Min 15-åriga dotter super och röker på

[tanten]

Vi velar lite hur vi ska göra med de andra föräldrarna, ringa själva eller låta polisen sköta det. Anledningen att vi helst inte ringer är att dotter inte ska bli utpekad som skvallrare.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen.
Det viktigaste just nu är inte att dotter ska gilla det ni gör, att ni ska ta hänsyn till hennes känslor. Det viktigaste nu är att sätta ramar och visa kärlek.

Om ni låter bli något för att hon inte ska behöva stå för vad hon gjort så blir det - i mina ögon - lite fel. Lite grann curling faktiskt.

Ni har hittat det ni hittat. Ni ställer till ett himla hallå. Det är skitbra.

Hade min dotter hamnat galet i tonåren hade jag hellre velat få det av en annan förälder än från en polis jag inte känner. Ni föräldrar kan bli ett nätverk. Det kan ni inte bli med en polis som gör detta i tjänsten.

För mig blir det också ett sätt att ta ansvar för mitt barn. Om mitt barn varit langarkontakt skulle jag vilja bekräfta det. Stå upp och berätta att jag vet vad mitt barn gjort och jag jobbar för att det inte ska bli mer av det.

 

[tanten]

jag kommer inte tycka det är självklart att jag kör och hämtar dem varje lördagsnatt klockan tre, för att de är för fulla för att ta sig hem själva.

Känns som en tankevurpa?
Om du nu hamnar i situationen att ditt barn faktiskt ÄR full och vilsen varje lördag. Oavsett vad du gör.
Skulle du inte tycka det självklart att hämta då? Eller hur menar du?

 

[sona]

Jag är uppvuxen ca 2 mil utanför en medelstor stad. I 15-17-års ålder festade jag och kompisarna ganska mkt, och våra föräldrar turades om att hämta på nätterna. Det var aldrig någon tveksamhet om att vi skulle hämtas och vi hade bestämt med vems förälder som skulle hämta. Det höll oss lite i schack, man kan inte vara dyngrak när kompisens alt ens egen förälder ska hämta. Visst hände det att någon drack för mkt ibland, men det kom ju fram ganska snabbt till dens förälder. Vi var dessutom ett sammansvetsat gäng som såg efter varandra. Än idag har jag bra kontakt med mina föräldrar (och även vissa av kompisarna). Jag vet att om jag behöver hjälp kan jag ringa mina föräldrar när som helst och dom kommer hjälpa mig, trots att vi bor 35 mil ifrån dom.

 

[Mabuse]

Känns som en tankevurpa?
Om du nu hamnar i situationen att ditt barn faktiskt ÄR full och vilsen varje lördag. Oavsett vad du gör.
Skulle du inte tycka det självklart att hämta då? Eller hur menar du?

Den som är full och vilsen varje lördag är ju uppenbart för liten för att klara av att vara ute själv, och får vara hemma och växa till sig ett tag.

Så om det händer, ja, då skulle jag hämta. Men det skulle ju inte vara att det här var ju lyckat, det gör mig inget att hämta, och ha det så kul nästa helg! Utan snarare att det här gick ju riktigt snett, vad hände?

 

[BaconBob]

Mina föräldrar kunde jg ringa är som helst om jag behövde bli hämtad, iblanad blev jag hämtade även om jag inte ville et, dvs om jag ville stanna kvar någonstans, mina kompisars föräldrar däremot hämtade ALDRIG, de skulle inte ens vågat ringa dem och be om det Vinet och whiskeyn på helgen var viktigare än att kunna vara där om deras barn behövde det.
Mina föräldrar drack väldigt lite överlag, men om de gjorde det så var iallafall en av dem nykter utfall att de behövde köra.

Två ggr har de har blivit förbannade.

Ena gången var för att jag inte ringde i tid, själv klarade jag av att ta mig hem , men mina två vänner gjorde det inte och blev inplockade av polisen/ambulans, jag själv lyckades ta mig till en telefonkiosk och ringa henne, hade jag inte varit så jävla envis och trott att mina polare snart skulle nyktra till så vi kunde fortsätta festa så hade jag tagit hjälp av busspersonalen att kontakta mamma men hjärnan var inte med (annars borde jag insett att någon som inte ens kan sitta upp inte kommer fortsätta partyt den natten).

Andra gången var när jag påstod mig vara någonstans där lögnen uppenbarades ganska fort efter jag hade lämnat hemmet, när jag ringde natten och sa att jag skulle stanna hos min bästa kompis så var det NEJ, och jag blev hämtad på stubben.
Jag skulle ha varit på en större organiserat tillställning, när mina föräldrar förstod att jag inte var där åkte dit och kollade och efterlyste mig, lagom pinsamt på skolan veckan efter när alla visste att min morsa klampat in där och genomsökt stället

Det var bara en gång jag kände att jag inte kunde med att ringa, vi hade liftat från England till Paris där det hände en del, då skämdes jag för mycket för att ringa, inte för jag tror de hade kunnat hjälpa mig då heller, då fick vi allt lösa situationen själa och hoppas att vi skulle ta oss tillbaka levande. Den bravaden har jag fortfarande aldrig erkänt för dem.

Till Oroliga mamman, lämna, hämta och dyk upp oanmäld och kolla läget, det är pinsamt för henne om hon inte är i det skick hon ska vara att bli hämtad/släpad därifrån, är hon och andra som det ska vara så kommer hon säkert bli irriterad på dig ändå för du är pinsam att du dyker upp (men innerst inne kommer ho vara glad och tacksam att du bryr dig och, fast det kommer hon aldrig erkänna på många år ) hennes kompisar om de sköter sig kommer inte tycka du är lika jobbig, MEN om de tänker bli dyngraka/höga så kommer de inte vilja ha med din dotter för risken att du kommer och upptäcker vad som pågår, så det kan hända att hon förlorar några "vänner", men det är väl knappast vänner som hon bör umgås med i vilket fall.

 

[Luff]

Jag undrar som många andra hur bra stöd hon fått efter våldtäkten. Är det bara genom BUP eller hur involverade är ni själva i det? Det är rörigt nog känslomässigt när en är tonåring, det en inte vet hur det ska uttryckas pyser ofta ut på andra håll.

Personligen tycker jag inte överlag att fylla och hasch är en så stor grej att bry sig om - många testar sina gränser i den åldern och behöver göra det. Faktiskt upplevde jag hennes fixande av sprit till andra som en större röd flagga. MEN du känner din dotter och är du orolig grundar det sig i något som ska tas på fullaste allvar.

Jag är inte heller så mycket för förbud, har intrycket att de oftast mest triggar en vilja att bryta dem och en ännu större känsla att en vill vill vill göra det en inte får! Har ni provat distrahera och engagera, hitta på saker, resa och umgås med dottern på helger, kvällar. Skapa ett utrymme där ni kan vara utan förbud och seriösa diskussioner men där ni tar del av varandras liv och upplever nya och gamla saker tillsammans.
Med detta menar jag självklart inte att ni ska sluta prata med varandra eller sluta sätta gränser.

Bara en tanke, själv har jag inga barn.

Du drar slutsatser om saker du inte vet angående oroligamammans relation med sitt barn.
Du tycker inte att det är en så stor grej med fylla o knark för en 15-åring fast du i det här fallet kanske tror att mamman har en point - det är ALLTID fel med knark, och en redlös 15 åring finns det inget ok med alls.
Förbud är precis vad som hjälper i en sådan här situation - HVBhemmen är full med ungar vars föräldrar tyckte förbud var fel väg.

Ditt inlägg var ute och seglade. Jag tycker inte det är otrevligt alls sagt. Bara sant.

 

[honung]

Jag kommer också hämta mina barn, men jag kommer inte tycka det är självklart att jag kör och hämtar dem varje lördagsnatt klockan tre, för att de är för fulla för att ta sig hem själva. Blir man så full blir man självklart hämtad, men jag skulle inte tycka att det vore lämpligt för mig eller tonåringen om varje lördag slutar så.

Som tanten säger, har dina tonåringar en fylla varje lördag så har du nog större problem än att du skulle vara taxi åt dina egna barn. I min bok är det inte ok med en enda fylla för min icke myndiga dotter. Dessutom skulle jag vilja lägga till att förutom att jag helst hämtar hem mina barn regelbundet i ÅRATAL och inte bara varje lördagsnatt klockan tre, så i synnerhet att jag hämtar hem dem från stan, som är en mycket mycket farligare miljö för dem att vistas i än vad det är ute på landsbygden. Både jag och mina barn skulle nog skriva under på att ett par kvarters promenad inne i stan en lördagsnatt klockn tre är både farligare och mycket läskigare än vad en becksvart landsbygdsväg är samma tid.
Jag har precis, efter nitton års exil på landsbygd flyttat in till stan. Jag möter upp min dotter vid spårvagnshållplatsen när hon kommer hem sena kvällar. Ibland och speciellt lördagskvällar är det inte lämpligt för en ung tjej att åka ensam på spårvagnen heller, så jag hämtar henne trots att vi bor mitt i stan.

 

[tjenixen]

Du drar slutsatser om saker du inte vet angående oroligamammans relation med sitt barn.

Nej, jag ställde frågor. Du läser själv in de slutsatser du gör.

Du tycker inte att det är en så stor grej med fylla o knark för en 15-åring fast du i det här fallet kanske tror att mamman har en point - det är ALLTID fel med knark, och en redlös 15 åring finns det inget ok med alls.

Nej, jag tycker generellt inte det är så stor grej med fylla och hasch för en 15-åring. I den åldern experimenterar många. Jag kan relatera och även de flesta av mina vänner i olika grad.
Och att jag tyckte oroligamamman har "en point" är återigen din formulering och din slutledning. Jag talade överlag - tonåringar experimenterar med en massa olika saker, inte bara substanser som ger rus, utan relationer, känslor, gränser av massa olika slag - och måste få göra det.
Där för sade jag att om mamman är orolig så finns det säkert underlag för att vara det och att jag inte bara viftar bort det som tonårsexperimentering.

Förbud är precis vad som hjälper i en sådan här situation - HVBhemmen är full med ungar vars föräldrar tyckte förbud var fel väg.

Och förbud ser jag inte att jag motsatt mig, bara gett förslag på hur man kan umgås och underhålla sin relation även utanför den här situationen. Sådant kan även hjälpa, snarare om all fokus ligger på problemet - jämt.
Speciellt om dottern har det jobbigt emotionellt med att hantera våldtäkten.

 

[Lovisaleonora]

Jag är nog inte heller uttalat för förbud. Jag vet hur det fungerar på mig, extremt dålig oavsett min ålder.

Däremot handling/konsekvens, det fungerar utmärkt för mig. Gör jag så här, blir det såhär. Det är ju en del av vuxenlivet, som kan vara bra att komma i kontakt med redan som ungdom/ung vuxen.

 

[Migo]

Då är det betydligt roligare att gå på andra aktiviteter, med människor som delar ens värderingar, intressen och där man är i "rätt" umgänge. D v s inte ett destruktivt sådant.

Har dottern några intressen? Något hon brinner för? Något hon ens lite uttryckt intresse för?

Det här tror jag är skitviktigt. Egentligen viktigare än att "straffa" felbeteenden. Vad får hon ut av att röka på? Att förse vännerna med sprit? Jag tror att de flesta av oss har upplevt hur förstärkande det är att vara del av en grupp och få uppskattning för sin roll i gruppen.

Jag tror att det är viktigt att hitta andra saker i livet som kan ge motsvarande förstärkning men för andra egenskaper/handlingar. Alla söker bekräftelse, tonåringar ännu mer än andra.

 

[Lovisaleonora]

Mina föräldrar intresserade sig ALDRIG för vad jag gjorde. Trots att min mamma var hästintresserad från barnsben. Det jag ville göra, fick jag göra på egen hand.

Inte ens när jag tävlade för första gången orkade någon komma och titta. Det känns för djävligt, både då och i efterhand. Det enda intresse som var någorlunda delat var Mulleskolan (där mamma var ledare), men när jag växte ur den, var jag på egen hand.

Det här tror jag var början till en jätteklyfta som aldrig gick att överbrygga. Det fanns helt enkelt ingen som helst anledning att vilja få eller ge respekt eller vara till lags. Mina föräldrar var ändå bara skitstövlar som misstrodde mig från början till slut. De ljög också väldigt frekvent, om vad de gjort för att försöka stävja mitt oönskade beteende. Skapar varken förtroende eller tillit, men raserar väldigt fort detsamma.

 

[Migo]

Det är nog fler än en person som inte supit som unga. Jag är en av dem. Såg liksom ingen anledning att bli full. Nu hade jag i och för sig inte så många kompisar i heller i högstadiet, men inte heller i gymnasiet hade jag behov av att dricka.

Samma här. Är strax under 30 och har fortfarande aldrig druckit mer än 2 glas vin på en lång kväll. Ser inte det som att jag är/var duktig, bara att jag haft andra saker att roa mig med (samt varit maniskt nojigt rädd om min hjärna!).

 

[Lillagoajag]

Samma här. Är strax under 30 och har fortfarande aldrig druckit mer än 2 glas vin på en lång kväll. Ser inte det som att jag är/var duktig, bara att jag haft andra saker att roa mig med (samt varit maniskt nojigt rädd om min hjärna!).

Jag är 21 och har valt bort alkoholen ur mitt liv. (Har druckit färre gånger än vad jag har fingrar på ena handen, och aldrig blivit full.) Och jag blir tokig när folk kallar det för "duktigt". Jag är inte duktig, jag har bara valt andra saker. (Och ärligt talat, om man ser de som inte dricker/dricker lite som "duktiga", ser man då de som dricker som "dåliga"?)

TS:
Jag kan inte svara som förälder, för det är jag inte, men jag kan svara som f.d. psykiskt "illamående" tonåring och blivande socionom. Jag tycker du gör ett kanonjobb som tar tag i detta och inte bara blundar eller tänker att det skulle tillhöra en del av uppväxten. Ja, för vissa tillhör knark och annat destruktivt levende uppväxten, men det (ska inte) behöver inte göra det. Och nej, alla som provar att röka på blir inte narkomaner, men risken ökar betydligt. Så det är absolut något man bör ta allvarligt på.

Jag tro att du är på rätt väg. Sätt en tydlig gräns för din dotter ang. vad som är okej och inte, men visa samtidigt att du inte kommer överge henne eller sluta älska henne bara för att hon har ställt till det. (och med det menar jag inte att du ska vara "mesig", ibland är skarpa gränser det bästa sättet att älska på) Och försök sedan ta reda på varför detta händer, vad hon får ut av det och vill hon detta? Hur skulle hon vilja att hennes liv såg ut?

Lycka till och kram på dig. Jag önskar att alla barn hade föräldrar som tog samma ansvar som du gör just nu.

 

[Squie]

Samma här. Är strax under 30 och har fortfarande aldrig druckit mer än 2 glas vin på en lång kväll. Ser inte det som att jag är/var duktig, bara att jag haft andra saker att roa mig med (samt varit maniskt nojigt rädd om min hjärna!).

Samma här. Jag är inte nykterist, jag tycker bara inte om smaken. Sedan föredrar jag att ALLTID kunna köra bil.

 

[Oroligamamman]

Tack snälla alla som fortsätter skriva även om tråden handlar om lite allt möjligt ibland

I min värld är alla droger absolut förbjudet och även alkohol innan man har åldern inne. Vi har alltid varit tydliga med det. De äldre syskonen har haft fester/filmkvällar/spelkvällar osv hemma hos oss så vi har haft koll. Vi har också alltid hämtat vid avtalad tid om något barn varit ute på något.

Det snurrar så mkt tankar i huvudet. Ju mer vi (min man o jag) pratar desto mer börjar jag fundera på om hon även har tagit andra droger och hur hon isf betalat. Eftersom hon är en hästtjej så har hon aldrig några pengar, allt går till träningar osv.

Jag håller med dig @tanten i att det bästa vore att kontakta alla inblandades föräldrar själva. Samtidigt vill jag inte att dotter ska råka illa ut för att hon är orsak till att langare ev åker fast. Min man har pratat med skolan idag och då skulle de precis ha krismöte för de hade fått samma information ang hasch från ett annat håll. Det kändes bra mitt i allt elände.

Jag har också pratat med polisen. Det låter kanske konstigt, men jag tvingade dotter att åka på tävling igår. Jag ville att något skulle vara "som vanligt" och alternativet hade varit att ringa till de andra i laget och säga att hon inte skulle komma för att hon rökt på och varit full. Det ville inte dotter... På den tävlingen träffade vi en polis som också håller på med hästar. Den polisen förhörde dottern i samband med våldtäkten. Dotter o jag pratade lite med polisen men självklart inte om ngt annat än hästar osv. Idag ringde jag och pratade med henne och hon sa direkt att hon sett det på dottern. Känns som om vi kommer att få bra kontakt med polisen.

Vi känner inte de andra föräldrarna. Några av dem har jag träffat och pratat med några gånger men inte mer än så. Jag skulle gärna bilda nätverk med övriga om det finns intresse. Samtidigt så börjar vi fundera på att låta dotter helt byta skola.

Jag känner mig rätt uppgiven. Dotter beter sig som en missbrukare (manipulativ, kan inte begränsa intag även om hon vet att hon kommer att bli upptäckt m.m.). Hon har också ångest efter våldtäkten. Hon har alltid varit skör med enorma prestationskrav på sig själv. Vi har aldrig pressat henne att gå ett visst program eller eftersträva de högsta betygen. Kraven sätter hon själv.

Jag har läst delar av din tråd @Texaz och det gör mig så ont att höra din historia. Jag blir också väldigt rädd att det redan är försent att rädda min dotter.

 

[pulkaskurk]

Det är aldrig försent att försöka rädda din dotter.
Åt helvete är det när ni slutar försöka.

 

[hastflicka]

Som Pulkaskurk sager, det ar ALDRIG for sent. Kan ni late henne testa sig (urinprov?) med oregelbundna intervaller? Och naturligtvis psycholog hjalp och annat som finns.

For mig later det helt riktigt att hon gor "wholesome" aktiviteter och sporter dar ni ar med. Ni ska inte lasa in henne ... bara styra henne ifran situationer som kan ga fel. Ak och handla tillsammans ... ta en fika pa sta'n ... laga fest mat tillsammans, att gora det trevligt att vara med er och att gora "vanliga" saker ar lika viktigt som att halla henne fran de kompisar som hon rakar i problem med.

"Problem sonen" kom pa nagra dagars besok i gar. Jag paminde honom om att han tackade oss for att vi tog honom fran vissa kompisar, aterigen blev reaktionen att "det kunde ha gatt rejalt illa" om han hade fatt hallas da. I gar sa han dessutom att det var mycket varre droger an jag kunde forestalla mig som florerade dar och han var overtygad om att han hade kastat sig rakt in i det utan nagon som helst eftertanke om vi latit honom vara dar.

Vi sag till att han bytte skola. Han hade inget val i att byta fran den gamla skolan, daremot diskuterade vi akademiska 'for och emot' pa andra skolor och sag till att det var vad som gjorde att han valde den nya skolan. Han fick inte hanga pa de stallen dar det gamla ganget brukade halla till och hans "fria" tid pa kvallar var begransad. Han blev alltid hamtad (i over ett ar om jag inte missminner mig) fran storre fester och var alltid bland de forsta att lamna festerna. Vi visste ALLTID exact var han var och vilka han hangde ihop med. (Och ja, jag kande mig ocksa ibland som om jag var bestraffad da jag var tillbaka till "smabarns tiden" dar jag var tvungen att "passa barn" igen. Men det var det vart.) Storsta nyttan var nog att han inte "passade in" i det gamla ganget, han blev helt enkelt inte inbjuden till deras fester langre.

Oh ... och det tog lang tid innan han fick ga pa nagon fest alls ... mycket lang tid. Till att borja med spenderades alla "helg kvallar" med familjen ... under en lang tid. Nar vardags kvallarnas utegaende hade gatt bra under en langre tid, blev det tillatet med enstaka utekvallar pa helgen ... med tidig hamtning. Han fick fortjana mer och mer utetid genom att skota sig.

 

[Apollo 13]

Det är mycket lätt att vara en bättre förälder än så. Var närvarande, ställ krav och ställ upp. Respektera en ung vuxen, men lämna också medvetenheten att någon annan än tonåringen har ansvar fortfarande. Precis som chefen har ansvar för vad de anställda hittar på, när man kommer ut i arbetslivet. Det är inte bara vad jag själv tycker och tänker som räknas i alla enskilda sammanhang. I en familj, minisamhället, måste man också värna om varandra och familjens bästa. För att man på gott och ont räknas in i och är en del av familjen.

Ditt inlägg berörde verkligen mig, ffa stycket ovan. Jag tycker det är SÅ himla bra skrivet!

 

[Texaz]

Tack snälla alla som fortsätter skriva även om tråden handlar om lite allt möjligt ibland

I min värld är alla droger absolut förbjudet och även alkohol innan man har åldern inne. Vi har alltid varit tydliga med det. De äldre syskonen har haft fester/filmkvällar/spelkvällar osv hemma hos oss så vi har haft koll. Vi har också alltid hämtat vid avtalad tid om något barn varit ute på något.

Det snurrar så mkt tankar i huvudet. Ju mer vi (min man o jag) pratar desto mer börjar jag fundera på om hon även har tagit andra droger och hur hon isf betalat. Eftersom hon är en hästtjej så har hon aldrig några pengar, allt går till träningar osv.

Jag håller med dig @tanten i att det bästa vore att kontakta alla inblandades föräldrar själva. Samtidigt vill jag inte att dotter ska råka illa ut för att hon är orsak till att langare ev åker fast. Min man har pratat med skolan idag och då skulle de precis ha krismöte för de hade fått samma information ang hasch från ett annat håll. Det kändes bra mitt i allt elände.

Jag har också pratat med polisen. Det låter kanske konstigt, men jag tvingade dotter att åka på tävling igår. Jag ville att något skulle vara "som vanligt" och alternativet hade varit att ringa till de andra i laget och säga att hon inte skulle komma för att hon rökt på och varit full. Det ville inte dotter... På den tävlingen träffade vi en polis som också håller på med hästar. Den polisen förhörde dottern i samband med våldtäkten. Dotter o jag pratade lite med polisen men självklart inte om ngt annat än hästar osv. Idag ringde jag och pratade med henne och hon sa direkt att hon sett det på dottern. Känns som om vi kommer att få bra kontakt med polisen.

Vi känner inte de andra föräldrarna. Några av dem har jag träffat och pratat med några gånger men inte mer än så. Jag skulle gärna bilda nätverk med övriga om det finns intresse. Samtidigt så börjar vi fundera på att låta dotter helt byta skola.

Jag känner mig rätt uppgiven. Dotter beter sig som en missbrukare (manipulativ, kan inte begränsa intag även om hon vet att hon kommer att bli upptäckt m.m.). Hon har också ångest efter våldtäkten. Hon har alltid varit skör med enorma prestationskrav på sig själv. Vi har aldrig pressat henne att gå ett visst program eller eftersträva de högsta betygen. Kraven sätter hon själv.

Jag har läst delar av din tråd @Texaz och det gör mig så ont att höra din historia. Jag blir också väldigt rädd att det redan är försent att rädda min dotter.

Jag tror INTE att det försent! Tycker du agerar otroligt förnuftigt, och framförallt, att du reagerar.

För min son reagerade vi nog försent, han var allt för inne i sitt beroende och dessutom myndig, då står man rätt maktlös, såvida de inte själva vill bryta beroendet.. Nu ville han det och vi trodde att det ordnat sig (bagatelliserade nog även återfallen, då de hör till). Han gick inom öppenvården men trillade ändå dit.

Din dotter är långt ifrån myndig, och att testa olika saker är säkert normalt, MEN det är långtifrån ofarligt! Det kan gå snett första gången, eller tusende gången... Men varför ens riskera att ens barn hamnar i missbruket?
En del tar sig ur, andra inte, men man vet aldrig på förhand vilka som trillar dit.

Jag har ju startat en minnesfond för min son, och tanken är att dels informera föräldrar HUR de ska agera när deras barn kommer i kontakt med droger, dels att stötta de som verkligen VILL sluta. De som är inne i missbruk och inte vill kan man tyvärr inte hjälpa....

Håller tummarna för er och tror verkligen att det kommer att lösa sig för din dotter då du verkar vara en så bra mamma som reagerar rätt

 

[Mirre]

När jag läser den här tråden blir jag dels väldigt tacksam att mina föräldrar agerade som de gjorde och att jag hade hästarna och hunden. Djuren såg ju också till att man inte föll tillbaka sas, dels var jag ju tvungen och ta hand om dem och djuren var ju viktigare än fester. Något mina föräldrar såklart använde sig av.

Det är så himla lätt att hamna fel, i dåligt sällskap och bli nerdragen i skiten. Visst kan jag festa idag med, men väldigt sällan och är ytterst noga med vad jag dricker och att ingen annan rör mitt glas sas.

@Oroligamamman det är inte försent för din dotter. Ni har fångat upp henne i rätt tid och med bra hjälp så kommer det lösa sig. Hon kanske är arg nu på er, men i framtiden kommer hon vara lättad.

Mia Törnbloms bok Så dumt är läsvärd!
Hon var nere i missbruk i flera år och boken handlar om hennes liv med drogerna, hur hon tog sig ur det och fick ett bra liv utan det.