Min bäbis dog

[Tassetass]

Förstår att det är tungt!!!

Men det kommer att komma en tid, om många många år, när du ser att detta året finns där som en pusselbit för att göra just ditt livspussel komplett. Ett kalejdoskop med bara glada färger blir bara mesigt. Året är inte bortkastat, även om det inte har varit meningsfullt i den betydelsen man önskat. Det bar inte den frukt som förväntades. Men bortkastat, nej inte en sekund av ett liv är bortkastat!

Du får gärna protestera om du tycker jag har fel. Försöker bara hjälpa dig att lotsa dina tankar! heartheart

Jag protesterar också. Nu är Ray en person som verkar kunna tolka saker till folks fördel (som med hennes pappas kommentar) men jag ser fan rött när jag läser ditt inlägg. Mer skriver jag inte för då kommer jag att kläcka ur mig något som får mig både varnad och bannåd.

 

[Ray]

Det finns plats för många känslor i en och samma kropp, sorg och glädje kan samsas. Det är inte rakt av jämförbart på något sätt, men när min pappa dog (hastigt vid 66 års ålder) så var jag precis alldeles nykär i min karl. Varje dag de där första månaderna var jag på de högsta molnen och i de djupaste dalarna varenda dag. Kunde somna gråtandes och vakna med ett leende, skutta fram på löparspåren för att en minut efter hemkomst sitta i ett hörn och gråta.

Och det får vara så. Det är bra att det är så. Sorgen efter någon man förlorat kan vara enorm, brutal och totalt nattsvart, men det finns inget som helst egenvärde i att den får vara allt i livet.



Du är inte bitter. Du har ju förlorat många månader till ingen nytta. Ronja skulle ju vara nyttan, belöningen, det som gjorde det värt det, men hon stannade inte kvar. Du är inte bitter. Punkt.

Jag är bitter.
Men jag har rätt till det :-)

Och visst - jag asgarvade när sambon spurta runt med dottern på yster ponny idag och var så glad man bara kan va när jag såg hur roligt hon hade. Verkligen!
Och sen kommer nån och frågar hur det är med bäbisen. Ridå liksom. ...

 

[Milene]

Det

Jag protesterar också. Nu är Ray en person som verkar kunna tolka saker till folks fördel (som med hennes pappas kommentar) men jag ser fan rött när jag läser ditt inlägg. Mer skriver jag inte för då kommer jag att kläcka ur mig något som får mig både varnad och bannåd.

Det var verkligen inte min mening att göra Ray upprörd och ledsen.

Huvudsaken var att HON förstod det, och det hoppas jag av hela mitt hjärta att hon gör.

Om jag gjort henne arg eller ledsen ber jag henne väldigt väldigt mycket om förlåt.

Nu önskar jag bara att tråden får hålla en lugn ton, då jag tror Ray mår bäst av det.

 

[cirkus]

Jag är bitter.
Men jag har rätt till det :-)

Och visst - jag asgarvade när sambon spurta runt med dottern på yster ponny idag och var så glad man bara kan va när jag såg hur roligt hon hade. Verkligen!
Och sen kommer nån och frågar hur det är med bäbisen. Ridå liksom. ...

Livet och döden så jävla nära varandra.

Din sista mening - alltså det är ju en jävla snyting att du om och om igen kommer att få den frågan. Hur ska du kunna värja dig?

 

[Ray]

Livet och döden så jävla nära varandra.

Din sista mening - alltså det är ju en jävla snyting att du om och om igen kommer att få den frågan. Hur ska du kunna värja dig?

Går ju inte tyvärr. Det förstår jag ju. Jobbar med mycket barn oxå... De är inte så lätta att få stopp på... Vuxna ser man ju hur leendet bara slocknar på och hur illa det mår över att de frågat. Och då tycker jag ju synd om dom... Men va fan- det kommer vara så nu tills alla vet. Lika bra att få det överstökat på nåt vis.
Som sambon säger- vi har ju inte gjort nåt. Vi har inget att skämmas för...

 

[cirkus]

Går ju inte tyvärr. Det förstår jag ju. Jobbar med mycket barn oxå... De är inte så lätta att få stopp på... Vuxna ser man ju hur leendet bara slocknar på och hur illa det mår över att de frågat. Och då tycker jag ju synd om dom... Men va fan- det kommer vara så nu tills alla vet. Lika bra att få det överstökat på nåt vis.
Som sambon säger- vi har ju inte gjort nåt. Vi har inget att skämmas för...

Det är en tuff sanning, men det är ni som bär sorgens börda. Din sambo har rätt. Ni har inget att skämmas för. Det är lätt att säga för mig - men ni har inte ansvar för någon annans känslor, blir det jobbigt för andra människor för att de har frågat så blir det. Det är ändå jobbigast för er som förlorat ert barn

 

[Ray]

Det

Det var verkligen inte min mening att göra Ray upprörd och ledsen.

Huvudsaken var att HON förstod det, och det hoppas jag av hela mitt hjärta att hon gör.

Om jag gjort henne arg eller ledsen ber jag henne väldigt väldigt mycket om förlåt.

Nu önskar jag bara att tråden får hålla en lugn ton, då jag tror Ray mår bäst av det.

Nej jag tar inte illa upp.
Olika tankar är vad jag är ute efter. Om jag inte ville veta andras syn och tanke hade jag inte skrivit på ett öppet forum på internet...

 

[Kilauea]

Går ju inte tyvärr. Det förstår jag ju. Jobbar med mycket barn oxå... De är inte så lätta att få stopp på... Vuxna ser man ju hur leendet bara slocknar på och hur illa det mår över att de frågat. Och då tycker jag ju synd om dom... Men va fan- det kommer vara så nu tills alla vet. Lika bra att få det överstökat på nåt vis.
Som sambon säger- vi har ju inte gjort nåt. Vi har inget att skämmas för...

Din sambo har helt rätt! Ni har inget att skämmas för. Det var bara ren jävla otur, en fruktansvärd orättvis otur.
Jag tänker spontant, finns det nån facebookgrupp eller annan grupp på nätet där du kan prata med andra som gått igenom samma sak (om du vill alltså).
När min pappa dog (inte alls samma sak, men ändock en sorg) alldeles för tidigt så fick jag stort stöd av en tjej som gått igenom precis samma sak. Vi har fortfarande mailkontakt minst en gång i veckan, fast det snart är två år sen.

 

[Ray]

Din sambo har helt rätt! Ni har inget att skämmas för. Det var bara ren jävla otur, en fruktansvärd orättvis otur.
Jag tänker spontant, finns det nån facebookgrupp eller annan grupp på nätet där du kan prata med andra som gått igenom samma sak (om du vill alltså).
När min pappa dog (inte alls samma sak, men ändock en sorg) alldeles för tidigt så fick jag stort stöd av en tjej som gått igenom precis samma sak. Vi har fortfarande mailkontakt minst en gång i veckan, fast det snart är två år sen.

Jag är med i en sån.
Men... Blir lite deppig av att läsa inläggen för alla är så ledsna... Låter konstigt kanske. Men det är kanske något som känns bättre om några månader... Just nu muntrar det inte upp och här kan jag liksom gnälla på vad jag vill...Det vågar jag inte helt där för jag är lite rädd att trampa nån på tårna. Mina kompisar kan jag ju messa och gnälla ännu mer än här...

 

[aprilmaj]

Jag är med i en sån.
Men... Blir lite deppig av att läsa inläggen för alla är så ledsna... Låter konstigt kanske. Men det är kanske något som känns bättre om några månader... Just nu muntrar det inte upp och här kan jag liksom gnälla på vad jag vill...Det vågar jag inte helt där för jag är lite rädd att trampa nån på tårna. Mina kompisar kan jag ju messa och gnälla ännu mer än här...

För det första tycker jag inte att du gnäller. Och för det andra tycker jag att du ska göra det ännu mer När du vill och när du behöver. Skriv bara. Och när du behöver vila från det, så ska du göra roliga saker. För det behöver man också. Men det behöver jag inte säga egentligen, för det vet du redan.

 

[Ninnurur]

Jag är med i en sån.
Men... Blir lite deppig av att läsa inläggen för alla är så ledsna... Låter konstigt kanske. Men det är kanske något som känns bättre om några månader... Just nu muntrar det inte upp och här kan jag liksom gnälla på vad jag vill...Det vågar jag inte helt där för jag är lite rädd att trampa nån på tårna. Mina kompisar kan jag ju messa och gnälla ännu mer än här...

Jag är med i en grupp för ensamma föräldrar och kände samma som du om negativiteten som genomsyrade varenda inlägg. Jag har därför valt att sluta följa gruppen och stänga av aviseringar, men är fortfarande medlem. Då kan jag själv välja när jag vill läsa något, eller skriva själv.

 

[Miks]

Nu vet jag inte vart du jobbar, om det är en stor eller liten arbetsplats. Jag har iallafall en avlägsen kollega som förlorade sitt barn i magen. Där ville hon att arbetsplatsen skulle meddela vad som hänt så att hon skulle slippa få frågan i korridoren. Något liknande kanske kan göra att du slipper själva frågan på jobbet iallafall.

Sen hoppas jag att du låter dig själv läka ordentligt innan du går "tillbaka till normalt". Dvs bara kör på med jobb som om du inte skulle fått barn. Ingen förväntar sig att du ska vara superwoman och back in business på en gång!

Stor kram
Miks

 

[lady_vip]

Går ju inte tyvärr. Det förstår jag ju. Jobbar med mycket barn oxå... De är inte så lätta att få stopp på... Vuxna ser man ju hur leendet bara slocknar på och hur illa det mår över att de frågat. Och då tycker jag ju synd om dom... Men va fan- det kommer vara så nu tills alla vet. Lika bra att få det överstökat på nåt vis.
Som sambon säger- vi har ju inte gjort nåt. Vi har inget att skämmas för...

Har ni haft en dödsannons? Det kan vara ett sätt annars att slippa frågor.

Jag tänker så mycket på er. På mitt förra jobb mötte jag flera föräldrar som förlorat barn i olika åldrar, det är helt klart att man kan bli galen för mindre. Genom åren har jag också sett hur de förändrats åt olika håll, men just den känslan av "meningslöst skit" är verkligen gemensam för alla.

 

[Ray]

Nu vet jag inte vart du jobbar, om det är en stor eller liten arbetsplats. Jag har iallafall en avlägsen kollega som förlorade sitt barn i magen. Där ville hon att arbetsplatsen skulle meddela vad som hänt så att hon skulle slippa få frågan i korridoren. Något liknande kanske kan göra att du slipper själva frågan på jobbet iallafall.

Sen hoppas jag att du låter dig själv läka ordentligt innan du går "tillbaka till normalt". Dvs bara kör på med jobb som om du inte skulle fått barn. Ingen förväntar sig att du ska vara superwoman och back in business på en gång!

Stor kram
Miks

Alla kollegor- inte så många vet såklart.
Men alla kunder vet ju inte.
Jag är mycket på jobbet även när jag inte jobbar. Idag när dottern skulle tävla till exempel.
Tänker att innan jag börjar jobba vet förhoppningsvis de flesta och annars har jag kanske vant mig vid frågan. Så länge jag slipper kramar och dyl. Går det bra. Omtänksamhet gör ju att man får kämpa...

Hoppas ju att jag kan börja lite etappvis och få vara sjukskriven på halvtid eller nåt. Men det får jag ju se vad försäkringskassan säger såklart.
Tänker visst inte vara nån superperson-.Men jag tror ju jag blir deppigare av att gå hemma än att jobba. Behöver hitta annat att bry mig på och tänka på.

 

[Ray]

Har ni haft en dödsannons? Det kan vara ett sätt annars att slippa frågor.

Jag tänker så mycket på er. På mitt förra jobb mötte jag flera föräldrar som förlorat barn i olika åldrar, det är helt klart att man kan bli galen för mindre. Genom åren har jag också sett hur de förändrats åt olika håll, men just den känslan av "meningslöst skit" är verkligen gemensam för alla.

Nej det har vi inte.

Och att barn dör är ju så tufft att det mesta känns meningslöst och skit...
Låter som en tufft jobb...

 

[Ray]

Alla förberedelser man ändå gör.
Minnen av den där tunga magen som var ivägen överallt.
Och som var det enda jag fick av detta barnet.
De gångerna jag minns att hela magen hoppade runt.Att någon bökade och stökade. Någon levde.
Och det var så självklart att någon skulle fortsätta leva. Det enda bekymret var hur länge hon skulle hålla mig på halster.
Ultraljudsundersökning där allt var jättebra.
Så fint.
Starkt hjärta
Fin flicka.
NO worries.

 

[aprilmaj]

Alla förberedelser man ändå gör.
Minnen av den där tunga magen som var ivägen överallt.
Och som var det enda jag fick av detta barnet.
De gångerna jag minns att hela magen hoppade runt.Att någon bökade och stökade. Någon levde.
Och det var så självklart att någon skulle fortsätta leva. Det enda bekymret var hur länge hon skulle hålla mig på halster.
Ultraljudsundersökning där allt var jättebra.
Så fint.
Starkt hjärta
Fin flicka.
NO worries.

 

[Saigon]

Alla förberedelser man ändå gör.
Minnen av den där tunga magen som var ivägen överallt.
Och som var det enda jag fick av detta barnet.
De gångerna jag minns att hela magen hoppade runt.Att någon bökade och stökade. Någon levde.
Och det var så självklart att någon skulle fortsätta leva. Det enda bekymret var hur länge hon skulle hålla mig på halster.
Ultraljudsundersökning där allt var jättebra.
Så fint.
Starkt hjärta
Fin flicka.
NO worries.

Kram

 

[Ray]

Om någon kunde lova mig.
Garantera mig.
Att om jag gav det en andra chans (för att citera dottern) så skulle det lyckas.
Men ingen kan garantera.
Oddsen är på min sida.
Men det var dom fan innan oxå! Alla odds var på min sida och ändå gick det åt helvete.
Hur i hela friden gör man då. Jag är ingen gambler. Jag gör säkra placeringar i livet.
Och plötsligt så har jag ett alternativ där jag antingen gör storvinst tillslut. Eller fullkomligt förstör hela livet.
Jag kan inte släppa just den tanken. Och jag hatar hatar att vara kvinna och vara den som ska bära allt oavsett hur det går. Allt är min jäkla börda hur vi än gör. Det är mäktigt orättvist. Det gör mig trött.

 

[giovanna]

Om någon kunde lova mig.
Garantera mig.
Att om jag gav det en andra chans (för att citera dottern) så skulle det lyckas.
Men ingen kan garantera.
Oddsen är på min sida.
Men det var dom fan innan oxå! Alla odds var på min sida och ändå gick det åt helvete.
Hur i hela friden gör man då. Jag är ingen gambler. Jag gör säkra placeringar i livet.
Och plötsligt så har jag ett alternativ där jag antingen gör storvinst tillslut. Eller fullkomligt förstör hela livet.
Jag kan inte släppa just den tanken. Och jag hatar hatar att vara kvinna och vara den som ska bära allt oavsett hur det går. Allt är min jäkla börda hur vi än gör. Det är mäktigt orättvist. Det gör mig trött.

Det ÄR en orimlig tyngd att bära. Men förhoppningsvis kommer det med tiden att kännas aningen lättare att ta det beslutet. Kram heart