Min bäbis dog

Jag förstår hur du menar, och kanske hade jag tänkt likadant i din situation. Att du älskar henne och saknar henne är för mig inte samma sak som att man behöver vara tacksam (mot någon slags högre makt) för att man fick ett barn som inte kunde leva.

Hoppas jag inte skriver något sårande - det är inte min mening - förstås!!! Jag bara förstår att du ibland önskar att det aldrig hade hänt.

Kram igen!
Det är väl skönt om någon förstår det...
Jag fick ju aldrig träffa henne. Jag kan inte vara glad för att jag fick hålla henne - hon var inte där.
Men det känns tufft att önska att det aldrig hänt. Jag vet inte-den känslan rår jag inte på. Jag kan inte sätta ord på det.
 
Jag skrev nog onödigt krångligt. Det jag menade var att det är bra att röra på sig. Utöver att prata förstås.

Om jag beskriver utifrån mig själv:
När jag har varit med om något nästan outhärdligt, så är det som om jag överväldigas av tusen känslor. Det är så många och starka känslor att det känns som om de inte får plats i kroppen. Då behöver jag gå ut, promenera, skotta snö eller något fysiskt. Sedan får känslorna plats i kroppen igen, en stund.
Då är jag med.
Och gud vad jag hade velat kunna ta i med kroppen... Det är lite av en frustration just nu att jag blir så inlåst i min kropp.
Hade velat ta en lång galopp med hästen. Eller springa tills jag kräks. ..
 
Livet är fan inte rättvist nånstans och det du går igenom måste vara bland det värsta. Att dina tankar går än hit än dit är inte konstigt. Du är ju fortfarande i chockstadiet av sorgen.
Tycker du är otroligt duktig att skriva ner dina känslor.
Får ni hjälp utifrån med samtal om det som hänt?

Kram
 
Då är jag med.
Och gud vad jag hade velat kunna ta i med kroppen... Det är lite av en frustration just nu att jag blir så inlåst i min kropp.
Hade velat ta en lång galopp med hästen. Eller springa tills jag kräks. ..
Så svårt. Kan du promenera? Inte samma sak, men det kanske lindrar lite? Eller bara vara ute? Se att världen finns, att vinden blåser, solen skiner, träden rör sig.

Jag tycker inte att det är konstigt alls att du bitvis önskar att det inte hade hänt. Det är helt frikopplat från din flicka, tänker jag. Det är skeendet du önskar bort, inte din flicka.
 
Livet är fan inte rättvist nånstans och det du går igenom måste vara bland det värsta. Att dina tankar går än hit än dit är inte konstigt. Du är ju fortfarande i chockstadiet av sorgen.
Tycker du är otroligt duktig att skriva ner dina känslor.
Får ni hjälp utifrån med samtal om det som hänt?

Kram
Nej det är fan inte rättvist!
Knarkare kan föda friska barn i rännstenen och bara lämna dom. Men min familj kunde inte få behålla en efterlängtad lillasyster.


Vi har träffat en kurator på sjukhuset. Hon skulle höra av sig i torsdags men det har hon inte gjort. Får väl ringa själv på måndag.
 
Så svårt. Kan du promenera? Inte samma sak, men det kanske lindrar lite? Eller bara vara ute? Se att världen finns, att vinden blåser, solen skiner, träden rör sig.

Jag tycker inte att det är konstigt alls att du bitvis önskar att det inte hade hänt. Det är helt frikopplat från din flicka, tänker jag. Det är skeendet du önskar bort, inte din flicka.
Jo vi åker ut och grillar korv hela familjen. Men jag är ju ganska nysnittad så :meh:
Men att vara ute hjälper ju. Även om jag hela tiden tänker att det är så sorgligt att min ängel inte får vara med om våren...
 
Jo vi åker ut och grillar korv hela familjen. Men jag är ju ganska nysnittad så :meh:
Men att vara ute hjälper ju. Även om jag hela tiden tänker att det är så sorgligt att min ängel inte får vara med om våren...
Ja, det är sorgligt och orättvist att din flicka inte får vara med om våren.
 
Man kan ju sörja ett barn man aldrig fått oxå. Innan jag blev gravid och tiden gick sörjde jag detta barn. Precis som jag kan titta på bilder på min stora tjej och sörja den lilla tjejen hon en gång var.
Jag tröstar mig mycket med att jag har en prinsessa. Det är inte illa. Och för hennes skull måste jag hitta rätt i tankarna och ge henne den mamma hon förtjänar.
 
Om det känns bra för er och din stora dotter vill, låt henne åka till mormor på semester om det är praktiskt genomförbart. Det kan handla om en natt eller två. Din dotter får möjlighet att få ett andrum och ni kan ta hand om varandra och landa lite själv.

Ni är fortfarande i chockstadiet av sorgen och inga av dina tankar är fel. Allt är okej att tänka :heart
 
Om det känns bra för er och din stora dotter vill, låt henne åka till mormor på semester om det är praktiskt genomförbart. Det kan handla om en natt eller två. Din dotter får möjlighet att få ett andrum och ni kan ta hand om varandra och landa lite själv.

Ni är fortfarande i chockstadiet av sorgen och inga av dina tankar är fel. Allt är okej att tänka :heart
Hade varit så fint om hon kunde göra det. Men mormor bor 140 mil bort, och det är flygplansbyte och bussarna på 4 timmar med byte där oxå. .. Inget man skickar en 6 åringen på.
 
Måste ändå säga att sambon är underbar. Han verkligen upprepar alla fina saker. Allt positivt. Varje gång jag bryter ihop säger han något bra.
Storasyster berättar att hon ritat ett kors i grusen på skolan och lagt blad där. Så hon ska minnas att lillasyster är död.
 
Hon säger oxå att när hon träffar sin bästis som varit på skidresa så ska hon berätta det där om lillasyster. Att hon dog. .. För det är ingen hemlighet.
Nej säger vi- det är ingen hemlighet. Du ska vara stolt över din lillasyster, hon var jättefin! Och det hjälper mig lite rätt igen att se det ur ett barn perspektiv. .. Jag ska oxå vara stolt. Inte glömma. Jag får vara stolt mamma ändå.
 
Önskar att det fanns något vettigt och bra jag kunde skriva. Men det gör det såklart inte. Jag tänker dock på er. Och tycker du verkar vara fantastiskt stark i sättet du hanterar detta ofattbara på.
 
Önskar att det fanns något vettigt och bra jag kunde skriva. Men det gör det såklart inte. Jag tänker dock på er. Och tycker du verkar vara fantastiskt stark i sättet du hanterar detta ofattbara på.
Du det vacklar väldigt från minut till minut... vacklar mellan förnuft och känsla.
Men jag hoppas så vi kan vara starka och inte låta livet bli lidande. Jag tror vi vill ha kvar den här grundsynen att livet är härligt. Och inte bli bittra och fastna i det negativa. Även om man nu får ha förståelse för negativa tankar och erkänna dom. Men lite fighting Spirit har jag nog i grunden . Lite känslan av att inte vika sig för skit som ödet slänger på en.
Ni behöver inte säga nåt klokt- bara att läsa nåt, att nån ger nåt input, gör jättemycket!
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att skicka en stor varm kram! :heart

Er lilla tjej levde sitt liv på den bästa av platser. Ingen hunger, ingen törst, ingen smärta eller oro. Bara varmt, mjukt och tryggt i mammas mage, med dina hjärtslag alldeles nära.

Jag är övertygad om att hon fortfarande finns med er, bara på ett annat sätt och lite grann från ovan, bara se tecknet med halsbandet! :love:

Många kramar!
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har en nu 18-årig dotter. Hon är min mans och mitt andra barn, men vår första flicka hann aldrig börja leva, så dottern har hela...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
11 250
Senast: sardellen
·
Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
5 6 7
Svar
126
· Visningar
7 013
Senast: Badger
·
  • Artikel Artikel
Dagbok För några dagar sedan skapade jag en tråd i det "allmäna" forumet, om en plötslig och oväntad längtan efter ett till barn, som dykt upp...
Svar
2
· Visningar
850
Senast: MML
·
Hästmänniskan Min situation: Jag börjar tänka mer och mer på att skaffa en till häst, det började som ett "skämt" att jag kanske ska köpa en kompis...
2
Svar
28
· Visningar
1 084
Senast: fio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp