Min sambo dog hastift inatt

[vemsomhelst123]

Ligger hemma hos mamma I gäststugan omgiven av hundarna och det hjälper inte det minsta.
Sov av och till på planet enda jag återkommer till är de sista minuterna i hans liv. Dansen, ögonvitorna den lealösa kroppen under hjärtlungräddningen.

Jag kan inte koden till resväskan.
Hans bil står på service
Vi hade snickare ute för att kolla golvet och vi skulle återkomma när vi kom hem. Jag minns inte vem
Jag försöker samla mod till att åka hem.

Du behöver inte vara modig nu. Du behöver bara vara. Jag beklagar verkligen, vilken mardröm

 

[Myzan87]

Sorg ser så olika ut. Och det som både är det bästa är också det sämsta och det är att det finns inget ”rätt sätt” att sörja. Ibland hade man behövt ha ett protokoll på hur man skulle sörja.
Ta den tiden som behövs. Sörj, vråla, skrik, skratta (det är också tillåtet ) och allt det andra med golv, bil osv kommer att lösa sig.
Ta hand om dig

 

[miumiu]

Beklagar sorgen!

 

[mysboll]

Så fruktansvärt vidrigt.. jag lider med dig!

 

[AbCdE]

Livet är så orättvist Beklagar

 

[ameo]

Sorg ser så olika ut. Och det som både är det bästa är också det sämsta och det är att det finns inget ”rätt sätt” att sörja. Ibland hade man behövt ha ett protokoll på hur man skulle sörja.
Ta den tiden som behövs. Sörj, vråla, skrik, skratta (det är också tillåtet ) och allt det andra med golv, bil osv kommer att lösa sig.
Ta hand om dig

Det är också både normalt och fullt tillåtet att vara arg och/eller besviken på partnern som hade fräckheten att dö och lämna en ensam. Det kan kännas kontroversiellt att vara arg på den man bara borde sörja, men det är som sagt helt okej. Man FÅR känna så!

 

[malumbub]

Vännen.
Du är i chock och i början av en stor sorg.
Mattan under dig har ryckts undan alldeles för kraftigt.
Strunta i alla måsten och borden.
Du har nyss kommit hem.
Ge dig själv tid att hitta nån slags balans igen.
Allt annat kan vänta - eller skötas av andra.
Kram.

 

[inverterad]

Så fruktansvärt och ofattbart sorgligt. Du måste ingenting nu förutom att ta en dag, en timme, en minut i taget och göra precis det som känns rätt i stunden.

 

[Amanda_F]

Det är så otroligt sorgligt att jag blir helt stum. Skönt att du är hemma på svensk mark. Ta all hjälp du kan få! Kram!

 

[Lavinia]

Beklagar sorgen.

 

[Ceta]

Men va fruktansvärt, beklagar verkligen

 

[Calmiche]

Beklagar sorgen

 

[Diabetikern]

Idag är första dagen jag fått i mig mat.
Frukost -lunch-middag inte mycket men lite.
Pratat med sos international och gett begravningsbyråns uppgifter.
Hans kropp kommer komma hem snart och kremeras här hemma.
Imorgon har vi möte med begravningsbyrån. Kyrka, plats , präst är redan bestämd.
Över 200 meddelanden har ramlat in.
Lidköpings motorklubb startar en fond för Andreas så varje år kommer ett pris delas ut i hans namn
Jag har bokat upp vänner att komma hem och bo hos mig i nästa vecka.

Min vanliga mekanism när jag mår dåligt är att isolera mig själv med djuren och Andreas men det kan jag inte göra nu.

Jag har alltid köttat på och det kan jag fortsätta med bara jag inte isolerar mig.

Andreas var den som bokade saker och hitta på allt möjligt så nu försöker jag ta emot hjälp. Har ett så stort behov av att berätta om honom och hur dagen gick. Jag utelämnar en liten detalj i händelsen som inte har betydelse men den var min och Andreas och det vill jag fortsätta hålla.

Lastade hästen och åkte till min väninnas ridhus. På hästryggen blir ju fokuset ett annat men mitt i ett av skrittpausen kom tårarna.

Jag sitter och går igenom kort efter kort på Andreas och alla minnen vi haft. Lagt ut allt på Facebook i ett album. Först gjorde jag det hemligt för alla men sen kände jag att jag vill visa alla.

Jag drömmer om honom och inte några positiv drömmar och minnesbilden på honom i badkaret samt när de gjorde hjärt-lungräddning när han drog efter andan förföljer mig överallt. Därav mitt behov av att prata om det.

För första gången i mitt liv uppskattar jag kramar från främlingar. Andreas son kramade mig och det var precis som att krama Andreas fick uppbringa all styrka jag hade för att avsluta kramen.

Jag är så otroligt tacksam för alla som hör av sig För att ni finns här på Buke ja allt

Nästa vecka har vi konferens på jobbet lunch-lunch jag lutar åt att vara med på en av dagarna för att få umgås med folk som inte kände Andreas men ändå vet vad jag går igenom Har mejlat chefen om hela händelseförloppet och att han gärna får föra det vidare till mina kollegor.

Jag vågar visa mina känslor och har bett om sällskap. Jag vill hem men jag vill i te vara själv hemma.

 

[Mia_R]

Idag är första dagen jag fått i mig mat.
Frukost -lunch-middag inte mycket men lite.
Pratat med sos international och gett begravningsbyråns uppgifter.
Hans kropp kommer komma hem snart och kremeras här hemma.
Imorgon har vi möte med begravningsbyrån. Kyrka, plats , präst är redan bestämd.
Över 200 meddelanden har ramlat in.
Lidköpings motorklubb startar en fond för Andreas så varje år kommer ett pris delas ut i hans namn
Jag har bokat upp vänner att komma hem och bo hos mig i nästa vecka.

Min vanliga mekanism när jag mår dåligt är att isolera mig själv med djuren och Andreas men det kan jag inte göra nu.

Jag har alltid köttat på och det kan jag fortsätta med bara jag inte isolerar mig.

Andreas var den som bokade saker och hitta på allt möjligt så nu försöker jag ta emot hjälp. Har ett så stort behov av att berätta om honom och hur dagen gick. Jag utelämnar en liten detalj i händelsen som inte har betydelse men den var min och Andreas och det vill jag fortsätta hålla.

Lastade hästen och åkte till min väninnas ridhus. På hästryggen blir ju fokuset ett annat men mitt i ett av skrittpausen kom tårarna.

Jag sitter och går igenom kort efter kort på Andreas och alla minnen vi haft. Lagt ut allt på Facebook i ett album. Först gjorde jag det hemligt för alla men sen kände jag att jag vill visa alla.

Jag drömmer om honom och inte några positiv drömmar och minnesbilden på honom i badkaret samt när de gjorde hjärt-lungräddning när han drog efter andan förföljer mig överallt. Därav mitt behov av att prata om det.

För första gången i mitt liv uppskattar jag kramar från främlingar. Andreas son kramade mig och det var precis som att krama Andreas fick uppbringa all styrka jag hade för att avsluta kramen.

Jag är så otroligt tacksam för alla som hör av sig För att ni finns här på Buke ja allt

Nästa vecka har vi konferens på jobbet lunch-lunch jag lutar åt att vara med på en av dagarna för att få umgås med folk som inte kände Andreas men ändå vet vad jag går igenom Har mejlat chefen om hela händelseförloppet och att han gärna får föra det vidare till mina kollegor.

Jag vågar visa mina känslor och har bett om sällskap. Jag vill hem men jag vill i te vara själv hemma.

Du är så fantastiskt stark mitt uppe i allt det tragiska och så skönt att du orkar och vågar visa känslor och ta emot den hjälp andra vill och kan ge dig. Glöm inte bort att ta hand om dig.

 

[Anna]

Tänker på dig och beklagar innerligt din förlust

 

[ameo]

Min vanliga mekanism när jag mår dåligt är att isolera mig själv med djuren och Andreas men det kan jag inte göra nu.

