Min kompis tycker jag är "naiv".

[domesticus]

Jag stoppar ner min unge i en tvångsryggsäck (hrm.. Bärsele även kallat ) och hoppar lite extra mycket så är hon nöjd och glad. Hon börjar närma sig 2 år så selen är ju byggd för lite äldre barn. Funkar hyfsat för det mesta

Vi har en stor och bra bärstol som hon tycker är okej, problemet är bara att hästarna tycker att man förvandlas till något slags urtidsmonster med den på och att försöka hämta i hagen är således en...hm...utmaning.

 

[Sunshine]

@Mabuse

Det ar inte alla som har samma typ av jobb som dig (resor, overtid etc) och alla barn ar olika. En del har stall hemma och det underlattar ju enormt. Folks drivkraft varierar; en del tankar energi av att vara i stallet och prioriterar darfor det. Osv i all oandlighet...

Jag larde mina barn att leka sjalva fran borjan. Jag gick in och startade leken, och drog mig sedan successivt ur. Det har jag nytta av nu, for de leker jattefint sjalva, ar pahittiga som tusan, valdigt sjalvgaende. Eller sa sitter de och ritar i timmar. Eller laser. Sjalvklart gor vi saker tillsammans men om de vill rita/skriva i tre timmar sa ar jag med kanske forsta halvtimmen och gar och gor nagot annat sedan.

Det ar jattelatt att aktivera dem i stallet, finns massor att gora och hastvett larde de sig i tidig alder. Frisk luft, motion - och skulle de trottna kan de satta sig och rita, lasa, spela spel eller vad de nu vill gora tills jag ar klar. Sjalvklart funkar det inte alltid ALLA dagar (inte for att mina kommer med mig varje dag men anda) och da ar det guld vart att sta pa ett stall dar det finns hjalp att tillga med kort varsel. Plus att man drar ner pa hastkraven - man rider nar man kan, kanske longerar istallet, ryktar inte varje dag, tavlar inte lika ofta osv....

Men inget av detta kan man ju rakna med nar man far barn, for det beror pa barnet och alla andra omstandigheter. Och hur mycket man sjalv orkar forstas...

 

[Amha]

Vi har en stor och bra bärstol som hon tycker är okej, problemet är bara att hästarna tycker att man förvandlas till något slags urtidsmonster med den på och att försöka hämta i hagen är således en...hm...utmaning.

Hästarna får nog lära sig att inte bara lyssna på sina instinkter utan även monstrets röst skämt åsido hade jag bara lite bekymmer med barnvagnen i början då ynglingen tyckte att den var lite otäck men det var viktigt för mig att hästen kunde hantera och komma över det så det var bara att träna. Selen har hon aldrig brytt sig om. Sen har vi pga andra bekymmer jobbat mycket med rädslor och barnvagnen var ganska enkel.

 

[ako]

Jag stoppar ner min unge i en tvångsryggsäck (hrm.. Bärsele även kallat ) och hoppar lite extra mycket så är hon nöjd och glad. Hon börjar närma sig 2 år så selen är ju byggd för lite äldre barn. Funkar hyfsat för det mesta

Bärsele på ryggen är ju toppen om man behöver fixa stallsysslor med mindre barn! Jag använder oxå det de gånger jag har barnen med mig, men det är ju inte så ofta eftersom jag bara är i stallet tre gånger i veckan o då är min sambo med barnen.

 

[Amha]

Bärsele på ryggen är ju toppen om man behöver fixa stallsysslor med mindre barn! Jag använder oxå det de gånger jag har barnen med mig, men det är ju inte så ofta eftersom jag bara är i stallet tre gånger i veckan o då är min sambo med barnen.

Verkligen! Även om man ska till museum, vandra i skogen eller vad som helst annars där barnvagn blir klumpigt. Den här är gjord för att kunna bära barn upp till kanske 5 år men så länge kommer min unge definitivt inte bäras, inte heller åka vagn för då borde hon kunna gå själv vid 5 år räknar jag med att jag ska ha kunnat lära henne att var sak har sin tid och att kunna ge belöning i form av aktivitet anpassad för henne efteråt iom att hon hittills visat sig vara väldigt enkel men det kan ju ändra sig.

 

[ako]

Vår sägs oxå vara anpassad till barn upp till 20 kg, men ingen av våra har varit det minsta intresserade av att åka på ryggen efter tvåårsåldern.

 

[-westerngirl-]

@-westerngirl- nu var det kanske lite olämpligt att uttrycka sig som så att man är trött på att andra gjort andra prioriteringar än vad du gjort. Det får stå för var och en tycker jag. Hade jag inte fått ett sug efter sadeln nu hade jag troligen inte heller skaffat någon ny häst. Nu är det oklart iom att jag inte vet vad nästa barn blir för en. Skrik rakt igenom släcker nog suget efter egen häst helt men funkar det bra kanske suget kvarstår och det blir en häst.

Menade inte så, men stå då för det sluta klaga och klanka inte ner på andra som lyckas med en kommentar som i mina ögon tolkas som ett inbäddat sätt att beskylla oss som har hästar och ungar för att inte bry oss om våra barn och att vi prioriterar att bara hålla dem mätta och rena för det är väldigt långt ifrån sanningen. Jag kan nog nästan till 99.9% säga att vi umgås mer med våra barn än dem som bara hämtar ungen på dagis, kommer hem dumpar dem framför en film.
Och ja..jag kan nog anse att jämföra barn (tog detta ganska riktat till mig) med att ha en katt som sköter sig självt och som man inte behöver bry sig om var ett ännu olämpligare sätt att uttrycka sig på.

 

[Mabuse]

Jag i min tur kan inte föreställa mig hur jag inte skulle hinna med hästarna, hur lite tid har man egentligen? och framförallt har man ingen respektive som kan dela ansvaret eller har man svårt att släppa ifrån sig det om det nu är så jobbigt att ha med barnen i stallet?
Säkerhet i stallet är något man får lära sina barn, Min tjej har som sagt varit med sen hon föddes och vet hur man uppför sig i ett stall när hästarna är inne, man springer inte, skriker inte, går inte bakom och medans jag släpper in dem så har hon fått en egen sadelbock med en gammal sadel som hon sitter på. Har aldrig hänt att hon har hoppat ner därifrån dessutom når inte hästarna henne där heller. Skulle aldrig utsätta varken mig, dottern eller hästarna för en säkerhetsrisk!
När hästarna är inne så hjälps vi åt att borsta hästarna och det tycker hon är jättemysigt (hästarna med )
Man måste låta barnen vara med och hjälpa till de växer med det.
Min tjej har som sagt hand om kraftfodret och tar sin uppgift på största allvar, och har full koll på hur mycket respektive häst ska ha.
Så himla trött på alla som måste ge upp hela sina liv och bara vara mamma, hinner inte se sina vänner, gör sig av med alla sina djur, kan absolut inte ut och resa (ta med barnen?) för att sedan vakna upp en dag och inse att man är missnöjd med sitt liv och bara ställer upp på alla andra. Har sett det allt för många gånger...

Eftersom du hade svårt att föreställa dig det, så kommer här ett exempel på hur livet ser ut när man aldrig i livet skulle hinna med några hästar , har två barn, och hjälps åt med barnen:

Dag ett:

6:30-7:00: Uppstigning, ta det lite lugnt. Partner lämnar barnen. Framme på jobbet ungefär 9.
9-16: Jobba
16:30: Hämta på dagis. Barnen vill aldrig gå raka vägen hem, så antingen bråkar man med dem och tvingar dem att gå raka vägen ändå, eller så går man dem till mötes och stannar och leker.
17-17:30: Hemma. Barnen trötta, och vill ta det lite lugnt, kanske titta på TV, och vill att jag ska sitta bredvid. Om de är ok med att leka själva kan man fixa lite hushållsbestyr (tvätten, plocka undan...)
18:00-18:30. Börjar bli dags att dra igång maten.
19:00 Partner kommer eventuellt hem.
19-20: Middag
20-20:30: Mer hushållsarbete och barnlek, kanske sitta en stund i soffan själv.
20:30: Inleda pyjamasförhandlingar, göra barnen färdiga för sängen, inleda nattning.
21:30-22: Barnen sover.
22:00: Plocka undan efter barnens lek, ta fram kläder för morgondagen till barnen. Partnern kommer eventuellt hem.
22:30-23:30: Ledig tid för vuxna, eventuellt betala räkningar och liknande.
23:20-6:30: Alla sover, barnen vaknar minst ett par gånger och behöver flyttas/tröstas.

