Jag hade en kompis en gång som det var skittrist att gå ut med. Hon vägrade bjuda upp för det "var mannens sak att jaga". Jag älskar att dansa och bjöd upp massor med killar då det var dansa jag ville och inte ragga även om det blev mycket sånt med.
Hon var alltid skitsur, mer eller mindre krävde att jag skulle sitta med henne för att annars satt hon för sig själv då hon sällan blev uppbjuden och det dög inte med vem som helst. Hon förstod heller inte att jag kunde snacka med andra tjejer i baren eller toakön för de var ju "fienden".
Gissa vem som hade roligast av oss två när vi var ute? Hon som satt och surade eller jag som var glad, snackade med alla och dansade hela kvällarna?
Hon var alltid skitsur, mer eller mindre krävde att jag skulle sitta med henne för att annars satt hon för sig själv då hon sällan blev uppbjuden och det dög inte med vem som helst. Hon förstod heller inte att jag kunde snacka med andra tjejer i baren eller toakön för de var ju "fienden".
Gissa vem som hade roligast av oss två när vi var ute? Hon som satt och surade eller jag som var glad, snackade med alla och dansade hela kvällarna?