Min 15-åriga dotter super och röker på

[Masse]

Som de flesta skriver här har vi turen att själv inte ha behövt vara med om detta. Oavsett om det är för att vi inte kommit på våra barn själv eller inte har barn.
Men ett ställe att få råd och även kunna komma i kontakt med med föräldrar som har det är Föräldraföreningen mot narkotika http://www.fmn.se/ Där finns kunskap och egna erfarenheter av det här eländet så där kan både få stöd själv och hjälp med vad du bör göra och inte göra.

 

[Lovisaleonora]

Jag vill tillägga vikten av att vara ärligt. Om man som person vill ha respekt i sin roll (förälder) är det A & O att föregå med gott exempel. Det är svårt/omöjligt att kräva ärlighet om man själv inte är ärlig. Därför hade jag varit väldigt tydlig med att jag gått igenom telefonen.

Sviker man ert förtroende och gång efter annan hamnar i den situationen din dotter är i, då tycker jag att man får acceptera att det blir en del kollande också. Jag tror inte dottern kommer att se det så, men det är ju en följd av att inte sköta sig. Precis som samhället ställer krav på alla som vill vara en del av det. Familjen är samhället i miniatyr.

 

[Ponsse]

Jag kan bara skriva utifrån mig själv då jag ändå rätt så nyss var i den åldern. Jag både är och var väldigt lugn så jag ska väl inte säga att jag var ett jobbigt barn, men självklart testade jag mig fram också. Alkohol var inte förbjudet för mig, men om jag skulle dricka så ville mamma och pappa att jag skulle säga det till dom, vilket jag även gjorde. Jag slapp hålla på med langare då vi åkte över till Köpenhamn och köpte vår alkohol.
Jag mådde rätt dåligt i din dotters ålder och även jag fick ångestattacker. Men det som jag tyckte var jobbigast var att mina föräldrar verkade tycka att det var skämmigt att ha en dotter som inte mår bra. Att det var "fel". Fortfarande när vi pratar om det nu några år senare pratar dom om det och mig väldigt nedlåtande. Det är svårt, men lägg inte över skulden för måendet på din dotter. Man måste ju få känna vad man vill. Sen ska man ju inte få skada sig själv såklart! Men det är en väldigt svår balansgång det där!

 

[Skjøldur]

Jag kan bara skriva utifrån mig själv då jag ändå rätt så nyss var i den åldern. Jag både är och var väldigt lugn så jag ska väl inte säga att jag var ett jobbigt barn, men självklart testade jag mig fram också. Alkohol var inte förbjudet för mig, men om jag skulle dricka så ville mamma och pappa att jag skulle säga det till dom, vilket jag även gjorde. Jag slapp hålla på med langare då vi åkte över till Köpenhamn och köpte vår alkohol.
Jag mådde rätt dåligt i din dotters ålder och även jag fick ångestattacker. Men det som jag tyckte var jobbigast var att mina föräldrar verkade tycka att det var skämmigt att ha en dotter som inte mår bra. Att det var "fel". Fortfarande när vi pratar om det nu några år senare pratar dom om det och mig väldigt nedlåtande. Det är svårt, men lägg inte över skulden för måendet på din dotter. Man måste ju få känna vad man vill. Sen ska man ju inte få skada sig själv såklart! Men det är en väldigt svår balansgång det där!

 

[Skjøldur]

Jag har inte läst allt, har inte tid, men förstår att du har orsak att vara orolig. Känner en trevlig kille som numera är ca 25 år. Han började strula då han var sexton. Begåvad men skoltrött till tusen och dessutom en ganska vek personlighet - en som lätt hänger på. Det blev några fyllor, stölder, skolk och sådär... Räddningen för honom blev att han blev kär i en tjej som var med i IOGT för att hennes pappa var nykter alkis. Han gick också med och den föreningen har en hel del riktigt goda "morötter" för att locka sina unga att hålla sig helnyktra. Bl a så åkte dom på en billig skidresa och sedan började dom hjälpa till på olika motorsporttävlingar en helg i månaden. Dom fick resor och logi betalt men fick betala maten själva. Än om just hon kanske inte gillar just utförsåkning och häftiga fordon så finns det annat att välja på! Jag är rädd att hon hamnar i en maktkamp med er där hon känner det som att enda sättet att bli vuxen o fri är att göra tvärtemot som ni säger. Hon behöver något nytt intresse, nya vänner... stärkt självkänsla och framtidstro.

