Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Men då är det ett val man gör, att laga så god mat att man inte hinner annat. Det gör jag aldrig själv, det är inte värt tiden. Bra och nyttig mat kan man äta ändå.@Ray Köttfärssås som är klar på 20 minuter är ju långt ifrån den godaste. Och med barn runt mig, tar även den mer än 20 minuter, så att säga.
@LadyCovergirl när lagar du mat och äter?
Intressant! Nu har ju jag iofs två barn, men det är flera ställen ert schema skulle spricka för min del:
*Sova max 5,5 timmar per natt - fungerar enstaka nätter, sen blir jag för trött och därmed ineffektiv på jobbet, vilket gör att jag måste börja lägga in mer övertid för att hinna allt.
*Hämta på dagis 16:30, och sedan vara ombytt och på väg hemifrån redan 16:45. Hämtar jag 16:30 så har vi normalt inte ens tagit oss från dagis 16:45, då håller jag fortfarande på att leta upp kläder som försvunnit under dagen på dagis och klä på motsträviga och tramsiga barn... När barnen kommer hem är de hungriga, behöver gå på toa/byta blöja, och byta kläder om vi ska åka nånstans, eftersom dagiskläderna är genomskitiga. Inte en chans att vända hemma på 5 minuter.
*Likadant 15 minuter från föreslagen nattning tills att barnet sover - efter 15 minuter har möjligen barnen fått på sig pyjamas. Har det bara tagit 15 minuter så betyder det att vi gjort det med tvång, mot barnens vilja, och även om barnen har pyjamasar ligger åtminstone en på golvet och skriker och kommer inte somna på minst 40 min-1 timme.
@LadyCovergirl Ditt mycket intressanta inlägg bekräftar ju snarast @mabuses tes om hästmänniskors lätthanterliga barn. Inget av mina hade det funkat att bara gå hem och vända efter dagis och inget av dem har någonsin somnat på en kvart efter att man sagt åt dem att byta till pyjamas. Det går minst en timme vid varje sådant aktivitetsbyte, med de barn jag är van vid.
Jag undrar var papporna finns i allt detta? Här är det inte ovanligt att maken lagar mat medan jag städar (mitt-i-veckan-städ, städar ordentligt gör vi på helger när det är ljust), fixar med tvätt, leker med barnet och/eller mockar. Plockar undan leksaker gör naturligtvis barnet själv!
@Ray Köttfärssås som är klar på 20 minuter är ju långt ifrån den godaste. Och med barn runt mig, tar även den mer än 20 minuter, så att säga.
Jovisst, @ako . Men det hindrar ju inte att förutsättningarna är intressanta att diskutera. Bara en sån sak som att ettåringen i en bärsele ssnart är en sexåring. Villhen fortfarande mocka varje dag då?
För mig är bilden av barnen främmande. Inte maten, egentligen, inte hästarna. Men dessa smidiga barn.
Just det där inser jag med kan hända vilken omställning om man får en unge man inte kan lämna i sandlådan när man snabbt springer på toa eller som inte tillåter att man dricker kaffe på altanen utan att det bär iväg någonstans eller att barnen slår ihjäl varandra innan man är tillbaka. Vi har ju haft tur med vår första. Sen får vi se vad det blir av henne om ett par år, idag anpassar jag ju det jag kan efter rådande förhållanden. Sen kan ju sambon lämna mig i morgon och då står man ju i ett helt annat läge vad gäller allt. Inte en möjlighet att jobbet funkar då t.ex och då har vi ett annat ekonomiskt läge, behöver flytta osvosv.Vad det gäller smidiga barn håller jag med! Men tydligen finns de, även fast de inte är mina. Jag har T ex en kompis som fick en smidig först och inte alls kunde förstå att jag inte hade möjlighet att t ex dricka kaffe i lugn o ro medan barnet grävde i sandlådan (jag jagade i stället mitt barn så att han inte skulle försvinna bort vid horisonten ;-)). Sen fick de barn nr 2 (samma kön som ettan btw) som var helvild, och då först började kompisen inse att jag kanske inte bara var slapp och inte hade uppfostrat min unge ... Deras etta hade med lätthet kunnat vara ett av de barn som nämns i tråden.
Och vad det gäller barn i bärsele resp större så förändras ju livet hela tiden, man får anpassa sig o göra det som passar just då, liksom. Och visst kan väl en sexåring följa med till stallet någon gång oxå (dock inte flera ggr i veckan om hen inte själv är hästintresserad o vill förstås) för att få i hop vardagen, lika mycket som att hen kanske får följa med o handla eller gå en sväng med hunden ibland - helt enkelt sånt som ingår i det som ska göras.
Konstigt hur olika det kan vara, och hur man upplever det.
Kan tillägga att jag har varit ensamstående ett ganska bra tag men ser inga problem i att hinna med det jag vill, har alltid arbetat heltid och har ca 5 mil till jobbet enkel resa.
Klart det blir lite mindre ridning vintertid när det är mörkt och halt. Men att jämföra mitt och andra hästmänniskors barn med en katt... den köper jag inte..Bara för att jag och min 5-åring kanske hittar på lekar i stallet istället för inomhus så är jag någon övernaturlig varelse med för mycket energi än vad som är rättvist? Men jag kan erkänna att när vi är klara med stall så vill hon gärna titta på en film medans jag lagar maten (om det är här kattjämförelsen kommer in). Sedan är det sovdags för barn runt 18.30 -19.00 och efter det så hinner jag fixa tvätten städa undan och se en stund på tv:n om jag vill. Sommartid så går jag oftast ut igen och tar en ridtur medans sambon är inne.
Ja det är olika det där! Vårt andra barn är mycket mer följsamt när man är ute etc, och vad trean tänker hitta på återstår att se då han ju bara är 7 månader o inte ens mobil ännu... Stora killen, nu 6 år, började lyssna i alla fall lite o inte bara dra i väg hej vilt vid ca 3 års ålder o just den situationen har vi aldrig haft med nr 2, även om hon hittar på en hel del annat bus ...Just det där inser jag med kan hända vilken omställning om man får en unge man inte kan lämna i sandlådan när man snabbt springer på toa eller som inte tillåter att man dricker kaffe på altanen utan att det bär iväg någonstans eller att barnen slår ihjäl varandra innan man är tillbaka. Vi har ju haft tur med vår första. Sen får vi se vad det blir av henne om ett par år, idag anpassar jag ju det jag kan efter rådande förhållanden. Sen kan ju sambon lämna mig i morgon och då står man ju i ett helt annat läge vad gäller allt. Inte en möjlighet att jobbet funkar då t.ex och då har vi ett annat ekonomiskt läge, behöver flytta osvosv.
Jo absolut. Man får hålla sig i lite för att inte slå sig för bröstet. Till viss del påverkar vi säkert (stressad individ blir säkert inte mindre stressad om föräldrarna är stressade t.ex) men som sagt är det nog mer personlighet än påverkan utifrån.Ja det är olika det där! Vårt andra barn är mycket mer följsamt när man är ute etc, och vad trean tänker hitta på återstår att se då han ju bara är 7 månader o inte ens mobil ännu... Stora killen, nu 6 år, började lyssna i alla fall lite o inte bara dra i väg hej vilt vid ca 3 års ålder o just den situationen har vi aldrig haft med nr 2, även om hon hittar på en hel del annat bus ...
Just eftersom syskon kan bli så olika så spelar nog individen ganska stor roll. Vårt första barn är ju väldigt frimodig- därav att han glatt sprang i från oss- han var nyfiken o hade inte en tanke på att det kunde finnas faror, och han är även i dag en väldigt obekymrad individ. Tvåan är T ex lite mer avvaktande mot nya människor och vill gärna ha oss nära på okänd mark. Ettan är ju nu så stor att han förnuftsmässigt fattar att vissa saker är farliga och olämpliga, o är nu lika lätt som vilket annat barn som helst i samma ålder att ha med sig.Jo absolut. Man får hålla sig i lite för att inte slå sig för bröstet. Till viss del påverkar vi säkert (stressad individ blir säkert inte mindre stressad om föräldrarna är stressade t.ex) men som sagt är det nog mer personlighet än påverkan utifrån.