Dag två:
6:30-7:00: Uppstigning med barnen, frukost, dagis.
9-9:30: Framme på jobbet.
9:30- c:a 18:30: Jobba
Alt 1: 18:30-23: Kvar på jobbet för att jobba ikapp alt jobbaktivitet.
Alt 2: 18:30-22: Stallet eller annan privat aktivitet.

Dag 2 har man ju möjlighet att hinna med stallet, om man inte behöver jobba ikapp eller ska göra något annat, men om partnern ska ha någon chans att också få ihop jobb och intressen, så kan ju max 3 dagar i veckan vara dag 2. Då har man ändå maxat, och kommer tillbringa i princip ingen tid alls tillsammans allihop under arbetsveckorna, aldrig äta ihop och alltid vara en vuxen med barnen. Det handlar inte om att vara missnöjd med sitt liv eller bara ställa upp på alla andra, utan helt enkelt att dygnet inte har så många timmar att man kan klämma in en häst mer än ett par dagar i veckan.

 

[Mabuse]

Menade inte så, men stå då för det sluta klaga och klanka inte ner på andra som lyckas med en kommentar som i mina ögon tolkas som ett inbäddat sätt att beskylla oss som har hästar och ungar för att inte bry oss om våra barn och att vi prioriterar att bara hålla dem mätta och rena för det är väldigt långt ifrån sanningen. Jag kan nog nästan till 99.9% säga att vi umgås mer med våra barn än dem som bara hämtar ungen på dagis, kommer hem dumpar dem framför en film.
Och ja..jag kan nog anse att jämföra barn (tog detta ganska riktat till mig) med att ha en katt som sköter sig självt och som man inte behöver bry sig om var ett ännu olämpligare sätt att uttrycka sig på.

Du läste in något jag inte skrev. Det jag skrev var just att hästmänniskor verkar få otroligt lättsamma barn, som inte kräver mer än katter, i princip. Jag menar det inte nedlåtande eller dömande, utan just så som jag skrev: Det låter fantastiskt med såna barn och så mycket energi! Inget av mina barn har haft sån självkontroll som tvååringar att man kunnat släppa dem själva i stallet (stall med spiltor, så goda möjligheter att knata rätt in till en sur häst och få skallen insparkad för en tvååring på vift) medan man rider, men det låter fantastiskt! Barn är ju olika, hästmänniskors barn kanske är annorlunda?

 

[Muninna]

*kl*

I såna här trådar blir jag alltid lite fascinerad av hur många hästmänniskor tycks ha barn som inte tar någon tid alls. Man är lika pigg och energisk som alltid, påverkas inte av oroliga nätter och nattamning, utan man fortsätter ungefär som förr med yrke och hästar, och barnen hänger med, nöjda och glada och kravlösa. När de är små sover de i vagnen medan man rider och jobbar i stallet, och sedan leker de snällt med lite kraftfoder eller vill hjälpa till.

För egen del så känns livet med jobb och två små barn ibland som ett gatlopp - upp på morgonen, fixa i ordning barn, till dagis, snabbt till jobbet, jobbajobbajobba, springa till dagis, hem med barnen (som inte alls alltid är rara och medgörliga och definitivt inte tryggt kan tas med till stallet, och snällt leka utan att utsätta sig för livsfara medan jag rider), och sen förhoppningsvis hinner den som inte hämtar hem innan barnen somnar. Om man inte hämtar, så försöker man jobba ikapp, eller åka till stallet, men även om båda bara ska rida två gånger i veckan (vilket ju är jättelite jämfört med att ha egen häst), så skulle det leda till att man gick omlott fullkomligt, och alltid var ensam med barnen. Lägg till lite jobbresor, och andra tillfällen då man av olika anledningar behöver jobba sent, så är veckans kvällar snabbt fullbokade. När man är med barnen, så tar åtminstone mina barn tid - de tycker inte alls att det roligaste som finns är att hjälpa mig med hushållsarbete, de vill leka helt andra saker, och helst ska jag vara med. Och vi är inte jättepigga och energiska all vår vakna tid någon av oss, så vi orkar köra fullt ös medvetslös från det att man slår upp ögonen på morgonen tills de ramlar ihop på kvällen, utan både barn och vuxna behöver ta det lite lugnt ibland, särskilt om man inte fått sova ordentligt på ett par år.

När man läser här får jag ofta intrycket att livet för småbarnsföräldrar som har häst verkar så annorlunda, alla är pigga och glada och hinner massor hela tiden, och väljer de bort något så är det aldrig för att man inte hinner, utan bara för att man själv valde det eller ändrade sina prioriteringar - men i princip hade man lika gärna kunnat jobba heltid/ha kvar tre tävlingshästar/klara sig utan medryttare, eller vad det nu är. Jag kan inte alls känna igen mig i den beskrivningen. Kanske hästmänniskors barn är mindre tids- och energikrävande, som katter ungefär? Man ser till att ge dem mat och hålla dem rena, sen sköter de sig själva.

Oj vad jag log när jag läste din tråd, jag har flera vänner som är precis så, som duracell-kaniner . Min kompis drev en hel ridskola under tiden hon hade två småbarn, utöver att hon tränade och tävlingsred sin egen häst.

Men jag tror att är man igång hela tiden så blir man effektiv och allmänt speedad. Sen tror jag att barnen anpassar sig. Själv hade jag ett uppehåll i hästägandet när min son var liten, red bara andras hästar till och från, jag klarade inte av det dåliga samvetet. Det är så man känner sig lat i jämförelse med dessa turbomänniskor, jag skyller numera på åldern

Det har gått så långt så att vissa av mina vänner kan jag inte förknippa med någon vardaglig situation som tex dammsugning.

I ts fall så märker hon hur hon vill/orkar prioritera i framtider det behöver hon inte ta ställning och stressa upp sig över nu.

 

[ako]

Eftersom du hade svårt att föreställa dig det, så kommer här ett exempel på hur livet ser ut när man aldrig i livet skulle hinna med några hästar , har två barn, och hjälps åt med barnen:

Dag ett:

6:30-7:00: Uppstigning, ta det lite lugnt. Partner lämnar barnen. Framme på jobbet ungefär 9.
9-16: Jobba
16:30: Hämta på dagis. Barnen vill aldrig gå raka vägen hem, så antingen bråkar man med dem och tvingar dem att gå raka vägen ändå, eller så går man dem till mötes och stannar och leker.
17-17:30: Hemma. Barnen trötta, och vill ta det lite lugnt, kanske titta på TV, och vill att jag ska sitta bredvid. Om de är ok med att leka själva kan man fixa lite hushållsbestyr (tvätten, plocka undan...)
18:00-18:30. Börjar bli dags att dra igång maten.
19:00 Partner kommer eventuellt hem.
19-20: Middag
20-20:30: Mer hushållsarbete och barnlek, kanske sitta en stund i soffan själv.
20:30: Inleda pyjamasförhandlingar, göra barnen färdiga för sängen, inleda nattning.
21:30-22: Barnen sover.
22:00: Plocka undan efter barnens lek, ta fram kläder för morgondagen till barnen. Partnern kommer eventuellt hem.
22:30-23:30: Ledig tid för vuxna, eventuellt betala räkningar och liknande.
23:20-6:30: Alla sover, barnen vaknar minst ett par gånger och behöver flyttas/tröstas.

Dag två:
6:30-7:00: Uppstigning med barnen, frukost, dagis.
9-9:30: Framme på jobbet.
9:30- c:a 18:30: Jobba
Alt 1: 18:30-23: Kvar på jobbet för att jobba ikapp alt jobbaktivitet.
Alt 2: 18:30-22: Stallet eller annan privat aktivitet.

Dag 2 har man ju möjlighet att hinna med stallet, om man inte behöver jobba ikapp eller ska göra något annat, men om partnern ska ha någon chans att också få ihop jobb och intressen, så kan ju max 3 dagar i veckan vara dag 2. Då har man ändå maxat, och kommer tillbringa i princip ingen tid alls tillsammans allihop under arbetsveckorna, aldrig äta ihop och alltid vara en vuxen med barnen. Det handlar inte om att vara missnöjd med sitt liv eller bara ställa upp på alla andra, utan helt enkelt att dygnet inte har så många timmar att man kan klämma in en häst mer än ett par dagar i veckan.

Alltså med det schemat fattar jag knappt hur du hinner rida på ridskola två gånger i veckan? Jag vet sedan tidigare trådar o diskussioner att ni har tuffa jobb, men att ett par dagar i veckan vara kvar på jobbet till framåt 22 (förutsatt att man inte har ett kvällsjobb, men då börjar man ju inte förrän tidigast efter lunch) är inte represenrativt för folk överlag och definitivt inte för småbarnsföräldrar- och dessutom har ni sådana jobb båda två. Ni har min fulla beundran att ni klarar det och trivs med livet och jag förstår verkligen att det inte finns mycket utrymme för annat.

 

[Amha]

Håller med @ako. Jag hade nog inte haft fritidsintessen med det schemat. Förhoppningsvis hade jobbet varit mitt intresse och jag hade tagit alla tillfällen till vila.

 

[Equilina]

*kl*

I såna här trådar blir jag alltid lite fascinerad av hur många hästmänniskor tycks ha barn som inte tar någon tid alls. Man är lika pigg och energisk som alltid, påverkas inte av oroliga nätter och nattamning, utan man fortsätter ungefär som förr med yrke och hästar, och barnen hänger med, nöjda och glada och kravlösa. När de är små sover de i vagnen medan man rider och jobbar i stallet, och sedan leker de snällt med lite kraftfoder eller vill hjälpa till.

För egen del så känns livet med jobb och två små barn ibland som ett gatlopp - upp på morgonen, fixa i ordning barn, till dagis, snabbt till jobbet, jobbajobbajobba, springa till dagis, hem med barnen (som inte alls alltid är rara och medgörliga och definitivt inte tryggt kan tas med till stallet, och snällt leka utan att utsätta sig för livsfara medan jag rider), och sen förhoppningsvis hinner den som inte hämtar hem innan barnen somnar. Om man inte hämtar, så försöker man jobba ikapp, eller åka till stallet, men även om båda bara ska rida två gånger i veckan (vilket ju är jättelite jämfört med att ha egen häst), så skulle det leda till att man gick omlott fullkomligt, och alltid var ensam med barnen. Lägg till lite jobbresor, och andra tillfällen då man av olika anledningar behöver jobba sent, så är veckans kvällar snabbt fullbokade. När man är med barnen, så tar åtminstone mina barn tid - de tycker inte alls att det roligaste som finns är att hjälpa mig med hushållsarbete, de vill leka helt andra saker, och helst ska jag vara med. Och vi är inte jättepigga och energiska all vår vakna tid någon av oss, så vi orkar köra fullt ös medvetslös från det att man slår upp ögonen på morgonen tills de ramlar ihop på kvällen, utan både barn och vuxna behöver ta det lite lugnt ibland, särskilt om man inte fått sova ordentligt på ett par år.

När man läser här får jag ofta intrycket att livet för småbarnsföräldrar som har häst verkar så annorlunda, alla är pigga och glada och hinner massor hela tiden, och väljer de bort något så är det aldrig för att man inte hinner, utan bara för att man själv valde det eller ändrade sina prioriteringar - men i princip hade man lika gärna kunnat jobba heltid/ha kvar tre tävlingshästar/klara sig utan medryttare, eller vad det nu är. Jag kan inte alls känna igen mig i den beskrivningen. Kanske hästmänniskors barn är mindre tids- och energikrävande, som katter ungefär? Man ser till att ge dem mat och hålla dem rena, sen sköter de sig själva.

För mig är din beskrivning av vardagen lika främmande för mig som du tycker att andras är för dig. Det är helt enkelt extremt olika.

 

[Sunshine]

Du läste in något jag inte skrev. Det jag skrev var just att hästmänniskor verkar få otroligt lättsamma barn, som inte kräver mer än katter, i princip. Jag menar det inte nedlåtande eller dömande, utan just så som jag skrev: Det låter fantastiskt med såna barn och så mycket energi! Inget av mina barn har haft sån självkontroll som tvååringar att man kunnat släppa dem själva i stallet (stall med spiltor, så goda möjligheter att knata rätt in till en sur häst och få skallen insparkad för en tvååring på vift) medan man rider, men det låter fantastiskt! Barn är ju olika, hästmänniskors barn kanske är annorlunda?

Men du forutsatter ju (igen) att alla andras stall (i det har fallet) ser ut som ditt? I mitt stall finns inga spiltor, bara boxar. Uteboxar dessutom, sa inga smala gangar med hastar som star uppstallda utan relativt stora ytor och dartill grasmattor som barnen kan springa pa, bankar som de kan sitta pa, en ridbana som de kan leka i om ingen rider, ett fikarum med bord och stolar dar de kan sitta om de inte vill sitta i bilen och lyssna pa musik...ja du ser - allas forutsattningar ar ju olika.

Mina barn fick inte heller springa vind for vag nar de var 2-aringar. Under den perioden hade jag hasten pa fullskotsel och barnen foljde bara med nar jag eller annan vuxen kunde vara med dem 100%. Man anpassar ju efter alder, och loser problemen vartefter de kommer upp. Ingen losning ar universal for vartefter barnen vaxer och utvecklas sa forandras laget.

Med det sagt har mina barn ALLTID stannat nar jag ropat stopp, och har varit "latta" pa sa satt att de inte hittar pa hyss eller gor sant de inte far, jag barnsakrade inte ens mitt hus for det behovdes inte.... Som sagt, alla ar olika

 

[Mabuse]

Alltså med det schemat fattar jag knappt hur du hinner rida på ridskola två gånger i veckan? Jag vet sedan tidigare trådar o diskussioner att ni har tuffa jobb, men att ett par dagar i veckan vara kvar på jobbet till framåt 22 (förutsatt att man inte har ett kvällsjobb, men då börjar man ju inte förrän tidigast efter lunch) är inte represenrativt för folk överlag och definitivt inte för småbarnsföräldrar- och dessutom har ni sådana jobb båda två. Ni har min fulla beundran att ni klarar det och trivs med livet och jag förstår verkligen att det inte finns mycket utrymme för annat.

Jag har nog inte tänkt på jobbet som så extremt? Utan kvällspassen får man ju inte ihop ens till fyrtiotimmarsvecka med de arbetstiderna (9-16 alt 9-18:30), så kvällspassen är ju delvis för att få ihop till heltid. Maken drar nästan aldrig kvällspass (om det inte är jobbaktiviteter eller resor), utan kör morgnar istället, alltså jobbar 06-15:30 eller 08-18:30, men jag är inte människa så tidigt på morgonen, utan sitter hellre kvar sent.

Det är ju inte varje vecka, givetvis, som jag jobbar till 23 flera kvällar i veckan, men åker jag till stallet (en timmes enkel resa) så går ju kvällen åt till det istället. Finns det fem kvällar i veckan att vifta på, så försvinner de ju snabbt när minst en måste vara hemma med barnen, och det är ju trevligt om man någon gång kan äta middag tillsammans och inte alltid gå omlott.

 

[Mabuse]

För mig är din beskrivning av vardagen lika främmande för mig som du tycker att andras är för dig. Det är helt enkelt extremt olika.

Vad är det i beskrivningen du tycker låter främmande?

 

[Mabuse]

Uteboxar dessutom, sa inga smala gangar med hastar som star uppstallda utan relativt stora ytor och dartill grasmattor som barnen kan springa pa, bankar som de kan sitta pa, en ridbana som de kan leka i om ingen rider, ett fikarum med bord och stolar dar de kan sitta om de inte vill sitta i bilen och lyssna pa musik...ja du ser - allas forutsattningar ar ju olika. [...}
Med det sagt har mina barn ALLTID stannat nar jag ropat stopp, och har varit "latta" pa sa satt att de inte hittar pa hyss eller gor sant de inte far, jag barnsakrade inte ens mitt hus for det behovdes inte.... Som sagt, alla ar olika

Det var ju lite det jag menade, hästmänniskor verkar få en annan sorts barn, som snällt sysselsätter sig själva i timmar, utan att hitta på farligheter. Och som tycker föräldrarnas aktiviteter är jätteroliga. Mina barn är begränsat roade av hushållsarbete och stallhäng, de vill typ klättra i träd, bygga piratskepp och hoppa i vattenpölar.

 

[Mois]

Jag har nog inte tänkt på jobbet som så extremt? Utan kvällspassen får man ju inte ihop ens till fyrtiotimmarsvecka med de arbetstiderna (9-16 alt 9-18:30), så kvällspassen är ju delvis för att få ihop till heltid. Maken drar nästan aldrig kvällspass (om det inte är jobbaktiviteter eller resor), utan kör morgnar istället, alltså jobbar 06-15:30 eller 08-18:30, men jag är inte människa så tidigt på morgonen, utan sitter hellre kvar sent.

Det är ju inte varje vecka, givetvis, som jag jobbar till 23 flera kvällar i veckan, men åker jag till stallet (en timmes enkel resa) så går ju kvällen åt till det istället. Finns det fem kvällar i veckan att vifta på, så försvinner de ju snabbt när minst en måste vara hemma med barnen, och det är ju trevligt om man någon gång kan äta middag tillsammans och inte alltid gå omlott.

Men då jobbar han ju mer än heltid?

Jag arbetar heltid mellan kl 8 - 16:30 med 30 min lunch. Ca 20 min resväg enkel väg. Min sambo veckopendlar just nu men annars när vi båda jobbar heltid på hemmaplan så kan man ju pussla lite med flextiderna för att få till kortare tider för barnet på förskolan.
Skulle dock aldrig palla med att ha häst fastän vi nog skulle fixa det tidsmässigt.

 

[ako]

@Mabuse skönt att du själv inte ser jobbet som extremt! I beskrivningen ovan lät det som mycket sena kvällar o jobb-events... Att vara kvar till 22-23 annat än i ett extremt undantagsfall tycker jag låter väldigt tufft. Sist jag jobbade heltid jobbade jag antingen 7.30- 16 eller 13.30-22, och många heltidsjobbande, dagtid, slutar ju faktiskt normalt sett mellan 16 o 17.

Jag har inte heller så himla beskedliga barn och är de med till stallet alls så är det någon gång då o då för att mocka o "laga mat" bara. Det gör man ju på 30 min o då kan de antingen hjälpa till eller om det behövs sysselsättas med en iPad... Jag tror inte någon lämnar sin tvååring (eller yngre barn alls) bland spiltorna i ett ridskolestall o glatt rider lektion heller? Det är ju ta mig tusan soc- varning på det i så fall. Jag själv är alltid barnfri när jag ska rida. Dock har jag stall 10 min bort.

Jag tycker som sagt det är beundransvärt att ni fixar vardagen med det tidsprogram ni har och jag förstår verkligen att ni inte har tid med mer att göra!! Restider till allt är ju oxå ofta längre i Sthlm. Och även om du inte fyller upp heltiden riktigt så är det väl snarare någon timme som fattas? Jobbevents utanför arbetstid men som man ändå förväntas delta i är heller inte så frekvent förekommande i de flesta branscher.

Dock tycker jag inte det är konstigt att andra under andra förhållanden kan jobba heltid o ha barn och häst. T ex jobbar man 8-16.30 och rider hästen själv kanske 4 dagar i veckan (varav minst en helgdag) och har hjälp 3 dagar, och varken har särskilt långt till jobb, förskola eller stall tror jag inte man får det mycket snärjigare än du har det din vardag i dag. Eller likaså om man har stall hemma eller väldigt nära och visserligen sköter hästarna själv men kanske rider 3-4 dagar per vecka, e d.

Själv åker jag fram o tillbaka till stallet o hinner rida på 2 h (förutsatt att pålle inte är helt cementerad av lera- då tar det mer tid...) och då har jag varit effektiv men inte stressat, och jag har suttit till häst i ca 45 minuter.

Sen är jag personligen glad att vi båda har jobbat deltid o har möjlighet till det under småbarnsåren, för de timmarna gör vardagen mycket lugnare.

 

[cirkus]

Du läste in något jag inte skrev. Det jag skrev var just att hästmänniskor verkar få otroligt lättsamma barn, som inte kräver mer än katter, i princip. Jag menar det inte nedlåtande eller dömande, utan just så som jag skrev: Det låter fantastiskt med såna barn och så mycket energi! Inget av mina barn har haft sån självkontroll som tvååringar att man kunnat släppa dem själva i stallet (stall med spiltor, så goda möjligheter att knata rätt in till en sur häst och få skallen insparkad för en tvååring på vift) medan man rider, men det låter fantastiskt! Barn är ju olika, hästmänniskors barn kanske är annorlunda?

Nej, inte nedlåtande eller dömande. Jag skulle nog beteckna dina inlägg som snarast raljerande.