Jag är så så ledsen för er skull
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Kramar är som små stjärnor i mörkret...Kramar om
Kramar är som små stjärnor i mörkret...
Lycka till och hoppas du snart får bäbismysa
Imponerande att du ändå kan se att de som inte "tränger sig på" också tänker på er och inte skicka onda tankar dit. Det är svårt att veta hur man ska bete sig i en sådan situation så det är inte konstigt att de inte bjuder in sig själva. Jag har själv förlorat både pappa och lillasyster med 2.5 års mellanrum, jag var då i tonåren. Jag var inte särskilt sugen på att träffa folk så jag hade alldeles säkert erbjudit hjälp men inte trängt mig på.Man vill ju verkligen skydda sina barn mot allt ont... Och som tidigare sagts- man kan inte säga att den ena sorgen är värre än den andra. 6 månader är en lång tid för hela familjen.
Jag har som sagt fina vänner, men bara en som orkat/vågat/kunnat hälsa på. Det blir ju inte så att man själv bjuder in. Så det är modigt att våga säga att nu kommer vi på söndag... Det behövs att folk tränger sig på lite. Så skönt att få både skratta och gråta tillsammans med en fin vän.
Men de som inte gör det är inte sämre i mina ögon. De bryr sig lika mycket, ja vet att de tänker på oss.
Jag är oxå en sån som inte alltid är så modig när folk sörjer. Man känner sig så otillräcklig. Nu kan jag känna att det handlar inte om det. Bara att någon lyssnar och frågar känns bra efteråt.Imponerande att du ändå kan se att de som inte "tränger sig på" också tänker på er och inte skicka onda tankar dit. Det är svårt att veta hur man ska bete sig i en sådan situation så det är inte konstigt att de inte bjuder in sig själva. Jag har själv förlorat både pappa och lillasyster med 2.5 års mellanrum, jag var då i tonåren. Jag var inte särskilt sugen på att träffa folk så jag hade alldeles säkert erbjudit hjälp men inte trängt mig på.
Jag tänker mycket på er. Det är en jättejobbig situation ni har hamnat i. Jag personligen har alltid tyckt att det känns lättare efter begravningen. Det är som om klockan står stilla tills efter begravningen och att man efter det kan börja beta av sorgen och stoppa ner tankarna i en låda. Tänkte skriva lägga det bakom sig men det är ju inte riktigt rätt för det finns ju alltid där att ta fram då och då. Jag tror att det kan bero på att det är så mycket som ska fixas och man inte riktigt får chansen att slappna av helt. Hoppas att det blir så för er med så att det känns lite lättare efter att allt praktiskt är avklarat.
Du behöver inte begära av dig själv att bryta ihop och komma igen. Lägg bara en dag till en annan just nu och så småningom kommer du att märka att livet gick vidare. Det blev sig inte likt, men det fortsatte.Jag är oxå en sån som inte alltid är så modig när folk sörjer. Man känner sig så otillräcklig. Nu kan jag känna att det handlar inte om det. Bara att någon lyssnar och frågar känns bra efteråt.
Jag hoppas du har rätt med begravningen. Fy f-n. Tog ungefär 5 min på möte med begravningsbyrån innan jag fullkomligt bröt ihop.
Jag vet inte vad jag föreställt mig? Men när man får en katalog framför sig med små kistor. Och ska bestämma vilken ska Ronja ha? Vill hon ha någon leksak i kistan? Några kläder? När jag såg kistan stack nån kniven i mitt hjärta och för varje fråga, varje beslut så kändes det som att kniven bara vreds runt.
Att se hennes namn i skrift.
När jag gick ut därifrån var det tanken på min stora dotter som höll mig från att bara gå rätt ut i vägen och bli överkörd.
Bryt ihop.
Kom igen.
Ut med hunden och klistermärken med dottern. Alla små flickor med små ponnyer är lillasyster.
Känner mig noll stark- men tack ändåTack
Du är helt fantastiskt starkheart
Men det är nog samma sak.Du behöver inte begära av dig själv att bryta ihop och komma igen. Lägg bara en dag till en annan just nu och så småningom kommer du att märka att livet gick vidare. Det blev sig inte likt, men det fortsatte.
Prinsessan
Så otroligt rart. Det märks att hon verkligen bearbetar och försöker förstå. Jag gissar att ni är uppmärksamma på att hon inte tar på sig för mycket av ansvaret att alla ska må bra.Men det är nog samma sak.
Världen faller itu en stund.
Sen går den vidare.
Man kan (?) Inte vara ledsen hela tiden.
Särskilt med dottern närvarande måste jag ju torka tårarna och fortsätta vara mamma. Och det märks på henne att hon känner av att det inte är som vanligt. Hon gör allt hon kan för att hålla stämningen uppe.
Hon var en timme hos farmor medan vi var på begravningsbyrån. Vi pratade om bästa dagen och sämsta dagen ( läst i en bok).
Jag sa att det här var faktiskt inte min bästa dag och hon undrade varför.
Jag berättade att det känns jobbigt att begrava lillasyster. Att jag blir ledsen.
Sen tar det en stund så säger hon:
Men mamma, om vi byter så kan du åka till farmor så kan jag åka med pappa... Då blir det kanske en bättre dag?
Det är precis det jag är orolig för. Och det gör ju att vi hela tiden kämpar upp igen.Så otroligt rart. Det märks att hon verkligen bearbetar och försöker förstå. Jag gissar att ni är uppmärksamma på att hon inte tar på sig för mycket av ansvaret att alla ska må bra.
Jag tror att ni kan gå på känsla där. Du inger förtroende i dina inlägg. Kanske kan ni försöka ha många moment med henne då det INTE handlar om lillasyster, utan där ni gör saker tillsammans som är vanliga för henne. Utan att prata om det som hänt.Det är precis det jag är orolig för. Och det gör ju att vi hela tiden kämpar upp igen.
Hur gör man med barn i sånna här situationer egentligen? Vi försöker ha henne delaktig i vad som händer utan att göra det för "tungt". Vi försöker göra saker tillsammans med henne. Försöker att hela tiden berätta att man är så glad bara för att hon finns.
Det är nog väldigt viktigt att ni inte försöker att dölja era känslor och att ni är tydliga med vad som gör er ledsna.Det är precis det jag är orolig för. Och det gör ju att vi hela tiden kämpar upp igen.
Hur gör man med barn i sånna här situationer egentligen? Vi försöker ha henne delaktig i vad som händer utan att göra det för "tungt". Vi försöker göra saker tillsammans med henne. Försöker att hela tiden berätta att man är så glad bara för att hon finns.
Tänkte fråga kuratorn om det. Skulle vara så skönt att få stöttning på den fronten.Det är nog väldigt viktigt att ni inte försöker att dölja era känslor och att ni är tydliga med vad som gör er ledsna.
Ibland kan psykiatrin hjälpa till med kontakter som är inriktade på just kommunikation med barnen i jobbiga situationer. Det kanske är skönt att ventilera lite med någon som har det som specialistområde?
Absolut. Jag har varit i kontakt med en med en sådan inriktning en gång och det var verkligen givande.Tänkte fråga kuratorn om det. Skulle vara så skönt att få stöttning på den fronten.
Begravningsbyrån hade en bok för barn som de skulle skicka. Lät som en bra grej.