Min bäbis dog

[Monifa]

Vet inte vad jag ska säga, allt känns så fjuttigt.

Men vad duktig du är på att beskriva dina känslor. Har fått både gåshud och tårar i ögonen otaliga gånger av dina ord. Och din dotters kloka tankar samt din sambos fantastiska stöd.

Ta hand om er

 

[Ray]

Jag tänker att även om man vill ge sitt barn hela världen så är ju en förutsättning för just syskon att mamman både orkar och vill själv. Storasyster verkar vara en sällsamt klok liten tjej och du har helt rätt i att syskon inte är något krav. Just nu behöver du/ni inte bestämma någonting alls. Just nu är det ni tre som ska ta hand om varandra och försöka må bra. Imorgon kanske du känner annorlunda. Eller inte. Oavsett vad blir det bra till slut!

I morse ventilerade jag detta till sambon. Just att det är en jobbig grej för mig. Och han kände precis likadant! Och sa samma som du säger här. Först ska vi må bra igen. Sen får vi tänka på sånt.
Och oavsett så får vi ju inte Ronja tillbaka. Hon kommer alltid fattas..
Kändes bättre att ha det sagt. Jag hoppas så att vi fortsätter kunna prata så bra! Jag kan vara så jäkla dålig på att dela tankar med honom och nu när jag gör det så fattar jag inte varför jag inte gjort det innan?

 

[giovanna]

I morse ventilerade jag detta till sambon. Just att det är en jobbig grej för mig. Och han kände precis likadant! Och sa samma som du säger här. Först ska vi må bra igen. Sen får vi tänka på sånt.
Och oavsett så får vi ju inte Ronja tillbaka. Hon kommer alltid fattas..
Kändes bättre att ha det sagt. Jag hoppas så att vi fortsätter kunna prata så bra! Jag kan vara så jäkla dålig på att dela tankar med honom och nu när jag gör det så fattar jag inte varför jag inte gjort det innan?

Så skönt att ni kan prata om det på ett bra sätt! Det är nog jättebra att göra just det, prata och ventilera

 

[Kilauea]

Både din sambo och dotter verkar helt fantastiska
Och du med! Glöm inte det.

 

[Ray]

@hemlig heart
Sov hela natten. 8 timmar. Shit vilken grej...
Alla kröp ner under täcket inkl hunden, sa God natt. Och jag sa högt
- God natt lilla Ronja i himlen!
Och tårarna kom. Tänkte nu har jag sabbat denna natten. Men jag sov bästa natten på hela året!
Lite besök inbokade idag. Tufft men måste göras. Vill åka och pussa hästen också.

Tänker att om gud nu inte vill att jag skulle få detta barn- varför tog han inte henne tidigare? Men då hade jag inte vetat att det var just Ronja.
Sambon hade inte varit tvungen att leda ponnyn när dottern rider- han var helt nervös i början men tycker det är kul att de två gör det tillsammans.
Jag kan inte komma på fler bra saker men det var två i vart fall.
Tänk att man alltid söker en mening med allt. Det känns bättre att tänka att det har en mening än att livet bara helt slumpvis slänger runt elakheter. Jävligt svårt att hitta meningen i att barn ska dö.
Svårt att hitta meningen med att om de nu tvunget ska dö- varför inte i v6 när i varje fall jag kände mer frustration än sorg. Vad är meningen med en hel graviditet och förlossning?
Man kan inte gradera sorg och säga att det ena är värre än det andra. Men spontant tänker jag att det varit värre om hon dött här hemma utanför magen. Att försöka göra hjärt lungräddning på sin bäbis och ringa ambulansen... Jag tror det hade varit värre. Är det en tröst?
Nej. Inte alls faktiskt.
Men hon är en ängel och gjorde så jag sov i nattheart

 

[Meggan]

När min första föddes svävade hon mellan liv och död länge vi spenderade veckor på intensiven m många andra svårt sjuka barn en hel del överlevde andra inte. Självklart kan jag och kunde inte förstå vidden av sorg för de som åkte hem utan sina barn men jag har nog upplevt den sånära som det är möjligt utan att vart med om det själv. Tycker du verkar hantera det så himla fint och ärligt mot dig själv. Stum av beundran över ditt sätt att ta dig vidare många kramar

 

[MM]

Vet du @Ray Jag säger till dig som jag alltid säger till min stora tös, att även om jag inte är med dig alltid så finns jag ändå alltid hos dig, i ditt hjärta

Ronja finns alltid hos er även om hon inte är här

 

[Ray]

När min första föddes svävade hon mellan liv och död länge vi spenderade veckor på intensiven m många andra svårt sjuka barn en hel del överlevde andra inte. Självklart kan jag och kunde inte förstå vidden av sorg för de som åkte hem utan sina barn men jag har nog upplevt den sånära som det är möjligt utan att vart med om det själv. Tycker du verkar hantera det så himla fint och ärligt mot dig själv. Stum av beundran över ditt sätt att ta dig vidare många kramar

Känslan att inte åka hem med sitt barn.

Den känslan som bara plötsligt när man dricker kaffe och lyssnar på radion slår undan fötterna på en. Och plötsligt känns det som att någon fysiskt skär ut en del av ens innanmäte och gör så lungorna inte får luft. Någon tog mitt barn, min själ, mitt hjärta.
Och jag kan inte andas.

 

[Meggan]

 

[mandalaki]

@hemlig heart
Sov hela natten. 8 timmar. Shit vilken grej...
Alla kröp ner under täcket inkl hunden, sa God natt. Och jag sa högt
- God natt lilla Ronja i himlen!
Och tårarna kom. Tänkte nu har jag sabbat denna natten. Men jag sov bästa natten på hela året!
Lite besök inbokade idag. Tufft men måste göras. Vill åka och pussa hästen också.

Tänker att om gud nu inte vill att jag skulle få detta barn- varför tog han inte henne tidigare? Men då hade jag inte vetat att det var just Ronja.
Sambon hade inte varit tvungen att leda ponnyn när dottern rider- han var helt nervös i början men tycker det är kul att de två gör det tillsammans.
Jag kan inte komma på fler bra saker men det var två i vart fall.
Tänk att man alltid söker en mening med allt. Det känns bättre att tänka att det har en mening än att livet bara helt slumpvis slänger runt elakheter. Jävligt svårt att hitta meningen i att barn ska dö.
Svårt att hitta meningen med att om de nu tvunget ska dö- varför inte i v6 när i varje fall jag kände mer frustration än sorg. Vad är meningen med en hel graviditet och förlossning?
Man kan inte gradera sorg och säga att det ena är värre än det andra. Men spontant tänker jag att det varit värre om hon dött här hemma utanför magen. Att försöka göra hjärt lungräddning på sin bäbis och ringa ambulansen... Jag tror det hade varit värre. Är det en tröst?
Nej. Inte alls faktiskt.
Men hon är en ängel och gjorde så jag sov i nattheart

Nu tog du upp det som jag funderat över under trådens gång: vårt behov av mening. Vi vill så förtvivlat gärna hitta en mening med allt och har så svårt att acceptera att i ett sådant här fall så finns verkligen ingen.

Jag var en gång på ett möte i en förening för föräldrar som förlorat ett barn. Mannen som höll mötet inledde ungefär så här: "Det finns en sak som ni kan försöka släppa med en gång. Och det är att det skulle finnas en mening med att ni förlorat ert barn. Fundera inte ens över det för det gör det inte. Det finns ingen mening."

Det där fastnade hos mig för jag tror att han har helt rätt. Det är nog mänskligt att leta efter en mening. Men man måste nog acceptera att ibland finns ingen. Då är man ju heller inte "straffad" eller utvald att ha det särskilt svårt. Det som hände hände.

 

[Ray]

Nu tog du upp det som jag funderat över under trådens gång: vårt behov av mening. Vi vill så förtvivlat gärna hitta en mening med allt och har så svårt att acceptera att i ett sådant här fall så finns verkligen ingen.

Jag var en gång på ett möte i en förening för föräldrar som förlorat ett barn. Mannen som höll mötet inledde ungefär så här: "Det finns en sak som ni kan försöka släppa med en gång. Och det är att det skulle finnas en mening med att ni förlorat ert barn. Fundera inte ens över det för det gör det inte. Det finns ingen mening."

Det där fastnade hos mig för jag tror att han har helt rätt. Det är nog mänskligt att leta efter en mening. Men man måste nog acceptera att ibland finns ingen. Då är man ju heller inte "straffad" eller utvald att ha det särskilt svårt. Det som hände hände.

Det kräver lite jobb att acceptera... Inte så lite heller.
Det finns ingen mening och inget positivt.
Bryt ihop och kom igen.
Bara gör det bästa av en rutten situation.
Det som inte dödar det härdar.

Men just då när luften går ur lungorna kan jag inte tänka. Bara överleva och tvinga mig att andas. Lite som förlossningsvärkar utan lustgas. På nåt vis överlever man men man vet inte hur.

 

[mandalaki]

Det som bäst kan hjälpa dig att överleva är nog din lilla prinsessa

 

[Ray]

Haft besök av fin vän.
Så skönt att någon vågar tränga sig på. Vågar ta i det obehagliga. Fina vänner växer inte på träd

 

[Kilauea]

Haft besök av fin vän.
Så skönt att någon vågar tränga sig på. Vågar ta i det obehagliga. Fina vänner växer inte på träd

Och tyvärr är det vid jobbiga tillfällen man upptäcker vem/vilka som är ens riktiga vänner.
Så himla skönt att höra att det finns såna i din närhet

 

[Ray]

Och tyvärr är det vid jobbiga tillfällen man upptäcker vem/vilka som är ens riktiga vänner.
Så himla skönt att höra att det finns såna i din närhet

Jag har så fina vänner. Många långt borta tyvärr. Men visst är det så att nöden prövar vännen. Jag tror och hoppas att jag vet vilka som är mina riktiga vänner oavsett var de bor. Är ju i den fasen av livet att jag inte umgås så ofta med mina närmsta vänner. Men behövs det så finns de

 

[inverterad]

Jag har inga ord som på något sätt räcker till men jag vill skicka en kram till dig och din fina, fina, fina familj.

 

[Ray]

När min första föddes svävade hon mellan liv och död länge vi spenderade veckor på intensiven m många andra svårt sjuka barn en hel del överlevde andra inte. Självklart kan jag och kunde inte förstå vidden av sorg för de som åkte hem utan sina barn men jag har nog upplevt den sånära som det är möjligt utan att vart med om det själv. Tycker du verkar hantera det så himla fint och ärligt mot dig själv. Stum av beundran över ditt sätt att ta dig vidare många kramar

Den oron när man har ett sjukt barn och inte vet vad som kommer hända måste vara otroligt tuff oxå. Att sväva mellan hopp och förtvivlan.
Min äldsta fick göra lite utökad hjärtkoll efter förlossningen, de tyckte de hörde ett blåsljud. Minns det som jättejobbig även fast det var rutinkoll... Hade hon svävat mellan liv och död... Usch! Skönt att det gick bra för din dotter

 

[Meggan]

Det gick bra hon är idag 13 inte frisk men under kontroll. Minns de första året väldigt dimmigt, vi låg på IVA ett par veckor och på Neo tills hon var 6 månader. När något hotar el händer ens barn är man väldigt maktlös. Fint att läsa att du har en vän som vågar komma fram och finnas , det är ju inte lätt för de omkring heller. De vet inte vad de ska säga, eller göra man får försöka att inte bli allt för besviken på de som inte vågar komma in när sorgen är som färskast även om det är då man behöver dem som bäst.

 

[Ray]

Det gick bra hon är idag 13 inte frisk men under kontroll. Minns de första året väldigt dimmigt, vi låg på IVA ett par veckor och på Neo tills hon var 6 månader. När något hotar el händer ens barn är man väldigt maktlös. Fint att läsa att du har en vän som vågar komma fram och finnas , det är ju inte lätt för de omkring heller. De vet inte vad de ska säga, eller göra man får försöka att inte bli allt för besviken på de som inte vågar komma in när sorgen är som färskast även om det är då man behöver dem som bäst.

Man vill ju verkligen skydda sina barn mot allt ont... Och som tidigare sagts- man kan inte säga att den ena sorgen är värre än den andra. 6 månader är en lång tid för hela familjen.
Jag har som sagt fina vänner, men bara en som orkat/vågat/kunnat hälsa på. Det blir ju inte så att man själv bjuder in. Så det är modigt att våga säga att nu kommer vi på söndag... Det behövs att folk tränger sig på lite. Så skönt att få både skratta och gråta tillsammans med en fin vän.
Men de som inte gör det är inte sämre i mina ögon. De bryr sig lika mycket, ja vet att de tänker på oss.

 

[Meggan]

Precis det är de m lite extra go som vågar sig fram först de andra vill lika väl men vet inte hur de ska göra . Jo på 6mån sjukhus blir man extremt medveten om månaders gång och årstidens skiftningar allt går liksom lite långsammare...