Mansplaining, detta märkliga fenomen.

Okej nu har jag tänkt lite mer. Jag har nog varit i mansplaining-situationer MEN jag lägger ingen energi på det.
Om jag märker att någon är ute och cyklar och det inte går att prata med personen så säger jag typ "jaja vi säger väl så" eller " okej vi kommer ju inte längre i den här diskussionen så låt osd byta samtalsämne" eller "vi säger ju egentligen samma sak fast på olika sätt, eller hur?"

Det brukar vara bra så i 10 gånger av 10 så jag vet inte, om det är jag som är immun eller er andra som hamnar i situationen och blir så irriterade att man funderar på det så länge så man sen skriver och driver tex en buke-tråd om det? Eller om ALLA ANDRA här inne har idioter i sin närhet.
Själv umgås jag med likasinnade mig själv och försöker undvika idioter..
 
Okej nu har jag tänkt lite mer. Jag har nog varit i mansplaining-situationer MEN jag lägger ingen energi på det.
Om jag märker att någon är ute och cyklar och det inte går att prata med personen så säger jag typ "jaja vi säger väl så" eller " okej vi kommer ju inte längre i den här diskussionen så låt osd byta samtalsämne" eller "vi säger ju egentligen samma sak fast på olika sätt, eller hur?"

Det brukar vara bra så i 10 gånger av 10 så jag vet inte, om det är jag som är immun eller er andra som hamnar i situationen och blir så irriterade att man funderar på det så länge så man sen skriver och driver tex en buke-tråd om det? Eller om ALLA ANDRA här inne har idioter i sin närhet.
Själv umgås jag med likasinnade mig själv och försöker undvika idioter..

Det är dock inte alla förunnat att helt kunna välja vilka människor vi möter. Vissa personer jobbar jag med. Då funkar det inte att köra ”ja, ja vi gör som du säger”. I alla fall inte för mig. Den värsta mansplainer jag stött på på senare år skulle drivit projekten helt åt helvete om han fått fritt spelrum, vilket sannolikt varit mindre populärt hos chef och uppdragsgivare och den som fått ta smällen hade varit projektledaren dvs jag. Det var rätt frustrerande att se hur mötestiden rann iväg för att han skulle avbryta den (extremt kompetenta) externa kvinnliga specialisten i varenda djävla fråga för att (felaktigt) förklara hennes jobb för henne. Trots att jag upprepade gånger stoppade honom.

Till slut rann tålamodet och jag hängav mig åt ett klassiskt vredesutbrott som utmynnade i att han bara skulle hålla käften. Kanske inte helt professionellt, men effektivt.:devil:

Eller när jag skulle köpa en dator och visste vad jag skulle ha, men valde mellan två varianter. Säljaren lyssnade dock inte på detta utan lanserade en tredje modell som var helt missanpassad för mina behov. Jag hade bråttom och behövde maskindjäveln samma dag. Sinnet rann även där och jag sa att han kunde hitta någon som ville ha en föreläsning, själv tänkte jag åka till en annan affär. Dock kastade sig en av snubbens kollegor över mig på väg ut, bad om ursäkt och tio minuter senare hade jag min dator.

Sen umgås jag inte med några mansplainers, men som sagt - ibland stöter jag på dem. Toleransnivån är dock obefintlig numera.
 
@Myrten: En av anledningarna till att jag älskar min lokala datorbutik är att de är helt fria från mansplaining (enbart manlig personal). Jag är ingen datorexpert men jag vet vad jag vill ha/behöver och de ifrågasätter aldrig det. Sedan är de naturligtvis säljare, de visar alltid någon modell som är över min budget men inte på ett påträngande sätt :p

Min lokala järnhandel är också fri från fenomenet (de är dock enormt kunniga och har glatt svarat på alla mina korkade frågor :laugh:). Ägarens favorit bland sommarjobbarna var en tjej som kunde snacka skruv med de bästa :D Hon är numera blivande ingenjör.

Den lokala färghandeln drivs av ett gift par och hon är minst lika kunnig som honom och båda är enormt trevliga också.
 
Det är så lätt att hamna i "den där mannen var så dum"....
En del kommer kanske från förväntingar om att unga kvinnor är lite "dummare"? och möjligen "obetydliga"?

Jag kan jämföra mig med en person i min närhet. Min kollega är ung, blond och ...snäll.

I sammanhang där vi möter samma personer i samma roller så märker vi tydlig skillnad.

Varken män och kvinnor lägger inte märke till henne, alls. De glömmer bort henne och presenterar sig på nytt nästa gång de ses. När vi är på samma ställe så tilltalar man mig trots att det kanske är hon, den unga, som har kunnandet. Hon får inte gehör men om jag säger samma sak så lyssnar man på mig.

Det är ingen skillnad mellan män och kvinnor. Hon är ung och blond och man tror därmed inte att hon har varken efarenhet eller kunnande.

Jag känner igen det från min ungdom. Jag fick kämpa mig till anseende och att bli trodd och betrodd. Jag var ung och kvinna. Mina manliga kompisar hade inga av de problemen.

Det är inte mansplaining. Det är strukturer. Som vi måste jobba bort.
 
Det är så lätt att hamna i "den där mannen var så dum"....
En del kommer kanske från förväntingar om att unga kvinnor är lite "dummare"? och möjligen "obetydliga"?

Jag kan jämföra mig med en person i min närhet. Min kollega är ung, blond och ...snäll.

I sammanhang där vi möter samma personer i samma roller så märker vi tydlig skillnad.

Varken män och kvinnor lägger inte märke till henne, alls. De glömmer bort henne och presenterar sig på nytt nästa gång de ses. När vi är på samma ställe så tilltalar man mig trots att det kanske är hon, den unga, som har kunnandet. Hon får inte gehör men om jag säger samma sak så lyssnar man på mig.

Det är ingen skillnad mellan män och kvinnor. Hon är ung och blond och man tror därmed inte att hon har varken efarenhet eller kunnande.

Jag känner igen det från min ungdom. Jag fick kämpa mig till anseende och att bli trodd och betrodd. Jag var ung och kvinna. Mina manliga kompisar hade inga av de problemen.

Det är inte mansplaining. Det är strukturer. Som vi måste jobba bort.
Då har du missförstått mansplaining för det handlar inte om ungdom. Det handlar om kvinnor som blir utsatta av mäns förklaringar om något de vet mer om och det oavsett ålder. För det kvittar precis i vilken ålder kvinnan är och det handlar inte heller om utseende eller om någon är snäll utan om männen. Männens sätt att bete sig och nedvärdera kvinnor.
 
Japp.

Men att behandla unga kvinnor nedlåtande är inte mansplaining. Det är bara en annan otrevlig del av fenomenet.

Ska vi diskutera hela det patriarkala mönstret blir det en jättediskussion.

Nej, men det lät som att du gjorde skillnad på fenomenet i sig och strukturer. När det i själva verket är en del av strukturerna. Ålder har inte något med mansplaining att göra.
 
Då har du missförstått mansplaining för det handlar inte om ungdom. Det handlar om kvinnor som blir utsatta av mäns förklaringar om något de vet mer om och det oavsett ålder. För det kvittar precis i vilken ålder kvinnan är och det handlar inte heller om utseende eller om någon är snäll utan om männen. Männens sätt att bete sig och nedvärdera kvinnor.
Tror du missförstår mig.

Jag argumenterar emot att infoga den allmänna nedlåtande behandlingen av unga kvinnor i begreppet mansplaining.

Det är att göra det alldeles för brett - enligt min åsikt. Jag vill inte att vi ska halka in i hela den diskussionen.

Tycker att mansplaniningen är förtjänt av att ha en tråd för sig själv. Det finns nog med material att föra den diskussionen utan att blanda in hela strukturer.
 
Nej, men det lät som att du gjorde skillnad på fenomenet i sig och strukturer. När det i själva verket är en del av strukturerna. Ålder har inte något med mansplaining att göra.
Nej ålder har absolut inget med mansplaining att göra.

Och skillnaden vill jag göra i den här tråden. Jag vill inte att tråden ska flyta ut i en stor strukturdiskussion.

(gud så dålig att jag måste vara på att uttrycka mig :banghead: )
 
Okej nu har jag tänkt lite mer. Jag har nog varit i mansplaining-situationer MEN jag lägger ingen energi på det.
Om jag märker att någon är ute och cyklar och det inte går att prata med personen så säger jag typ "jaja vi säger väl så" eller " okej vi kommer ju inte längre i den här diskussionen så låt osd byta samtalsämne" eller "vi säger ju egentligen samma sak fast på olika sätt, eller hur?"

Det brukar vara bra så i 10 gånger av 10 så jag vet inte, om det är jag som är immun eller er andra som hamnar i situationen och blir så irriterade att man funderar på det så länge så man sen skriver och driver tex en buke-tråd om det? Eller om ALLA ANDRA här inne har idioter i sin närhet.
Själv umgås jag med likasinnade mig själv och försöker undvika idioter..
Du är nog ganska ensam om att inte behöva lägga energi på det och du är säkert inte immun mot beteendet heller utan förmodligen är du omedveten och så van att du inte reflekterar över fenomenet. Det handlar inte heller om idioter utan om i övrigt normala och i övrigt trevliga män men mansroller sitter hårt och ibland trillar de dit även om de vet. För mig handlar det inte om irritation, det handlar om ett genuint människointresse där jag försöker förstå hur och med vilka medel man kan ändra destruktiva roller.
 
Tror du missförstår mig.

Jag argumenterar emot att infoga den allmänna nedlåtande behandlingen av unga kvinnor i begreppet mansplaining.

Det är att göra det alldeles för brett - enligt min åsikt. Jag vill inte att vi ska halka in i hela den diskussionen.

Tycker att mansplaniningen är förtjänt av att ha en tråd för sig själv. Det finns nog med material att föra den diskussionen utan att blanda in hela strukturer.
Fast det handlar om strukturer. Det handlar om mansrollen. Att behandla unga kvinnor på det sätt du beskrev är inget annat än mansplaining och dessutom av en ögontjänare som har lärt sig, förmodligen den hårda vägen, att risken är större att en äldre kvinnan har mer att säga till om än en yngre och därför passar sig för att bete sig lika grisigt mot dem.
 
Det är så lätt att hamna i "den där mannen var så dum"....
En del kommer kanske från förväntingar om att unga kvinnor är lite "dummare"? och möjligen "obetydliga"?

Jag kan jämföra mig med en person i min närhet. Min kollega är ung, blond och ...snäll.

I sammanhang där vi möter samma personer i samma roller så märker vi tydlig skillnad.

Varken män och kvinnor lägger inte märke till henne, alls. De glömmer bort henne och presenterar sig på nytt nästa gång de ses. När vi är på samma ställe så tilltalar man mig trots att det kanske är hon, den unga, som har kunnandet. Hon får inte gehör men om jag säger samma sak så lyssnar man på mig.

Det är ingen skillnad mellan män och kvinnor. Hon är ung och blond och man tror därmed inte att hon har varken efarenhet eller kunnande.

Jag känner igen det från min ungdom. Jag fick kämpa mig till anseende och att bli trodd och betrodd. Jag var ung och kvinna. Mina manliga kompisar hade inga av de problemen.

Det är inte mansplaining. Det är strukturer. Som vi måste jobba bort.
Fast det verkar ju vara du själv som blandar in nedlåtande behandling av kvinnor? Som i inlägget jag citerar.

Det verkar som om jättemånga - inte bara på buke - tror att mansplaining = nedlåtande behandling. Det är det ju inte. Mansplaining behöver inte vara nedlåtande alls, det är oftast "bara" en ivrig man som är så övertygad om sin egen kunskap att han inte märker att han pratar med den som är expert på ämnet.

Att mansplaining är ett uttryck för patriarkala strukturer är väl självklart.
 
Från andra sidan, en kollega som hade träffat en kund och rapporterade internt "det var en bitch med på mötet som läxade upp mig när det gällde nätverksfunktionaliteten."
På mötet "vad menar du?" (och ja vi reagerade på själva ordvalet också).
Kollegan "När jag drog mitt säljsnack så tydliggjorde hon hur det egentligen fungerade för sina kollegor, och pekade ut var jag hade fel i förhållande till deras behov." och himlade med ögonen som om denna kvinna hade förstört hela hans dag.

Så då lärde jag mig att "bitch" betyder kunnig kompetent kvinna som välvilligt hjälper en vilsen manlig säljare med kass attityd att få fram sitt budskap, men får anti-cred för det.
 
@Myrten: En av anledningarna till att jag älskar min lokala datorbutik är att de är helt fria från mansplaining (enbart manlig personal). Jag är ingen datorexpert men jag vet vad jag vill ha/behöver och de ifrågasätter aldrig det. Sedan är de naturligtvis säljare, de visar alltid någon modell som är över min budget men inte på ett påträngande sätt :p

Min lokala järnhandel är också fri från fenomenet (de är dock enormt kunniga och har glatt svarat på alla mina korkade frågor :laugh:). Ägarens favorit bland sommarjobbarna var en tjej som kunde snacka skruv med de bästa :D Hon är numera blivande ingenjör.

Den lokala färghandeln drivs av ett gift par och hon är minst lika kunnig som honom och båda är enormt trevliga också.
Jag har valt bilverkstad utifrån att jag slipper mansplaining på den jag anlitar. De skulle kunna certifiera sig som mansplainingfria.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
703
Senast: miumiu
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 207
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 465
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 190
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp