Sv: mammor vinter 2010/2011
Kan inte fatta det riktigt än... Från att ha stått med min stora mage i ridhuset på tisdagsem och tränat min kompis på min häst, till att bli mamma tidigt på onsdagsmorgonen. Lille Vidar hade brått ut.
Hade känt lite som mensvärk ett par kvällar och nu även denna tisdag. Under tiden i ridhuset tog jag en toa-paus och då hade jag fått en liten blodig flytning. Tänkte att det kunde vara slemproppen. Kanske bebis om några dagar...
Kom hem vid 21-tiden och då hade "mensvärken" tilltagit. Mannen trodde det kunde vara förvärkar och jo det verkade ju logiskt tyckte jag. Hoppade in i duschen för att sedan äta lite. Då började det, toa-racet, sprang fram och tillbaka för det tryckte på hela tiden. Började inse att det nog var värkar i alla fall... Ringde till förlossningen vid 22 men de tyckte jag skulle stanna hemma så länge som möjligt. 20 min senare stod jag inte ut utan ringde igen och de sa att jag kunde komma in men vara beredd på att bli hemskickad igen.
Var en pärs att få på sig kläder, en värk per strumpa och mannen fick hjälpa mig på med byxorna. När alla kläder var på... gick vattnet! Såklart! Jag grät över att behöva gå igenom hela proceduren igen men så sa mannen att det tar 5 min dit vi åker ändå.
Väl där fick jag pausa två gånger mellan bilen och salen jag blev hänvisad pga värkarna. Lyckades byta om där och barnmorskorna tog det rätt lugnt (jag fick en varm vetekudde på magen) - tills de upptäckte att jag var öppen 9 cm! Hoppsan, henne ska vi nog inte skicka hem...
Började bli riktigt trött på öppningsvärkarna och tänkte precis be om lustgas då de ändrade karaktär och så kände jag att bebis var på väg. Från att ha bett om en paus i värkarna till att be om fler värkar... Fyra krystvärkar krävdes för att bebis skulle komma ut, däremellan hade jag några riktigt irriterande "fjuttvärkar" som inte puttade ut bebis någonting. Men kl 01.55 på onsdagsmorgonen var han ute. Helt underbar liten bebis. Höll honom mot mig och ville bara njuta. Fast först fick jag genomlida misshandel av min stackars mage för att få ut moderkakan samt sprutor och stygn... urk. Men sen kunde vi beundra vårt lilla underverk i lugn och ro. Knappt 5 timmars värkar, 2 alvedon och en vetekudde... Var verkligen inte beredd på att det skulle gå så snabbt