Min sambo dog hastift inatt

[Philosophia]

@Diabetikern Hoppas att du har fått sova lite och har fått stöd av vänner och anhöriga på hemmaplan. Det finns inget vi kan göra åt det grymma kaos som du har kastats ut i, men vi finns här och lyssnar och vi bryr oss om dig.

 

[Praeterea]

Beklagar sorgen, hoppas resan gick ok och att du har fått stöd när du landade hemmavid.

 

[Return_to_the_moon]

Vilket fruktansvärt trauma! Beklagar verkligen .

Hoppas resan går fort och du kan komma hem och låta dina anhöriga ta hand om dig .

 

[Smulu]

Usch så ledsamt och fruktansvärt. Det finns inte ord.
Tänker på dej och hoppas att du får hjälp med allt det praktiska och känslomässiga.
Sträcker ut en mental hand att hålla i om du vill.

 

[Cattis_E]

@Diabetikern hoppas du kom hem utan krångel och att du kunnat sova något lite i alla fall.
Ta emot all hjälp du kan få med saker, och våga be dina nära om hjälp om det är något speciellt som behövs.
Kram

 

[Lillefrun]

Beklagar sorgen, vilken mardröm. Hoppas du har stöd hemma sen så du får hjälp att ta dig genom det du behöver bearbeta. Tänker på dig

 

[Diabetikern]

Ligger hemma hos mamma I gäststugan omgiven av hundarna och det hjälper inte det minsta.
Sov av och till på planet enda jag återkommer till är de sista minuterna i hans liv. Dansen, ögonvitorna den lealösa kroppen under hjärtlungräddningen.

Jag kan inte koden till resväskan.
Hans bil står på service
Vi hade snickare ute för att kolla golvet och vi skulle återkomma när vi kom hem. Jag minns inte vem
Jag försöker samla mod till att åka hem.

 

[TinyWiny]

Så fruktansvärt. Så fruktansvärt orimligt och orättvist. Ingen ska behöva uppleva något sådant och ingen ska behöva dö i förtid. Tårarna rinner för din skull, för din sambo och för alla runt omkring. Ta hand om dig och en mängd varma kramar om du vill. Jag beklagar verkligen din enorma förlust

 

[Reville]

Vilken mardröm! Finner inga ord

 

[Islandshästryttare]

Tänker på dig

 

[Zinfernia]

Så fruktansvärt på alla sätt och vis Du finns i mina tankar.

 

[Tarnin]

 

[Cattis_E]

Ligger hemma hos mamma I gäststugan omgiven av hundarna och det hjälper inte det minsta.
Sov av och till på planet enda jag återkommer till är de sista minuterna i hans liv. Dansen, ögonvitorna den lealösa kroppen under hjärtlungräddningen.

Jag kan inte koden till resväskan.
Hans bil står på service
Vi hade snickare ute för att kolla golvet och vi skulle återkomma när vi kom hem. Jag minns inte vem
Jag försöker samla mod till att åka hem.

Golvet kan du lösa sedan, om det inte är en urakut vattenskada eller liknande.
Kanske hör den snickaren av sig, eller så kommer du på vem det var om några veckor.
Resväskan kan du antingen bryta upp, eller så tror jag försäljare kan ha en sån nyckel som kan öppna trots koden...
Men inte heller det kanske är bråttom? Om du inte har mediciner eller något i den väskan.

Försök att andas, äta och dricka regelbundet. Ta bara det allra mest akuta nu.

Kram

Edit: Kan din mamma eööer någon ringa bilfirman och fråga om inte bilen kan stå kvar där utanflr någon vecka, om inte någon annan vill hämta den åt dig förstås..

 

[Andromedae]

Vissa lås är rätt enkla att klippa upp, när du väl kommer dit. Men ta det lugnt. Du kan bara vara just nu.

 

[Viva]

Finner inga ord. Kan inte föreställa mig hur du måste känns dig. Jag beklagar så.

 

[Roheryn]

Ligger hemma hos mamma I gäststugan omgiven av hundarna och det hjälper inte det minsta.
Sov av och till på planet enda jag återkommer till är de sista minuterna i hans liv. Dansen, ögonvitorna den lealösa kroppen under hjärtlungräddningen.

Jag kan inte koden till resväskan.
Hans bil står på service
Vi hade snickare ute för att kolla golvet och vi skulle återkomma när vi kom hem. Jag minns inte vem
Jag försöker samla mod till att åka hem.

Du är i chock, det är förståeligt att de där sista dramatiska minuterna har etsat sig fast. Jag hade liknande minnen av min mamma, som dock dog i sjukdom på sjukhus, men där det ändå var ett visst drama på slutet. Precis efteråt ångrade jag nästan att jag hade varit med på slutet, trodde att det skulle färga min bild av mamma för alltid, men det gjorde inte det. När allt fått sjunka undan ett tag mindes jag ju allt det bra också och nu många år efteråt tänker jag fortfarande ofta på mamma som person och hennes liv, men nästan aldrig på det där dramatiska slutet. Jag hoppas det kan bli så för dig också, och att du så småningom kan glädjas något åt att den sista veckan i hans liv blev er fina semestervecka

Jag förstår att de där praktiska detaljerna - resväskan, bilen, golvet - kan kännas helt övermäktiga just nu. Så släpp dem! Be någon annan fixa, unna dig själv att bara vara, försök äta, dricka, sova, kanske vara med någon du trivs med eller vara alldeles ensam beroende på vad som känns bäst. Åk hem när du vill, inte när du känner att du måste! Det finns inga måsten just nu, du kommer behöva ta tag i dem sedan, men inte nu. Nu får du lov att bara vara förtvivlad, chockad, ledsen och försöka bearbeta allt det!

 

[_Elly_]

beklagar sorgen

 

[Fibusen]

Beklagar sorgen

 

[Summerwind]

Så fruktansvärt för dig! Beklagar verkligen

 

[Saija]

Beklagar sorgen