Jag har alltid köttat på och det kan jag fortsätta med bara jag inte isolerar mig.

Jag känner igen mig i detta. Och har gjort efter närståendes dödsfall också. Men...
När min mor gick bort för 10 år sedan insåg jag för sent hur mycket energi det tog för mig bara att sörja hennes bortgång samtidigt som dödsboet skulle styras upp. (min bror bor långt härifrån så jag fick sköta allt det praktiska)
Så jag vill ge dig rådet att dra ner "köttandet" på halvfart så du inte går in i väggen också.

 

[Ninnurur]

Jag drömmer om honom och inte några positiv drömmar och minnesbilden på honom i badkaret samt när de gjorde hjärt-lungräddning när han drog efter andan förföljer mig överallt. Därav mitt behov av att prata om det.

Jag drömde också om sånt efter att jag hittade min sambo död. I början åt jag sömntabletter som tog bort drömmarna. Även om du inte tror mig nu, så blir det faktiskt bättre. Drömmarna kommer att försvinna.

 

[Tranan]

Idag är första dagen jag fått i mig mat.
Frukost -lunch-middag inte mycket men lite.
Pratat med sos international och gett begravningsbyråns uppgifter.
Hans kropp kommer komma hem snart och kremeras här hemma.
Imorgon har vi möte med begravningsbyrån. Kyrka, plats , präst är redan bestämd.
Över 200 meddelanden har ramlat in.
Lidköpings motorklubb startar en fond för Andreas så varje år kommer ett pris delas ut i hans namn
Jag har bokat upp vänner att komma hem och bo hos mig i nästa vecka.

Min vanliga mekanism när jag mår dåligt är att isolera mig själv med djuren och Andreas men det kan jag inte göra nu.

Jag har alltid köttat på och det kan jag fortsätta med bara jag inte isolerar mig.

Andreas var den som bokade saker och hitta på allt möjligt så nu försöker jag ta emot hjälp. Har ett så stort behov av att berätta om honom och hur dagen gick. Jag utelämnar en liten detalj i händelsen som inte har betydelse men den var min och Andreas och det vill jag fortsätta hålla.

Lastade hästen och åkte till min väninnas ridhus. På hästryggen blir ju fokuset ett annat men mitt i ett av skrittpausen kom tårarna.

Jag sitter och går igenom kort efter kort på Andreas och alla minnen vi haft. Lagt ut allt på Facebook i ett album. Först gjorde jag det hemligt för alla men sen kände jag att jag vill visa alla.

Jag drömmer om honom och inte några positiv drömmar och minnesbilden på honom i badkaret samt när de gjorde hjärt-lungräddning när han drog efter andan förföljer mig överallt. Därav mitt behov av att prata om det.

För första gången i mitt liv uppskattar jag kramar från främlingar. Andreas son kramade mig och det var precis som att krama Andreas fick uppbringa all styrka jag hade för att avsluta kramen.

Jag är så otroligt tacksam för alla som hör av sig För att ni finns här på Buke ja allt

Nästa vecka har vi konferens på jobbet lunch-lunch jag lutar åt att vara med på en av dagarna för att få umgås med folk som inte kände Andreas men ändå vet vad jag går igenom Har mejlat chefen om hela händelseförloppet och att han gärna får föra det vidare till mina kollegor.

Jag vågar visa mina känslor och har bett om sällskap. Jag vill hem men jag vill i te vara själv hemma.

hade hemska drömmar efter min son dog, tror mig. det kommer att bli bättre. Även det inte känns så! var snäll mot dig själv!

 

[Tualma]

Kära, kära du. Jag vet vilken chock och tumult du går igenom och känner igen handlingskraftigheten mitt i tornadon av bedövande sorg.
Kramas mycket. Rid. Gör det som känns bra och rätt för stunden .
Det verkar som att du har god uppslutning runt dig. Det är bra.
Vad fint med fonden!
Tänker på dig. Kram

 

[_Elly_]

@Dorinda , du verkar ha kommit åt fel reaktion på två inlägg här (gjort samma misstag, trist när man missar!)