Rådgivning ang familj släkt & sambo

[EmmaBovary]

Så kommer sambon hem då lämnar ni släkt mig o säger upp all kontakt. Så valet som finns är väl typ att sälja gården men flyttar jag ihop med min sambo i lägnehet så lämnar släkten mig. Det enda valet jag får är att lyssna på min familj. Vad jag än gör så förlorar jag och jag förstår inte att ingen lyssnar

Det låter som en fruktansvärt jobbig sörja för alla inblandade. Men trots att du vid upprepade tillfällen påtalar att ingen lyssnar på din åsikt, så måste jag fråga om du tar in de andras perspektiv också? Lyssnar du på de andra?

 

[Cherarriduracell]

Jag är 30år. Jag borde inte behöva göra som släkten säger åt mig. Jag är vuxen och anser jag får göra mina val men gör jag det då är jag inte välkommen? Det är ju inte heller friskt ?

Lyfter du de här funderingarna med din samtalskontakt?

Du behöver ju hitta ett sätt och läge i livet där du mår bra. En del av att bli vuxen är att bryta sig fri från roller man tidigare haft i familjen och hitta en ny dynamik, nu är man ju vuxna och inte barn-vuxen längre. Det är en tuff balansgång! Iom att ni är så insyltade med varandra iom husköpet är det väl jättebra om du luftar detta med en utomstående med utbildning och vana att råda någon med den egna personen i fokus

 

[ekra]

Din brors missbruksproblem ska inte behöva hanteras av dig och din familj. Och inte heller din sambos aggressionsproblem. Tyvärr kan ju ingen tvinga någon av dem att ta hjälp. Men du kan läsa på om medberoende och fundera på om det är något du känner igen dig i och kan behöva hjälp med att komma ur. Så länge ni runtomkring hjälper din bror och din sambo med deras respektive problem fördröjer ni deras möjligheter/motivation/intresse att själva ta ansvar för situationen.

Det är stora risker du tar att bo med en missbrukare och en person som inte kan hantera sina aggressioner. Hemmet ska ju vara en trygg plats. Ta hand om dig!

 

[chaosgirl]

Det låter som en fruktansvärt jobbig sörja för alla inblandade. Men trots att du vid upprepade tillfällen påtalar att ingen lyssnar på din åsikt, så måste jag fråga om du tar in de andras perspektiv också? Lyssnar du på de andra?

Jag ha lyssnat och gör t.o.m de sagt åt mig men jag är inte beredd att bryta helt med min sambo. Jag kan tänka mig att bo isär under tiden han får hjälp men jag vill inte bryta helt med honom. Jag vill kämpa

 

[chaosgirl]

Det jag tycker framgår tydligt är att situationen är ohållbar för alla, ffa dig. Att bo tillsammans med mamma, vuxen bror och sambo i samma hus när bror och sambo inte går ihop är att bädda för katastrof. Det första som borde ske är att din bror hittar ett eget boende även om han har en missbruksproblematik och diagnoser och att det därför kan vara svårt för honom. Vem är det som betalar räkningarna hemma?

Du ska vara otroligt försiktig och tänka efter om du vill bo med en man som är våldsam även om han blivit provocerad. Och jag förstår din ångest över att behöva välja mellan din sambo och familj. Du verkar ha blivit en spelbricka i konflikten mellan sambo och din familj. Men är det du och din sambo som äger huset juridiskt sett är det din familj som ska flytta i första hand. Saken är att just nu prioriterar familjen konflikten med sambon över dig.

Kan du prata med din läkare/samtalskontakt om möjligheten till familjeterapi för att lösa konflikten med din familj? Att det viktigaste är måendet av en person de älskar inte en person de tycker illa om. Samtidigt ska du vara ärlig med din läkare och samtalskontakt om att din sambo varit våldsam även om det inte är mot dig och lyssna till dem även om de säger saker du inte vill höra.

Klokaste inlägget hitills, läkaren och kontakten på psyk är insatta i det hela. Har inte kollat familjeterapi.

 

[chaosgirl]

Din brors missbruksproblem ska inte behöva hanteras av dig och din familj. Och inte heller din sambos aggressionsproblem. Tyvärr kan ju ingen tvinga någon av dem att ta hjälp. Men du kan läsa på om medberoende och fundera på om det är något du känner igen dig i och kan behöva hjälp med att komma ur. Så länge ni runtomkring hjälper din bror och din sambo med deras respektive problem fördröjer ni deras möjligheter/motivation/intresse att själva ta ansvar för situationen.

Det är stora risker du tar att bo med en missbrukare och en person som inte kan hantera sina aggressioner. Hemmet ska ju vara en trygg plats. Ta hand om dig!

Medberoende är jag nog inte. Sambon har själv ringt upp vården och bett om hjälpen och väntar på tid. Jag har bara pushar honom och lovat att stötta hela vägen medans arbetet terapin måste han göra så jag anser faktiskt att han iaf tagit tag i problemet.

 

[Modest]

Din brorsa är missbrukare och är aggressiv mot dig. Din sambo som är arbetsklädd med en kniv i byxorna går emellan. Din brorsa hoppar på honom och dom brottas.
Ingen har hotat med något vapen alltså?
Då är det ju du som får stå upp för din sambo.

En annan slutsats kan vara att situationen är djupt patologisk. Jag förstår att jag låter som en dålig skiva på repeat @chaosgirl men jag vill bara understryka att det du lever i är väldigt onormalt och osunt.

 

[Luff]

Sambon har väl inte aggressionsproblem för att han en gång hamnat i bråk när han försökte försvara sin partner.
Jag har hoppat på en snubbe och brottat ner honom när han och hans kompisar skulle ge sig på min sambo.
Ni drar lite väl höga växlar på att han hade en kniv på sig tycker jag. Jag tror broderns missbruk är den allvarliga faktorn.

 

[em-pirre]

Åh herregud.

Allt låter så ohälsosamt att jag får svindel.

Spontant tror jag aldrig att det kommer att gå att reda upp och få rätt. Jag tror man får lära sig släppa.

Sambon låter inte som något att hänga i julgranen och det att man köper ett hus med någon som inte finns med på pappren är som bäddat för katastrof. Om den personen dessutom är ens mamma, som man heller inte verkar ha ett friskt förhållande med, plus ens bror som är missbrukare och psykiskt sjuk. Nä alltså herregud sälj och spring.

 

[ekra]

Sambon har väl inte aggressionsproblem för att han en gång hamnat i bråk när han försökte försvara sin partner.
Jag har hoppat på en snubbe och brottat ner honom när han och hans kompisar skulle ge sig på min sambo.
Ni drar lite väl höga växlar på att han hade en kniv på sig tycker jag. Jag tror broderns missbruk är den allvarliga faktorn.

TS skrev också detta:

Min sambo har svårt att hantera sitt humör och går inte ihop med alla människor direkt.

 

[Hedinn]

TS skrev också detta:

TS skrev ju också att han står i kö för utredning av ADHD och autism.

 

[Bulldoozer]

Jag förstår överhuvudtaget inte att ni stått ut under samma tak i tre år?
Själv har jag en otroligt lång stubin och långt till våld men aldrig att jag skulle stå ut att bo med mamma och syskon under samma tak i vuxen ålder, än mindre hans familj. Min bror bodde hos mig i ett år och det var oerhört påfrestande och då kom vi alla ändå bra överens..

Du måste göra vad som är rätt för dig istället för att tänka på alla andra. En familj som överger en är inte mycket att ha ändå, huruvida sambon är nåt att satsa på är ditt huvudbry. Du kan inte påverka vad andra gör, du kan bara påverka vad du själv gör, prioritera dig själv för ingen annan gör det åt dig.

 

[Dopy]

Antingen får din mamma och bror hyra huset av er så ni kan flytta till en lägenhet, eller så får dem flytta till lägenhet och du får betala hyra till din mamma, som äger endel av huset.
Du är 30 år gammal, du och din sambo kan inte bo ihop med din mamma och din bror, speciellt när det blir bråk.
Din mamma och bror måste bo själva, och du och din sambo måste bo själva.
Fortsätter ni bo under samma tak kommer det bara bli mer/värre problem.

Ang vapnet, vi håller på och renoverar mycket hemma, både sambon och jag har både kniv och hammare på oss när vi har snickarbyxorna på, kommer någon och bråkar och vi tar upp hammaren eller kniven i handen, då är det olagligt, för det klassas då som ett vapen, spelar ingen roll om vi har det på oss som verktyg, tar man upp det i handen vid ett bråk = vapen.

 

[Mia_R]

Sambon har väl inte aggressionsproblem för att han en gång hamnat i bråk när han försökte försvara sin partner.
Jag har hoppat på en snubbe och brottat ner honom när han och hans kompisar skulle ge sig på min sambo.
Ni drar lite väl höga växlar på att han hade en kniv på sig tycker jag. Jag tror broderns missbruk är den allvarliga faktorn.

Nej det köper jag men arbetsverktyg kan man ju inte tycka vara onormalt. Hade hållit med om det var ett riktigt vapen kniv el nåt liknande men han hade arbetsbyxor på sig

Nu står det inte att det var en kniv utan ett vapen, dvs jag tolkar det som någonting helt annat än en kniv och är man beväpnad kan man bli av med det i ett handgemäng och det kan vändas emot en själv eller andra i närheten.

@chaosgirl Vad är det för vapen egentligen som en bonde går omkring med i bakfickan?

 

[chaosgirl]

Nu står det inte att det var en kniv utan ett vapen, dvs jag tolkar det som någonting helt annat än en kniv och är man beväpnad kan man bli av med det i ett handgemäng och det kan vändas emot en själv eller andra i närheten.

@chaosgirl Vad är det för vapen egentligen som en bonde går omkring med i bakfickan?

En liten kniv

 

[monster1]

Jag vet varken ut eller in. Jag behöver råd eller nån att ventilera med anonymt.

Jag bor med min sambo tillsammans med min mamma och syskon i vårt hus vi bott i 3 år. Min sambo betyder allt för mig och familjen med. Min sambo har svårt att hantera sitt humör och går inte ihop med alla människor direkt. Han står i kö för utredning av Autism & ADHD. Jag älskar honom och gör allt för honom, det hände en grej där min sambo och min bror hamna i ett bråk som blev ett polisärende och var vapen inblandat. Båda har sina egna versioner, jag såg allt men var rätt chockad men jag minns de mesta men den enda version alla hör eller vill höra är min brors version
Jag har pratat mycket med min sambo om händelsen om vad som hände egentligen och vad de professionella säger så var detta nåt som troligtvis inte kommer hända igen


Min sambo har sökt vård efter detta med stöd av mig, Har kontaktat och bett om hjälp av professionella och bett om hjälp så snart som möjligt och gjort allt för att göra det rätta. Han har hållit sig borta trots att han lagligt har all rätt att komma hem men han har gjort det för familjens skull. Det ser inte min släkt heller att han bett om ursäkt och håller sig borta för att min bror bor här fortfarande

Men min sambo är inte välkommen längre av min familj. Förstår det absolut men nu har dem fått för sig att han är våldsam och att det kommer hända mig nått trots att detta som hände var perosnligt då de går inte ihop och det var triggat med spänningar länge så detta var mellan dem och fram provocerat


Min sambo är jätte ledsen över detta, han gör allt men nu står jag och han med att vi har ett hus ihop dit han inte är välkommen, vi älskar varandra och är förlovade och skulle ha gift oss men blev framflyttad pga covid19 och ingen av oss är beredd att släppa varandra.

Hans familj accepterar att jag kommer dit men min familj vill att all kontakt ska brytas och att jag ska släppa honom. Det vill inte jag och även om jag skulle göra det så står vi med ett hus ingen av oss har pengarna att köpa ur den andre och vi vill inte sälja heller.

Så både känslomässigt och praktiskt kaos.

Det som är tuffare just nu är att jag kan inte prata om honom hemma och kan inte prata med honom när jag inte är ensam i rummet . Detta är mannen i mitt liv och jag är beredd att göra allt likadant han för att rädda vår framtid men hur gör man det när ens familj tvingar mig att välja? Den som känner honom bäst är jag och han är en lugn person i vanliga fall, bryter inte mot lagen tvärtom har varit laglig i hela sitt liv och aldrig gjort nån illa innan. Han kan ha hetsigt humör men aldrig våldsam och mot mig är han aldrig otrevlig någonsin. Men han är ingen social människa, han är speciell och alla människor funkar inte med honom och min familj är också gnaska speciella människor. Hans familj o vänner accepterar mig men inte min sida. Jag har 2 personer i mitt liv jag kan prata om honom med.

Råd någon?
Någon som varit i nån liknande sits eller erfarenhet av att ens släkt inte accepterar den man älskar?

Jag känner mig så splittrad. Jag mår sämre psykiskt, sover inte och har ångest vela tiden och äter inte
(Är sjukskriven för psykisk ohälsa)
Så fort jag pratar med honom mår jag bättre för den lilla stunden sen kommer ångesten igen.

Jag vet inte vad jag ska säga eller göra jag älskar min familj men de är svåra ibland likadant han. Men jag älskar dem båda, finns det nån chans att släkt kommer ändra sin åsikt? Eller finns det en lösning i detta kaos?

// desperat trasig tjej

Hur kommer det sig att ni bor tillsammans allihop?

 

[Mia_R]

En liten kniv

Ok, nu håller jag med om att det blir löjligt att snacka om vapen. Man ska ju inte behöva tömma fickorna innan man försvarar sig om man har en fickkniv på sig.

 

[Teilani]

Så om du säger att du vill fortsätta vara tillsammans med din sambo så kommer din mamma och bror att ta sitt pick och pack och flytta ut ur huset?

Med tanke på hur soppigt det låter så kanske det inte är en så dum idé. Även om de just nu ylar om att de ska bryta alla band så finns ju möjligheten att det lugnar ner sig om det får gå en tid. Och om din bror kommer ur sitt missbruk så kanske han kan se sin egen del i incidenten.

Jag är inte mycket för människor som kräver att jag ska göra som de vill, eller så vänder de mig ryggen, även om det handlar om omtanke.

 

[chaosgirl]

Hur kommer det sig att ni bor tillsammans allihop?

Jag bodde ihop med min mamma sen innan och syskonen och vi letade någonstans att bo så ja och sambon köpte hus till oss alla och det har funkat bra fram tills vi var dumma nog att ta in min bror tillfälligt. De vi snackade om då var några dygn som blev längre och längre så det var det dummaste misstag jag kunde gått med på

 

[Voeux]

Fy, ta hand om dig Jag vet inte alls vilket råd jag ska ge dig här, som du inte redan fått i tråden, men vill ändå säga att om allt blir för mycket så glöm inte att du alltid kan ta ett steg tillbaks en stund och säga ”jag vet inte, jag vill inte lösa er soppa just nu”. Det kan vara klokt om huvudet snurrar allt för mycket. Såklart måste din situation lösas på sikt, men ta en dag i taget och tillåt dig att ta ett djupt andetag när du behöver.