- Men ni har ju bara en

[Petruska]

Sv: - Men ni har ju bara en

Men pratar vi träning och de berättar och vi diskuterar så kan jag flika in -Min mage har aldrig varit så platt. Detta beror på att jag har tränat som ett as och verkligen satsat. Inte för att jag har ett barn. Jag har slitit hårt. En av mina vänner tränar 10-14 pass i veckan och har rutor på magen och jag bekräftar henne nästan varje gång vi ses. Hon har 3 ungar.

Om jag dessutom alltid ska flika in att mina vänner är så himla duktiga som har två ungar hävdar i alla fall jag att vi inte kommer kunna umgås på lika villkor.

Jag förstår nog inte problemet helt. För mig är det helt självklart att det är lättvindigare att ha ett barn än tre (i normalfallet). Sen kan så klart enstaka tillfällen vara mer slitsamma med ett barn än med tre, som ditt exempel.

För mig låter det inte som att det handlar om samtal mellan vänner, utan snarare om bekanta eller om personer som befinner sig i en tävling. Jag har fått en del sådana där "lätt för dig att säga som bara har ett barn"-kommentarer, men inte av vänner. Snarare av andra mammor på samma dagis och liknande.

Bland vänner borde det väl vara möjligt att snarare resonera om livsval och prioriteringar. Jag tror att alla mina vänner vet att jag har ett barn därför att jag tyckte att det passade mig bäst av en lång rad skäl som inte är det minsta hemliga. Och jag vet ganska väl varför mina vänner har valt att få barn nummer två och ibland tre, trots att de ofta tyckte att redan ett enda barn var jobbigare än vad jag tyckte. Ibland förstår vi varandras val, ibland inte, men vi pratar om dem.

Sen tycker ju inte jag att det är just "duktigt" att ha fler barn - eller träna - men duktighet har ganska liten plats i de flesta av mina samtal med andra, tror jag.

För mig är det konstigt att ni inte verkar prata om saken, snarare tävla i duktighet. Det tycker jag även att ditt exempel med trebarnsmodern som tränar upp till 2 gånger om dagen visar.

 

[Björk]

Sv: - Men ni har ju bara en

Ja, om dina vänner har flera barn än du, och ert barn dessutom är osedvanligt friskt och lätthanterligt, då har du det lättare än dina vänner just nu. Jag skulle kanske inte gå till dem i första hand och vänta mig beröm för att du orkar rodda ditt liv, har pengar och ork över till resor, bilskötsel, träning, etc. Det är väl inte konstigare än att man kanske inte i första hand vänder sig till en cancersjuka vän med klagomål om hur jobbigt det är att vara förkyld?

Haha, jag kom att tänka på min mor när jag läste denna tråd. Hon har en väldans tendens att beklaga sig ganska mycket. Igår hade de själva hand om 3 av sina barnbarn i några timmar och mamma var själv med två tvååringar.

När jag kom dit fick jag höra "ja, nu har jag inte haft en sekund för mig själv på 5 TIMMAR så nu ska jag gå och vila" (min pappa var iväg med det tredje barnbarnet på annat under de timmarna).

Och så kan det låta, ganska ofta. Och jag känner bara "men KOM inte till MIG och beklaga dig!!!" Herregud, vi lever ju med att ha hand om två barn HELA TIDEN. Och hinner dessutom handla, laga mat, jobba heltid osv." Hon är pensionär och klagar efter 5 timmar.

Det var säkert jättejobbigt för henne just då. MEN; det blir ganska patetiskt när hon beklagar sig över allt hon inte hinner i sitt liv. När vi har två småbarn, hus, heltidsjobb osv. Hon kan klaga över en förkylning som varat i 3 veckor när vi just har haft kräksjuka alla 4 i en veckas tid.

Jag svarade inget alls utan ignorerade kommentaren.

 

[Brandgul]

Sv: - Men ni har ju bara en

Mitt huvud höll på att explodera när jag läste på FB att ett par som är hemma nu samtidigt sovit så DÅLIGT i tre hela nätter så en släkting kom och tog bebisen över natten så de skulle få sova. Jag kände att jag kanske sovit tre hela nätter de senaste fem ÅREN!!! Tur jag läste det och kunde låta mitt huvud explodera utan att tappa det.

 

[Brandgul]

Sv: - Men ni har ju bara en

Jag måste säga att min reaktion skulle bero på hur trött jag var. Men jag skulle nog inte säga det högt.


Har barnet varit kräksjukt, haft feber, krupp osv hela natten är det lika vidrigt och jobbigt för alla, så det tycker inte jag är något om hur många barn man har.

Men skulle någon klaga för mig att barnet vaknat till en gång en natt skulle jag nog halvdö lite.(eller se ovan)

Men jag har nog inga kompisar där situationen uppstått faktiskt. En av mina bästa vänner har en väldigt lättsam son och hon säger ju ofta själv att de har det så enkelt och lätt med honom och underlättar för mig istället och skämmer bort mig lite :-)

I övrigt när det gäller lite lösare folk runt omkring mig kniper jag faktiskt mun och försöker att inte vända allt mot mig oavsett.

 

[mino]

Sv: - Men ni har ju bara en

Jag tror att du får tänka om, om du dagligen får den reaktionen. Antingen väljer du fel personer att beklaga dig inför eller så låter det som om du lägger fram saker på ett så värderande sätt att du får en värderande reaktion tillbaka i stället för sympati. Rent generellt så oavsett att man har rätt i sak så kan man inte beklaga sig inför nån i en "sämre" sits, man kan tex inte sura över sin usla löneförhöjning inför kompisen med mindre i lön även om det var en usel löneförhöjning, eller en viktuppgång på tre kilo inför sin tjockare kompis. Ska jag vara brutalt krass så lyckas du ju heller inte i tråden väcka folks sympati i nån större utsträckning så att prova andra sätt att uttrycka dina bekymmer är kanske den bästa iden?

 

[em-pirre]

Sv: - Men ni har ju bara en

Håller nog med dig. Jag blir alltid stressad på folk som klagar på lite huvudvärk. Jag hade bytt min migrän mot huvudvärk vilken dag som helst.

 

[Brandgul]

Sv: - Men ni har ju bara en

Fast man måste få må dåligt fast någon annan har det sämre. Du kanske har migrän, den andra har kanske huvudvärk + något annat osv.

Jag tror hur man mår för tillfället och relationen man har till personen påverkar hur man tar emot informationen.

 

[mino]

Sv: - Men ni har ju bara en

Jo det är klart att man upplever det man upplever. Men man kan generellt sett inte förvänta sig sympati från någon som har det "sämre".

 

[Teilani]

Sv: - Men ni har ju bara en

Och läser man den här tråden så ska man verkligen passa sig för att skaffa flera barn!

 

[Brandgul]

Sv: - Men ni har ju bara en

På ett sätt inte, men har man suttit hela natten med ett kräkande barn är man ju trött oavsett om man har två eller tre. Till skillnad från att den med ett barn kan sova om det sjuka barnet sover på dagen.

 

[Mabuse]

Sv: - Men ni har ju bara en

Fast att barn inte alltid sover om nätterna tror jag de flesta vet om, likaså att det blir mer jobb om man får fler barn. Jag tror att de som skaffar fler barn är fullt medvetna om det, men tycker att det är värt det. Och en del tycker inte det är värt det, och då är man nöjd med ett barn. Och en del är nöjda utan barn. Det är ju ingen hemlighet att barn tar tid.

 

[lady_mike]

Sv: - Men ni har ju bara en

Håller nog med dig. Jag blir alltid stressad på folk som klagar på lite huvudvärk. Jag hade bytt min migrän mot huvudvärk vilken dag som helst.

Ta detta med glimten i ögat

Nu låter du som problemet TS hade i första inlägget. Ett barn är inget mot två barn.

Huvudvärk är en pina. Migrän är en mardröm.

 

[em-pirre]

Sv: - Men ni har ju bara en

Tvärtom. Om någon kommenterat min migrän med att de har en hjärntumör som orsakar värk 24/7 hade jag sagt "Oj, stackars dig. Då har jag hellre migrän". Inte hade jag blivit arg för att någon menar att min migrän inte är tillräckligt hemsk. Den andra har ju det helt klart värre.

Det är värre, det är ett faktum. Varför får man inte påpeka det?

Det är jobbigt om ens barn har skrikit hela natten, men det är värre om man har tre barn som skrikit. Eller spytt.

 

[Brandgul]

Sv: - Men ni har ju bara en

Så är det ju. Men är det ingen annan som känner att det även här betydelse vem som säger det?

 

[No1]

Sv: - Men ni har ju bara en

Jag påstår ibland att folk som tjatar om barn gör det för att de ska slippa känna sig så ensamma i helvetet de befinner sig i. Detta verkar vara vad ni har råkat ut för. Dessa människor står helt enkelt inte ut med att det finns människor som inte befinner sig i samma helvete som dem.

Glada och nöjda föräldrar hade antagligen haft den goda smaken att inte stoppa näsan i andras högst personliga val.

Tja varför inte, om jag funderar över det kan det nog faktiskt vara så att de som mellan raderna verkar ha det mest bedrövliga livet verkar vara de som tjatar mest

 

[lady_mike]

Sv: - Men ni har ju bara en

Det finns alltid någon som har det värre. Men du skrev att du blir stressad över klagan på huvudvärk. Huvudvärk är skitjobbigt men migrän är värre.
Att vara vaken med ett barn är jobbigt men vara vaken med tre är värre. Jag har suttit ensam med mina två som haft magsjuka hela nätter.
Min bästa vän hade två med magsjuka och va magsjuk själv samtidigt. Ja hon hade det värre. Men hon nervärderade inte mina jobbiga nätter genom att kontra att "ja men det va väl inget, jag spydde och sket samtidigt som jag torkade upp efter mina barn".
Hon lyssnade på min klagan och jag fick klaga av mej från hjärtat och sen klagade hon av sej.

Jag mår uselt (och klagar) när jag har huvudvärk en hel dag och två vilda barn. (tack och lov sällan).
När jag har migrän är jag oförmögen att sköta mina barn.

 

[Teilani]

Sv: - Men ni har ju bara en

Fast att barn inte alltid sover om nätterna tror jag de flesta vet om, likaså att det blir mer jobb om man får fler barn. Jag tror att de som skaffar fler barn är fullt medvetna om det, men tycker att det är värt det. Och en del tycker inte det är värt det, och då är man nöjd med ett barn. Och en del är nöjda utan barn. Det är ju ingen hemlighet att barn tar tid.

Nä precis, så varför skulle man inte kunna få klaga på "lika villkor" oavsett antalet barn? I grund och botten har man ju valt det själv och det goda väger troligen upp det onda i slutänden. Som Brandgul säger så handlar det så klart också om hur man själv mår, ibland vill man ha medkänsla, inte ge.

Men att alltid kontra med att man har det värre känns rätt martyr-aktigt i mina öron.

 

[Sar]

Sv: - Men ni har ju bara en

Men att alltid kontra med att man har det värre känns rätt martyr-aktigt i mina öron.

Visst är det så. Och lika illa som att aldrig kunna ge en enbarnaförälder medkänsla och bekräftelse när det är jobbigt, är det ju att kontra med att flerbarnsflräldrar minsann inte ska klaga för de visste ju vad de gav sig in på....

 

[Teilani]

Sv: - Men ni har ju bara en

Visst är det så. Och lika illa som att aldrig kunna ge en enbarnaförälder medkänsla och bekräftelse när det är jobbigt, är det ju att kontra med att flerbarnsflräldrar minsann inte ska klaga för de visste ju vad de gav sig in på....

Ja för det var ju kontentan av vad jag skrev...

Klaga på lika villkor oavsett antalet barn har visst tolkningsutrymme

 

[mino]

Sv: - Men ni har ju bara en

Jag tror hela grejen hänger på hur man presenterar det. Säger man "kalle är så jobbig på nätterna, denna vecka har han vaknat tre nätter" eller säger man "jag är jättetrött, vi har haft några jobbiga nätter". Det ena inbjuder ju till jämförelse medan det andra bara handlar om en känsla som är betydligt lättare att känna igen sig i.