Min bäbis dog

Kvällens diskussion mynnade ut i dessa tankar.
Man är rädd för framtiden, tänk om det händer igen... Men kör bil, åker flyg och rider utan rädsla för sånt som man vet kan hända om man har otur.
Man kan välja att gå på Ikea och sen blir man knivhuggen och där är livet slut.
Livets spelregler har inte förändras. Barn dör. Vuxna dör.
Skulle jag välja att göra nytt försök så är det en ny chans. Den som dör i bilolycka får ingen ny chans.
Direkt jag kliver ur sängen på.morgonen utmanar jag livet. Jag gör det ändå. ..
 
Möte med prästen idag. Då kan man inte längre värja sig med tankar och oro över framtidens bekymmer.
Plötsligt måste man stanna här och nu och här och nu finns bara sorgen och inget annat . Sorgen över att vi ska begrava vår dotter och inget i hela världen kan ändra på det. Jag grät från att vi ringde på dörren tills - ja, fortfarande. ..
Namnet- sättet alla använder namnet. För att det ska vara personligt. För att betona att hon fanns... Det bara klär av min sköld av förnekelse som gör att jag funkar. Min lilla skyddsmur av " det är inte så farligt, finns många som har det värre och nu får livet hå vidare" slås i tusen bitar. Och då står jag helt naken mot all sorg. Jag bara faller sönder. Bit för bit.
Till en våt liten fläck med solglasögon. Fan.
 
Möte med prästen idag. Då kan man inte längre värja sig med tankar och oro över framtidens bekymmer.
Plötsligt måste man stanna här och nu och här och nu finns bara sorgen och inget annat . Sorgen över att vi ska begrava vår dotter och inget i hela världen kan ändra på det. Jag grät från att vi ringde på dörren tills - ja, fortfarande. ..
Namnet- sättet alla använder namnet. För att det ska vara personligt. För att betona att hon fanns... Det bara klär av min sköld av förnekelse som gör att jag funkar. Min lilla skyddsmur av " det är inte så farligt, finns många som har det värre och nu får livet hå vidare" slås i tusen bitar. Och då står jag helt naken mot all sorg. Jag bara faller sönder. Bit för bit.
Till en våt liten fläck med solglasögon. Fan.
Det är klart att du faller sönder, det är ju obarmhärtigt att behöva göra det här! Men om ni gör en fin begravning av er lilla tös så tror jag att bitarna långsamt kan börja läka ihop igen.
 
Möte med prästen idag. Då kan man inte längre värja sig med tankar och oro över framtidens bekymmer.
Plötsligt måste man stanna här och nu och här och nu finns bara sorgen och inget annat . Sorgen över att vi ska begrava vår dotter och inget i hela världen kan ändra på det. Jag grät från att vi ringde på dörren tills - ja, fortfarande. ..
Namnet- sättet alla använder namnet. För att det ska vara personligt. För att betona att hon fanns... Det bara klär av min sköld av förnekelse som gör att jag funkar. Min lilla skyddsmur av " det är inte så farligt, finns många som har det värre och nu får livet hå vidare" slås i tusen bitar. Och då står jag helt naken mot all sorg. Jag bara faller sönder. Bit för bit.
Till en våt liten fläck med solglasögon. Fan.

Begravningsförberedelser är verkligen skit men de vet ju vad de gör. Och ett fint avslut kan vara som ett litet, litet plåster. Man får minnas och gråta med andra som sörjer och minns.
 
Det enda jag kan säga är att med tiden har de föräldrarna gått med lite lättare steg. Även de vars dotter knivmördades av pojkvännen. Och de vars son sköts vid korvkiosken. På något vis går de vidare, mänskligheten är ett tufft släkte.
Har en bekant som förlorade sin son i en singel bilolycka. Hon blev väckt mitt i natten och fick åka ut till olycksplatsen och kom dit innan ambulansen. Vara med om hur ambulanspersonalen försökte få liv men misslyckades.
Det var fruktansvärt att hälsa på dom. Så obeskrivligt tungt. Och själv kunde jag gå hem... Hon levde och lever i det. Det är snart 4 år sedan och det märks att det fortfarande är tungt. Men som du säger - livet går vidare.
 
Möte med prästen idag. Då kan man inte längre värja sig med tankar och oro över framtidens bekymmer.
Plötsligt måste man stanna här och nu och här och nu finns bara sorgen och inget annat . Sorgen över att vi ska begrava vår dotter och inget i hela världen kan ändra på det. Jag grät från att vi ringde på dörren tills - ja, fortfarande. ..
Namnet- sättet alla använder namnet. För att det ska vara personligt. För att betona att hon fanns... Det bara klär av min sköld av förnekelse som gör att jag funkar. Min lilla skyddsmur av " det är inte så farligt, finns många:heart som har det värre och nu får livet hå vidare" slås i tusen bitar. Och då står jag helt naken mot all sorg. Jag bara faller sönder. Bit för bit.
Till en våt liten fläck med solglasögon. Fan.
Oh vad tungt. Att behöva begrava sitt barn måste vara det värsta man som förälder kan gå igenom. Stor kram! :heart
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Möte med prästen idag. Då kan man inte längre värja sig med tankar och oro över framtidens bekymmer.
Plötsligt måste man stanna här och nu och här och nu finns bara sorgen och inget annat . Sorgen över att vi ska begrava vår dotter och inget i hela världen kan ändra på det. Jag grät från att vi ringde på dörren tills - ja, fortfarande. ..
Namnet- sättet alla använder namnet. För att det ska vara personligt. För att betona att hon fanns... Det bara klär av min sköld av förnekelse som gör att jag funkar. Min lilla skyddsmur av " det är inte så farligt, finns många som har det värre och nu får livet hå vidare" slås i tusen bitar. Och då står jag helt naken mot all sorg. Jag bara faller sönder. Bit för bit.
Till en våt liten fläck med solglasögon. Fan.
❤❤❤

Fall sönder, plocka ihop bitarna sen - nångång. Det är okej!

Kram!
 
Vi berättade historien om halsbandet på stenen för prästen. Han fick torka en tår. Han ska använda det i ceremonin på något vis. Det och att Ronja är i himlen och rider på dotterns gamla favoritponny.
Kom på sedan att jag gärna vill ha med det där att en ängel finns överallt i våren. Att hon är med i alla blåsippor och snödroppar. Att hon flyger med vinden min lilla tjej.
 
Det är klart att du faller sönder, det är ju obarmhärtigt att behöva göra det här! Men om ni gör en fin begravning av er lilla tös så tror jag att bitarna långsamt kan börja läka ihop igen.
Obarmhärtigt är precis vad det är. Tyckte vi hade lite kontroll här över helgen. Kändes rätt ok på nåt vis.
Nu är det bara fruktansvärt jobbigt på alla sätt. Jag vet att på nåt vis går det. Det finns andra som gjort samma resa och värre ändå. Men ibland känns det verkligen som att jag inte klarar det. Jag vill bara stänga in mig på toa och låsa dörren och aldrig öppna.
Alla positiva tankar jag hade är bara bortblåsta.
Kliv kliv överlev.
En fot framför den andra.
En dag blir det bättre.
 
Obarmhärtigt är precis vad det är. Tyckte vi hade lite kontroll här över helgen. Kändes rätt ok på nåt vis.
Nu är det bara fruktansvärt jobbigt på alla sätt. Jag vet att på nåt vis går det. Det finns andra som gjort samma resa och värre ändå. Men ibland känns det verkligen som att jag inte klarar det. Jag vill bara stänga in mig på toa och låsa dörren och aldrig öppna.
Alla positiva tankar jag hade är bara bortblåsta.
Kliv kliv överlev.
En fot framför den andra.
En dag blir det bättre.

Vad jag önskar att jag kunde ta lite av bördan åt dig. Lite av det där avgrundssvarta som jag bara - med fasa - kan föreställa mig.

Du har rätt i att en dag blir det bättre, det är helt säkert, och tills dess är det okej att sörja. Stor kram :heart
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Obarmhärtigt är precis vad det är. Tyckte vi hade lite kontroll här över helgen. Kändes rätt ok på nåt vis.
Nu är det bara fruktansvärt jobbigt på alla sätt. Jag vet att på nåt vis går det. Det finns andra som gjort samma resa och värre ändå. Men ibland känns det verkligen som att jag inte klarar det. Jag vill bara stänga in mig på toa och låsa dörren och aldrig öppna.
Alla positiva tankar jag hade är bara bortblåsta.
Kliv kliv överlev.
En fot framför den andra.
En dag blir det bättre.
En fot framför den andra tror jag är rätt tankefigur. Och försöka acceptera att foten ibland kliver bakom istället.
 
Obarmhärtigt är precis vad det är. Tyckte vi hade lite kontroll här över helgen. Kändes rätt ok på nåt vis.
Nu är det bara fruktansvärt jobbigt på alla sätt. Jag vet att på nåt vis går det. Det finns andra som gjort samma resa och värre ändå. Men ibland känns det verkligen som att jag inte klarar det. Jag vill bara stänga in mig på toa och låsa dörren och aldrig öppna.
Alla positiva tankar jag hade är bara bortblåsta.
Kliv kliv överlev.
En fot framför den andra.
En dag blir det bättre.

Det kommer att gå för att alternativet är otänkbart. Jag minns att när mamma dog så sa min syster att hon på fullaste allvar aldrig mer ville kliva upp ur sängen, hon ville bara försvinna och slippa smärtan, men eftersom hon hade tre barn - varav den minsta knappt två månader - så var det otänkbart.
 
Obarmhärtigt är precis vad det är. Tyckte vi hade lite kontroll här över helgen. Kändes rätt ok på nåt vis.
Nu är det bara fruktansvärt jobbigt på alla sätt. Jag vet att på nåt vis går det. Det finns andra som gjort samma resa och värre ändå. Men ibland känns det verkligen som att jag inte klarar det. Jag vill bara stänga in mig på toa och låsa dörren och aldrig öppna.
Alla positiva tankar jag hade är bara bortblåsta.
Kliv kliv överlev.
En fot framför den andra.
En dag blir det bättre.
Det blir bättre, tomrummet i hjärtat finns alltid men det lär sig kompensera för det så vi kan leva vidare :heart

Och i såna här läge tycker jag faktiskt inte du behöver jämföra dig med andra som gått igenom värre saker. Det här är illa nog för dig och din familj, här och nu. Vad andra gått igenom behöver du inte tänka på.
 
Vi berättade historien om halsbandet på stenen för prästen. Han fick torka en tår. Han ska använda det i ceremonin på något vis. Det och att Ronja är i himlen och rider på dotterns gamla favoritponny.
Kom på sedan att jag gärna vill ha med det där att en ängel finns överallt i våren. Att hon är med i alla blåsippor och snödroppar. Att hon flyger med vinden min lilla tjej.
KRAMAR!!!!!!!!!! :heart:heart:heart:heart
 
  • Gilla
Reactions: Ray

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har en nu 18-årig dotter. Hon är min mans och mitt andra barn, men vår första flicka hann aldrig börja leva, så dottern har hela...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
11 216
Senast: sardellen
·
Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
5 6 7
Svar
126
· Visningar
6 995
Senast: Badger
·
  • Artikel Artikel
Dagbok För några dagar sedan skapade jag en tråd i det "allmäna" forumet, om en plötslig och oväntad längtan efter ett till barn, som dykt upp...
Svar
2
· Visningar
840
Senast: MML
·
Hästmänniskan Min situation: Jag börjar tänka mer och mer på att skaffa en till häst, det började som ett "skämt" att jag kanske ska köpa en kompis...
2
Svar
28
· Visningar
943
Senast: fio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Valet i USA
  • Vad gör vi? Del CCVII
  • Konstiga drömmar

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp