Min 15-åriga dotter super och röker på

[Mabuse]

Men det vet väl varken du eller jag. Eller det vara bara ett försök att berätta för mig att jag inte får ha en tanke?

Nej, det vet varken du eller jag. Men jag håller inte med om din analys att studieförberedande gymnasieprogram och välartade syskon förmodligen är orsaken till flickans beteende. Eftersom det är väldigt vanligt att alla syskon i familj går studieförberedande program, så skulle det ju innebära att majoriteten av eleverna på de programmen ballade ur i så fall. Men så är det ju inte .

 

[pulkaskurk]

Nej, det skulle nog ingen förälder. Men ett annat alternativ är ju helt enkelt att barnen får vänta med att göra saker, tills de är stora nog att kunna ta sig hem utan att man behöver vara alltför orolig. Nånting kan ju alltid hända, men jag gissar att dina föräldrar i något läge ansåg att du var stor nog att ta dig hem själv, och att du inte fortfarande ringer dem efter skjuts så snart du ska hem nånstans ifrån?

Jag tänker nog att i att vara "stor nog att gå på fest i stan" så ingår inte bara att man ska klara själva festen, utan också transporten. Sen kanske man är snäll och skjutsar någon gång för att det är meckigt att ta sig hem, men om man är för liten för att klara att åka hem själv, då är man i min värld också för liten för att vara ute så sent.

Visst kan man säga så.
Dock anser mina föräldrar att man ska kunna vara ute och ha kul med kompisar på ett bra sätt och då ingår det att kunna ta sig hem på ett bra sätt också.

När jag flyttade hemifrån så fortsatte mina föräldrar att skjutsa om ingen annan gjorde det.
Sen flyttade jag 30 mil ifrån dem och av praktiska skäl skjutsar de inte längre, det gör däremot min sambo.
Men är jag på hemmavisit och ska gå ut med barndomskompisarna så skjutsar de, precis som att jag aldrig skulle tveka att skjutsa dem.

 

[Tora]

Ingen har väl sagt något om utskällning, men att föräldrarna inte tycker det är särskilt klyftigt eller vettigt att barnen drar upp dem ur sängen på nätterna för att agera taxi - det har ju lite med hänsyn att göra, föräldrar behöver ju också sova. Absolut att man ska kunna räkna med att föräldrarna ställer upp om det kniper, men man bör ju ändå vara medveten om att det verkligen är väldigt snällt om någon stiger upp mitt i natten för att köra och hämta, inte en självklarhet som man kan ta för given. Det inget jag skulle tycka det är självklart att föräldrar glatt ska göra varje vecka.

Det spelar ingen roll om det händer varje vecka eller varje dag. Just där och då är det det viktigaste att dom kommer hem.

Problemet tar man itu med när dom är hemma.

Det är inte rätt sätt att hantera problemet på att lämna kvar dom någonstans. Det får lösas på andra sätt.

 

[Lovisaleonora]

Herregud. Du är verkligen enkelspårig. För att majoriteten inte känner så, är det helt omöjligt att NÅGON känner så. Ingen har rätt till sina känslor (eller åsikter eller tankar) för du har statistik.

Jag lägger ner diskussionen, vilket är synd, för det kom många bra funderingar ur den här tråden innan du brakade in med pekpinnar om både det ena och det andra. Jag kan inte se att du hjälper varken TS eller någon annan.

 

[Tora]

Herregud. Du är verkligen enkelspårig. För att majoriteten inte känner så, är det helt omöjligt att NÅGON känner så. Ingen har rätt till sina känslor (eller åsikter eller tankar) för du har statistik.

Jag lägger ner diskussionen, vilket är synd, för det kom många bra funderingar ur den här tråden innan du brakade in med pekpinnar om både det ena och det andra. Jag kan inte se att du hjälper varken TS eller någon annan.

Förlåt men var det till mig?
Jag har inte helt vant mig vid nya Buke

 

[Lovisaleonora]

Absolut inte, mitt svar var till Mabuse. Jag har heller inte vant mig ännu, därför glömde jag såklart att tagga.

 

[athena_arabians]

Själv var jag väldigt lugn som tonåring (tog igen det på universitet men då hade jag handbroms).

Min yngsta moster dunkade in i sina barn (mina tre yngre kusiner) att de kunde ALLTID ringa hem. Oavsett hur full de var osv, det var alltid bättre att de kom hem. De tog väl en fylla nu och då men har numera blivit tre välanpassade och väldigt trygga individer. Jag tror det viktiga faktiskt är att man vågar ringa hem är man har landat i skiten och veta att man får hjälp. Givetvis med en diskussion senare hur dumt ens beteende var.

 

[Tora]

Absolut inte, mitt svar var till Mabuse. Jag har heller inte vant mig ännu, därför glömde jag såklart att tagga.

Aha! Då förstår jag. Fick inte ihop det riktigt. Var väldigt förvirrad ett tag där (mer än vanligt alltså)

 

[Is]

Jag kan inte tillägga så mycket till TS tycker många med mer erfarenhet har givit goda råd, själv är jag verken förälder eller varit ett tonårsproblem (har än idag aldrig supit mig redlös trots att HB ofta är standard här).

Men till agera taxi situvationen så håller jag med de som anser att man ser till att barnen kommer hem oavsett och de ska alltid känna att de kan prata med sina föräldrar utan att bli utskälld. Vet aldrig mina föräldrar blivit arg pga av alchol och ute vanor men som någon skrev så var besvikelsen värre - dit ville man inte.

Vi som bor riktigt på vischan (där koliktivtarfik ink taxi är obefintligt)har ju ett tredje alternativ som inte nämns här i tråden. Man vart heltänkelt tvingad att ta mopeden eller epan = man höll sig nykter. Skulle detta förtroende missbrukas blev man heltänkelt av nycklarna = ingen chans att ta sig någonstans alls...

Vist drack vi somsagt, min bror mer än jag men det har aldrig egentligen pratats om skjuts på det viset som nämns i tråden. Det har varit naturligt att man inte ringer efter skjuts i onödan men man har aldrig tvekat att ringa och skulle aldrig någonsin blivit nekad hämtning.

 

[Mirre]

Angående diskussionen om att ta sig hem själv eller inte, jag blir hellre taxi åt mina barn och vet att de kommer hem tryggt, än att sitta hemma och vänta och inte veta om de kommer hem överhuvudtaget. Hellre gå upp mitt i natten och köra, än att få ett samtal att ens barn är på akuten.

Min mamma var in på sjukhus en sväng nyligen, samtidigt som henne var en kille där som blivit påhoppad och knivskuren. Han skulle gå över vägen på väg hem från jobbet, en okänd man hoppar fram och skär upp magen på honom. Bara helt plötsligt från ingenstans. Så hur man kan resonera att barnen ska vara stora nog att ta sig hem själva förstår jag inte. Även om de nu kan det, så kan ju saker hända.

 

[Mirre]

Här upptäckte ett gäng föräldrar att deras barn höll på med både det ena och det andra.
De organiserade sig på en gång och startade en nattvandringsgrupp, det har arrangerats möten både med och utan ungdomarna, polis har varit där och snackat lite vett i ungarna och nu är de en förening. Det var väldigt mycket skadegörelse, festande och även droger här ett tag, men nu verkar det ha lugnat ner sig. Sådant borde finnas överallt för det fungerar.

 

[Myrten]

@Oroligamamman - jag är inte förälder, men jag tänker när jag läser att mitt i allt måste det ändå vara positivt att dottern ringde dig när hon var full.

Någon skrev om ärlighet och jag tror att det är väldigt viktigt att ta fasta på. Jag är äldst bland syskonen och för mig var allt tillåtet - på pappret. Fast i själva verket var allt förbjudet, för det fanns inte utrymme för minsta snedsteg. Då hade det blivit allvarligt obehagligt (min mamma var definitivt inte snäll i vissa fall). Detta ledde till att jag som tonåring var extremt "välartad" för att när jag väl flyttade hemifrån förvandlas till värsta rebellen. Mitt och mina föräldrars förhållande hämtade sig aldrig efter att jag blivit så nedtryckt i tonåren. Just oärligheten, att det sades en sak men att något annat egentligen gällde, var fruktansvärt jobbig.

Nu blir det lite OT, men jag måste besvara det här:

[...]Men min lösning skulle vara att därför kan man självklart inte bosätta sig så avlägset med tonåringar, de behöver ju kunna ta sig runt själva utan att vara beroende av skjuts hela tiden. Visst kunde det nån gång hända att jag var nånstans där det inte gick att ta sig hem på något vettigt sätt, och föräldrarna var supersnälla och ställde upp och skjutsade, men det var ju för min del undantag, inget man kunde räkna med regelbundet. Inte för att föräldrarna ville dricka själva, utan för att de ville sova på nätterna, inte agera taxi.

Väljer man att bosätta sig avlägset som dina föräldrar gjorde, så håller jag med om att man kanske också får finna sig att skjutsa på nätterna - men jag skulle hellre välja att bo nånstans där det finns vettig kollektivtrafik, eller där det roliga är på cykelavstånd.

Du menar att man ska undvika större delen av Sveriges bebodda yta? Ärligt talat, landet ser mycket annorlunda ut utanför Stockholm. Jag växte upp i en stad med ca 6000 invånare. Det var kanske skoldisco en gång i månaden i staden. Sedan fanns den populära folkparken i samhället 12 km bort. Dit gick inga bussar. Sommartid var det logdansen nära staden tre mil bort. Dit gick inga bussar. I gymnasiet gick jag i en stad 25 km bort. Där fanns en festplats några km utanför tätorten. Dit gick inga bussar. Listan kan göras längre. När man fyllt 18 kunde man boka in sig på chartrad buss för att åka till länets största stad 70 km bort och fira nyår på hotellet. Just ja, på nyårsafton fixade en researrangör en buss separat för detta. Vanligen - fick man fixa det själv. De flesta platser där det ordnades fester för ungdomar låg lantligt. Inne i tätorterna fanns ibland klubbverksamhet, vanligen på det lokala hotellet, men den var för vuxna.

I denna kontext fanns lokaltrafik för att man dagtid skulle kunna ta sig till skolan (samhällena runt min stad hade inga skolor över lågstadienivå - alla barn därifrån åkte skolbuss upp till två mil/dag) eller som vuxen till de större orterna för läkarbesök, handla mm. Kvälls- och nattrafik existerade knappast. Och jag tror inte att denna beskrivning är unik på något sätt. Det går säkert till på liknande sätt i många småstäder idag. För de flesta föräldrar är det nog mer rimligt att vara stand by som taxichaufförer då och då under några få år när tonåringarna är ute och festar än att riva upp hela tillvaron och flytta till tunnelbaneland när barnen blir tonåringar.

 

[Wysiwyg]

Om man måste bli hämtad av mamma och pappa på natten, för att man är för full och förvirrad för att ta sig hem, då är man ju uppenbart alldeles för liten och barnslig för att alls vara ute. Så såg jag det nog redan som tonåring, och vilken tonåring vill vara liten och barnslig? Det vill man såklart inte, alltså vill man vara den där som fixar att dricka måttligt, och ta sig hem själv, som vuxna gör, inte den där tragiska fjortisen som däckar i en buske och som mamma och pappa måste komma och hämta, för att man inte kan ta ansvar för sig själv, och som kompisarna tittar lite medlidsamt på.

Gud vad bra att du var så välartad och mogen att du lyckades undvika den tragiska fjortisstämpeln! Verkligen, en seger för dig!

Jag som inte riktigt lyckades är väldigt tacksam för att min mamma kom som ett skott när jag satt nedspydd i en gränd som 16-åring.

 

[Mirre]

Där jag växte upp (eller ja flyttade dit när jag var 12) gick det en buss därifrån halv 8 på morgonen och en buss hem 16.10 på eftermiddagen. Måndag till fredag enbart, så helgerna var man fast om man inte hade bil och körkort. Missade man bussen hem fick man ta sig hållplatsen 6 km hemifrån och sedan gå. Inte jättekul och gå hela vägen när det var mörkt och skog hela vägen.

Folk som bodde där stannade ofta och tog upp ungar som missat bussen så man slapp gå.
Så visst var mina föräldrar taxi rätt mycket, men det skapade ju en trygghet för både dem och mig och mina syskon.

 

[Mabuse]

Gud vad bra att du var så välartad och mogen att du lyckades undvika den tragiska fjortisstämpeln! Verkligen, en seger för dig!

Jag som inte riktigt lyckades är väldigt tacksam för att min mamma kom som ett skott när jag satt nedspydd i en gränd som 16-åring.

Jag återgav hur jag tänkte som tonåring, inte hur jag tänker idag, och varför att man som tonåring kan tycka det känns eftersträvansvärt att inte behöva ringa mamma och pappa, för att man är nykter nog att ta sig hem själv.

Min poäng var att det kan finnas fler alternativ än 1) tappa kontrollen över barnen, som dyngraka rumlar på stan och inte vågar gå hem eller 2) ha nattlig taxijour varje helg. Det kan också vara så att man visserligen hämtar barnen om det kniper, men att det också står glasklart för både föräldrar och barn i det läget att det här var ju inte lyckat, uppenbart fixade du inte ansvaret att vara själv på stan.

 

[Mabuse]

Där jag växte upp (eller ja flyttade dit när jag var 12) gick det en buss därifrån halv 8 på morgonen och en buss hem 16.10 på eftermiddagen. Måndag till fredag enbart, så helgerna var man fast om man inte hade bil och körkort. Missade man bussen hem fick man ta sig hållplatsen 6 km hemifrån och sedan gå. Inte jättekul och gå hela vägen när det var mörkt och skog hela vägen.

Folk som bodde där stannade ofta och tog upp ungar som missat bussen så man slapp gå.
Så visst var mina föräldrar taxi rätt mycket, men det skapade ju en trygghet för både dem och mig och mina syskon.

Ja, det förstår jag, om man väljer att bosätta sig så med sina tonåringar, så får man nog också vara beredd att agera taxi. Som förälder kan man ju välja vart man vill bo, det kan ju i regel inte barnen.

 

[Mirre]

Ja, det förstår jag, om man väljer att bosätta sig så med sina tonåringar, så får man nog också vara beredd att agera taxi. Som förälder kan man ju välja vart man vill bo, det kan ju i regel inte barnen.

Visst kan dem det och jag är väldigt glad att mina föräldrar valde att bosätta sig där de gjorde.
Ingen av oss skulle stå ut med att bo i stan, skulle de då ha bosatt sig där ändå för att slippa köra tycker du? När alla trivdes så mycket bättre på landet?

 

[Mabuse]

Du menar att man ska undvika större delen av Sveriges bebodda yta? Ärligt talat, landet ser mycket annorlunda ut utanför Stockholm. Jag växte upp i en stad med ca 6000 invånare. Det var kanske skoldisco en gång i månaden i staden. Sedan fanns den populära folkparken i samhället 12 km bort. Dit gick inga bussar. Sommartid var det logdansen nära staden tre mil bort. Dit gick inga bussar. I gymnasiet gick jag i en stad 25 km bort. Där fanns en festplats några km utanför tätorten. Dit gick inga bussar. Listan kan göras längre. När man fyllt 18 kunde man boka in sig på chartrad buss för att åka till länets största stad 70 km bort och fira nyår på hotellet. Just ja, på nyårsafton fixade en researrangör en buss separat för detta. Vanligen - fick man fixa det själv. De flesta platser där det ordnades fester för ungdomar låg lantligt. Inne i tätorterna fanns ibland klubbverksamhet, vanligen på det lokala hotellet, men den var för vuxna.

I denna kontext fanns lokaltrafik för att man dagtid skulle kunna ta sig till skolan (samhällena runt min stad hade inga skolor över lågstadienivå - alla barn därifrån åkte skolbuss upp till två mil/dag) eller som vuxen till de större orterna för läkarbesök, handla mm. Kvälls- och nattrafik existerade knappast. Och jag tror inte att denna beskrivning är unik på något sätt. Det går säkert till på liknande sätt i många småstäder idag. För de flesta föräldrar är det nog mer rimligt att vara stand by som taxichaufförer då och då under några få år när tonåringarna är ute och festar än att riva upp hela tillvaron och flytta till tunnelbaneland när barnen blir tonåringar.

Ja, för min del så innebär det att jag håller mig till storstadsområdena. I valet mellan att bo lantligt och kunna åka kollektivt, så väljer jag lätt kollektivtrafiken. Jag har alltid bott där det finns kollektivtrafik, så jag känner mig otroligt låst om det inte går att ta sig nånstans utan bil. Jag skulle inte vilja att mina tonårsbarn var hänvisade till att bli skjutsade tills de var arton om de ville ta sig utanför tomten.

Andra väljer uppenbart annorlunda, men jag skulle inte välja att bosätta mig så.

 

[Mabuse]

Visst kan dem det och jag är väldigt glad att mina föräldrar valde att bosätta sig där de gjorde.
Ingen av oss skulle stå ut med att bo i stan, skulle de då ha bosatt sig där ändå för att slippa köra tycker du? När alla trivdes så mycket bättre på landet?

Nej, om de tyckte det var ok att skjutsa så var det väl helt ok för er del? Men jag skulle inte vilja bo så, eftersom jag inte vill att mina barn skulle vara hänvisade till att jag kunde skjutsa dem. Det betyder ju inte att dina föräldrar gjorde fel som skjutsade, om de trivdes med det.

 

[Petruska]

@Mabuse
Hade jag varit tonårsförälder idag hade jag nog också varit redo vid telefonen hela natten.

De flesta tonårsföräldrar är nog rätt lättväckta när ungdomarna är ute på nätterna.

Jag tycker inte att det är självklart var gränsen går mellan att man givetvis räddar sina barn vid behov, och att man är den serviceinstans som möjliggör en utsvävande ungdomstid. Det senare vill man väl helst undvika?

Jag skulle inte uppleva det som ett förtroende mellan förälder och barn om mitt föräldraskap under tonårstiden hade inneburit regelbundna utryckningar för att ungdomarna hade satt sig i situationer de inte kunde reda ut. Snarare skulle jag antingen känna mig utnyttjad, eller bli seriöst orolig över ungdomarnas låga kapacitet att ta hand om sig själv.

TS dotter verkar ja snarast hamna inom den senare kategorin, och då är det väl där problemet sitter. Som tex detta att den stackars tjejen blev våldtagen som fjortonåring! Det vore ju en helt onormalt stabil unge som sedan skulle kunna ta vara på sig själv bara ett år senare.

På gatan där jag bor, ser festandet rätt exakt ut som det gjorde i min ungdom, och jag kan också lätt relatera till ungarna som festar där. Avenyn tyckte jag var otäck redan som tonåring, men där är det inte enbart ungdomar som är otäcka. Jag tror alltså att det kanske inte ändrar sig så mycket, men att det finns flera olika festkulturer bland ungdomen parallellt. Precis som bland vuxna.