Det är väl skönt om någon förstår det...Jag förstår hur du menar, och kanske hade jag tänkt likadant i din situation. Att du älskar henne och saknar henne är för mig inte samma sak som att man behöver vara tacksam (mot någon slags högre makt) för att man fick ett barn som inte kunde leva.
Hoppas jag inte skriver något sårande - det är inte min mening - förstås!!! Jag bara förstår att du ibland önskar att det aldrig hade hänt.
Kram igen!
Jag fick ju aldrig träffa henne. Jag kan inte vara glad för att jag fick hålla henne - hon var inte där.
Men det känns tufft att önska att det aldrig hänt. Jag vet inte-den känslan rår jag inte på. Jag kan inte sätta ord på det.