Vart har jag skrivit att jag tycker det är okej? Du får nog läsa allt jag skrivit igen då. Jag säger ju hela tiden att jag tar debatt i såna här ämnen, varje dag. Men att jag inte når människor genom hat och dömande. Tänker inte diskutera detta mer eftersom ingen försöker förstå ens. Vad jag tog upp var ett exempel på människor som är välvilliga men ändå använder problematiska uttryck och att det inte alltid handlar om illvillighet eller rasism.
Jag förstår att du blir beskyddande när det gäller din pappa. Han är säkert en jättefin person. Jag förstår däremot inte riktigt den direkta kopplingen mellan att säga emot någon/inte hålla med respektive att hata/döma. Den är ett ganska stort hopp mellan de två.
Allmän reflektion:
Det går ju att byta ut ordet exemplet neger mot andra ord som vi (förhoppningsvis) förändrat idag... Säger ni
vanför istället för
funktionsnedsatt ? Känns det väldigt viktigt att få lov att säga
vanför ? Är det viktigt att säga neger? Språket förändras ju hela tiden, varför är vissa förändringar otäckare än andra?
Hen istället för hon/han var ju det ett jäkla bråk om ett tag, väldigt omskakande tydligen. Detta trots att det finns en mängd olika språk med könsneutrala pronomen, och könen har ändå inte slutat existera.
Språk är en aktiv handling. Vi markerar skillnad (kön/etnicitet/funktion/whatever) om vi upplever skillnaden som viktig.
"Det kom en blind kvinna och åt på min pizzeria idag." Ok, det var omskakande för dig att en blind kvinna åt på din pizzeria. Om du arbetade på Synskadades Riksförbund hade du tyckt att det var helt normalt, och inte noterat att hon var blind.
Jag är uppvuxen med kokosboll. Fattar inte behovet av att säga negerboll, men jag fattar inte behovet av att säga vanför heller - någonslags obstinat bevis på att jag självständigt skiter i vad andra tycker (?). Om en person säger att ett ord upplevs som nedsättande så väljer jag ett annat... hur svårt är det?