Sv: Medryttare som inte sköter sig/saknar kunskap
En hästägare och en medryttare som kommer överens om ett medryttarskap känner sällan varandra särskilt väl. Så det är väl ganska givet att hästägaren inte litar på medryttaren helt och fullt i det läget. Dessutom krävs redan en rätt ansenlig förtroende-uppoffring från hästägarens sida... man lämnar en djupt älskad varelse i en annan människas vård.
Att komma överens om en straffavgift för utebliven sådan vård, ridning och övriga omsorger, känns ju faktiskt inte alls särskilt betungande. Och som sagt var - det är inte sällan en hästägare får ta en hel del ekonomiska konsekvenser på grund av en sen avbokning.
Som jag ser det så har en medryttare som har schemalagd ridning ett avtalat åtagande - att bryta det avtalet medför besvär, kostnader och andra nackdelar för den andre avtalsparten. En vitesklausul kan då inte ur ett strikt objektivt perspektiv anses vara oskälig.
Att du inte skulle acceptera ett sådant avtal... nä men så är det ju - vi har olika preferenser allesammans och väljer själva vilka avtal man ingår. Jag tar inget betalt för att medryttaren rider min häst, skulle jag kräva säg 500 kronor i månaden för att hon skulle få rida så skulle vi ju få resonera om saken och jag skulle riskera att hon sade tack och hejdå - hon bestämmer ju själv om hon skall ingå det avtalet. Skulle jag kräva 10 000 i månaden för att hon skulle få rida så skulle hon ju även då kunna välja att tacka ja eller nej till det hela. Vi har som sagt var olika preferenser, det är ju möjligt (om än höggradigt osannolikt) att det finns någon som skulle vara intresserad av att betala 10 000 kronor i månaden för att rida min häst - och tja, skulle det vara så så var det ju upp till oss att avtala om det!
Fast här är det ju ändå en central skillnad, om jag ringer min medryttare och säger "jag är sjuk och tänkte höra om du kunde tänka dig att ta hand om hästen i dag" så är det ju inte ett avtalat åtagande, medryttaren får ett erbjudande om att rida en dag extra som medryttaren kan tacka ja eller nej till. Jag har ju inte haft anledning att räkna med att hon skall kasta allt åt sidan för att ta hand om min häst för att jag råkar vara sjuk...har hon däremot åtagit sig att rida på tisdagar och ringer på tisdag eftermiddag och meddelar en förändring så har hon ju brutit mot en överenskommelse vilket ger konsekvenser för mig.
Nu tillämpar jag inget sådant avtal men jo, jag tycker nog fortfarande att det inte finns något bra argument emot ett avtal med vitesklausul för utebliven ridning faktiskt.
Hade en hästägare bett mig skriva på ett kontrakt med detta, att betala vid utebliven ridning, då hade jag sagt tack och hej direkt. Dels för att jag skulle känna att personen inte litar på mig, dels för att jag vill att hästägaren respekterar mitt andra liv. Jag vill inte vara 100 % uppbunden ifall det uppkommer något akut!
En hästägare och en medryttare som kommer överens om ett medryttarskap känner sällan varandra särskilt väl. Så det är väl ganska givet att hästägaren inte litar på medryttaren helt och fullt i det läget. Dessutom krävs redan en rätt ansenlig förtroende-uppoffring från hästägarens sida... man lämnar en djupt älskad varelse i en annan människas vård.
Att komma överens om en straffavgift för utebliven sådan vård, ridning och övriga omsorger, känns ju faktiskt inte alls särskilt betungande. Och som sagt var - det är inte sällan en hästägare får ta en hel del ekonomiska konsekvenser på grund av en sen avbokning.
Som jag ser det så har en medryttare som har schemalagd ridning ett avtalat åtagande - att bryta det avtalet medför besvär, kostnader och andra nackdelar för den andre avtalsparten. En vitesklausul kan då inte ur ett strikt objektivt perspektiv anses vara oskälig.
Att du inte skulle acceptera ett sådant avtal... nä men så är det ju - vi har olika preferenser allesammans och väljer själva vilka avtal man ingår. Jag tar inget betalt för att medryttaren rider min häst, skulle jag kräva säg 500 kronor i månaden för att hon skulle få rida så skulle vi ju få resonera om saken och jag skulle riskera att hon sade tack och hejdå - hon bestämmer ju själv om hon skall ingå det avtalet. Skulle jag kräva 10 000 i månaden för att hon skulle få rida så skulle hon ju även då kunna välja att tacka ja eller nej till det hela. Vi har som sagt var olika preferenser, det är ju möjligt (om än höggradigt osannolikt) att det finns någon som skulle vara intresserad av att betala 10 000 kronor i månaden för att rida min häst - och tja, skulle det vara så så var det ju upp till oss att avtala om det!
Och som medryttare har jag också hamnat i den sitsen kan jag säga. Jag har också fått hoppa över diverse aktiviteter för att hästägaren vill att jag åker ut istället.
Fast här är det ju ändå en central skillnad, om jag ringer min medryttare och säger "jag är sjuk och tänkte höra om du kunde tänka dig att ta hand om hästen i dag" så är det ju inte ett avtalat åtagande, medryttaren får ett erbjudande om att rida en dag extra som medryttaren kan tacka ja eller nej till. Jag har ju inte haft anledning att räkna med att hon skall kasta allt åt sidan för att ta hand om min häst för att jag råkar vara sjuk...har hon däremot åtagit sig att rida på tisdagar och ringer på tisdag eftermiddag och meddelar en förändring så har hon ju brutit mot en överenskommelse vilket ger konsekvenser för mig.
Nu tillämpar jag inget sådant avtal men jo, jag tycker nog fortfarande att det inte finns något bra argument emot ett avtal med vitesklausul för utebliven ridning faktiskt.