 

[Brisa]

Åh, det knyter sig i min mage, min dotter är på väg in i tonåren om ett par år och jag kan lätt tänka mig in i din situation... var själv lite vild i ungdomen och det var långt ifrån allt min mamma och pappa fick reda på! Rätt oskyldiga saker ändå, fester och vita lögner - men idag finns ju så många droger så lätt tillgängliga och barnen är inte mindre nyfikna än vi var då.

Min mamma och pappa var underbara, de jagade, de älskade, de gick på våra lögner men de var alltid där, alltid redo att hämta oss i stan mitt i natten medan andra föräldrar kanske valde att ta en whisky själva. De var bara ett telefonsamtal bort. Jag har lovat mig själv att vara likadan när min dotter börjar vara ute på kvällarna. Jag tycker absolut att du Oroligamamman ska kontakta din dotters kompisars föräldrar, de måste få veta! Om de ännu inte förstått så måste de få chansen att öppna ögonen, och tro mig, det finns inget jobbigare än föräldrar som pratar med varandra... många vita lögner som spricker då! Håller tummarna för att hennes vänner har kloka föräldrar och att ni kan hjälpas åt att hålla kollen på barnen. Oroliga föräldrar som bryr sig och håller koll är döjobbiga men guld värda.

Även om vissa resonerar att vissa droger är "ofarliga" (blir så förbannad på sånt resonemang!) så är det ändå en ingång till tyngre droger. Mitt ex hade en lillebror som festade på i ungdomen, han fyllde aldrig 25 år utan dog helt ensam av en överdos. Och min första oskyldiga kärlek hamnade i skiten också, han avslutade sitt liv mot en lastbil tio år senare. Egentligen var de bara busungar från början - men ingen stoppade i tid. Föräldrarna var inte särskilt engagerade i nåt av fallen.

 

[Mitrolle]

Jag tycker du ska förbjuda henne helt att gå ut, hon är inte vuxen än, varför ska hon gå på fester? Jag fick nästan inte göra någonting sådant när jag var liten och det känner jag har gjort mig till en person som faktiskt inte är speciellt intresserad av det heller. Hade min festperiod när jag var ca 20 istället, man kan kanske senarelägga problemet om man håller dem kort när de är för unga.

 

[Lovisaleonora]

Personligen tycker jag att förbjuda sociala tillställningar är fel väg att gå. Kanske för att jag själv fullständigt slår bakut på förbud (och gjorde även då). Att vara social, att vilja hänga med andra är en jättestor del av tillvaron. Däremot hade jag absolut förbjudit typen av festande det för med sig. Och ärligt talat: om man ska gå på jättefesten är det inte skitkul att vara där nykter. Det innebär att om man lyckas får festen tillåten men festandet otillåtet och det accepteras och följs, blir just röjarfesterna en rätt ointressant historia.

Då är det betydligt roligare att gå på andra aktiviteter, med människor som delar ens värderingar, intressen och där man är i "rätt" umgänge. D v s inte ett destruktivt sådant.

Har dottern några intressen? Något hon brinner för? Något hon ens lite uttryckt intresse för?

 

[Amha]

Håller med tanten. Det var svinjobbigt när föräldrarna jagade efter mig, så himla pinsamt på FF-fest när mina föräldrar kom instormande och hämtade mig. Häftighetsfaktor: -36.

Lite OT kanske
Påminner om nåt mamma berättade. Hon kom inte hem i tid från nåt disco och morfar åkte dit och tände lampan och gjorde klart att hon skulle med hem. Det var effektivt

 

[Lovisaleonora]

Men lite så, faktiskt. Det är ju känsligt i den åldern, det där med att ha mamma & pappa i hasorna. Mina var inte tillräckligt snabba och insatta för att hitta mig. Men hade det varit ett verkligt hot, att de skulle stå utanför dörren och kräva hem mig - då hade jag nog faktiskt tänkt både en och två gånger innan jag sket i att gå hem.

Nu ska inom parantes sägas att mina föräldrar tillhör den skara som aldrig någonsin borde skaffat barn, och hade skolkuratorer och annan personal på det glada 80-talet gjort sitt jobb, hade jag förmodligen blivit uppfångad och fått en bättre uppväxt än de kunde erbjuda. Men istället var det helt otroligt att mina fina föräldrar kunde vara som de faktiskt var, och skulden lades på mig.

