Min kompis tycker jag är "naiv".

[ako]

Med lite tur mår du bättre senare under graviditeten, ofta är det ju i början man mår illa etc, o då kan du fixa med hästarna som vanligt även om du kanske inte kan rida. Försök acceptera situationen som den är just nu - den varar inte för evigt. Hästarna mår ju bra i hagen bara de får foder, vatten, mockat o visitation ( o kanske spolade ben under värsta lersäsongen ) . Strunta i besserwisserkompisen o sköt om dig!

 

[Krati]

Med lite tur mår du bättre senare under graviditeten, ofta är det ju i början man mår illa etc, o då kan du fixa med hästarna som vanligt även om du kanske inte kan rida. Försök acceptera situationen som den är just nu - den varar inte för evigt. Hästarna mår ju bra i hagen bara de får foder, vatten, mockat o visitation ( o kanske spolade ben under värsta lersäsongen ) . Strunta i besserwisserkompisen o sköt om dig!

Tack, det ska jag verkligen försöka göra.

 

[nagelbitarn]

Det med mitt dåliga samvete är ett stort problem och jag har jobbat med det länge. Nu mår jag sådåligt för att jag inte KAN ta hand om hästarna, rent fysiskt. Man känner ju sig så hjälplös. Då vill man ju gärna ha stöttning och peppning av sina nära o kära, inte höra att man är dum.
Jag har planerat sen långt innan jag blev gravid hur jag ska lägga upp det med hästarna när barnet är här, tror det kommer gå bra med mitt dåliga samvete. Men sen är man inte mer än människa, man kan ju inte räcka till alla dagar o det vet jag ju om. Men ibland vill jag kanske lite för mycket, men jag jobbar med det...

Jag har en riktig enmanshäst och när jag blev sjukskriven i v25 pga foglossning så var medryttare ett alternativ, istället bet jag ihop i stallet och körde hästen istället för att rida. I slutet av graviditeten blev det såklart värre och han fick vila.
Han blev sur och stressad, en tjej provred och det gick inte alls.

Men strax innan förlossningen gav jag en 15åring chansen och det gick toppen! Hon passar honom perfekt och eftersom jag fått diskbråck efter förlossningen så är hon nu anledningen till att jag ens kan ha kvar honom.

Så medryttare kan ju gå även för dig, om du behöver det senare. Men din kompis sätt att utrycka sig var inte så fint direkt, jag hade tagit illa upp om någon sagt så till mig ( även fast de hade haft rätt )

 

[-westerngirl-]

Hobbyrider, gör det som dom o jag tycker är roligt. men ibland är det lite paddock, det behöver vi alla. Grejen är att båda hästarna är "en-persons-hästar", stoet vill helt enkelt inte bli hanterad av någon hon inte känner, det tar lååång tid innan hon släpper in någon. Valacken är ett busfrö ut i hovspetsarna, han vet precis vem han har på ryggen och utnyttjar till Max när det inte är ngn han känner.

Jag har 3 egna hästar en 5-åring och en till på väg, aldrig varit några problem att hinna med. Precis som våra män vill behålla sina intressen så tänker jag behålla mitt Min dotter var med i barnvagnen från början, gäller och passa på med lite paddock arbete när de ska sova.
Nu för tiden så är det mest hon som vill rida iofs så nu blir det ett russ till henne som kommer till våren, så hon kan rida lite lättare. Svårt för en 5-åring att nå ner på ett halvblod liksom

Hon har alltid varit med mig när jag mockar, nu vill hon hjälpa till så har en egen grep och när hon var mindre så pillade hon med att fixa kraftfoder eller satt i vagnen. Blir faktiskt en väldigt mysig stund ihop på kvällen innan man ska hinna med alla andra bestyr.
Jag tror inte man ska oroa sig så mycket, kanske inte kan rida de sista månadera men hästarna kanske med vill ha lite semester en stund

 

[skiesabove]

Jag har min på lösdrift och fullservice (dvs jag behöver inte fara till stallet varje dag). Det är värt pengarna!

Försökte skaffa medryttare men det har inte gått så bra. Samvetet gnager lite men det får vara så.

Mitt barn är bara 4 veckor och sover än så länge inte alls i en stillastående vagn, men vi tränar på det. Tills dess blir det bara hästträning när sambon är hemma och kan vara med henne.

 

[Mabuse]

*kl*

I såna här trådar blir jag alltid lite fascinerad av hur många hästmänniskor tycks ha barn som inte tar någon tid alls. Man är lika pigg och energisk som alltid, påverkas inte av oroliga nätter och nattamning, utan man fortsätter ungefär som förr med yrke och hästar, och barnen hänger med, nöjda och glada och kravlösa. När de är små sover de i vagnen medan man rider och jobbar i stallet, och sedan leker de snällt med lite kraftfoder eller vill hjälpa till.

För egen del så känns livet med jobb och två små barn ibland som ett gatlopp - upp på morgonen, fixa i ordning barn, till dagis, snabbt till jobbet, jobbajobbajobba, springa till dagis, hem med barnen (som inte alls alltid är rara och medgörliga och definitivt inte tryggt kan tas med till stallet, och snällt leka utan att utsätta sig för livsfara medan jag rider), och sen förhoppningsvis hinner den som inte hämtar hem innan barnen somnar. Om man inte hämtar, så försöker man jobba ikapp, eller åka till stallet, men även om båda bara ska rida två gånger i veckan (vilket ju är jättelite jämfört med att ha egen häst), så skulle det leda till att man gick omlott fullkomligt, och alltid var ensam med barnen. Lägg till lite jobbresor, och andra tillfällen då man av olika anledningar behöver jobba sent, så är veckans kvällar snabbt fullbokade. När man är med barnen, så tar åtminstone mina barn tid - de tycker inte alls att det roligaste som finns är att hjälpa mig med hushållsarbete, de vill leka helt andra saker, och helst ska jag vara med. Och vi är inte jättepigga och energiska all vår vakna tid någon av oss, så vi orkar köra fullt ös medvetslös från det att man slår upp ögonen på morgonen tills de ramlar ihop på kvällen, utan både barn och vuxna behöver ta det lite lugnt ibland, särskilt om man inte fått sova ordentligt på ett par år.

När man läser här får jag ofta intrycket att livet för småbarnsföräldrar som har häst verkar så annorlunda, alla är pigga och glada och hinner massor hela tiden, och väljer de bort något så är det aldrig för att man inte hinner, utan bara för att man själv valde det eller ändrade sina prioriteringar - men i princip hade man lika gärna kunnat jobba heltid/ha kvar tre tävlingshästar/klara sig utan medryttare, eller vad det nu är. Jag kan inte alls känna igen mig i den beskrivningen. Kanske hästmänniskors barn är mindre tids- och energikrävande, som katter ungefär? Man ser till att ge dem mat och hålla dem rena, sen sköter de sig själva.

 

[cirkus]

@Mabuse alla barn är olika. Dina barn verkar vara åt det mer krävande hållet. Jag hade en annan sorts barn och känner inte igen mig i din beskrivning. Det är klart att med de barn du har så kan jag förstå att du har svårt att tänka dig att det faktiskt kan vara såsom andra beskriver utan att barnen för den skull bara får mat och är rena.

 

[Amha]

Min dotter är inte särskilt krävande, eller ja, sanning med modifikation. Hon har varit lurig nu till och från efter att hon började på dagis.

Mitt jobb är ett jobb med långa pass. På en heltid jobbar jag 3.5 pass i veckan, i snitt. Jag kan ha dottern med att mocka och ta in hästar, jag kunde rida/jobba på marken med dottern i vagnen. Inte särskilt länge om hon var vaken dock, någon halvtimme kanske hon stod ut. Särskilt om hon hade lite mellis.

Med fullservice de dagar jag jobbat har det ändå gått helt okej att ha häst men visst är det pyssel när pappan jobbar, har resor osv. Det blir lätt sena ridturer när han kommer hem och så har man ju helger om de är jobbfria.

Med en annan individ hade det aldrig gått. Nu ska hästen säljas/lånas ut/vad det nu blir och bor sedan en tid på annan plats där jag har en som rider hästen åt mig. Anledningen är att hästen och jag inte klickat och att jag inte längre vill tävla då det kräver mycket mer av ridningen. Jag blev dock sugen när jag fick erbjudande om ett ev. Bytlån med en häst som på sin höjd ska motionsridas och går bra att förvara i hagen när man inte orkar/hinner. Det har varit skönt att vara hästlös några månader men nu är suget tillbaka. Det beror dock helt och hållet på hur jag mår i graviditet och vad kommande bebis är för individ känner jag. Sover bebis dåligt orkar man ju inte. Min dotter sover dock länge på mornarna och hyfsat tidigt på kvällen, helt inom ramarna. Vaknar i undantagsfall och det är oftast när hon sover hos oss.

Funkar det med bebis och hästarna är okej att ridas på (både den jag isf lånar och den jag själv äger) tänker jag mig att, om det är OK för sambon med ekonomi osv, ett bytlån är en ganska sjysst deal. Idag klarar dock inte kroppen av det pga pågående graviditet.

 

[-westerngirl-]

*kl*
Kanske hästmänniskors barn är mindre tids- och energikrävande, som katter ungefär? Man ser till att ge dem mat och hålla dem rena, sen sköter de sig själva.

Konstigt hur olika det kan vara, och hur man upplever det.
Kan tillägga att jag har varit ensamstående ett ganska bra tag men ser inga problem i att hinna med det jag vill, har alltid arbetat heltid och har ca 5 mil till jobbet enkel resa.
Klart det blir lite mindre ridning vintertid när det är mörkt och halt. Men att jämföra mitt och andra hästmänniskors barn med en katt... den köper jag inte..Bara för att jag och min 5-åring kanske hittar på lekar i stallet istället för inomhus så är jag någon övernaturlig varelse med för mycket energi än vad som är rättvist? Men jag kan erkänna att när vi är klara med stall så vill hon gärna titta på en film medans jag lagar maten (om det är här kattjämförelsen kommer in). Sedan är det sovdags för barn runt 18.30 -19.00 och efter det så hinner jag fixa tvätten städa undan och se en stund på tv:n om jag vill. Sommartid så går jag oftast ut igen och tar en ridtur medans sambon är inne.

Bästa tiden var när man var mammaledig och kunde ta hand om och rida hästarna dagtid även på vintern. Nu har jag stall hemma och hästarna utanför köksföntret och jag förstår att det gör mitt liv lite enklare, då man kunde gå in och byta blöja och amma. Hade inga problem med min nattammning, hon åt kanske en gång per natt och då lyfte jag bara över henne från spjälsängen så åt hon medans jag halvslumrade (hade spjälsängen brevid min säng).

Jag i min tur kan inte föreställa mig hur jag inte skulle hinna med hästarna, hur lite tid har man egentligen? och framförallt har man ingen respektive som kan dela ansvaret eller har man svårt att släppa ifrån sig det om det nu är så jobbigt att ha med barnen i stallet?
Säkerhet i stallet är något man får lära sina barn, Min tjej har som sagt varit med sen hon föddes och vet hur man uppför sig i ett stall när hästarna är inne, man springer inte, skriker inte, går inte bakom och medans jag släpper in dem så har hon fått en egen sadelbock med en gammal sadel som hon sitter på. Har aldrig hänt att hon har hoppat ner därifrån dessutom når inte hästarna henne där heller. Skulle aldrig utsätta varken mig, dottern eller hästarna för en säkerhetsrisk!
När hästarna är inne så hjälps vi åt att borsta hästarna och det tycker hon är jättemysigt (hästarna med )
Man måste låta barnen vara med och hjälpa till de växer med det.
Min tjej har som sagt hand om kraftfodret och tar sin uppgift på största allvar, och har full koll på hur mycket respektive häst ska ha.
Så himla trött på alla som måste ge upp hela sina liv och bara vara mamma, hinner inte se sina vänner, gör sig av med alla sina djur, kan absolut inte ut och resa (ta med barnen?) för att sedan vakna upp en dag och inse att man är missnöjd med sitt liv och bara ställer upp på alla andra. Har sett det allt för många gånger...

 

[Amha]

@-westerngirl- nu var det kanske lite olämpligt att uttrycka sig som så att man är trött på att andra gjort andra prioriteringar än vad du gjort. Det får stå för var och en tycker jag. Hade jag inte fått ett sug efter sadeln nu hade jag troligen inte heller skaffat någon ny häst. Nu är det oklart iom att jag inte vet vad nästa barn blir för en. Skrik rakt igenom släcker nog suget efter egen häst helt men funkar det bra kanske suget kvarstår och det blir en häst.

Orkar man så ska man ha häst om man vill, orkar man inte så är det väl helt vettigt att vänta/skrota det. Är orken knapp kanske man inte heller orkar med att resa eller liknande och vaknar man sen och är missnöjd efter 10 år får man väl försöka tänka att det var rätt prioritering då. Jag ångrar vissa saker jag inte gjorde i gymnasiet som försvårat det för mig gällande högskola. Jag får helt enkelt inse att jag sörjde en far och lillasyster som gick bort tätt inpå och att jag får vara nöjd med att de flesta kurser fick vg och inte MVG liksom. Det var rätt prioritering då. Jag behövde göra vad jag kunde för att må så bra som möjligt vilket var att nedprioritera skolan.

 

[Raderad medlem 19815]

@Mabuse

Väldigt många, även de med hyfsat kvalificerade jobb som t ex jag och min man jobbar 40 timmar veckan och går hem klockan fem för det allra allra mesta och då släpper man jobbet för den dagen. Väldigt många reser inte heller i jobbet och slipper man sen pendla också så får man ju ännu mer tid och är piggare.

Sen tycker jag att mina är mycket mer krävande hemma i vår trea än när man är ute någonstans eller hemma hos någon som bor större.

Hemma kräver de verkligen aktivering hela tiden. Jag vet inte vad det är, men det är som att det finns för lite yta. Det är exempelvis enklare att vara ute med dem, då sköter de sig själv mer och har lättare för att ta sig för grejer själva, eller hemma hos någon som bor större.

Så jag tror att det skulle funka rätt bra att ha med iaf min stora i stallet och fixa mat, mocka etc även om allt såklart hade tagit längre tid då.

Alltså, jag tycker att det hade varit softare att vara i stallet några timmar med honom och fixa än att vara hemma och ge honom 100% uppmärksamhet hela tiden.

Angående sömn så har jag aldrig varit särskilt sömnkänslig, men återigen, jag jobbar mina 40 timmar sen släpper jag jobbet. Hade jag jobbat jättemycket övertid så hade det nog varit annorlunda.

 

[Raderad medlem 19815]

Konstigt hur olika det kan vara, och hur man upplever det.
hur lite tid har man egentligen? och framförallt har man ingen respektive som kan dela ansvaret eller har man svårt att släppa ifrån sig det om det nu är så jobbigt att ha med barnen i stallet?

Så himla trött på alla som måste ge upp hela sina liv och bara vara mamma, hinner inte se sina vänner, gör sig av med alla sina djur, kan absolut inte ut och resa (ta med barnen?) för att sedan vakna upp en dag och inse att man är missnöjd med sitt liv och bara ställer upp på alla andra. Har sett det allt för många gånger...

För min del ser det ut såhär: min man hämtar på förskolan vid 15.30, jag slutar jobba vid 17-17.30, är hemma mellan 18 och 18.30. Ska jag då varje dag hinna äta middag, vara med mina barn och lägga 3-5 timmar i stallet? Nä.

Ta med barnen då? Ja de är nog jättepigga på att följa med mig till stallet en januarikväll vid kl 19 och stanna till kl 22.

 

[Pontevecchio]

Alla är olika. Min vän ansåg att tröttheten som drabbar under graviditeten gjorde att hon somnade 20 och la ner alla altiviteter. För ,ig innbeär den att jag skippar ridning nån dag i veckan ovh tar en 30 min vila mellan jobb och stall. Och kommer i säng redan 23. Vi är olika. Vissa hinner chefsjobb, tre barn och en gård. Vissa inte. Att beskylla nån annan gör ingen gott.

 

[Pontevecchio]

För min del ser det ut såhär: min man hämtar på förskolan vid 15.30, jag slutar jobba vid 17-17.30, är hemma mellan 18 och 18.30. Ska jag då varje dag hinna äta middag, vara med mina barn och lägga 3-5 timmar i stallet? Nä.

Ta med barnen då? Ja de är nog jättepigga på att följa med mig till stallet en januarikväll vid kl 19 och stanna till kl 22.

Om de somnar vid 20 kan man åka till stallet efter tex. Men det är ju upp till var och en.
3-5 timmar lägger nog få personer som jobbar heltid. En häst tar mig ca 1,5 timme.

 

[Raderad medlem 19815]

Om de somnar vid 20 kan man åka till stallet efter tex. Men det är ju upp till var och en.

För min del så somnar mina vid halv nio och vill man lägga 3 timmar i stallet så är klockan midnatt innan man är hemma. Men visst. Men jag hade aldrig orkat.

 

[domesticus]

Tröttheten pga sömnbrist har gått att hantera, dock är förutsättningarna vad gäller "följa med till stall", så otroligt olika beroende på hur barnet är! Min dotter är en jäkligt glad unge och inte svår på det sättet. Hon är nu 19 månader och det är full fart! Överallt! Snabb som en vessla och på ALLT. Det är nästintill omöjligt att få något gjort på ett vettigt sätt och samtidigt se till att hon inte kommer åt något som hon kan göra illa sig på, att hon inte badar i vattenhinkarna, trillar över kanten till gödselstacken, river ut en miljard grejer, går på elstängslet, drar katten i svansen etcetc. Idag lyckades jag tex inte ens mocka, eftersom hon bara sprang samt blev skitarg såfort jag försökte styra henne tillbaka "hem", dvs till närheten av boxen jag försökte mocka...

När hon var nykläckt hade jag en bild av att jag skulle kunna utföra stallsysslor med henne i vagnen, och visst kunde det funka - om jag var jäkligt snabb de två minuter hon kunde tänka sig att sova/vara nöjd i en stillastående vagn Någon ridning dagtid under mammaledigheten var det således inte tal om, utan det fick vänta till mörka kvällen när sambon kom hem

 

[Pontevecchio]

Och det kan jag förstå. Jag har ett flertal vänner som rider 22-23 och tycker det är värt det. Eler kliver upp fem för att rida före jobb. Eller har en heltid som är 37,5 timme. Finns många lösningar. Men det är upp till var och en.

 

[nejlica]

Tröttheten pga sömnbrist har gått att hantera, dock är förutsättningarna vad gäller "följa med till stall", så otroligt olika beroende på hur barnet är! Min dotter är en jäkligt glad unge och inte svår på det sättet. Hon är nu 19 månader och det är full fart! Överallt! Snabb som en vessla och på ALLT. Det är nästintill omöjligt att få något gjort på ett vettigt sätt och samtidigt se till att hon inte kommer åt något som hon kan göra illa sig på, att hon inte badar i vattenhinkarna, trillar över kanten till gödselstacken, river ut en miljard grejer, går på elstängslet, drar katten i svansen etcetc. Idag lyckades jag tex inte ens mocka, eftersom hon bara sprang samt blev skitarg såfort jag försökte styra henne tillbaka "hem", dvs till närheten av boxen jag försökte mocka...

När hon var nykläckt hade jag en bild av att jag skulle kunna utföra stallsysslor med henne i vagnen, och visst kunde det funka - om jag var jäkligt snabb de två minuter hon kunde tänka sig att sova/vara nöjd i en stillastående vagn Någon ridning dagtid under mammaledigheten var det således inte tal om, utan det fick vänta till mörka kvällen när sambon kom hem

Kan man inte ha koppel på dem?

 

[ako]

@Mabuse är det verkligen så? Jag läser inte alls svaren på samma sätt som du. Däremot verkar folk göra väldigt olika, och man känner att man hinner och orkar olika mycket, det är tydligt.

Några tar med barnen mycket till stallet, vilket ju är toppen om barnen har kul och trivs och det funkar. Andra har hästar hemma o kanske t o m på lösdrift, och vissa-som jag-har valt inackordering och medryttare för smidighet och mer tid. Alla verkar ju i princip anpassa hästintresset efter rådande förhållanden.

Sedan tror jag det är skillnad att som du dels bo i storstan med allt vad restid etc kräver, och dels ha ett jobb som du där man-som jag förstått på dig-förväntas lägga mer än heltid.

Och jag håller med dig i att heltidsjobb, små barn och en häst som ska ridas och skötas alla dagar i veckan av en själv verkar övermäktigt. Jag fattar heller inte att folk fixar det, men jag uppfattar inte att de flesta i tråden har det så heller?

 

[Amha]

Kan man inte ha koppel på dem?

Jag stoppar ner min unge i en tvångsryggsäck (hrm.. Bärsele även kallat ) och hoppar lite extra mycket så är hon nöjd och glad. Hon börjar närma sig 2 år så selen är ju byggd för lite äldre barn. Funkar hyfsat för det mesta