Min bäbis dog

Jag vet att ni kommer att ta er igenom det här, men inget kommer någonsin bli sig likt.

Jag tycker du och din sambo hanterar hela situationen på ett beundransvärt sätt. Och vad gäller storasyster tycker jag att ni resonerar på ett klokt sätt. Barn sörjer också och ska vara delaktiga, men de behöver tillfällen där de får vara barn och leka sina lekar. Om det finns någon i närhet som kanske kan ha henne en stund på eftermiddagen efter skolan, eller någon kompis hon kan åka till nån timme under helgen så kan det underlätta för henne. Men jag tror att ni kommer att lösa det på ett bra sätt oavsett.

Jag hoppas ni får kontakt med kuratorn inom kort, det är viktigt att få hjälp att sortera tankarna av nån utomstående.

Kram :heart
 
Jag vet att ni kommer att ta er igenom det här, men inget kommer någonsin bli sig likt.

Jag tycker du och din sambo hanterar hela situationen på ett beundransvärt sätt. Och vad gäller storasyster tycker jag att ni resonerar på ett klokt sätt. Barn sörjer också och ska vara delaktiga, men de behöver tillfällen där de får vara barn och leka sina lekar. Om det finns någon i närhet som kanske kan ha henne en stund på eftermiddagen efter skolan, eller någon kompis hon kan åka till nån timme under helgen så kan det underlätta för henne. Men jag tror att ni kommer att lösa det på ett bra sätt oavsett.

Jag hoppas ni får kontakt med kuratorn inom kort, det är viktigt att få hjälp att sortera tankarna av nån utomstående.

Kram :heart
Tjejen har faktiskt varit iväg på bus varje dag nästan. För vi har också tänkt just att för henne är det inte samma sorg. Hon behöver ju aktiveras som vanligt. Och just att allt får inte handla om detta.

Många kommenterar att vi tar det bra. Själv känner jag att det är för tidigt att bedöma. Det är bara den första chocken som varit. Och för egen del känner jag att nu börjar jag bli sliten. Dels för att kroppen inte funkar och gör så att sömnen blir lidande. Sen all psykisk liksom påfrestning som gör att all energi bara dräneras ur kroppen.

Efter denna dagen är jag så trött i.både kropp och själ att jag bara vill gråta för att allt är så makalöst orättvist. Finns liksom ingen fighting Spirit kvar. Är som en urvriden trasa.
Sambon ser likadan ut, med hela familjen på sina axlar . Jag undrar lite vad som händer när han inte orkar...
Det är nu det blir tufft.
 
Låt det rasa om det rasar. Gör bara det absolut nödvändiga. Jag hoppas att ni kan få hjälp med sånt ni själva inte orkar. Har ni någon anhörig som kan avlasta er med något? Typ matlagning, disk och tvätt? Att känna sig som en urvriden trasa är absolut inte konstigt, det är en kris ni går igenom.

Jag tror ingen menar att ni "tar det bra", utan snarare att ni resonerar klokt. Jag tror det är svårt att säga att någon som befinner sig i er situation "tar det bra".
 
Hittar inte de ord jag önskar, men

KRAMAR!!!!!!!!!! till dig och din familj!

:heart:heart:heart:heart Ett hjärta till er var!
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Vaknar och stapplar på toa mitt i natten. Och tänker sen att det är märkligt det här att vi.aldrig träffats
Jag kan inte sakna hennes röst eller hur hon gjorde när. .. Som man brukar. Sånt man pratar om när man minns någon.
Jag kan bara sörja att livet inte blev som jag tänkt. Att jag kunde fått följa henne i livet men inte får det.
Men i stort blir det bara som en stor mörk tomhet och en längtan som inte går att uppfylla. Hela kroppen är inställd på att vakna var tredje timme och ta hand om ngn. Allt är redo för mitt barn men jag har bara det tomma svarta.

Jag hoppas jag snart kan se henne i våren igen. Ha förtröstan i att hon har det bra som en liten ängel.

Utvecklingssamtal med stora sessan idag. Livet går obevekligt vidare❤
 
Bm tid idag klockan 11.
Och sista inbokade kollen samma dag som Ronja begravs. Orättvist?
Lagen om alltings jävlighet?
Fuck you vem du nu är - ödet, gud.

Skulden. Hade jag för dålig koll på fosterrörelser? Om jag räknat dagligen - hade jag kunnat upptäcka att hon började må dåligt? Hade jag kunnat rädda henne? Jag vet att det är för sent.
Jag vet att man inte kan tänka så.
Jag vet att det är den sak som alla jag träffade på sjukhuset sa att man inte får tänka.
Och ändå kommer den.
Jag brydde mig inte nog om mitt ofödda barn. Jag lät henne dö medan jag hastade runt i livet och gnällde för att det var tungt. Jag svek henne och hela familjen.
Man får inte tänka så.
 
Bm tid idag klockan 11.
Och sista inbokade kollen samma dag som Ronja begravs. Orättvist?
Lagen om alltings jävlighet?
Fuck you vem du nu är - ödet, gud.

Skulden. Hade jag för dålig koll på fosterrörelser? Om jag räknat dagligen - hade jag kunnat upptäcka att hon började må dåligt? Hade jag kunnat rädda henne? Jag vet att det är för sent.
Jag vet att man inte kan tänka så.
Jag vet att det är den sak som alla jag träffade på sjukhuset sa att man inte får tänka.
Och ändå kommer den.
Jag brydde mig inte nog om mitt ofödda barn. Jag lät henne dö medan jag hastade runt i livet och gnällde för att det var tungt. Jag svek henne och hela familjen.
Man får inte tänka så.
Du FÅR tänka så. Men det är också viktigt att fortsätta med tanken: jag hade inte kunnat påverka det här vad jag än gjort. Läkarna är experter, säger de att jag inte kunnat rädda situationen så är det sant. Läkare säger inte osanningar för att trösta folk.

Kram!
 
Du FÅR tänka så. Men det är också viktigt att fortsätta med tanken: jag hade inte kunnat påverka det här vad jag än gjort. Läkarna är experter, säger de att jag inte kunnat rädda situationen så är det sant. Läkare säger inte osanningar för att trösta folk.

Kram!
Tack ❤
 
Hua vad jag gråter med dej @Ray :heart

En stor kram till dej och resten av familjen!

Jag tänker mycket på lilla Ronja! Där vi är nu är det vår, blommor på träden och massa sol och varmt! Någonstans är det alltid vår! Lilla Ronja finns överallt! :heart

Kram Miks
 
  • Gilla
Reactions: Ray
@Ray massa kramar! Det är så svårt att säga ngt som tröstar, men jag tänker fortsatt en massa på dig och din familj. Tyckte ni fick ett sådant fint tecken där med Ronjahalsbandet. Hoppas du kan hitta tröst i att vi inte vet eller förstår så mkt om livet. Själv tycker jag att det brukar trösta i sorg, för allt är så ofattbart, men att det ofattbara på ngt sätt också är det som tröstar. Vilket svammel, går inte ens att förklara i ord hur jag tänker. Du får ta fasta på kramarna ist.
 
  • Gilla
Reactions: Ray
@Ray

Jag varken kan eller vill föreställa mig vad ni går igenom just nu, det finns nog inget som går att jämföra med att förlora ett barn. Men jag vill understryka det som flera sagt innan på olika sätt; du får känna och tänka precis vad du vill. Inga känslor eller tankar är fel, och inga känslor eller tankar är rätt.

Du får anklaga dig själv. Du får anklaga universum. Du får känna att du inte hann knyta an till ditt barn. Du får känna dig tom. Du får tycka att det hade varit enklare om du inte hade blivit gravid. Du får skratta åt roliga saker. Du får vara lycklig över vår i luften. Du får tycka att det är orättvist.

Många varma tankar från mig och familjen. Du, din sambo och dina barn lämnar ingen oberörd.
 
Bm tid idag klockan 11.
Och sista inbokade kollen samma dag som Ronja begravs. Orättvist?
Lagen om alltings jävlighet?
Fuck you vem du nu är - ödet, gud.

Skulden. Hade jag för dålig koll på fosterrörelser? Om jag räknat dagligen - hade jag kunnat upptäcka att hon började må dåligt? Hade jag kunnat rädda henne? Jag vet att det är för sent.
Jag vet att man inte kan tänka så.
Jag vet att det är den sak som alla jag träffade på sjukhuset sa att man inte får tänka.
Och ändå kommer den.
Jag brydde mig inte nog om mitt ofödda barn. Jag lät henne dö medan jag hastade runt i livet och gnällde för att det var tungt. Jag svek henne och hela familjen.
Man får inte tänka så.


Jag är så hemskt ledsen för ditt öde. Det borde inte få hända en enda människa, men tyvärr är världen inte så beskaffad. Jag var mycket nära att vara med om något liknande, men bebisen överlevde med minsta möjliga marginal. Jag förstår de frågor du ställer dig och den skuld du lägger på dig själv. Men saken är den att det är fullständigt orimligt - förstås - att blivande mödrar ska kunna förutse den typen av händelser. Även om sjukvården ibland förmedlar den känslan. Har du haft en bra dialog med läkare om vad som hände? Jag efterfrågade det när problemen drabbade mig och tyckte att det hjälpte lite för att reda upp skuldkänslorna.
 
Hua vad jag gråter med dej @Ray :heart

En stor kram till dej och resten av familjen!

Jag tänker mycket på lilla Ronja! Där vi är nu är det vår, blommor på träden och massa sol och varmt! Någonstans är det alltid vår! Lilla Ronja finns överallt! :heart

Kram Miks
Sånna fina tankar som man bara måste pränta in i hjärtat. Så att minnet är fint och inte bara svart och tomt och ont.
Första snödropparna kommer upp i trädgården och det är Ronja❤❤
Det måste vara så!!
 
Till alla fina som stöttar vill jag berätta om min fina tjej som på 25 sekunder får mig att må nästan bra igen.
Hon fick ett paket från mormor med ett brev i. Hon kan inte läsa och vill såklart ha hjälp med det. Brevet är mest nonsens men som slutkläm står det att nu när du har en syster som är en ängel bla bla- och hur mycket jag än vill kan jag inte låta bli att gråta.

Men mamma, varför gråter du?
-för jag blir så ledsen...
- varför då?
- för jag vill ju inte att din syster ska vara en ängel. Jag vill ju ha henne här...
Då får jag en sån stor fin kram och så torkar hon mina tårar och säger med ett stort leende.
- du ska inte vara ledsen, hon vill säkert träffa dig igen. Helt plötsligt kanske hon bara kommer- det vet man inte! Och du mamma, jag ska köpa ett halsband till dig med en ängel på. Så har du alltid lillasyster med dig och behöver inte gråta.
Så fint och så osentimentalt som bara ett barn kan se livet. Jag vill genast köpa ett halsband:love: Jag är ju så lycklig över denna fina, fina tjej att jag aldrig egentligen kan säga att livet varit orättvist.
 
@Ray massa kramar! Det är så svårt att säga ngt som tröstar, men jag tänker fortsatt en massa på dig och din familj. Tyckte ni fick ett sådant fint tecken där med Ronjahalsbandet. Hoppas du kan hitta tröst i att vi inte vet eller förstår så mkt om livet. Själv tycker jag att det brukar trösta i sorg, för allt är så ofattbart, men att det ofattbara på ngt sätt också är det som tröstar. Vilket svammel, går inte ens att förklara i ord hur jag tänker. Du får ta fasta på kramarna ist.
Typ det du säger nu sa BM till.mig förra fredagen när jag gnällde över att jag ville veta lite närmare när bäbis skulle komma. Kan man inte förutsäga liite närmare.
Det är en del av livets mysterium och storhet sa hon... Gissar att hon var chockad över livets mysterium när hon fick veta att barnet dött ...
Jag längtade så tillbaka till hästryggen. Nu är det nog en 2 veckor dit men all stress är som bortblåst. Nu är nu och sen är sen. Jag har redan förstört en hel säsong. Men vad jag vill mest nu är att skritta ut en runda. Har inte hälsat på hästen sen jag kom hem.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har en nu 18-årig dotter. Hon är min mans och mitt andra barn, men vår första flicka hann aldrig börja leva, så dottern har hela...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
11 250
Senast: sardellen
·
Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
5 6 7
Svar
126
· Visningar
7 016
Senast: Badger
·
  • Artikel Artikel
Dagbok För några dagar sedan skapade jag en tråd i det "allmäna" forumet, om en plötslig och oväntad längtan efter ett till barn, som dykt upp...
Svar
2
· Visningar
851
Senast: MML
·
Hästmänniskan Min situation: Jag börjar tänka mer och mer på att skaffa en till häst, det började som ett "skämt" att jag kanske ska köpa en kompis...
2
Svar
28
· Visningar
1 135
Senast: fio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp