Män som förväntas fria

[Voeux]

Men jag beskrev en könsrollsbaserad företeelse. Precis en sådan företeelse som själv är topic för denna tråd. Så vad är egentligen skillnaden? Det är väl ändå företeelserna i sig vi diskuterar här, inte enskilda individers intressen, även om man gärna använder sig själv som exempel. De kvinnor som drömmer om det perfekta frieriet och prinsessbröllop, borde de kväva det? Alltså - jag har verkligen inte svar på detta, vill jag bara påpeka. Precis som du inte alls förstår grejen med att männen förväntas fria, förstår jag inte grejen med kvinnor i grupp vars främsta samtalsämne är barn. Jag tänker att det är delar av sociala normer som är svåra att komma åt, för de skaver inte på samma sätt som andra faktorer som redan beskrivits angående jämställdhet.

Jag skrev ett personligt inlägg om hur jag själv gör i dessa situationer. Ett inlägg där jag tydligt beskrev hur jag slår bakut om dessa sociala grupperingar förväntas av mig, samt att männen ofta är involverade i dessa diskussioner men om de nu råkar vara någon annanstans just då så kommer jag inte bryta upp samtalet och sticka någon annanstans för sakens skull. Ändå frågar du mig om företeelsen är okej. Nej, självklart är könsrelaterade förväntningar inte okej. Men jag förstår inte ens varför du ställer den frågan till mig när jag tycker att jag tydliggjort vad jag anser om könsrelaterade förväntningar.

För mig handlar jämställdhet om att ha valfrihet och handlingsutrymme, att få alla möjligheter bortsett från kön. Det innebär inte att jag tänker backa från mina intressen bara för att de råkar vara könsstereotypa, det blir ju begränsat handlingsutrymme igen. Jag längtar efter barn och att prata barn intresserar mig, och det tänker jag inte skämmas en sekund för. Likväl som att jag inte tänker skämmas en sekund för saker jag gör som är normbrytande.

 

[Fruentimber]

Jag skrev ett personligt inlägg om hur jag själv gör i dessa situationer. Ett inlägg där jag tydligt beskrev hur jag slår bakut om dessa sociala grupperingar förväntas av mig, samt att männen ofta är involverade i dessa diskussioner men om de nu råkar vara någon annanstans just då så kommer jag inte bryta upp samtalet och sticka någon annanstans för sakens skull. Ändå frågar du mig om företeelsen är okej. Nej, självklart är könsrelaterade förväntningar inte okej. Men jag förstår inte ens varför du ställer den frågan till mig när jag tycker att jag tydliggjort vad jag anser om könsrelaterade förväntningar.

För mig handlar jämställdhet om att ha valfrihet och handlingsutrymme, att få alla möjligheter bortsett från kön. Det innebär inte att jag tänker backa från mina intressen bara för att de råkar vara könsstereotypa, det blir ju begränsat handlingsutrymme igen. Jag längtar efter barn och att prata barn intresserar mig, och det tänker jag inte skämmas en sekund för. Likväl som att jag inte tänker skämmas en sekund för saker jag gör som är normbrytande.

Men vad du tar i? Varför skulle du skämmas för det, och var har jag någonsin antytt att du borde det? Att jag frågade dig om företeelsen blir mer okej eller inte är för att det kändes som att ditt inlägg var någon typ av invändning, att du kände dig nödgad att poängtera att barn är ett "intresse" för dig och att det därför är mysigt att diskutera. Må så vara, men det gör ju liksom inte företeelsen i sig mindre skev för det.

 

[kryddelydd]

Varför försöker du lägga ord i min mun? Fenomen som uppstår pga könsnormer, är vad som stör mig.

Fast kanske det ibland är den andra turordningen på höns och ägg?
Biologiska skillnader kan ge lite olika beteendepreferenser, som sedan cementerats av "ohejdad vana"?

Jag tycker att det kan vara intressant att fundera på hur "könsnormer" uppkommit.
Ibland - det är jag säker på - helt och hållet pga maktspråk. Titta på Afghanistan (mitt just nu favoritexempel på katastrofalt land för kvinnor).
Ibland å andra sidan har maktspråken kommit sekundärt och mer cementerat något som redan fanns.

 

[Fruentimber]

Fast kanske det ibland är den andra turordningen på höns och ägg?
Biologiska skillnader kan ge lite olika beteendepreferenser, som sedan cementerats av "ohejdad vana"?

Jag tycker att det kan vara intressant att fundera på hur "könsnormer" uppkommit.
Ibland - det är jag säker på - helt och hållet pga maktspråk. Titta på Afghanistan (mitt just nu favoritexempel på katastrofalt land för kvinnor).
Ibland å andra sidan har maktspråken kommit sekundärt och mer cementerat något som redan fanns.

Jag tror inte att det är biologiska skillnader som gör att kvinnor pratar mer barn än män. Det är en konstruktion vi indoktrineras i.

 

[Voeux]

Men vad du tar i? Varför skulle du skämmas för det, och var har jag någonsin antytt att du borde det? Att jag frågade dig om företeelsen blir mer okej eller inte är för att det kändes som att ditt inlägg var någon typ av invändning, att du kände dig nödgad att poängtera att barn är ett "intresse" för dig och att det därför är mysigt att diskutera. Må så vara, men det gör ju liksom inte företeelsen i sig mindre skev för det.

Som sagt, jag tyckte att jag tydliggjorde redan i mitt första inlägg vad jag anser om företeelsen. Eftersom jag skrev rakt ut att den får mig att slå bakut. Hela inlägget handlade om att jag bryter normer när jag själv vill och ibland då och då som ren princip när jag upplever förväntningar, men att jag inte bryter normer bara för sakens skull om jag hamnar i könsnormativa sammanhang som intresserar mig. Barn var ett exempel på ett sådant och att det är intressant för mig var alltså relevant att nämna för diskussionen. Det har ingenting med att berättiga företeelsen att göra.

Men ja, jag tycker faktiskt att du låter lite skammande när du pratar om mammor som tar sig an det som sin identitet. So what, egentligen? Om det nu är någons stora intresse i livet så får det väl vara det. Det är skittrist att männen inte tar mer ansvar och att de i lägre grad anammar föräldralivet. Det är skittrist att kvinnor förväntas vara barnintresserade. Men det är väl just där skon klämmer, inte att vissa totalt älskar det.

 

[Petruska]

Vad har Heros inlägg att göra med lego och sandhögar? Har jag missat ngt eller har hen gjort klart att hen låter en kvinna sköta hushållet? Frågar du du citerat Hero..
I övrigt så skulle jag inte bli glad över om gubben gjorde ngt så självklart som att fixa hemma.

Jag såg inte ens att heros inlägg kom med.

 

[Fruentimber]

Men ja, jag tycker faktiskt att du låter lite skammande när du pratar om mammor som tar sig an det som sin identitet. So what, egentligen? Om det nu är någons stora intresse i livet så får det väl vara det. Det är skittrist att männen inte tar mer ansvar och att de i lägre grad anammar föräldralivet. Det är skittrist att kvinnor förväntas vara barnintresserade. Men det är väl just där skon klämmer, inte att vissa totalt älskar det.

Men det är ju inte mammorna i sig jag kritiserar! Nog om det, jag orkar inte dra det ett varv till. Jag tycker att jag har varit tillräckligt tydlig med att det är normerna, könsrollerna, fenomenen, whatever, som är i fokus i mina inlägg. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit ordet företeelse, liksom.

 

[Voeux]

Men det är ju inte mammorna i sig jag kritiserar! Nog om det, jag orkar inte dra det ett varv till. Jag tycker att jag har varit tillräckligt tydlig med att det är normerna, könsrollerna, fenomenen, whatever, som är i fokus i mina inlägg. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit ordet företeelse, liksom.

Jag uppfattade ditt språk som ganska dömande, men det behöver ju inte betyda att det är så du menade. Så ja, vi släpper det! Vi verkar ju säga typ samma sak fast på olika sätt.

 

[Fenestra]

Jag såg inte ens att heros inlägg kom med.

Hahaha ok då fattar jag, trodde det var riktat till honom. Tyckte kanske det vart lite hårt

 

[cirkus]

Jo, vi pratar uppenbarligen förbi varandra, för det är inte explicit samtalsämnet barn det rör. Du tar ju ut det ur dess kontext.

Nej, det är du som gång på gång tar upp just samtalsämnet barn. Är det samtalsämnet barn som skaver eller är det att kvinnor samtalar (om det nu är kontexten).

 

[Fruentimber]

Är det samtalsämnet barn som skaver eller är det att kvinnor samtalar (om det nu är kontexten).

Det är könsrollsfenomenet som skaver.

Allvarligt talat, har skrivit detta så många gånger nu. I flertalet inlägg.

 

[cirkus]

Det är könsrollsfenomenet som skaver.

Allvarligt talat, har skrivit detta så många gånger nu. I flertalet inlägg.

Exakt vad är könsrollsfenomenet? Att kvinnor pratar om barn? Jag fattar inte vad som skaver så dant om det inte är samtalsämnet som sådan och att det just är kvinnor som pratar om det.

 

[monster1]

Exakt vad är könsrollsfenomenet? Att kvinnor pratar om barn? Jag fattar inte vad som skaver så dant om det inte är samtalsämnet som sådan och att det just är kvinnor som pratar om det.

Att man förväntas vilja prata om barn för att man är kvinna, att man förväntas inte vilja prata om barn för att man är man.

 

[Fruentimber]

Att man förväntas vilja prata om barn för att man är kvinna, att man förväntas inte vilja prata om barn för att man är man.

Tack.

 

[sthu]

Jag håller med @FrauleinLeo om fenomenet att kvinnor förväntas vilja prata barn. Jag, som är barnfri, blev idag "påhoppad" (notera citationstecknen) av flertalet kvinnor på nya arbetsplatsen och överröst med frågor om barn och info om barnen på avdelningen som jag inte bett om och som inte är relevant för mig (jag är städerska på en skola och förskola). Jag begriper inte varför. Jag förstår att det är personalens intresse, de jobbar trots allt med barn, men jag behöver inte veta att Pelle har bajsat tre gånger eller att Nina glömde vantarna på skolgården. Ändå var det flera som upplyste mig om liknande scenarion innan de ens frågat vad jag hette..

 

[tanten]

Jag har nog inte hört talas om TS typ av frieri i min generation? Mer att man resonerat ihop sig och bestämt att man ska låta viga sig. Med eller utan fest.
Sånt verkar ha uppkommit på senare år. Ungefär samtidigt som de överdådiga bröllopen och den VEDERVÄRDIGA överlämningen från far till blivande make.

Snacka om backlash.....


För att fortsätta på anekdotlinjen.
Vi pratade om vigsel. Han ville gita sig i kyrkan. Jag småkräktes över att ha en religiös välsignelse och att lova gud att vi ska älska varann. Alltså kom vi inte vidare i frågan.

Så var det skottår och på skoj friade jag på skottdagen. Och han svarade -vi tar det nån gång när det känns bra. Så på sommaren vigde vi oss. I hemlighet.

 

[athena_arabians]

Jag har friat till min särbo... typ. Jag har sagt att är jag döende (inte helt otänkbart att det sker när jag är förhållandevis ung för något sådant pga sjukdom/medicinering) ska vi gifta oss för att det inte ska bli krångel med arvet

 

[Voeux]

Jag har nog inte hört talas om TS typ av frieri i min generation? Mer att man resonerat ihop sig och bestämt att man ska låta viga sig. Med eller utan fest.
Sånt verkar ha uppkommit på senare år. Ungefär samtidigt som de överdådiga bröllopen och den VEDERVÄRDIGA överlämningen från far till blivande make.

Snacka om backlash.....


För att fortsätta på anekdotlinjen.
Vi pratade om vigsel. Han ville gita sig i kyrkan. Jag småkräktes över att ha en religiös välsignelse och att lova gud att vi ska älska varann. Alltså kom vi inte vidare i frågan.

Så var det skottår och på skoj friade jag på skottdagen. Och han svarade -vi tar det nån gång när det känns bra. Så på sommaren vigde vi oss. I hemlighet.

Jag läste en artikel som handlade just om att konservativa strömmingar är på väg tillbaka hos yngre. Skribenten hade en teori om att det berodde på att folk ändå har ett behov av ramar och när könsroller och andra normer och traditioner luckras upp så börjar folk efter en tid att leta sig tillbaks. Jag och sambon pratade bara här om dagen om att det kanske blir så i framtiden att barnen är mer konservativa än sina föräldrar? En motreaktion, att det går i vågor. Nu är jag 30 så jag känner att jag varken har koll på de ”yngre” (20-25) eller hur det har varit i tidigare generationer. Men visst ser jag en hel del prinsessbröllop runtom mig. En av mina närmsta vänner ska ha ett sådant och bli överlämnad av sin far. Jag höll på att sätta kaffet i halsen.

Ibland undrar jag om min och yngre generationer fattar hur mycket äldre feminister har gjort för oss och hur farligt det är att börja backa. Vissa verkar ta vår frihet för given.

 

[athena_arabians]

Jag läste en artikel som handlade just om att konservativa strömmingar är på väg tillbaka hos yngre. Skribenten hade en teori om att det berodde på att folk ändå har ett behov av ramar och när könsroller och andra normer och traditioner luckras upp så börjar folk efter en tid att leta sig tillbaks. Jag och sambon pratade bara här om dagen om att det kanske blir så i framtiden att barnen är mer konservativa än sina föräldrar? En motreaktion, att det går i vågor. Nu är jag 30 så jag känner att jag varken har koll på de ”yngre” (20-25) eller hur det har varit i tidigare generationer. Men visst ser jag en hel del prinsessbröllop runtom mig. En av mina närmsta vänner ska ha ett sådant och bli överlämnad av sin far. Jag höll på att sätta kaffet i halsen.

Ibland undrar jag om min och yngre generationer fattar hur mycket äldre feminister har gjort för oss och hur farligt det är att börja backa. Vissa verkar ta vår frihet för given.

Jag är medveten i allra högsta grad pga min morfar. Hans krav på sina tre döttrar var att de skulle skaffa sig ett yrke, skit samma vilket. Det var för att de inte skulle behöva bli försörjda av en man. Han ordnade också föreläsningar om kvinnors sexuella hälsa i 50-talets Rättvik Det i kombination med hans fackliga aktivitet fick honom sparkad. Min morfar

Något som gör mig helt skogstokig är det j-la ni:andet från diverse kundtjänster. Jag säger alltid till att det går så bra med "du" och att "ni" är en vidrig rest från ett förlegat klassamhälle. Total nykonservatism.

 

[Voeux]

Jag har friat till min särbo... typ. Jag har sagt att är jag döende (inte helt otänkbart att det sker när jag är förhållandevis ung för något sådant pga sjukdom/medicinering) ska vi gifta oss för att det inte ska bli krångel med arvet

Mycket romantiskt! Eller, dramatiskt i alla fall!