Mens

[MiaMia]

Ja man syftar bakåt mot en trope om att kvinnor jämt var gravida "förr". Vilket var själva saken jag protesterade mot ur historisk feministisk synvinkel.

Det som du missar är att du diskuterar vad som faktiskt hänt i historien. Alltså efter diverse kulturella pålagringar som påverkar normer, beteenden och även vilka praktiska omständigheter som folk lever under.

Det som 'naturligt' syftade till i detta sammanhang var vad som ligger inbyggt i den rent kroppsliga konstitutionen. Den biologiska varelsens utgångspunkt, som ett normlöst konstaterande av faktiska omständigheter.

Om man i ett visst samhälle haft tidig eller sen sexdebut, normer om äktenskaplig monogami, alternativ till amnining eller inte, användning av preventivmedel osv. - och huruvida det efter att detta kulturella skikt lagts över det som är den 'naturliga' utgångspunkten de facto har resulterat i många eller få graviditeter är inte relevant i förhållande till det resonemang som framfördes.

 

[Badger]

Det som du missar är att du diskuterar vad som faktiskt hänt i historien. Alltså efter diverse kulturella pålagringar som påverkar normer, beteenden och även vilka praktiska omständigheter som folk lever under.

Det som 'naturligt' syftade till i detta sammanhang var vad som ligger inbyggt i den rent kroppsliga konstitutionen. Den biologiska varelsens utgångspunkt, som ett normlöst konstaterande av faktiska omständigheter.

Om man i ett visst samhälle haft tidig eller sen sexdebut, normer om äktenskaplig monogami, alternativ till amnining eller inte, användning av preventivmedel osv. - och huruvida det efter att detta kulturella skikt lagts över det som är den 'naturliga' utgångspunkten de facto har resulterat i många eller få graviditeter är inte relevant i förhållande till det resonemang som framfördes.

Ja vad som hänt i människans hela historia under tiden då vi varit olika mänskliga arter och sedan blivit till en mänsklig art och vad som hänt i 100 000 år efter det och den påverkan på våra gener är ju någonting som många utgår ifrån när det gäller vad som är normalt/naturligt för oss. Så ja jag diskuterar vad som hänt i människans historia, från det vi började bli olika typer av människor (nämnt som Denisova, Neanderthalare, Homo Sapiens osv). (och det verkar som att alla de olika arter som räknas som mänskliga verkar haft kultur)

Självklart är det kanske någonting annat än vad som är normalt för det genomsnittliga däggdjuret, men även där har ju någon tidigare i tråden skrivit om olika däggdjur som gräsätare eller köttätare och deras olika reproduktiva cykel, som då tydligen inte heller för alla andra däggdjur är att vara mestadels gravid. Men även det gick jag in på tidigare i tråden, relaterande till katter.

 

[MML]

Jag tror att jag förstår vad du @Badger menar, och jag håller med om att jag också får en lite knepig känsla i magen när det skrivs att "det normala för en kvinna är att vara gravid större delen av sin fertila tid" (fritt ur minnet, inte ordagrant citat). Jag tycker också att det är lite knepigt att uttala sig om vad som är biologiskt och evolutionärt "normalt", när det faktiskt aldrig är så vi människor levt.

Men om vi trots allt ska titta på hur vi "är menade att fungera" samt om det "är meningen att vi ska få cancer" (genom att ha ägglossning och mens ofta) kan jag inte låta bli att tänka på allt annat som är "onormalt" med våra kroppar. Vi här uppe i Norden är ju ofta bleka, till exempel, och kan ta stor skada av solen. Det är väl knappast "normalt", sett till människans evolution? Är det meningen att vi ska få t. ex. hudcancer?

Jag tycker att förklaringar som att "det är inte normalt att ha mens så ofta" och liknande haltar ganska ordentligt, på flera plan. Varför skulle just våra mänskliga kroppar vara så fulländade, så felfria, att där inte finns brister? Varför skulle vi - trots att vi är människor med mångtusenårig kultur och sannolikt mångtusenårig historia av att planera om/när/hur vi skaffar avkommor, behöva utgå från vad som "är normalt" rent biologiskt och evolutionärt? Det gör vi ju (tack och lov!) inte med särskilt mycket annat. Har vi problem med vår kropp eller vårt psyke kan vi ofta få hjälp av vården - oberoende av vad som "är normalt".

Självklart bör alla som har mens få information om att det (ofta) går att medicinera bort mensen med hjälp av hormoner. Lika självklart bör alla som har mens få information om både fördelar och nackdelar med att göra så, samt med att ha mens regelbundet. I min värld skulle helst alla få den informationen redan i högstadiet (eller ännu tidigare), oavsett om de själva har/kommer att få mens eller ej, men det är förmodligen en utopi och man måste ju börja någonstans.

Mest av allt - och jag anser att det är här skon klämmer, i vanlig ordning - tycker jag att kvinnosjukdomar och -vård behöver få ett större utrymme. Man ska inte behöva gå i flera år och lida av sin mens och inte ens veta att det finns hjälp att få. Man ska inte heller behöva få höra att det är "helt normalt och beror på din mens" att man har järnbrist (även när man inte haft mens på många år) eller behöva stå ut med obehagliga biverkningar av hormonella preventivmedel som fungerar "skapligt" för en. Jag är övertygad om att det hade funnits mycket bättre metoder för att både förhindra graviditeter och slippa mens, om det varit männen som hade det och inte kvinnor. Man ska inte heller behöva "lära sig" redan från unga år att mens är något jobbigt och dåligt som man "ska" vilja slippa. Barn och unga behöver få veta vad det finns för hjälp att få om mensen är jobbig, och att det finns bra sätt att hantera mensen om den inte är ett problem. Det borde vara helt självklart, tycker jag, och jag tycker att det är helt galet att det är år 2025 och vi har inte kommit längre.

 

[MiniLi]

Jag tror att jag förstår vad du @Badger menar, och jag håller med om att jag också får en lite knepig känsla i magen när det skrivs att "det normala för en kvinna är att vara gravid större delen av sin fertila tid" (fritt ur minnet, inte ordagrant citat). Jag tycker också att det är lite knepigt att uttala sig om vad som är biologiskt och evolutionärt "normalt", när det faktiskt aldrig är så vi människor levt.

Men om vi trots allt ska titta på hur vi "är menade att fungera" samt om det "är meningen att vi ska få cancer" (genom att ha ägglossning och mens ofta) kan jag inte låta bli att tänka på allt annat som är "onormalt" med våra kroppar. Vi här uppe i Norden är ju ofta bleka, till exempel, och kan ta stor skada av solen. Det är väl knappast "normalt", sett till människans evolution? Är det meningen att vi ska få t. ex. hudcancer?

Jag tycker att förklaringar som att "det är inte normalt att ha mens så ofta" och liknande haltar ganska ordentligt, på flera plan. Varför skulle just våra mänskliga kroppar vara så fulländade, så felfria, att där inte finns brister? Varför skulle vi - trots att vi är människor med mångtusenårig kultur och sannolikt mångtusenårig historia av att planera om/när/hur vi skaffar avkommor, behöva utgå från vad som "är normalt" rent biologiskt och evolutionärt? Det gör vi ju (tack och lov!) inte med särskilt mycket annat. Har vi problem med vår kropp eller vårt psyke kan vi ofta få hjälp av vården - oberoende av vad som "är normalt".

Jag tänker att användandet av "normalt" är en motreaktion på att kvinnors problem kring mens ansetts vara normalt och därmed viftats bort. Det är ju ändå fakta att kvinnor i nutid har haft/har svårt att få hjälp med mensrelaterade problem, och när det gäller preventivmedel så fanns det ju länge en övertygelse (bland manliga läkare kan man ju gissa) att det är naturligt för kvinnor att ha mens hela tiden och att man därför utformade hormonella preventivmedel som inte hindrade mensen. Då kommer den här argumentationslinjen som en motpol. Sen vet jag inte om det kan misstolkas som att vi kvinnor borde gå runt och vara gravida eller amma hela tiden? Det är ju iaf inte det som menas.

Jag tänker ändå att det är väldigt viktigt att informera om att det inte är gynnsamt för kvinnokroppen med ständiga ägglossnings-mens-cykler hela den fertila tiden, och varför. Det är relevant att då prata om tex att vi troligen har mycket längre fertil period nu än "då" (tex tidigare pubertet nu) och även mer tid utan graviditet. Inte för att liksom säga att kvinnor ska gå runt och vara gravida hela tiden, men för att förklara att vi kan behöva hjälpa kroppen på traven nu när det verkar ha blivit så att vi har fler ägglossningar och fler mensperioder.

Självklart bör alla som har mens få information om att det (ofta) går att medicinera bort mensen med hjälp av hormoner. Lika självklart bör alla som har mens få information om både fördelar och nackdelar med att göra så, samt med att ha mens regelbundet. I min värld skulle helst alla få den informationen redan i högstadiet (eller ännu tidigare), oavsett om de själva har/kommer att få mens eller ej, men det är förmodligen en utopi och man måste ju börja någonstans.
Mest av allt - och jag anser att det är här skon klämmer, i vanlig ordning - tycker jag att kvinnosjukdomar och -vård behöver få ett större utrymme. Man ska inte behöva gå i flera år och lida av sin mens och inte ens veta att det finns hjälp att få. Man ska inte heller behöva få höra att det är "helt normalt och beror på din mens" att man har järnbrist (även när man inte haft mens på många år) eller behöva stå ut med obehagliga biverkningar av hormonella preventivmedel som fungerar "skapligt" för en. Jag är övertygad om att det hade funnits mycket bättre metoder för att både förhindra graviditeter och slippa mens, om det varit männen som hade det och inte kvinnor.

Ja det vore ju verkligen önskvärt. Håller med.

Man ska inte heller behöva "lära sig" redan från unga år att mens är något jobbigt och dåligt som man "ska" vilja slippa. Barn och unga behöver få veta vad det finns för hjälp att få om mensen är jobbig, och att det finns bra sätt att hantera mensen om den inte är ett problem. Det borde vara helt självklart, tycker jag, och jag tycker att det är helt galet att det är år 2025 och vi har inte kommit längre.

Fast vem får lära sig att mens är dåligt och att man ska vilja slippa den? Det är knappast någon norm? Om det nu skulle vara på det sättet så vore det väl tusen gånger bättre än så det har varit och fortfarande är - dvs att allt mensrelaterat ses som "normalt" och att många lider i onödan för att ingen ens informerar dem om att man kan slippa?

 

[Rosett]

Alltså poängen är att det framhålls på sociala medier att det är naturligt och därmed hälsosamt att menstruera varje månad och så är det inte. Kroppen är gjord för att bli gravid vid varje ägglossning som är möjlig. Att ha ägglossning och menstruation varje månad är det som ökar risken för äggstocks- och livmodercancer. Att vara gravid eller amma (eller använda preventivmedel som hämmar ägglossning) under långa perioder av sitt liv gör att man har färre ägglossningar och menstruationer och därför minskar cancerrisken.

Sedan kan man väl familjeplanera allt man vill, det hämmar inte ägglossning. Och att man gjort det även historiskt är väl inget argument - medelåldern var väl avsevärt kortare och cancerincidensen har vi ju ingen aning om.

Nyfiken fråga, undrar över det jag fetmarkerat för jag har alltid läst och hört (av vårdpersonal/forskare i media) att risken för livmodercancer ökar om man inte har mens.
Så är det här nya rön?
Jag hade en lång period förut då jag inte hade mens på rätt många år, uppemot tio år, så blev förstås väldigt orolig över att få livmodercancer då. Men nu när jag läste vad du skrivit så känner jag mig lugnare, det var nog bra att inte ha mens de där åren. (Tog inte hormoner, kroppen bara bestämde sig för att inte ha mens).

 

[Badger]

Jag tror att jag förstår vad du @Badger menar, och jag håller med om att jag också får en lite knepig känsla i magen när det skrivs att "det normala för en kvinna är att vara gravid större delen av sin fertila tid" (fritt ur minnet, inte ordagrant citat). Jag tycker också att det är lite knepigt att uttala sig om vad som är biologiskt och evolutionärt "normalt", när det faktiskt aldrig är så vi människor levt.

Men om vi trots allt ska titta på hur vi "är menade att fungera" samt om det "är meningen att vi ska få cancer" (genom att ha ägglossning och mens ofta) kan jag inte låta bli att tänka på allt annat som är "onormalt" med våra kroppar. Vi här uppe i Norden är ju ofta bleka, till exempel, och kan ta stor skada av solen. Det är väl knappast "normalt", sett till människans evolution? Är det meningen att vi ska få t. ex. hudcancer?

Jag tycker att förklaringar som att "det är inte normalt att ha mens så ofta" och liknande haltar ganska ordentligt, på flera plan. Varför skulle just våra mänskliga kroppar vara så fulländade, så felfria, att där inte finns brister? Varför skulle vi - trots att vi är människor med mångtusenårig kultur och sannolikt mångtusenårig historia av att planera om/när/hur vi skaffar avkommor, behöva utgå från vad som "är normalt" rent biologiskt och evolutionärt? Det gör vi ju (tack och lov!) inte med särskilt mycket annat. Har vi problem med vår kropp eller vårt psyke kan vi ofta få hjälp av vården - oberoende av vad som "är normalt".

Självklart bör alla som har mens få information om att det (ofta) går att medicinera bort mensen med hjälp av hormoner. Lika självklart bör alla som har mens få information om både fördelar och nackdelar med att göra så, samt med att ha mens regelbundet. I min värld skulle helst alla få den informationen redan i högstadiet (eller ännu tidigare), oavsett om de själva har/kommer att få mens eller ej, men det är förmodligen en utopi och man måste ju börja någonstans.

Mest av allt - och jag anser att det är här skon klämmer, i vanlig ordning - tycker jag att kvinnosjukdomar och -vård behöver få ett större utrymme. Man ska inte behöva gå i flera år och lida av sin mens och inte ens veta att det finns hjälp att få. Man ska inte heller behöva få höra att det är "helt normalt och beror på din mens" att man har järnbrist (även när man inte haft mens på många år) eller behöva stå ut med obehagliga biverkningar av hormonella preventivmedel som fungerar "skapligt" för en. Jag är övertygad om att det hade funnits mycket bättre metoder för att både förhindra graviditeter och slippa mens, om det varit männen som hade det och inte kvinnor. Man ska inte heller behöva "lära sig" redan från unga år att mens är något jobbigt och dåligt som man "ska" vilja slippa. Barn och unga behöver få veta vad det finns för hjälp att få om mensen är jobbig, och att det finns bra sätt att hantera mensen om den inte är ett problem. Det borde vara helt självklart, tycker jag, och jag tycker att det är helt galet att det är år 2025 och vi har inte kommit längre.

Ja! tack så mycket för din post!

 

[MML]

Nyfiken fråga, undrar över det jag fetmarkerat för jag har alltid läst och hört (av vårdpersonal/forskare i media) att risken för livmodercancer ökar om man inte har mens.
Så är det här nya rön?
Jag hade en lång period förut då jag inte hade mens på rätt många år, uppemot tio år, så blev förstås väldigt orolig över att få livmodercancer då. Men nu när jag läste vad du skrivit så känner jag mig lugnare, det var nog bra att inte ha mens de där åren. (Tog inte hormoner, kroppen bara bestämde sig för att inte ha mens).

Jag vet inte, men det ser ut som att i alla fall vissa vårdgivare delar din uppfattning.

För att minska risken för livmodercancer är det viktigt att undvika övervikt. Det är även viktigt att inte ha mens för sällan. Risken för livmodercancer ökar om det går lång tid mellan gångerna du har mens. Har du mens med väldigt lång tid emellan gångerna finns det behandlingar för att få i gång mensen. P-piller, p-ring eller p-plåster skyddar också mot livmodercancer.

https://capio.se/sjukdomar-och-besvar/cancer/livmodercancer/

 

[Modest]

Nyfiken fråga, undrar över det jag fetmarkerat för jag har alltid läst och hört (av vårdpersonal/forskare i media) att risken för livmodercancer ökar om man inte har mens.
Så är det här nya rön?
Jag hade en lång period förut då jag inte hade mens på rätt många år, uppemot tio år, så blev förstås väldigt orolig över att få livmodercancer då. Men nu när jag läste vad du skrivit så känner jag mig lugnare, det var nog bra att inte ha mens de där åren. (Tog inte hormoner, kroppen bara bestämde sig för att inte ha mens).

Nej, det jag skrev gäller inte utan preventivmedel. Då slutar man oftast menstruera för att man är i svält (vilket medför sina problem med benskörhet mm) eller för att man t ex har PCOS. Då ökar livmoderslemhinnan på sig varje månad utan att blöda ut vilket ökar risken för cellförändringar och cancer. Man rekommenderas då t ex att sätta in en hormonspiral eller ta en 10-dagars kur med gulkroppshormon minst 4 ggr/år för att blöda ut.

 

[MML]

Nej, det jag skrev gäller inte utan preventivmedel. Då slutar man oftast menstruera för att man är i svält (vilket medför sina problem med benskörhet mm) eller för att man t ex har PCOS. Då ökar livmoderslemhinnan på sig varje månad utan att blöda ut vilket ökar risken för cellförändringar och cancer. Man rekommenderas då t ex att sätta in en hormonspiral eller ta en 10-dagars kur med gulkroppshormon minst 4 ggr/år för att blöda ut.

Nu måste jag ändå protestera, det var ju faktiskt just vad du skrev?

Kroppen är gjord för att bli gravid vid varje ägglossning som är möjlig. Att ha ägglossning och menstruation varje månad är det som ökar risken för äggstocks- och livmodercancer.

Hur får du ihop det med att det du skrev "gäller inte utan preventivmedel"? Om du har ägglossning och menstruation varje månad med (hormonella) preventivmedel är det väl ett oerhört stort tecken på att det preventivmedlet inte fungerar?

Du får ursäkta, men jag får inte i hop det du skriver. Alltså- jag är helt med på att risken för livmodercancer minskar med t. ex. p-piller, likväl som av att inte ha för långa blödningsuppehåll om man inte använder hormonella preventivmedel. Men det var ju inte vad du skrev, utan att det är att ha ägglossning och menstruation varje månad som ökar risken? Vilken forskning baserar du det på?

 

[MML]

Jag tänker att användandet av "normalt" är en motreaktion på att kvinnors problem kring mens ansetts vara normalt och därmed viftats bort. Det är ju ändå fakta att kvinnor i nutid har haft/har svårt att få hjälp med mensrelaterade problem, och när det gäller preventivmedel så fanns det ju länge en övertygelse (bland manliga läkare kan man ju gissa) att det är naturligt för kvinnor att ha mens hela tiden och att man därför utformade hormonella preventivmedel som inte hindrade mensen. Då kommer den här argumentationslinjen som en motpol. Sen vet jag inte om det kan misstolkas som att vi kvinnor borde gå runt och vara gravida eller amma hela tiden? Det är ju iaf inte det som menas.

Vem vinner på att polarisera samtalet på det sättet? Oavsett hur felaktigt det påståtts att "allt" med besvärliga mensrelaterade problem är "helt normalt", ser jag ingen nytta i att göra en helomvändning och mena att det inte är "normalt" att ens ha regelbunden mens.

Rent krasst så är det väl i högsta grad "naturligt" att personer med livmoder har regelbunden mens - det är ju så kroppen fungerar helt utan medicinsk påverkan. Därmed inte sagt att det (alltid och för alla) är det ultimata, men naturligt är det ju.

Samtidigt som det är naturligt går det att föra ett samtal kring de problem man kan uppleva i samband med mensen, och vilka sätt man kan åtgärda problemen på, utan att gå till överdrifter och säga att regelbunden mens inte är "normalt" eller "naturligt".

Fast vem får lära sig att mens är dåligt och att man ska vilja slippa den? Det är knappast någon norm? Om det nu skulle vara på det sättet så vore det väl tusen gånger bättre än så det har varit och fortfarande är - dvs att allt mensrelaterat ses som "normalt" och att många lider i onödan för att ingen ens informerar dem om att man kan slippa?

Oj, jag tycker verkligen att det narrativet syns och hörs överallt och mest hela tiden! Det här finns t. ex. att läsa på ki.se och ska ha publicerats i Medicinsk Vetenskap 2016:

Nyfiken på mens: Måste det vara så jobbigt?​

I bästa fall bara kladdigt. I sämsta fall en kraftigt begränsande faktor, där svåra smärtor eller rikliga blödningar kringskär jobb och umgänge.

Det ger ju inte direkt synen att mens i sig är neutralt? "Måste det vara så jobbigt?" och "I bästa fall bara kladdigt" ger i alla fall mig klart mer dåliga än bra eller neutrala vibbar.

Jag tycker att den tonen är väldigt vanlig. Redan när jag själv var ung (typ 30 år sedan) var det underförstått att mens var jobbigt, äckligt, kladdigt, oönskat.

Jag ser inte poängen i att ställa ett extremt mot ett annat extremt. Ska det framställas som att allt med mens är helt normalt, hur mycket du än blöder och hur ont du än har? Självklart inte! Självklart ska de som behöver hjälp få hjälp, och få kunskap om att de kan behöva det! Men för den sakens skull behöver det ju inte framställas som att mens är onormalt, onaturligt, jobbigt, och något man "bör" vilja slippa.

 

[MiniLi]

Vem vinner på att polarisera samtalet på det sättet? Oavsett hur felaktigt det påståtts att "allt" med besvärliga mensrelaterade problem är "helt normalt", ser jag ingen nytta i att göra en helomvändning och mena att det inte är "normalt" att ens ha regelbunden mens.

Rent krasst så är det väl i högsta grad "naturligt" att personer med livmoder har regelbunden mens - det är ju så kroppen fungerar helt utan medicinsk påverkan. Därmed inte sagt att det (alltid och för alla) är det ultimata, men naturligt är det ju.

Jag tänker att det är flera aspekter. Klart att det är naturligt med regelbunden mens och det är ju så kroppen ska fungera om man inte justerar. Det är ju inte bra för kroppen med andra typer av mensuppehåll, som beror på att kroppen av olika skäl inte klarar av att hålla igång systemet sas. Men det går ju att ha två tankar igång samtidigt och samtidigt se att det inte är naturligt ur ett evolutionärt perspektiv att ha så många cykler som vi har idag.

Samtidigt som det är naturligt går det att föra ett samtal kring de problem man kan uppleva i samband med mensen, och vilka sätt man kan åtgärda problemen på, utan att gå till överdrifter och säga att regelbunden mens inte är "normalt" eller "naturligt".

Fast nu har du ju tolkat galet. Ingen har sagt att mens i sig är onormalt eller onaturligt?

Oj, jag tycker verkligen att det narrativet syns och hörs överallt och mest hela tiden! Det här finns t. ex. att läsa på ki.se och ska ha publicerats i Medicinsk Vetenskap 2016:



Det ger ju inte direkt synen att mens i sig är neutralt? "Måste det vara så jobbigt?" och "I bästa fall bara kladdigt" ger i alla fall mig klart mer dåliga än bra eller neutrala vibbar.

Jag tycker att den tonen är väldigt vanlig. Redan när jag själv var ung (typ 30 år sedan) var det underförstått att mens var jobbigt, äckligt, kladdigt, oönskat.

Jag ser inte poängen i att ställa ett extremt mot ett annat extremt. Ska det framställas som att allt med mens är helt normalt, hur mycket du än blöder och hur ont du än har? Självklart inte! Självklart ska de som behöver hjälp få hjälp, och få kunskap om att de kan behöva det! Men för den sakens skull behöver det ju inte framställas som att mens är onormalt, onaturligt, jobbigt, och något man "bör" vilja slippa.

Fast rent krasst - mens är rätt jobbigt. Det finns kanske enskilda individer som upplever mens oproblematiskt, men jag kan nog slå vad om att den absoluta majoriteten av kvinnor i menstruerande ålder tycker att mens är jobbigt.

Men nej, jag tycker nog inte det du beskriver är tecken på en sån normförändring.

 

[Rosett]

Nej, det jag skrev gäller inte utan preventivmedel. Då slutar man oftast menstruera för att man är i svält (vilket medför sina problem med benskörhet mm) eller för att man t ex har PCOS. Då ökar livmoderslemhinnan på sig varje månad utan att blöda ut vilket ökar risken för cellförändringar och cancer. Man rekommenderas då t ex att sätta in en hormonspiral eller ta en 10-dagars kur med gulkroppshormon minst 4 ggr/år för att blöda ut.

Hmm. Ok. Jag har pcos men har haft väldigt regelbunden mens förutom de där åren utan. Sökte inte för det eftersom det var skönt att slippa mensen och ville inte äta hormoner pga depression.( + pga gynrädsla)

 

[Habina]

Lyssnar just på en pod från Medicinvetarna om att slippa ha mens om man inte vill. Och känner mig ungefär så här:

Jag har alldeles för dålig koll på p-piller och hur bra det ändå kan vara för kroppen att slippa ha mens öht.

Vissa p-piller minskar risken för cancer, varför hör man inte mer om det?

Varför är det inte fler som ser till att slippa mens med hjälp av p- piller redan från unga år? Eller är det bara jag som missat att man gör så nu för tiden?

Jag har ätit p-piller sen tidiga tonåren. Trots det var jag över trettio första gången jag fick veta att det egentligen var bättre för kroppen att skippa sockerpiller och därmed inte ha mens. Gissa om jag blev arg…

Sen dess har jag bara haft en genomblödning var elfte månad och när jag bytte till ett annat p-piller pga över fyrtio år så har jag inte haft mens öht på två år. Så skönt att slippa skiten helt! Önskar verkligen att det berättades mer om sånt här.

 

[Sel]

Jag har nog bara träffat en enda kvinna (vad jag minns) som uttalat inte tyckt mensen varit rätt skit och jobbig, en olägenhet allra minst, och jag är rätt säker på att hon sa det bara för att jävlas.

 

[Badger]

Jag har nog bara träffat en enda kvinna (vad jag minns) som uttalat inte tyckt mensen varit rätt skit och jobbig, en olägenhet allra minst, och jag är rätt säker på att hon sa det bara för att jävlas.

Jo exakt, vi är ju flockdjur och det är inte läge att säga sådana saker i grupp onekligen om det accepterade narrativet är ett annat. Jag tycker nog att jag stött på folk i forum osv som har ganska lite mens under ganska kort tid osv.

Om man i fikarummet kläcker ur sig att man är frisk och glad och känner sig piggelin en måndagmorgon så blir man ju inte lika populär som om man säger att man har ont i knät så att säga. Lätt att fylkas över gnäll och impopulärt att komma med att någonting är oproblematiskt om alla andra säger att det är en katastrof.

Folk gillar ju inte när man anser att de djävlas då är de hellre tysta.

Vilken är orsaken till att jag tycker det är illa om sjukvården går ut starkt med bara ett accepterat synsätt på en kroppslig företeelse. Snarare än ett mer neutralt, kan vara ok, kan vara bra, kan vara dåligt, vi kan hjälpa om det är dåligt.

 

[Jahopp]

Jag har nog bara träffat en enda kvinna (vad jag minns) som uttalat inte tyckt mensen varit rätt skit och jobbig, en olägenhet allra minst, och jag är rätt säker på att hon sa det bara för att jävlas.

Jag är en av dom som ej tycker min mens är jobbig. Det jobbigaste är att komma ihåg att byta tampong liksom, är uppvuxen med en mamma med tillhörande vänner som typ hyllat mens, tror absolut att det påverkat min syn på det hela

 

[MiniLi]

Jo exakt, vi är ju flockdjur och det är inte läge att säga sådana saker i grupp onekligen om det accepterade narrativet är ett annat. Jag tycker nog att jag stött på folk i forum osv som har ganska lite mens under ganska kort tid osv.

Om man i fikarummet kläcker ur sig att man är frisk och glad och känner sig piggelin en måndagmorgon så blir man ju inte lika populär som om man säger att man har ont i knät så att säga. Lätt att fylkas över gnäll och impopulärt att komma med att någonting är oproblematiskt om alla andra säger att det är en katastrof.

Folk gillar ju inte när man anser att de djävlas då är de hellre tysta.

Vilken är orsaken till att jag tycker det är illa om sjukvården går ut starkt med bara ett accepterat synsätt på en kroppslig företeelse. Snarare än ett mer neutralt, kan vara ok, kan vara bra, kan vara dåligt, vi kan hjälpa om det är dåligt.

Vad har du för konstigt folk omkring dig som inte gillar när man mår bra?

Jag tänker att mensens ”status” förändras genom livet, eftersom den tenderar att ändras. Man kan uppleva den på ett sätt som tonåring, och på ett annat sätt som vuxen. Lägg till att många dessutom påverkar mensen just genom preventivmedel så innan man drar slutsatser kring om folk överlag tycker mens är jobbigt eller ej så behöver man ju veta om de pratar om sin egen ”naturliga” mens eller sin justerade mens.

 

[clusia]

Jag har nog bara träffat en enda kvinna (vad jag minns) som uttalat inte tyckt mensen varit rätt skit och jobbig, en olägenhet allra minst, och jag är rätt säker på att hon sa det bara för att jävlas.

Jag tycker typ inte det är hela världen att ha mens. Nu har jag hormonspiral men funderar på att plocka ut den. Jag gick utan preventivmedel i många år och trivs nog egentligen bättre så.

 

[Manji]

Lyssnar just på en pod från Medicinvetarna om att slippa ha mens om man inte vill. Och känner mig ungefär så här:

Jag har alldeles för dålig koll på p-piller och hur bra det ändå kan vara för kroppen att slippa ha mens öht.

Vissa p-piller minskar risken för cancer, varför hör man inte mer om det?

Varför är det inte fler som ser till att slippa mens med hjälp av p- piller redan från unga år? Eller är det bara jag som missat att man gör så nu för tiden?

Kanske olika men jag har hört om både reducerad cancerrisk och möjligheten att slippa mens/bortfallsblödning. Men jag har ju också använt hormonella preventivmedel i typ 15 år.

Jag ser tillbaka på den tiden med sorg och tycker det är synd att de negativa inte lyfts fram ens hälften så mycket som de positiva.

Efter andra barnet ville jag inte använda hormonella preventivmedel, när vi kom till beslutet att inte skaffa fler barn satte jag in en kopparspiral. Blödningarna, som framförallt pågår längre för mig, väger upp det negativa med t ex hormonspiral som ändå gjorde mig 100% blödningsfri i typ tre år.

Framförallt min sexlust påverkas negativt och vissa kanske tycker att "det får man ta" men det tycker inte jag. Jag har praktiskt taget varit en jävla valack i 15 år och jag fattade det först när jag slutade med hormoner, började igen och slutade igen. Då trillade polletten ner.

 

[nullo-modo]

Kanske olika men jag har hört om både reducerad cancerrisk och möjligheten att slippa mens/bortfallsblödning. Men jag har ju också använt hormonella preventivmedel i typ 15 år.

Jag ser tillbaka på den tiden med sorg och tycker det är synd att de negativa inte lyfts fram ens hälften så mycket som de positiva.

Efter andra barnet ville jag inte använda hormonella preventivmedel, när vi kom till beslutet att inte skaffa fler barn satte jag in en kopparspiral. Blödningarna, som framförallt pågår längre för mig, väger upp det negativa med t ex hormonspiral som ändå gjorde mig 100% blödningsfri i typ tre år.

Framförallt min sexlust påverkas negativt och vissa kanske tycker att "det får man ta" men det tycker inte jag. Jag har praktiskt taget varit en jävla valack i 15 år och jag fattade det först när jag slutade med hormoner, började igen och slutade igen. Då trillade polletten ner.

Känner samma, okej ny får jag inte äta pga många blodproppar i familjen men känner att jag inte skulle vilja med tanke på den minskande sexlusten som många bekanta pratar om eller som min närmaste vän som inte får orgasm när hon tar p-piller men utan inga problem.
Även om jag blöder mycket så är nackdelarna värt det för mig.