- Men ni har ju bara en

[Teilani]

Sv: - Men ni har ju bara en

Bra inlägg, sen reagerar man ju väldigt olika på sömnbrist, vissa klarar mindre sömn än andra. Det går ju inte att tävla i vem som är tröttast kan jag tycka.

 

[Yrja]

Sv: - Men ni har ju bara en

Först har man inga barn, då vet man ju inget av den anledningen. Sen har man bara ett och då vet man inget heller. Sen får man nr 2 och då kan man väl nånstans börja erkännas veta ett och annat.

Jag har två barn och har varit i alla sitsarna, och kan ändå förstå den där inställningen att "du har ju bara ett, du vet inte" ibland. Fast endast i det avseende att man som enbarnsförälder kanske inte förstår riktigt att det barn man har inte bara formats av en själv utan att barn faktiskt är olika från födseln trots samma föräldrar. Föräldrar med ett barn kan gärna kritisera andra föräldrar för att deras barn är stökiga pga att föräldrarna låtit dem bli det. Det stämmer nog till viss del men jag blev allt en smula mer ödmjuk när jag fick barn nr 2. Inte för att han är strulig, han är ännu lättare än barn nr 1 som var en baggis hon med, men jag har ändå sett att två barn har otroligt olika sätt och beteenden trots att de uppfostrats lika. Det är ganska tätt mellan mina barn och dom är väldigt olika.

Jag tycker dock inte att det är jobbigare med två eller dyrare. Så det känna mest som att folk häver ur sig sånt där för att försöka konversera, inte för att det egentligen betyder så mycket. Mina ungar vaknar inte om varandra speciellt ofta, och jag är minst lika trött om det är en unge som vaknar än om det är två. Men det är klart att det är olika för alla. Jag hade nog svarat att jag minsann inte tror att det är alls så mycket jobbigare att ha två, och dessutom har man valt det själv så då hoppas jag att man har räknat med att ha råd med biljett för den sista ungen också.

Sen behöver man kanske inte heller ta åt sig så mycket. Alla vill klaga ibland.

 

[Amha]

Sv: - Men ni har ju bara en

-Jag: jisses vad trött jag är, Sonen har varit vaken 3 gånger i natt!
Kompis: Ja men du har ju bara en, då skulle du se hur det är när två vaknar om varandra.

"Ja, jag har tur som normalt sett får sova hela nätterna och kan fungera på dagen."

Jag: Nu känns det verkligen som att träningen gett resultat. Min mage har aldrig varit så platt!
Annan kompis: Ja men sen har ju du bara fått ett barn också. Lite skillnad för mej som fått tre.

"Blir man latare då?"

Jag: Alltså flygbiljetterna blir ju ganska dyra. Det är ju de som kostar liksom.
En tredje kompis: Ni är ju bara tre, vi är ju en till!

"Vilken tur att jag bara har ett barn så vi har råd att åka till attraktiva ställen!"

Jag: Jo men det känns som att Sonen är ganska lugn. Han har inte haft någon direkt trots period.
Ytterligare annan kompis: Men så är ju han själv också. Sjukt stor skillnad med två. Believe me!

"Kan det bero på att jag har mer tid för mitt barn så att han inte behöver slåss om uppmärksamheten?"

Spydigt? Ja kanske. Skulle folk ogilla dig? Det är möjligt. Skulle du slippa fler frågor? Förmodligen.

Vi är 3 syskon. Visst har vi väl testat gränser och allt sånt men mina föräldrar måste ha fostrat oss väl för så jäkla illa har det inte varit, det tycker inte mamma heller och inte är hon särskilt tjock (och har aldrig varit).

Är folk tjatiga på det viset du beskriver tycker jag att man får vara otrevlig.

 

[Badger]

Sv: - Men ni har ju bara en

Haha, jag kom att tänka på min mor när jag läste denna tråd. Hon har en väldans tendens att beklaga sig ganska mycket. Igår hade de själva hand om 3 av sina barnbarn i några timmar och mamma var själv med två tvååringar.

När jag kom dit fick jag höra "ja, nu har jag inte haft en sekund för mig själv på 5 TIMMAR så nu ska jag gå och vila" (min pappa var iväg med det tredje barnbarnet på annat under de timmarna).

Jag tror nog inte jag förstår det här helt? Det är jättejobbigt att passa andras barn, större mentalt påslag. Som att lära sig ett nytt dataprogram istället för sitt gamla, ett nytt jympapass istället för det invanda, två nya hästar istället för de man brukar rida. Det är mentalt jobbigare att göra ibland än att göra varje dag. Tycker definitivt synd om mamma efter en helg med mitt barn och inser att hon haft en betydligt hårdare och stressigare helg än vad jag skulle haft med honom.

Minns hur totalt slut jag var efter att ha passat släktbarn ibland, krupit på golvet i timmar med en miniskateboard i handen, lagat pannkakor till barn + barngäst och varit rädd att de skulle gått sönder och ev resulterande ledsenhet (eget barn ger man sjutton i om de går sönder, med bättre resultat) osv.

(Nu kommer någon svara att de alltid är tokavslappnade och inte rör en fena i onödan inför främmande barn och hästar, men människor är olika. Vissa inkl tex min mamma drar på extra energi/adrenalin i mer ovana situationer. Precis som vissa barn drar på en extra växel i nytt sällskap.)

 

[Badger]

Sv: - Men ni har ju bara en

Så jo, jag tycker visst man får klaga över ett barn, huvudvärk och förkylning

(Dessutom kanske den enes enda barn går på dubbelspeed i jämförelse med den andras 3 lugna rumpsittare (eller så har man en lugn rumpsittare och den andra tre speedade, men som sagt det är olika och inte nödvändigtvis förälderns fel eller förtjänst.)

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: - Men ni har ju bara en

Kl

Jag tycker att det är supertramsigt att hålla på och jämföra. Självklart är det jobbigare med tre barn än ett men det innebär ju inte att personen med ett barn inte har det jobbigt på olika sätt.

Jag har ett barn och en av mina kompisar med två sätter gärna på sig besserwisserminen och säger "vänta bara" fast jag varken gnällt eller klagat utan bara småpratat lite. Så störigt att det kryper i hela kroppen.

På samma sätt vore det ju urlöjligt om jag skulle säga "men du har inga barn" så fort mina barnlösa kompisar yttrar en kommentar om dyra flygbiljetter, dålig sömn eller dylikt.

 

[Björk]

Sv: - Men ni har ju bara en

Jag tror nog inte jag förstår det här helt? Det är jättejobbigt att passa andras barn, större mentalt påslag.

Det är klart det är (vilket jag också skrev), MEN min mamma är "alltid" martyr gällande allt möjligt. Och då blir man liiiite trött på att höra klagomål.

Som när hon beklagar sig över hur jobbigt hon haft det x antal veckor med sin förkylning eller "allt som vi har att göra" till mig. Och VET att jag och sambon de sista två åren förutom heltidsjobb och allt det vanliga jobbet med småbarn på dagis osv dessutom har byggt ett garage, målat hela huset osv.

De är två vuxna pensionärer med ansvar för två hundar. Då kan jag känna att hon kanske ska välja någon annan människa att beklaga sig inför.

 

[Badger]

Sv: - Men ni har ju bara en

Jo martyrer är urtrist och man blir sur av dem jag håller med. Tänkte inte så långt som till att det kunde vara en martyr.

 

[Sar]

Sv: - Men ni har ju bara en

Ja för det var ju kontentan av vad jag skrev...

Klaga på lika villkor oavsett antalet barn har visst tolkningsutrymme

Ja, jag höll ju med dig?!

 

[karamelldrottningen]

Sv: - Men ni har ju bara en

Det värsta är att jag inte vill fräsa ifrån men snart spricker jag. Just nu kör jag bara le och nicka stilen när de säger sitt klassiska - Men du har ju bara en! Medans det inne i huvudet låter som Psycho knivscenen

Mvh Miks

!

Men kan du inte säga det då till dem? Är du rädd för att de inte ska förstå lr bli ledsna? De har väl oxå "bara" haft ett barn (om det nu inte är tvillingar). Tänker att det är större skillnad från noll barn till ett än från ett till två . Men vad vet jag. Har inga barn själv så. Fast har ju varit ett själv och då bara ett barn, ingen före och ingen efter. Blev irriterad när moster sa att jag bara var ett och varför det inte fanns minst ett barn till. Att min mamma tog hand om hennes ena barn väldigt mkt (hon fick barn väldigt ung). Undrar hur det hade gått utan den hjälpen. Nu har hon fantastiska barn, ja de är ju äldre än mig så inga barn längre på det viset . Men tråkigt med sådanna kommentarer. Men det är väldigt typiskt henne, bara en klumpig kommentar bland många. Hennes barn har inte fått barn än och det är hon depprimerad över. Vilken press för kusinerna! Mina favoritkusiner alla kategorier.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: - Men ni har ju bara en

*Kl*

Det finns alltid människor som vill göra sig hörda och påpeka en massa. Innan vi skaffade barn var det ett jäkla tjat om att vi måste skaffa barn och vi hann knappt landa innan tjat om syskon kom. En granne har ett annat problem och fick nummer sju så nu tjatar folk när nummer åtta kommer...

 

[Calazirya]

Sv: - Men ni har ju bara en

Jag håller med, det är ungefär som om ingen i min närhet skulle få klaga på lite "vanlig" ryggont för dom har minsann aldrig brutit ryggen...

Jag har varit väldigt noga med poängtera att dom jag umgås med inte ska behöva känna att dom inte får gnälla på allehanda jobbiga saker i deras liv bara för att jag råkar ha varit med i en olycka.

Alla är olika och uppfattar saker annorlunda, finns ingen som helst anledning att jämföra vem som har mest rätt att klaga och vem som ska hålla tyst.

 

[hindalhunned]

Sv: - Men ni har ju bara en

- Men ni har ju bara en!

Ord jag får höra dagligen. Både förvånat, nedlåtande, uttröttat, glatt. Av kompisar, kollegor, föräldrar, random people.

Ja vi har bara ett barn, kanske självvalt, kanske inte. Ibland känns det som att jag spyr på alla som påpekar att vi bara har ett barn.

Mvh Miks

Det finns alltid människor som bara måste vara bättre och ha det värre än dig, min sambos moster kommenterar glatt hur oengagerad min sambos syster är i sitt barn bara för att hon har svårt att få henne att amma Mostern vaknar alltid fem på morgonen och somnar först två på natten (men om det vore sant skulle hon alltid vara jättetrött, vilket hon inte är). Jag tror att allt detta är ljug.

I mitt fall skulle jag ha svårt att ha en närmare relation med en sådan människa och i sånt fall skulle jag bara halvt om halvt dela med mig dsv "jag har sovit dåligt" och inte direkt ge någon orsak till varför.

Jag personligen tycker att man har rätt att vara trött utan att alls ha barn

 

[krus]

Sv: - Men ni har ju bara en

Jag är utless på alla människor som säger "vänta bara", oavsett vad det handlar om. Det verkar vara någon form av trist standardkommentar, riktigt utsliten faktiskt. Varför ska man hålla på att vänta på en massa elände hela tiden? Vad sägs om att leva i sitt eget nu i stället? Kanske rent av njuta av allt det som är bra i stället för att fundera på vad som kan gå galet senare?

Bortsett från det tycker jag att det är helt okej att få prata av sig om det som är frustrerande i livet oavsett inget, ett, två eller tolv barn. Det är ju liksom inte bara mängden barn som avgör hur man har det i sitt liv. (Och det skulle bli trist för många av mina närmaste vänner som inte har några barn att bara behöva lyssna på mig :-)..)

 

[Ramona]

Sv: - Men ni har ju bara en

Jag har varit väldigt noga med poängtera att dom jag umgås med inte ska behöva känna att dom inte får gnälla på allehanda jobbiga saker i deras liv bara för att jag råkar ha varit med i en olycka.

Sen blir ju det där väldigt tokigt ifall man själv eller andra människor gör en till sjukdomen/skadan.

Du är ju så mycket mer än din ryggskada liksom. Snacka om att förminska en människa ifall man inte ens kan ha en normal konversation med personen utan att tänka på att den varit skadad.

 

[krus]

Sv: - Men ni har ju bara en

Precis som man som förälder är mer än förälder!

 

[Calazirya]

Sv: - Men ni har ju bara en

Det händer inte så ofta nu som förr när min skada var mer märkbar, men jag håller med dig, jag är mycket mer än min skada.

 

[Equilina]

Sv: - Men ni har ju bara en

Och såklart, i nästa andetag frågar folk: Och när ska ni ha en till då!?!

På den frågan svara jag att vi är seriösa uppfödare som vill utvärdera vår avkomma innan vi eventuellt fortsätter avla och kanske funderar på en annan fader den gången. Sällan följdfrågor på det faktiskt.

 

[Björk]

Sv: - Men ni har ju bara en

På den frågan svara jag att vi är seriösa uppfödare som vill utvärdera vår avkomma innan vi eventuellt fortsätter avla och kanske funderar på en annan fader den gången. Sällan följdfrågor på det faktiskt.

Underbart!

 

[Sar]

Sv: - Men ni har ju bara en

På den frågan svara jag att vi är seriösa uppfödare som vill utvärdera vår avkomma innan vi eventuellt fortsätter avla och kanske funderar på en annan fader den gången. Sällan följdfrågor på det faktiskt.

Haha, hur bra som helst!