Män som förväntas fria

Det var inte min poäng. Min poäng var det typiska könsuppdelandet som kan ske vid sociala sammankomster och vilka ämnen som behandlas av vilken könsgrupp. Barn som ämne var ett exempel, och det är framför allt kvinnor som står för det "pratet", i större utsträckning än män. Det handlar inte om att det skulle vara "värdeladdat".

Personligen tycker jag att det är ett sorgligt fenomen. Kvinnor blir mammor och inte mycket mer, medan männens identitet i princip förblir oförändrad.

Jag tror faktiskt inte att något ämne är så värdeladdat och avskytt som just barn. Jag citerar dig: "Jag har inte barn, vill inga ha, men framför allt stör det mig något innerligt att just kvinnor samlas i klunga och pratar just barn. " Stör det dig mindre att män står i klunga och pratar om något speciellt?

Tråkigt att du upplever det som att kvinnor blir mammor och inte så mycket mer - jag håller inte med det minsta. Jag tycker det finns massor av kompetenta och intressanta kvinnor som är både mammor och mycket mer.

Ofta i såna här trådar mynnar det ut i att kvinnor och vad de gör och pratar om ska föraktas och att man hellre umgås med männen. Det är minst lika trist som stereotyper och uppdelningar.
 
Jag träffade nyligen en vän som nyligen friat till sin sambo. Han berättade att han hade varit nervös och jag frågade om de pratat något om giftermål innan, och han berättade att det hade de ju gjort och hon hade dessutom hintat ganska tydligt att hon tyckte att det började bli dags nu. Så han "visste" att hon skulle säga ja, men det var självklart ändå mycket nerver kring händelsen i fråga. Jag tycker mig ha hört oändligt många liknande historier. Hon vill, han vet att hon vill, och tillslut friar han. Jag upplever att det är ganska socialt accepterat att förvänta sig att mannen är den som ska fria, vilket jag tycker är märkligt eftersom vi i Sverige har gått vidare från andra könsroller i mycket högre grad. Skulle jag som kvinna förvänta mig att mannen ska betala på dejter, förvänta mig att det är han som ska bjuda ut, förvänta mig att han ska arbeta när jag är hemma med barnen osv. så hade det väckt reaktioner och folk hade sagt emot. Men hade jag sagt att jag vill att det ska vara min sambo som friar så tror jag det hade varit socialt accepterat. Givetvis i olika grad i olika sociala kretsar, men som en generalisering.

I andra länder och kulturer så förvånar det mig inte eftersom könsroller överlag är starkare på många platser, men just i Sverige förvånar det mig eftersom vi kommit ganska långt med jämställdheten i relationer på de flesta plan. Mest just detta sticker liksom iväg lite eftersom det är en stark könsrelaterad förväntan som fortfarande känns helt okej att ha. Vad tror ni, varför är det så? Hur kommer det sig att kvinnor som i övrigt förväntar sig jämställdhet, att de båda ska arbeta och betala lika mycket hemma, att de ska dela på föräldraledighet och hushållssysslor, ändå sitter och väntar på att deras män ska fria?

Jättekonstigt, ju mer jag tänker på det.

Jag tycker det känns som mycket kring just giftemål ligger lite efter och ska fortfarande vara VÄLDIGT traditionellt, hos vissa personer. Till och mer ännu mer traditionellt än för ett par generationer sedan, eftersom vissa tar till sig amerikanska traditioner, som att pappan ska lämna över bruden i kyrkan.

För min del får väl folk göra som de vill, men personligen tycker jag väl mest att det är lite tramsigt och småmossigt. Jag friade till min man och det är jag stolt över. Jag är för fasiken en vuxen människa, myndig, högutbildad, med en egen inkomst och vill jag gifta mig med den jag älskar är jag fullt kapabel att fråga personen i fråga om detta :p:D jag tror att han blev väldigt väldigt glad att jag friade och för mig kommer det vara ett speciellt ögonblick jag alltid kommer minnas. Brukar inte sitta och vänta att han ska ta initiativ till andra saker heller utan om jag vill något säger jag det. Och vise versa. Det funkar skitbra :up:

För övrigt kan jag visst bli glad för blommor eller presenter, men ännu mer glad blir jag över att min man drar sitt jäkla strå till stacken och gör sin del av hushållssysslornaa, tar hand om barnen och tar sin andel av ”skitgörat”, dvs sådana saker som inte alltid är så jäkla kul men behöver göras i ett hus med tre små barn och 100 projekt på gång. Jag känner mig aldrig så kär i honom som när han för 145:e gången plockar upp legot från golvet eller dammsuger sandhögarna i hallen. Det är mer värt än alla blommor och restaursngbesök i hela världen :love:
 
Jag tror faktiskt inte att något ämne är så värdeladdat och avskytt som just barn. Jag citerar dig: "Jag har inte barn, vill inga ha, men framför allt stör det mig något innerligt att just kvinnor samlas i klunga och pratar just barn. " Stör det dig mindre att män står i klunga och pratar om något speciellt?

Tråkigt att du upplever det som att kvinnor blir mammor och inte så mycket mer - jag håller inte med det minsta. Jag tycker det finns massor av kompetenta och intressanta kvinnor som är både mammor och mycket mer.

Ofta i såna här trådar mynnar det ut i att kvinnor och vad de gör och pratar om ska föraktas och att man hellre umgås med männen. Det är minst lika trist som stereotyper och uppdelningar.

Jag avskyr inte barn? Jag tycker illa om fenomenet i sig, och inget annat. Ja, det stör mig när män samlas runt grillen och pratar bilmotorer.

Givetvis är kvinnor så mycket mer än bara mammor. Men identiteten och sättet kvinnor väljer att beskriva sig på efter att de blivit mammor, skiljer sig avsevärt i jämförelse med papporna (för att poängtera, vilket jag förstås också stör mig på). Och det är väl också därför jag stör mig mer på kvinnor i grupp som pratar barn och endast barn. De är mer än mammor.
 
Jag avskyr inte barn? Jag tycker illa om fenomenet i sig, och inget annat. Ja, det stör mig när män samlas runt grillen och pratar bilmotorer.

Givetvis är kvinnor så mycket mer än bara mammor. Men identiteten och sättet kvinnor väljer att beskriva sig på efter att de blivit mammor, skiljer sig avsevärt i jämförelse med papporna (för att poängtera, vilket jag förstås också stör mig på). Och det är väl också därför jag stör mig mer på kvinnor i grupp som pratar barn och endast barn. De är mer än mammor.

Ja så just ämnet barn är väldigt värdeladdat uppenbarligen.

Jag har inte påstått att du avskyr barn
 
Jag håller med dig.
Ens partners sällskap är ju det enda som behövs egentligen.
Men man kanske ändå vill sätta guldkant genom att göra nåt man normalt inte gör annars och som båda gillar. Dvs, skapa nya upplevelser tillsammans och kanske inte varje kväll sitta i mjukisbyxor framför tvn.
Jag tycker det känns som mycket kring just giftemål ligger lite efter och ska fortfarande vara VÄLDIGT traditionellt, hos vissa personer. Till och mer ännu mer traditionellt än för ett par generationer sedan, eftersom vissa tar till sig amerikanska traditioner, som att pappan ska lämna över bruden i kyrkan.

För min del får väl folk göra som de vill, men personligen tycker jag väl mest att det är lite tramsigt och småmossigt. Jag friade till min man och det är jag stolt över. Jag är för fasiken en vuxen människa, myndig, högutbildad, med en egen inkomst och vill jag gifta mig med den jag älskar är jag fullt kapabel att fråga personen i fråga om detta :p:D jag tror att han blev väldigt väldigt glad att jag friade och för mig kommer det vara ett speciellt ögonblick jag alltid kommer minnas. Brukar inte sitta och vänta att han ska ta initiativ till andra saker heller utan om jag vill något säger jag det. Och vise versa. Det funkar skitbra :up:

För övrigt kan jag visst bli glad för blommor eller presenter, men ännu mer glad blir jag över att min man drar sitt jäkla strå till stacken och gör sin del av hushållssysslornaa, tar hand om barnen och tar sin andel av ”skitgörat”, dvs sådana saker som inte alltid är så jäkla kul men behöver göras i ett hus med tre små barn och 100 projekt på gång. Jag känner mig aldrig så kär i honom som när han för 145:e gången plockar upp legot från golvet eller dammsuger sandhögarna i hallen. Det är mer värt än alla blommor och restaursngbesök i hela världen :love:
Och vem fan, som vore ensam om att dammsuga sandhögar och plocka upp lego medan mannen ägnade sig åt sitt, skulle sen överhuvudtaget ORKA klä upp sig och gå ut och äta middag??!
 
Givetvis är kvinnor så mycket mer än bara mammor. Men identiteten och sättet kvinnor väljer att beskriva sig på efter att de blivit mammor, skiljer sig avsevärt i jämförelse med papporna (för att poängtera, vilket jag förstås också stör mig på). Och det är väl också därför jag stör mig mer på kvinnor i grupp som pratar barn och endast barn. De är mer än mammor.

Framför allt skulle jag vilja säga att man blir väldigt olika bemötta. Jag som hade inbillat mig att jämställdheten gått framåt en hel del blev helt paff över hur annorlunda jag blev bemött framför allt av de äldre generationerna efter barn jämfört med innan, och jämfört med hur min min man blev bemött. Däremot delar vi absolut inte upp oss och pratar om olika saker vid diverse sammankomster med kompisar, utan vi brukar snacka allihop och avhandlar allt från jobb, husbyggen och andra projekt, fritidsintressen, filmer och serier, till barn och saker vi gjort senaste tiden. Alla hjälps åt med matlagning, undanplockning och barnpassning. Bland kompisar som är i samma ålder som vi upplever inte jag alls de skillnaderna.
 
Framför allt skulle jag vilja säga att man blir väldigt olika bemötta. Jag som hade inbillat mig att jämställdheten gått framåt en hel del blev helt paff över hur annorlunda jag blev bemött framför allt av de äldre generationerna efter barn jämfört med innan, och jämfört med hur min min man blev bemött. Däremot delar vi absolut inte upp oss och pratar om olika saker vid diverse sammankomster med kompisar, utan vi brukar snacka allihop och avhandlar allt från jobb, husbyggen och andra projekt, fritidsintressen, filmer och serier, till barn och saker vi gjort senaste tiden. Alla hjälps åt med matlagning, undanplockning och barnpassning. Bland kompisar som är i samma ålder som vi upplever inte jag alls de skillnaderna.

Ja, bemötandet skiljer sig verkligen avsevärt, även innan barn. Nu har ju jag gjort tydligt till både släkt och familj att jag inte vill ha barn (inte sambon heller), men innan jag verkligen kom fram till det beslutet var det mig folk vände sig till när de frågade om "vi" var sugna på barn. :meh:

Jag menar inte att detta förekommer i varenda kant i min sällskapskrets. Bland de närmaste, desto mindre. Bland "större" sammankomster med diverse släkt, vänner och bekanta/okända framkommer mönstret desto mer. Dop, är en klassisk sådan sammankomst där mönstret kan bli väldigt tydligt.
 
Såå... företeelsen blir därför mer okej, eftersom du också är intresserad av ämnet?

Jag har endast och enbart sagt att jag gärna pratar om barn eftersom det intresserar mig, oavsett med vem såvida jag tycker att samtalet är intressant. Borde jag sluta med det tycker du? Borde jag dämpa mitt barnintresse för att kvinna och det därmed är könsstereotypt?
 
Jag har endast och enbart sagt att jag gärna pratar om barn eftersom det intresserar mig, oavsett med vem såvida jag tycker att samtalet är intressant. Borde jag sluta med det tycker du? Borde jag dämpa mitt barnintresse för att kvinna och det därmed är könsstereotypt?

Men jag beskrev en könsrollsbaserad företeelse. Precis en sådan företeelse som själv är topic för denna tråd. Så vad är egentligen skillnaden? Det är väl ändå företeelserna i sig vi diskuterar här, inte enskilda individers intressen, även om man gärna använder sig själv som exempel. De kvinnor som drömmer om det perfekta frieriet och prinsessbröllop, borde de kväva det? Alltså - jag har verkligen inte svar på detta, vill jag bara påpeka. Precis som du inte alls förstår grejen med att männen förväntas fria, förstår jag inte grejen med kvinnor i grupp vars främsta samtalsämne är barn. Jag tänker att det är delar av sociala normer som är svåra att komma åt, för de skaver inte på samma sätt som andra faktorer som redan beskrivits angående jämställdhet.
 
Men jag beskrev en könsrollsbaserad företeelse. Precis en sådan företeelse som själv är topic för denna tråd. Så vad är egentligen skillnaden? Det är väl ändå företeelserna i sig vi diskuterar här, inte enskilda individers intressen, även om man gärna använder sig själv som exempel. De kvinnor som drömmer om det perfekta frieriet och prinsessbröllop, borde de kväva det? Alltså - jag har verkligen inte svar på detta, vill jag bara påpeka. Precis som du inte alls förstår grejen med att männen förväntas fria, förstår jag inte grejen med kvinnor i grupp vars främsta samtalsämne är barn. Jag tänker att det är delar av sociala normer som är svåra att komma åt, för de skaver inte på samma sätt som andra faktorer som redan beskrivits angående jämställdhet.

Vi pratar inte förbi varandra - du uttrycker ju gång på gång att just samtalsämnet barn skaver mer än nånting annat.

Jag tycker inte att jämförelsen funkar med att män förväntas att fria kontra kvinnor som pratar om barn.
 
Och vem fan, som vore ensam om att dammsuga sandhögar och plocka upp lego medan mannen ägnade sig åt sitt, skulle sen överhuvudtaget ORKA klä upp sig och gå ut och äta middag??!
Vad har Heros inlägg att göra med lego och sandhögar? Har jag missat ngt eller har hen gjort klart att hen låter en kvinna sköta hushållet? Frågar du du citerat Hero..
I övrigt så skulle jag inte bli glad över om gubben gjorde ngt så självklart som att fixa hemma.
 
Vi pratar inte förbi varandra - du uttrycker ju gång på gång att just samtalsämnet barn skaver mer än nånting annat.

Jo, vi pratar uppenbarligen förbi varandra, för det är inte explicit samtalsämnet barn det rör. Du tar ju ut det ur dess kontext.
 

heh, tack...

fast jag lever nog i en rätt okonventionell släkt på det sättet att varken jag, 45 år gammal, eller min syster, 47 år gammal, blivit tillfrågade om barn eller inte.
Ingen av oss har barn. Syrran fick inte frågan "ens" när hon hade en sambo - trots att deras samboförhållande var bortemot 20-årigt.

Och inte könsfördelar sig människorna i mitt umgänge för olika samtalsämnen utifrån kön, heller.
Och inte förväntas personer i umgänge eller släkt ha vissa jobb eller intressen utifrån kön, heller.
 
Jo, vi pratar uppenbarligen förbi varandra, för det är inte explicit samtalsämnet barn det rör. Du tar ju ut det ur dess kontext.

Det stör dig att olika personer har olika intresseområden?
Åtminstone om de intresseområdena stämmer överens med vad många förväntar sig utifrån personernas biologiska kön?
 
Det stör dig att olika personer har olika intresseområden?
Åtminstone om de intresseområdena stämmer överens med vad många förväntar sig utifrån personernas biologiska kön?

Varför försöker du lägga ord i min mun? Fenomen som uppstår pga könsnormer, är vad som stör mig.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
6 382
Senast: Grazing
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 190
Senast: Gunnar
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 516
Senast: Imna
·
Relationer Jag har en kompis som under några månader, 4-5 kanske, träffat en man och varit någorlunda seriös med honom. De bor i ett annat land och...
2
Svar
35
· Visningar
4 934
Senast: Inglorion
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp