kan tycka att det är okej. Bara där hade jag tagit med blommor och ett STORT ursäkta om det var mitt barn.

 

[Pia]

Sv: Min son börjar bli ett problem för skolan....pga sin funktionsnedsättning.

Då missförstod jag dig, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att du skrivit:

....igår slog han sin gravida fröken i magen med knytnävarna....hon är orolig att han ska skada barnet och vet inte hur hon ska hantera det hela nu.

Andra fröknar på skolan är oroliga för de andra barnens säkerhet

Men missförstånd är missförstånd och jag ber om ursäkt för det.

Du har naturligtvis rätt i att misshandeln av min dotter påverkar hur jag tänker kring sådana här situationer. Men du måste komma ihåg att alla mynt har två sidor. Alltid.
Man kan inte förvänta sig att "normalstörda" barn i småskoleåldern ska kunna förstå, läsa av och hjälpa din son i väntan på att skolan ska agera. Får han ingen resurs snart tror jag absolut att det finns risk att det blir som här. Så stå på dig och var envis, för alla barnens skull.