Fast jag försöker faktiskt förstå. Vad ÄR andemeningen egentligen?
Det jag läser är en syn på hundar/avel/raser som jag inte ser och inte håller med om. Det finns flera raser i vårt samhälle som har ursprung i "blodsport" och det är självklart att större och kraftfulla raser har större kapacitet att skada en annan varelse om en konflikt uppstår, men i sverige idag är det väldigt få hundar som per avelsinritkning är ett hot mot någon människa och förmodligen lika få som aktivt avlas till hundkamp.
Hundaggressivitet förekommer inom raser men det har bara i några enstaka fall ursprung i hundkamp. Det blir helt enkelt ofta väldigt olyckligt när två rejäla hundar ryker ihop på allvar - det säger sig självt. Det beror inte på att de besitter någon slags framavlad supergen där de vet var de ska bita för att göra störst skada.
Som en passus: För mig, personligen, håller BC's högst bettstatistik på både folk och andra hundar.
Så polletten har fallit ner till slut, det är det jag skrivit hela tiden att olika hundar har olika egenskaper och kapacitet att skada/döda på ett helt annat vis än sällskapsraserna. Det är dessa hundar som används till skydd, till vakthundar, till kamp, till jakt osv. Det är du som läst in (helt utan att jag nämnt det och jag nämnt andra orsaker samt förnekat det) att hundarna per automatik skulle vara mer aggressiva (även om en del är det) när jag talat om kapacitet att döda och förmåga (mentalt och fysiskt) att göra det om det går åt skogen eller när man inte klarar av att hantera sin hund. Har man inte förmågan och kunskapen att hantera dessa så är risken att det går riktigt illa större än med hundar medvetet avlade för att vara snälla och lätthanterliga.
Det finns som sagt ett skäl till att poliser/vaktbolag väljer hundar som schäfrar till skydds och patrullarbete och inte collie, storpudel eller St Bernard och eller busar bullraserna. Skulle det vara poppis med dvärgpudel bland busarna så hade få varit rädda för dem på samma vis som med exempelvis bullraserna (inklusive korsningar.