Min bäbis dog

[superstar]

Precis som så många andra känner jag att inga ord är tillräckliga. Men jag läser, gråter och tänker på er.

Tack för att du delar dina känslor som du beskriver så naket, ärligt och äkta.

heart

 

[Hyacinth]

Du vet ju att det är det lilla som ändå betyder nåt. Hade aldrig tänkt att jag skulle dela detta helt offentligt på nätet. Men just då var det så skönt att dela, äkta och få någon slags respons. Och på nåt vis hjälper det. Att skriva något ut i rymden och veta att någon bryr sig. Fast man inte känner varandra.

Alla kommentarer, stora som små är något som berör Tänker att jag tror faktiskt det hjälpt mig enormt mycket genom denna första chockerande perioden. Låter futtigt från min sida oxå- jag är otroligt rörd över den omtanke man kan visa här - mitt bland nättroll och hätska diskussioner om täcken och sporrar...

Det är suveränt att du delar med dig, jag tycker man ska prata om sånt här. Det kan hjälpa så många inklusive en själv, precis som när man pratar om depressioner och andra sjukdomar. Det är ju inget skamligt om än väldigt privat. En stor kram till er, det vill bli bra

 

[Ray]

Sorgen- efter barnet jag inte fick
Besvikelsen- över livet som inte blev som jag tänkt
Tomheten inombords
Tröttheten- i kroppen, hjärnan, själen. En trötthet som sömnen inte hjälper mot.
Vilsenheten- min kompass är paj. Jag vet inte var jag är på väg. Jag vet inte var jag ska, var jag vill. Som Jack Sparrow- kompassen bara snurrar runt runt när jag tittar på den.
Längtan- efter att hitta horisonten och segla mot nåt nytt. Efter att känna mig hel.
Rädslan för framtiden
Ensamheten fast jag inte är ensam...
Grusade drömmar, förhoppningar , fantasier
Känslan av orättvisa, varför ska man ens kämpa när det inte räcker? Jag gjorde allt jag kunde och ödet bara krossade mig.

Och ändå ljuset där någonstans inne i hjärtat som fladdrar men lever och vägrar slockna. För det ska ordna sig. Jag ska klara detta .

 

[mandalaki]

Sorgen- efter barnet jag inte fick
Besvikelsen- över livet som inte blev som jag tänkt
Tomheten inombords
Tröttheten- i kroppen, hjärnan, själen. En trötthet som sömnen inte hjälper mot.
Vilsenheten- min kompass är paj. Jag vet inte var jag är på väg. Jag vet inte var jag ska, var jag vill. Som Jack Sparrow- kompassen bara snurrar runt runt när jag tittar på den.
Längtan- efter att hitta horisonten och segla mot nåt nytt. Efter att känna mig hel.
Rädslan för framtiden
Ensamheten fast jag inte är ensam...
Grusade drömmar, förhoppningar , fantasier
Känslan av orättvisa, varför ska man ens kämpa när det inte räcker? Jag gjorde allt jag kunde och ödet bara krossade mig.

Och ändå ljuset där någonstans inne i hjärtat som fladdrar men lever och vägrar slockna. För det ska ordna sig. Jag ska klara detta .

Ta ut kompassriktningen tillsammans med sambon! Ni kan ta er framåt tillsammans.

 

[Saigon]

Sorgen- efter barnet jag inte fick
Besvikelsen- över livet som inte blev som jag tänkt
Tomheten inombords
Tröttheten- i kroppen, hjärnan, själen. En trötthet som sömnen inte hjälper mot.
Vilsenheten- min kompass är paj. Jag vet inte var jag är på väg. Jag vet inte var jag ska, var jag vill. Som Jack Sparrow- kompassen bara snurrar runt runt när jag tittar på den.
Längtan- efter att hitta horisonten och segla mot nåt nytt. Efter att känna mig hel.
Rädslan för framtiden
Ensamheten fast jag inte är ensam...
Grusade drömmar, förhoppningar , fantasier
Känslan av orättvisa, varför ska man ens kämpa när det inte räcker? Jag gjorde allt jag kunde och ödet bara krossade mig.

Och ändå ljuset där någonstans inne i hjärtat som fladdrar men lever och vägrar slockna. För det ska ordna sig. Jag ska klara detta .

Kompassen kommer sluta snurra och hitta sin riktning igen. Tröttheten kommer vändas till visshet. Visshet om livets förändlighet. Ensamheten kommer vändas till kärlek igen. Men tiden är inte inne för det ännu. Men du kommer att hitta tillbaks. För du är omgiven av kärlek.

 

[Ray]

Ta ut kompassriktningen tillsammans med sambon! Ni kan ta er framåt tillsammans.

Tillsammans men på olika sätt. Vi är rätt olika i hur vi tacklar det. Han sätter upp den gamla riktningen och styr dit så att båten alla fall rör sig nånstans. Medans jag snurrar runt runt...

 

[Ray]

Kompassen kommer sluta snurra och hitta sin riktning igen. Tröttheten kommer vändas till visshet. Visshet om livets förändlighet. Ensamheten kommer vändas till kärlek igen. Men tiden är inte inne för det ännu. Men du kommer att hitta tillbaks. För du är omgiven av kärlek.

Så fint
Jag brukar tänka att flexibilitet är min starka sida. När det inte går som jag tänkt mig brukar jag snabbt hitta en plan B. Det är väl det som gör mig så vilsen nu. Jag är inte redo för plan B ännu...

 

[Saigon]

Så fint
Jag brukar tänka att flexibilitet är min starka sida. När det inte går som jag tänkt mig brukar jag snabbt hitta en plan B. Det är väl det som gör mig så vilsen nu. Jag är inte redo för plan B ännu...

Nej, det är inte möjligt för dig ännu att komma fram till en plan B. Det går inte ännu. En kurator sa till mig, när jag kände en liknande vilsenhet, att inte lägga så mkt vikt vid det. För kroppen och sinnet kan inte klara mer än de närmaste timmarna när man är mitt i krisen. Men varje timme läggs bakom en. Staplas på hög och tillslut når man upp till ytan där man ser framåt igen med längre framförhållning. Då man kan tänka ut en plan igen -en överlevnadsstrategi. Men just nu är det bara timme för timme. Och måste få vara så. Det är bearbetning.

 

[Ray]

Just nu. Vill bara ligga i fosterställning med filten och gråta för att jag tycker så jävla synd om mig själv.
Sambon vill prata gräsklippare.
Dottern vill leka häst.
Hej verklighet!
Far åt helvete allvarligt talat.
Jag hatar dig och dina naturliga processer.

 

[aprilmaj]

Just nu. Vill bara ligga i fosterställning med filten och gråta för att jag tycker så jävla synd om mig själv.
Sambon vill prata gräsklippare.
Dottern vill leka häst.
Hej verklighet!
Far åt helvete allvarligt talat.
Jag hatar dig och dina naturliga processer.

Det ÄR synd om dig. Fuck verkligheten en stund.

 

[Milene]

Just nu. Vill bara ligga i fosterställning med filten och gråta för att jag tycker så jävla synd om mig själv.
Sambon vill prata gräsklippare.
Dottern vill leka häst.
Hej verklighet!
Far åt helvete allvarligt talat.
Jag hatar dig och dina naturliga processer.

Din självironi, insikt, och förmåga att driva med jäkelskapen kommer att bli din räddning!

Skit i kompassen ett tag. Ligg på rygg och flyt med och se vart du hamnar.

Många många kramar!!!!!!! heartheart

Edit: Med självironi menar jag din förmåga att se på situationen med klara ögon, trots att den är så brutal. Blev kanske fel ordval, men jag hoppas du förstår hur jag menar!

 

[Ray]

Din självironi, insikt, och förmåga att driva med jäkelskapen kommer att bli din räddning!

Skit i kompassen ett tag. Ligg på rygg och flyt med och se vart du hamnar.

Många många kramar!!!!!!! heartheart

Edit: Med självironi menar jag din förmåga att se på situationen med klara ögon, trots att den är så brutal. Blev kanske fel ordval, men jag hoppas du förstår hur jag menar!

Min mamma kallar det galghumor. Pappas specialitet...
Pappa som förövrigt peppade mig igår med att man inte kan vara bitter hur länge som helst... Ska man leva här på jorden måste man acceptera att det är åt helvete för det kan man ändå inte göra nåt åt.
En månad tyckte han var lämpligt att deppa.
Fast - detta var kanske jäkligare än normalt så ett halvår kanske man får acceptera. Sen ska man ha en spark i baken .
Han är en ömsint man min pappa...

 

[Lazy Lady]

Min mamma kallar det galghumor. Pappas specialitet...
Pappa som förövrigt peppade mig igår med att man inte kan vara bitter hur länge som helst... Ska man leva här på jorden måste man acceptera att det är åt helvete för det kan man ändå inte göra nåt åt.
En månad tyckte han var lämpligt att deppa.
Fast - detta var kanske jäkligare än normalt så ett halvår kanske man får acceptera. Sen ska man ha en spark i baken .
Han är en ömsint man min pappa...

Ibland är galghumor fruktansvärt befriande, speciellt när allt är åt helvete.

 

[Ray]

Ibland är galghumor fruktansvärt befriande, speciellt när allt är åt helvete.

Jo det är lättare att lite ironiskt titta på sitt liv, man gråter mindre då

 

[Ray]

Idag är det förnekelse.
Det har nog inte hänt och det är hur som helst inte så farligt. Inget att kvida över.
Hur skulle det kunna hända mig? Sånt händer faktiskt inte mig. Om jag verkligen bestämt mig för ett mål så når jag det. Jag sätter inga mål som jag inte klarar av. Jag faller inte på mållinjen.

Brukar alltid böla lite på morgonen. Men idag kom det en liten omgång tårar och sen bara tog det slut. Nada. Inte en tår kvar.
Provar tänka provocerande tankar men blir inte mer än marginellt fuktig i ögonen.

Nej, det har inte hänt. Och om det nu hänt så är det inte så farligt. Kunde lätt gå till jobbet.

 

[mandalaki]

Min mamma kallar det galghumor. Pappas specialitet...
Pappa som förövrigt peppade mig igår med att man inte kan vara bitter hur länge som helst... Ska man leva här på jorden måste man acceptera att det är åt helvete för det kan man ändå inte göra nåt åt.
En månad tyckte han var lämpligt att deppa.
Fast - detta var kanske jäkligare än normalt så ett halvår kanske man får acceptera. Sen ska man ha en spark i baken .
Han är en ömsint man min pappa...

Vilken pappskalle! Lyssna inte på honom.

 

[Ray]

Vilken pappskalle! Lyssna inte på honom.

Jag som är van vid gargongen vet att det är av omtanke och oron att jag ska deppa ihop för evigt...
Men lite sant är det ju. Livet är grymt .

 

[mandalaki]

Jag som är van vid gargongen vet att det är av omtanke och oron att jag ska deppa ihop för evigt...
Men lite sant är det ju. Livet är grymt .

Ett dåligt sätt att visa sin omtanke tycker jag. Ett olämpligt tillfälle att använda jargong.

Men huvudsaken är ju att du inte tar illa upp!

 

[Ninnurur]

Sorgen- efter barnet jag inte fick
Besvikelsen- över livet som inte blev som jag tänkt
Tomheten inombords
Tröttheten- i kroppen, hjärnan, själen. En trötthet som sömnen inte hjälper mot.
Vilsenheten- min kompass är paj. Jag vet inte var jag är på väg. Jag vet inte var jag ska, var jag vill. Som Jack Sparrow- kompassen bara snurrar runt runt när jag tittar på den.
Längtan- efter att hitta horisonten och segla mot nåt nytt. Efter att känna mig hel.
Rädslan för framtiden
Ensamheten fast jag inte är ensam...
Grusade drömmar, förhoppningar , fantasier
Känslan av orättvisa, varför ska man ens kämpa när det inte räcker? Jag gjorde allt jag kunde och ödet bara krossade mig.

Och ändå ljuset där någonstans inne i hjärtat som fladdrar men lever och vägrar slockna. För det ska ordna sig. Jag ska klara detta .

Jag har ju inte förlorat mitt barn, däremot min sambo och livspartner. Och jag känner så väl igen mig i dina tankar här! Jag var livrädd för den nya framtiden, kände mig fruktansvärt ensam och jag var då arg på ödet som utsatte just mig för det. Även jag ventilerade på buke och det var en stor stor del av min räddning. Familjen var en sak, men det var liksom normen att de skulle stötta. Stödet från "främlingar" gav nästan mer. Så jag hoppas att du också kan dra nytta av den kärlek och sammanhållning som finns här. Vi står bakom dig och håller dig om ryggen, allihopa!

Rent praktiskt, kolla sin hemförsäkring! Jag fick 10 besök hos en psykolog betalat av försäkringen, det var oerhört nyttigt. I övrigt, lyssna inte på vad andra säger. Har du en dag där du bara gör det mest basala och sen bara ligger på soffan så är det helt ok. Man måste ge sig tid att läka, både fysiskt och psykiskt. En sådan här kraftig chock kan likställas med att bli utbränd över en natt och det är inte ovanligt med ptsd efteråt, så var försiktig med dig själv

 

[ako]

Alltså - hoppas ingen tar illa upp- jag tycker nästan det var lite gulligt med din pappa som liksom ändå ser graden av hemskhet och "utökar" vad han tycker är tillräcklig sorgetid till ett halvår. Rart på ett lite fyrkantigt sätt, liksom.
Mina tankar är hos er många gånger om dagen. Sköt om er!
Kramar!