Ville bara uppdatera så ni vet att jag lever. Jag lämnade honom imorse. Jag som förväntat mej en massa ilska från hans håll är nu helt förvirrad. Vi kramades, jag låg i hans famn o förklarade, och han blev bara ledsen, inte arg... Jätteskönt å lugnt, men samtidigt känner jag mej som boven i dramat nu... Vi hade en jättebra dag igår. Många dagar är jättebra. Men lika ofta har det varit illa och då är det ju riktigt illa. Men nu har jag svårt att se klart, VAD var det e.g som var så hemskt... Jag vet ju det e.g men känner bara stor sorg just nu... Pratat med hans mor och förklarat läget idag, har pratat en del med henne sen innan. Fick stöd därifrån, hon har sagt åt mej många ggr att det är dags att gå, för att relationen inte funkar, så hon tyckte jag tog ett klokt beslut att avsluta det lugnt o fint. Men fy FAN vad ont det gör! Jag vet ju att det inte kunde fortsätta, att även om han stundvis gjorde mej lycklig var det mkt oro och rädsla, ångest och panik inblandat. Senast igår fick jag läsa att han skrivit till en tjejkompis att han ville ha henne som sexslav och att han skulle kyssa henne djupt nästa gång de sågs. Kände då att jag tagit rätt beslut. Men nu i efterhand så gör det bara jätteont!Antar att det måste få vara så...
