Män som tar kontakt

[Niyama]

Osäker på både rubrik och prefix.

Igår när jag tog bussen till grannbyn och snubben som gick på efter mig satte sig "bredvid" mig fast på andra sidan gången, men med tanke på att bussen var helt tom tänkte jag direkt att han kommer börja prata så jag vände mig mot fönstret. Jag hör ett "hello", jag ignorerar. Han fortsätter och jag tänker att han faktiskt kanske vill fråga nåt, det är jättemycket turister här nu. Han säger att han har sett mig handla på ICA i grannbyn och frågar varför jag inte handlar i *by* (där jag bor och där vi åker ifrån). Jag har ingen aning om vem han är, i efterhand kom jag på att han kanske känner mina grannar och har sett mig när han stått och rökt utanför. Han vill ta i hand och jag låter bli att säga mitt namn men han frågar och jag vet inte om jag är orimligt paranoid och bara borde bete mig normalt och säga mitt namn, jag vill bara be honom lämna mig i fred men han har ju inte gjort nåt fel? Säger mitt förnamn och han upprepar och vill veta att han hört rätt. Sen tar jag upp min telefon och vänder mig bort.

Hur gör ni i såna situationer? Hur tar man sig ur, kunde ju inte gå därifrån eftersom vi satt på en buss. Han var ju heller inte hotfull men jag orkar inte med fler idioter just nu och jag tyckte det kändes obehagligt att han tydligen har koll på var jag brukar handla och jag har ingen aning om vem han är.

Jag försöker alltid undvika kontakt men ofta är det ju nån som vill fråga vart nåt ligger eller liknande oskyldigt och då vill man ju vara lite trevlig. Men numera blir jag sjukt misstänksam om en man börjar prata, för det har varit för många gånger som det snabbt blir personliga frågor eller tjat om mitt telefonnr. Det hände nästan aldrig innan (förutom på krogen) men nu har det varit flera gånger på ganska kort tid.

 

[Lovisaleonora]

Jag brukar skylla på att jag lyssnar på ljudbok (hörlurar) eller måste läsa ett mail eller vad det nu kan vara, om jag inte är road av kontaktförsöken. Ställer någon en fråga som jag inte vill svara på brukar jag kontra med "Varför undrar du det?" och så får svaret vara bra om jag ska svara i min tur.

Får jag dåliga vibbar är jag väldigt avvisande, utan att vara otrevlig.

 

[cirkus]

Jag tycker du inte är orimligt paranoid alls. Jag tycker det är galet att män (företrädesvis) inte verkar ha någon som helst förmåga att läsa signaler. Du var väl hur tydlig som helst att du inte vill prata med snubben.

 

[Niyama]

Ställer någon en fråga som jag inte vill svara på brukar jag kontra med "Varför undrar du det?" och så får svaret vara bra om jag ska svara i min tur.

Det ska jag börja fråga

 

[Niyama]

Jag tycker du inte är orimligt paranoid alls. Jag tycker det är galet att män (företrädesvis) inte verkar ha någon som helst förmåga att läsa signaler. Du var väl hur tydlig som helst att du inte vill prata med snubben.

Jo, det borde ju varit tydligt. Men när han inte är otrevlig tycker jag det är så svårt att säga ifrån, han är ju bara trevlig och vill prata liksom . När jag försökt har jag ofta fått tillbaka nåt om att oj, varför så sur?! Och så känner jag mig jättedum.

 

[Pilot]

Jag tyckte du gjorde helt rätt! Det är en sak om någon sätter sig och börjar prata om vädret eller "jag har sätt dig ute med din hund, vad heter den?" Men att prata om var man bor och vem man är hade jag tyckt var obehagligt.

Det har hänt mig att jag har tagit i hand och hälsat med namn osv med ett vagt "jag bor däråt" när jag varit ute med hunden. Men man SKA fatta när någon svarar avvikande och backa själv, annars så är det helt okej att säga att man känner sig obekväm och inte vill svara.

De är ju en annan femma om man alltid stöter på varandra när man är ute och rastar sina hundar/ är grannar på landet och börjar snacka mer och mer, än när någon random tar kontakt, tycker jag definitivt.

 

[Lovisaleonora]

När jag försökt har jag ofta fått tillbaka nåt om att oj, varför så sur?! Och så känner jag mig jättedum.

Det har jag också fått höra, och det skiter jag faktiskt i. För att inte vara sur i vissas ögon ska man ju ge dem 10.000 kr och bedyra dem evig kärlek liksom. Tack, jag hoppar. Kalla mig hellre sur...

 

[Görel]

Jag brukar svara hej hej, le och sen kolla i mobilen. Fortsätter han prata ler jag bara igen och fortsätter titta i mobilen. Jag har ingen skyldighet att prata med någon som oombedd börjat prata med mig. Tycker man att jag är otrevlig är det inte mitt problem, jag tycker att det är väldigt otrevligt att kräva att andra ska prata med en bara för att man sagt hej. Hårddrar man det tycker jag att det är ett sätt att antasta någon på.

 

[Görel]

Jo, det borde ju varit tydligt. Men när han inte är otrevlig tycker jag det är så svårt att säga ifrån, han är ju bara trevlig och vill prata liksom . När jag försökt har jag ofta fått tillbaka nåt om att oj, varför så sur?! Och så känner jag mig jättedum.

Jag har svarat att jag blir sur när någon oombedd försöker få min uppmärksamhet fast jag inte är intresserad.

 

[Sel]

Jag tycker att sådant där är jättesvårt och fattar verkligen inte hur den som tar kontakt INTE kan fatta att det inte är önskvärt, men @Lovisaleonora har jättebra tips. Jag ska själv ta till mig dem. Det är ju som sagt himla svårt att vid första kontaktförsök veta om de vill fråga någonting vettigt - för om de vill det vill åtminstone jag gärna hjälpa om jag kan. Fråga om vägen till exempel, eller hur långt det är till x hållplats eller om det finns ett apotek i närheten. Sådana saker.

Jag har tur för det mesta som har en grumlande shiba att skylla på.

 

[Lovisaleonora]

Jag tänker spontant på normala referensramar. Är jag nu sugen på att chatta lite med någon på bussen, börjar jag väl med ett litet leende och en allmän kommentar, kollar av om det tas väl och fortsätter spinna på tråden. Bollar liksom.

Om jag ler och någon tittar bort, inte fasiken tar jag MER kontakt då. Jag drar mig tillbaka och inser att den personen inte vill slänga ord med mig. Helt OK.

Att försöka pådyvla sig själv på någon annan tycker jag är så otroligt dålig stil, att KRÄVA uppmärksamhet. Som ett litet barn med bekräftelsebehov.

 

[Twihard]

Osäker på både rubrik och prefix.

Igår när jag tog bussen till grannbyn och snubben som gick på efter mig satte sig "bredvid" mig fast på andra sidan gången, men med tanke på att bussen var helt tom tänkte jag direkt att han kommer börja prata så jag vände mig mot fönstret. Jag hör ett "hello", jag ignorerar. Han fortsätter och jag tänker att han faktiskt kanske vill fråga nåt, det är jättemycket turister här nu. Han säger att han har sett mig handla på ICA i grannbyn och frågar varför jag inte handlar i *by* (där jag bor och där vi åker ifrån). Jag har ingen aning om vem han är, i efterhand kom jag på att han kanske känner mina grannar och har sett mig när han stått och rökt utanför. Han vill ta i hand och jag låter bli att säga mitt namn men han frågar och jag vet inte om jag är orimligt paranoid och bara borde bete mig normalt och säga mitt namn, jag vill bara be honom lämna mig i fred men han har ju inte gjort nåt fel? Säger mitt förnamn och han upprepar och vill veta att han hört rätt. Sen tar jag upp min telefon och vänder mig bort.

Hur gör ni i såna situationer? Hur tar man sig ur, kunde ju inte gå därifrån eftersom vi satt på en buss. Han var ju heller inte hotfull men jag orkar inte med fler idioter just nu och jag tyckte det kändes obehagligt att han tydligen har koll på var jag brukar handla och jag har ingen aning om vem han är.

Jag försöker alltid undvika kontakt men ofta är det ju nån som vill fråga vart nåt ligger eller liknande oskyldigt och då vill man ju vara lite trevlig. Men numera blir jag sjukt misstänksam om en man börjar prata, för det har varit för många gånger som det snabbt blir personliga frågor eller tjat om mitt telefonnr. Det hände nästan aldrig innan (förutom på krogen) men nu har det varit flera gånger på ganska kort tid.

Jag kan bli så paranoid i sådana situationer att om jag säger ett namn säger jag ofta ett mellannamn jag har. :S En obehaglig typ frågade om han fick köpa mig kläder för länge sedan (gick i gymnasiet). Jag sa att min make klarade det fint - då gick han (hade ingen make).

 

[Sel]

Jag kan bli så paranoid i sådana situationer att om jag säger ett namn säger jag ofta ett mellannamn jag har. :S En obehaglig typ frågade om han fick köpa mig kläder för länge sedan (gick i gymnasiet). Jag sa att min make klarade det fint - då gick han (hade ingen make).

Jag AVSKYR verkligen att det där funkar. "Jag är gift/har pojkvän."

 

[Red_Chili]

Jag AVSKYR verkligen att det där funkar. "Jag är gift/har pojkvän."

Jag också. Och det fungerar i princip varenda jäkla gång.

 

[Hoarfrost]

Jag har inga bra tips men vill bara säga att jag inte tycker du är orimligt paranoid eller dum. Jag har träffat på väldigt många sånadär, jag tror nästan att de använder just "trevligheten" för att göra en ännu osäkrare - och att någon/många av dem går igång på det.

Jag blir så oerhört obekväm att min hjärna närapå slutar fungera. Den brukar hamna i fly/slåss läge och kan jag inte fly just då (buss, tunnelbana, whatever) så blir jag arg. Jag säger helt enkelt rakt ut att "jag vill att du lämnar mig i fred nu". Får alltid massor med "varför så sur vi pratar ju bara lite" eller "jag har inte gjort något fel och du kan inte be mig gå" tillbaka.
Kan jag fly går jag fort som satan. Jag är en sån där som kan gå riktigt fort - så till och med vuxna långa män har svårt att hänga med. Hänger de med ett tag så har jag alltid mer uthållighet än de har. Kan jag villar jag helt enkelt runt med dem i området tills de blir andfådda och trötta och tacklar av.

Avskyr när det händer och jag önskar att vi kvinnor kunde få slippa skiten

 

[Görel]

Hela fenomenet är oerhört märkligt, om en främmande man säger hej till en kvinna ska hon bli så lycklig över uppmärksamheten att hon släpper allt och fokuserar helt på honom.

Härom veckan när jag tog en flygbuss 5:30 på morgonen och det var inte många passagerare. Nog sätter sig en man på andra sidan gången. Det kändes som att han ville prata med mig så jag vände ryggen mot honom och tryckte in mobillurarna i öronen. Efter ett tag bytte han plats.

 

[the_connemara]

Jag AVSKYR verkligen att det där funkar. "Jag är gift/har pojkvän."

Det är vidrigt att män bara har respekt för andra män.

 

[Niyama]

Jag försöker alltid undvika kontakt men ofta är det ju nån som vill fråga vart nåt ligger eller liknande oskyldigt och då vill man ju vara lite trevlig. Men numera blir jag sjukt misstänksam om en man börjar prata, för det har varit för många gånger som det snabbt blir personliga frågor eller tjat om mitt telefonnr. Det hände nästan aldrig innan (förutom på krogen) men nu har det varit flera gånger på ganska kort tid.

Jag kom på varför det nog händer oftare nu. Jag är väldigt dålig på att "småprata" men har blivit bättre och t.o.m. haft trevliga samtal med folk på tåget, fjället etc. Men då pratar man ju även med dem som inte verkar fatta normala gränser.

 

[BernT]

Jo, det borde ju varit tydligt. Men när han inte är otrevlig tycker jag det är så svårt att säga ifrån, han är ju bara trevlig och vill prata liksom . När jag försökt har jag ofta fått tillbaka nåt om att oj, varför så sur?! Och så känner jag mig jättedum.

Jag brukar vara trevlig vid första avvisandet. Fortsätter personen ändå tvärvänder jag och blir skitotrevlig. Det kan de gott ha om de inte fattar.

 

[kökshäxan]

Jag är en av dem som oftast tycker om att prata med övriga resenärer, men har jag inte lust till det så säger jag till eller svarar helt enkelt inte. Jag kan inte komma på någon gång när jag upplevt det som besvärande faktiskt.