Enkel utväg. Undrar om den accepterats idag (liten utsvävning som inte alls har med tråden att göra)

 

[Mixoman]

Trodde aldrig jag skulle skapa ett anonymt nick, men detta blev för jobbigt att vara öppen med.
Förra sommaren låg min dotter 2ggr på akuten efter att ha druckit för mkt. Första gången på skolavslutningen då hon ändå visste att kompisens pappa skulle hämta på kvällen. Vi (dotterns pappa o jag) tror att det var första gången hon drack.
Senare på sommaren blev hon våldtagen. Då var hon helt nykter. Efter det rullade det upp andra saker som hänt och dottern fick ångestattacker. I slutet på sommaren var vi hos goda vänner och dottern o deras dotter skulle ha tjejkväll. Det slutade med en ny resa till akuten pga fylla.
Sedan dess har det varit BUP-träffar och absolut utegångsförbud. Allt har börjat kännas bättre. För ett par veckor sedan fick hon lov att gå ut o dansa. Allt gick bra. Idag var det dags för ny fest. Jag skulle hämta kl 24, och vi hade kontakt via snap o sms under kvällen. Jag tycker smsen inte är riktigt som de brukar, men är inte jätteorolig.
Kl halvtio ringer hon o är uppriven med panik i rösten och pratar om obehagliga killar. Jag åker o hämtar och möts av "vuxna på stan" som håller min fulla dotter. Hon är talbar och står på benen så vi åker hem.
Väl hemma tar jag hennes mobil och går igenom den. Det visar sig att de är några tjejer som minst en gång tidigare rökt på och dricker när det ges tillfälle. Dottern har kontakten med spritlangaren. Så det handlar alltså både om hasch o sprit.
Känner mig helt slut. Vad gör vi nu? Jag har kopierat en del ur hennes mobil. Ska jag låta henne få tillbaka den? Ska jag säga att jag snokat? De andra föräldrarna, vad säger jag till dem? Polisen imorgon eller räcker måndag? Usch, kan inte tänka klart. Hjälp!

Ungdomar dricker, och röker på. Långt ifrån alla men det blir allt vanligare att röka. Att hamna på akuten två gånger på samma sommar i den åldern är illa, då är det ett destruktivt drickande och ganska långt ifrån att "ha kul med kompisar". Efter utegångsförbudet är hon ganska snabbt igång och dricker så att hon behöver bli omhändertagen och hämtad. Vad säger hon själv om det här? Kan hon resonera kring det?

Bra att du gick igenom mobilen, gissar att hon inte jobbar och betalar för den själv. Såklart kan det kännas som att man snokar men här handlar det om allvarliga saker. Jag hoppas att någon skulle gå igenom min mobil om jag var illa däran. Prata med andra föräldrar är självklart tycker jag. De som är vid sina sunda vätskor vill gärna veta om deras barn använder droger. Cannabis är en jävlig drog, en drog som slår ut hjärnans signalsystem och ökar på den ångest hon redan har. Kontakta polisen är bra så de kan ta ett snack med langaren, då stryps tillgängligheten, åtminstone för ett tag. Kan också rädda liv så inget annat barn köper genom den.
Och berätta för dottern vad du vet och att du kollat igenom mobilen. Hon vill ha frihet men inte ansvar, det hör till åldern men ni är föräldrar och ansvariga för henne. Nu är hon såpass liten att det finns stora möjligheter att påverka och styra rätt så gör det ni kan!

 

[tjenixen]

Jag undrar som många andra hur bra stöd hon fått efter våldtäkten. Är det bara genom BUP eller hur involverade är ni själva i det? Det är rörigt nog känslomässigt när en är tonåring, det en inte vet hur det ska uttryckas pyser ofta ut på andra håll.

Personligen tycker jag inte överlag att fylla och hasch är en så stor grej att bry sig om - många testar sina gränser i den åldern och behöver göra det. Faktiskt upplevde jag hennes fixande av sprit till andra som en större röd flagga. MEN du känner din dotter och är du orolig grundar det sig i något som ska tas på fullaste allvar.

Jag är inte heller så mycket för förbud, har intrycket att de oftast mest triggar en vilja att bryta dem och en ännu större känsla att en vill vill vill göra det en inte får! Har ni provat distrahera och engagera, hitta på saker, resa och umgås med dottern på helger, kvällar. Skapa ett utrymme där ni kan vara utan förbud och seriösa diskussioner men där ni tar del av varandras liv och upplever nya och gamla saker tillsammans.
Med detta menar jag självklart inte att ni ska sluta prata med varandra eller sluta sätta gränser.

Bara en tanke, själv har jag inga barn.

 

[skiesabove]

Kan inte svara som förälder (för det är jag inte), men däremot som fd strulig tonåring. Och jag hade inte ens en våldtäkt i bagaget, utan enbart en stark vilja, en väldigt sträng pappa och en mamma som ibland var upptagen med sin egen depression.

Jag håller med @tjenixen angående att det inte är rusmedlena i sig som är själva problemet (även om dom efter ett tag såklart kan bli det), utan det är grundanledningen till VARFÖR hon känner behovet av att bli jättefull/hög.

Stränga utegångsförbud och mycket skäll leder bara till rymningar och en ganska ohälsosam relation till rusmedel (egen erfarenhet), och en sämre relation med föräldrarna. Bruk eller missbruk av rusmedel är bara symptom.

Ta itu med hur hon mår. Var vänlig, stöttande, få henne att känna sig trygg och uppskattad för den hon är, inte det hon gör/har gjort/presterar/inte presterar. Bli hennes trygga träd att hålla fast sig i under tonårens hormonstormar. Någon att prata med, någon att vila hos, någon som hjälper henne att ta sig igenom den här svåra tiden. Finns där för henne!

Jag tycker förresten att det låter jättebra att hon kan ringa er för hämtning och sånt efter fester. Önskar att jag hade kunnat göra det, det kunde jag inte för jag fick bara en rejäl utskällning och utegångsförbud. Inte en kram, som jag egentligen hade behövt.

Dessutom så tror jag att om jag hade fått en ponny, så hade inte röjarfester varit lika intressant. Kul att föräldrarna verkar ha insett det såhär i efterhand och stöttar mig helhjärtat i hästhavandet numera . Så om dottern har något intresse, uppmuntra det! Hjälp henne att hitta till andra sammanhang och umgängeskretser som är mindre destruktiva.

 

[Luff]

Hejja Oroligamamman. Ligg på, kolla upp, kom till festerna, kolla telefonen. Släpp inte taget.
Jag jobbar som fritidsledare och ser så många ungdomar som springer helt utan koll. Och så finns guldföräldrarna. Som tar reda på telenumret till fritidsgården OCH till kompisarna, som åker ut och letar om inte ungen svarar, som kämpar i åratal med sina små "impulsbesatta" barn. Och vips så har dom gått igenom skiten. Inte alltid oskadda men i större utsträckning än i de fall där; " -Vi försökte ta ifrån henom veckopengen så hen inte kunde röka men det gick ju inte så då fick hen cigg av oss så hen inte behöver fixa någon som langa men det hjälpte ju inte för nu rökar hen hasch. - Men vi har provat allt, hen måste ju faktiskt få ha lite privatliv" Citat Ollastina, förälder till Alex 14 år, missbrukare

@tjenixen - Du är så ute och seglar.

 

[Mirre]

Trodde aldrig jag skulle skapa ett anonymt nick, men detta blev för jobbigt att vara öppen med.
Förra sommaren låg min dotter 2ggr på akuten efter att ha druckit för mkt. Första gången på skolavslutningen då hon ändå visste att kompisens pappa skulle hämta på kvällen. Vi (dotterns pappa o jag) tror att det var första gången hon drack.
Senare på sommaren blev hon våldtagen. Då var hon helt nykter. Efter det rullade det upp andra saker som hänt och dottern fick ångestattacker. I slutet på sommaren var vi hos goda vänner och dottern o deras dotter skulle ha tjejkväll. Det slutade med en ny resa till akuten pga fylla.
Sedan dess har det varit BUP-träffar och absolut utegångsförbud. Allt har börjat kännas bättre. För ett par veckor sedan fick hon lov att gå ut o dansa. Allt gick bra. Idag var det dags för ny fest. Jag skulle hämta kl 24, och vi hade kontakt via snap o sms under kvällen. Jag tycker smsen inte är riktigt som de brukar, men är inte jätteorolig.
Kl halvtio ringer hon o är uppriven med panik i rösten och pratar om obehagliga killar. Jag åker o hämtar och möts av "vuxna på stan" som håller min fulla dotter. Hon är talbar och står på benen så vi åker hem.
Väl hemma tar jag hennes mobil och går igenom den. Det visar sig att de är några tjejer som minst en gång tidigare rökt på och dricker när det ges tillfälle. Dottern har kontakten med spritlangaren. Så det handlar alltså både om hasch o sprit.
Känner mig helt slut. Vad gör vi nu? Jag har kopierat en del ur hennes mobil. Ska jag låta henne få tillbaka den? Ska jag säga att jag snokat? De andra föräldrarna, vad säger jag till dem? Polisen imorgon eller räcker måndag? Usch, kan inte tänka klart. Hjälp!

Började festa när jag var i din dotters ålder, först någon gång ibland, sedan oftare och oftare.
Flyttade hemifrån när jag var 16 (mer eller mindre, mina föräldrar ägde huset så hyrde av dem), bodde bara ungdomar sas i det huset och vi festade friskt. Jag knarkade inte men gick under namnet svampen (usch vad jag skäms när jag tänker på det idag. Men då var det nästan en statusgrej att dricka mycket)

Men en fest spårade ur, någon hade blandat i något i spriten (hembränt javisst ) vet inte exakt vad men det slog ju slint totalt. Jag har inte mycket minne av det, men när mina föräldrar fick nys om det (av en ren tillfällighet, de kom dit dagen efter för att kolla något i en lägenhet) så blev det livat såklart. De gjorde helt sonika så att de packade mina saker och flyttade hem mig, vare sig jag ville eller inte. Jag var ju fullkomligt vansinnig, inte skulle jag flytta hem igen. Jag skulle ju stanna där och festa Jag har diffusa minnen av att jag frös något vidrigt när skiten gick ur kroppen, sedan att jag satt i soffan och var allt annat än snäll. Tydligen hade jag sett ormar i väggarna och varit helt hysterisk (och då gillar jag ändå ormar) och hävt ur mig vidrigheter till mina stackars föräldrar. Minns inte vad dock och mamma vägrar berätta det, men hon minns det ju såklart
Sedan hade jag sovit non stop i princip i fyra dagar. Jag förstår inte att hunden släppte in mig i huset.
En lång historia, men min poäng är att ta din dotter ifrån det gäng hon är i. Oavsett vad hon säger, hade inte mina föräldrar gjort som de gjorde hade jag nog antingen varit nere i missbruk eller död idag. Polisen trodde att vi fått i oss riktigt starka saker Då var jag vansinnig på mina föräldrar, men bara man blev av med drogerna så förstod man ju. Och idag är jag glad att de agerade som de gjorde.

 

[Angua]

Har ni möjlighet att vara hemma mer? Så ni finns till hands, både som störning och stöttning. Känner ni hennes kompisar? Om inte vore det kanske bra att göra det, och se hur de påverkar henne. Att prata med deras föräldrar om läget, anmäl langaren och var öppna med dottern om vad ni gör och gjort och framförallt varför ni gör det, för att ni älskar henne och bryr er om hur hon mår och vad hon gör. Ge henne och kompisarna plats hemma hos er, och finns till hands för att kunna hämta på kvällar. Lär er om droger och hur man kan upptäcka om någon är påverkad och prata om det. Kanske be henne läsa Texas tråd om hennes son..
Att göra saker tillsammans med henne och försöka få henne att hitta nya intressen som andra föreslagit låter också bra.
Få en specad telefonräkning för mobilen kan också vara bra och att inte få sitta ensam med datorn på sitt rum, utan i kök eller vardagsrum så det blir lite självcensur kring vilka sidor hon är inne på och vilka hon pratar med via nätet. Hon må vara i tonåren, men hon är långt ifrån vuxen.
Det kan vara jättejobbigt att berätta för andra om sin ångest, särskilt för människor som står en nära och älskar en. Man vet att de blir ledsna av att man mår så dåligt och man kan inte alltid förklara hur det känns eller varför. Hoppas hon vågar öppna sig för psykologen, men försök prata med henne om det och att hon får känna att hon kan komma till er när det är tufft. Även om ni inte kan göra så mycket mer än att hålla om henne brukar det lätta att våga säga något.
Hoppas ni hittar någon väg för att hon ska må bättre. Hoppas ni kan få mer hjälp via BUP också.

Jag har mycket liten förståelse för att man tycker att det ska vara ok att en 15 årig tjej röker på och dricker sig så berusad att hon hamnar på sjukhus, särskilt inte vid mer än ett tillfälle! Särskilt inte som hon har ytterligare bagage i form av en våldtäkt.

 

[Amk]

Du har fått många goda råd. Något som finns i vår kommun är en verksamhet där föräldrar kan få stöd i sin roll då barnen är tonåringar, och jag tror att en del av verksamheten är uppbyggd kring samtal med både föräldrar och barn. Hos oss är det socialen som anordnar detta, men det är helt frikopplat från socanmälningar utan ska vara ett stöd för föräldrar i förebyggande syfte. Kanske finns något liknande hos er?

I övrigt håller jag med de som skrivit om att vara närvarande, att sätta tydliga gränser och att fortsätta visa att ni bryr er. Innerst inne är jag säker på att hon vet att allt det ni gör som begränsar henne, är för att ni vill henne väl.

 

[Mabuse]

Min mamma och pappa var underbara, de jagade, de älskade, de gick på våra lögner men de var alltid där, alltid redo att hämta oss i stan mitt i natten medan andra föräldrar kanske valde att ta en whisky själva. De var bara ett telefonsamtal bort. Jag har lovat mig själv att vara likadan när min dotter börjar vara ute på kvällarna.

Det sättet att vara förälder fascinerar mig lite, för jag tycker det känns så otroligt avlägset. Menar du att du kunde ringa dina föräldrar klockan tre på morgonen som sextonåring, och då kom de snällt åkandes, utan att vara arga eller ha synpunkter?

För mig hade det verkligen varit helt otänkbart, om jag inte höll på att dö eller nåt sånt. Mina föräldrar hade definitivt blivit arga och irriterade, och hade gjort det väldigt klart att jag agerat omoget, barnsligt och inte på något sätt visat mig vuxen förtroendet att vara ute själv sent. Skulle man vara ute sent så fick man se till att pallra sig hem själv, och det gjorde ju att jag av ren självbevarelsedrift varken drack mig plakat eller kom hem mitt i natten (hur kul är det att kajka runt en timme på nattbussen för att man missade sista tåget, det provar man en gång, sen tar man tåget).

Fattar jag det rätt, så fick du sen göra om samma sak typ veckan efter, även om du visat med önskvärd tydlighet att du inte klarade av ansvaret att vara ute och ta sig hem själv i vettig tid i vettigt skick? Varför då?

 

[skiesabove]

Jag har mycket liten förståelse för att man tycker att det ska vara ok att en 15 årig tjej röker på och dricker sig så berusad att hon hamnar på sjukhus, särskilt inte vid mer än ett tillfälle! Särskilt inte som hon har ytterligare bagage i form av en våldtäkt.

Nä precis, jag tycker inte heller att det är "okej", men för att dra en liknelse till hästvärlden: Om en häst stegrar sig vid ridning, är det inte bäst att först reda ut så att den inte har ont någonstans? Istället för att knäcka ett ägg mellan öronen eller ge den stryk?

 

[Oroligamamman]

Jag läser vad ni skriver allihop. Tack för att i tar er tid!
Jag är den där jobbiga mamman redan. Jag kollar med andra föräldrar, jag har varit på stan och letat, jag har väckt kompisar mitt i natten. Det verkar ju inte så när jag beskriver hennes tillvaro förstår jag.
De gånger det gått åt helvete har varit gånger när vi tycker hon varit redo att få göra något med kompisar. Vi har kommit överens om hämtning, telefonkontakt osv men ändå har det gått fel.

Precis som @tanten skriver så har vi varit noga med att tala om att vi älskar henne oavsett vad som hänt eller vad hon hittat på för dumheter.

Hon vet att jag kollat mobilen och hon vet att vi kommer att kontakta polis, skola och övriga föräldrar. Hon vet också att jag sparat konversationer hon haft med sina kompisar på kik där de nämner haschlangarens namn.
Just med haschet så tror jag utifrån det jag läst i mobilen att det hänt en gång. Det var en vanlig vardagseftermiddag när hon slutade tidigt i skolan. Jag hämtade henne vid åtta på kvällen och märkte absolut ingenting.

Jag tycker att vi i familjen stöttat efter våldtäkten. Hon skäms så och vill helst inte prata om det. Vi har försökt så gott det går och några bra vänner har också stöttat mkt. BUP är bra, men kanske lite nonchalanta eftersom vi för övrigt är en så "bra" familj. (kärnfamilj, 2 äldre välartade syskon, stort socialt skyddsnät och social kontroll i liten by osv)

Dottern har ett stort hästintresse, sköter sin skola med bra resultat på tufft program. Hon är ingen festartjej egentligen, men de få gånger hon varit på något har hon prcis som @Mixoman skriver väldigt aktivt sökt fylla. Hon har inga stora summor pengar att röra sig med vilket gör mig orolig för vad hon kan hitta på för att tjäna mer pengar. H