Målbilder för trubbnosar.

[Tonto]

Testet med att trycka på sin egen näsa är verkligen någonting alla som överväger en plattnos borde göra. Det är gräsligt. Jag har broskbildningar längre in i båda mina ingångar och bara den lilla begränsningen gjorde att jag trodde att jag länge trodde att jag led av astma.

Jag är född med liten, platt näsa som sen brutits pga olycka. Jag får ofta problem med andningen och det är vidrigt.

 

[lilstar]

Det finns ju en liten studie som undersökte hur bra bulldoggs är på att lösa en klurig uppgift jämfört med en långnosig ras.

https://www.svd.se/a/JQAKPm/forskare-vissa-hundar-har-svarare-att-fatta

Där tror jag att vi har det! Clownigheten som beskrivs verkar ju vara samma som hos varenda terrier eller vilken schäfer som helst egentligen. Den här hjälplösheten däremot. Avlar man på hundar med lågt IQ så blir de mer beroende av sin ägare. Dessutom tänker jag mig att en hund som tycker att uppgifter är mycket svårare är mindre benägen att vilja göra saker. Jag brukar säga att min egen hund (ej brachy) inte är supersmart, han lär sig tricks och kommandon snabbt men lär sig liksom inte egna saker så lätt. Min hund är också en otroligt enkel hund som nöjer sig med det lilla. Lite trist ibland kan jag tycka, men oerhört simpelt att passa in hunden i mitt övriga liv.

Jag har full förståelse för att man vill ha en hund som är lite dum. Det är skitjobbigt med smarta hundar som vill göra massa saker och hittar på massa saker. Så många gånger jag blivit utmanövrerad av kompisars vallhundsraser! Om man är ointresserad av träning och bara vill ha en sällskapshund som hänger med på allt passar en högbegåvad hund ytterst dåligt. Undrar om den låga begåvningen återfinns hos andra utpräglade sällskapsraser?

Jag tycker alltså inte att lågt IQ är något dåligt här. Tvärtom tänker jag att det är önskvärt hos sällskapshundar med låg aktivitetsnivå.

 

[Stergo]

Och ja, det är ju det här med "baby schema" som generellt sett angetts som en förklaring till populariteten. Men ser man till de andra artiklarna verkar det vara en kombination av detta och att hundarna faktiskt interagerar med människor på ett mer ... "mänskligt" sätt.

Hur har de studierna blivit genomförda? För mig så låter det märkligt att de skulle kommunicera med människor på ett mer tilltalande sätt än de Bichonraserna där man har stöd för att derad anfäder (framförallt maltesern, men maltesern, Frisén och Bolognesen är ju trots allt från ungefär samma area) har jobbat som sällskapshundar sedan innan Kristus. De av de raserna som jag träffat har ju verkligen ett väldigt kommunikativt och lättläst språk när de interagerar med människor.

 

[Linda_A]

Du tog även upp att den korta nosen skulle handla om förmåga om att hålla fast ett bytesdjur, t ex ett vildsvin. Jag kan dock inte hitta bilder på catch dogs, vare sig nutida eller historiska, som har så kort nos som dagens boxer. Det finns inget med en trubbnos som skulle innebära en sådan fördel under jakt ändå.

Jag svarade på varför man började avla brakycefalt, inte på huruvida dagens boxrar är lämpade för att hålla fast bytesdjur. De skulle dock knappast ha problem med det, de biter sig fast i en IGP-ärm ganska bra och vill ofta inte släppa.

Sen ska vi sträva mot att komma tillbaka till 1:2 på de flesta hundar och absolut inte få kortare nosar.

Men beror det bara på ögonens placering? Hos perser har man identifierat gener som hos människor orsakar vad man tidigare kallade utvecklingsstörning... De är anatomiskt väldigt lika brakycefala hundar, beror deras "välvilja" gentemot människor och deras samarbetsvillighet på ögonens placering eller (och?) på att de är utvecklingsstörda?

Den ena studien tog upp detta men när det gällde t.ex bulldog och fralla drog man snarare slutsatsen att det är kroppsformen eftersom de är sämre på att använda tassarna.

 

[Stergo]

Där tror jag att vi har det! Clownigheten som beskrivs verkar ju vara samma som hos varenda terrier eller vilken schäfer som helst egentligen. Den här hjälplösheten däremot. Avlar man på hundar med lågt IQ så blir de mer beroende av sin ägare. Dessutom tänker jag mig att en hund som tycker att uppgifter är mycket svårare är mindre benägen att vilja göra saker. Jag brukar säga att min egen hund (ej brachy) inte är supersmart, han lär sig tricks och kommandon snabbt men lär sig liksom inte egna saker så lätt. Min hund är också en otroligt enkel hund som nöjer sig med det lilla. Lite trist ibland kan jag tycka, men oerhört simpelt att passa in hunden i mitt övriga liv.

Jag har full förståelse för att man vill ha en hund som är lite dum. Det är skitjobbigt med smarta hundar som vill göra massa saker och hittar på massa saker. Så många gånger jag blivit utmanövrerad av kompisars vallhundsraser! Om man är ointresserad av träning och bara vill ha en sällskapshund som hänger med på allt passar en högbegåvad hund ytterst dåligt. Undrar om den låga begåvningen återfinns hos andra utpräglade sällskapsraser?

Jag tycker alltså inte att lågt IQ är något dåligt här. Tvärtom tänker jag att det är önskvärt hos sällskapshundar med låg aktivitetsnivå.

Gällande det sista, nja. Om du jämför med frallor och mopsar så har Bichonerna tex en fantastisk intelligens. Däremot så har de inte världens bästa uthållighet och gillar att chilla mer än att jobba ofta. Men de är ofta bra på att dressera sina människor Min Bichon lär sig saker snabbt, oavsett om det är trick, lösa pussel eller hur man får människor att göra som man vill eller bästa vägen för att inte bli lerig i skogen. Däremot så har hon ju en inbyggd ”avknapp” så hon är inte jätteintresserad av att hitta på otyg så länge hon hålla lagom stimulerad. Det trycks rätt mycket på att Bichonraserna är intelligenta små hundar, sedan så gissar jag på att de nog egentligen hamnar i mitten om man gör testar. De behöver inte vara lika bra som en fårhund på att lösa problem självständigt.

 

[Roheryn]

Jag sa att jag ville ha en hund som inte kräver så mkt stimulans, motion genom promenader är inget problem.

Nu blir det ju ganska off-topic, men ändå... Jag levde med en cairnterrier under 14 år. Utöver valpkursen som gav grundlydnad så ägnade jag mig inte åt att "träna hund". Vi gick LÅNGA promenader varje dag, men i övrigt var han "bara" familjemedlem som hängde med på det vi gjorde och var mycket nöjd med det. Åka till stallet, gå på stan, hänga med på långa skogsutflykter, följa med hem till vänner, bara softa hemma... Verkligen en "ren" sällskapshund som gillade sitt liv med oss och som vi hade mycket glädje av under hela hans liv!

 

[Roheryn]

Ja, egentligen är det ju inte så konstigt att folk gillar brachycephala hundar. Människor är liksom programmerade till att gilla bebisar och tycka att de är gulliga. Hundar som mopsar och frallor har s.k. ’baby schema’ - bland annat har de stora, breda huvuden, stora, runda ögon, runda kroppar och korta feta ben. Saker vi tycker är gulliga och gillar. Bebisaktiga drag. (här är en artikel till)

Det går säker att koppla till den här clownigheten också. Det är gulligt när bebisar är lite klumpiga och gör roliga saker.

Intressant! Jag, som aldrig tyckt att bebisar är söta, tycker inte heller att det brachycephala utseendet hos hund och katt är det minsta gulligt. Har aldrig sett att de olika preferenserna (eller anti-preferenserna) skulle hänga samman, men det kanske de gör?

 

[Capybara]

Sen kan jag bli trött på rasfolks ursäkter när folk frågar om varför ex corgin har korta ben eller aussie har stubbsvans (och kuperades förr), absolut att det kanske fanns nån sanning i att corgin inte skulle träffas av kosparkar eller att aussien inte skadar/klämmer sin svans i terräng osv men samtidigt finns det raser som flyttar kor som har normallånga ben och hundar som jobbar i terräng med intakt svans. Det frågan vad som är efterhands konstruktioner och vad som de facto ligger bakom på riktigt. Det finns ju ofta fler förklaringar som att en liten hund som corgi krävde mindre mat, kom kanske lättare åt att ta skadedjur och var rätt käcka överlag. Sen är det ju så att kollar man på äldre bilder av corgi så är de betydligt mer högställda och korta i ryggen än nutida. Dock när nån frågar om exteriören så har den en "funktion", det används som ursäkt att de minsann ska vara så, fast många av dagens exemplar faktiskt inte har samma funktionella exteriör som förr. Det en sak att förklara rasen ursprung en annan sak att ursäkta hur extremtypade hundarna när de rört sig bort från den exteriör de haft pga vänstervarvet och uppfödare med skygglappar på.

Tror du har superrätt i det här! Vi människor som grupp verkar ju mycket benägna att börja avla på extremer, inte bara på hund utan på andra djur också. Min ena häst har t.ex. alldeles för mycket behåring för sitt eget bästa, men på utställning får han fin poäng för detta. Det är väl också därför som det blivit som det blivit med trubbnosraserna, och det är för jäkla sorgligt.

(och - vilken glad och fin hund!)

 

[Linda_A]

Hur har de studierna blivit genomförda? För mig så låter det märkligt att de skulle kommunicera med människor på ett mer tilltalande sätt än de Bichonraserna där man har stöd för att derad anfäder (framförallt maltesern, men maltesern, Frisén och Bolognesen är ju trots allt från ungefär samma area) har jobbat som sällskapshundar sedan innan Kristus. De av de raserna som jag träffat har ju verkligen ett väldigt kommunikativt och lättläst språk när de interagerar med människor.

Det kan jag inte svara på i detalj, men som jag förstod det på den ena studien trodde man det kunde handla om att synfältet blir något annorlunda pga ögonens position. Men jag köper också absolut att de mindre raserna som är brakycefala kan ha svårigheter med manipulation av saker pga korta ben. Man borde kanske inte ha jämfört frallan med en mudi utan med en annan liten ras som ej är brakycefal, för att se hur deras problemlösning och användning av tassar för att öppna lådor ser ut.

Boxer ställs ju inför problemlösning på MT för de som gör det. Man ser hur länge de jobbar med att få ut en sak de vill åt. Förut en trasa som åkte in i ett rör, nu en boll under en pall. Där är dock inte tanken att de ska lyckas, utan man mäter uthållighet. Min förra hane demonterade dock hela röret och släpade iväg det. Brute force är alltid en lösning för en boxer.

 

[SiZo]

Det kan jag inte svara på i detalj, men som jag förstod det på den ena studien trodde man det kunde handla om att synfältet blir något annorlunda pga ögonens position. Men jag köper också absolut att de mindre raserna som är brakycefala kan ha svårigheter med manipulation av saker pga korta ben. Man borde kanske inte ha jämfört frallan med en mudi utan med en annan liten ras som ej är brakycefal, för att se hur deras problemlösning och användning av tassar för att öppna lådor ser ut.

Boxer ställs ju inför problemlösning på MT för de som gör det. Man ser hur länge de jobbar med att få ut en sak de vill åt. Förut en trasa som åkte in i ett rör, nu en boll under en pall. Där är dock inte tanken att de ska lyckas, utan man mäter uthållighet. Min förra hane demonterade dock hela röret och släpade iväg det. Brute force är alltid en lösning för en boxer.

Kanske också sämre syn med tanke på hur ögonen ser ut på många av dessa raser?

Tror du har superrätt i det här! Vi människor som grupp verkar ju mycket benägna att börja avla på extremer, inte bara på hund utan på andra djur också. Min ena häst har t.ex. alldeles för mycket behåring för sitt eget bästa, men på utställning får han fin poäng för detta. Det är väl också därför som det blivit som det blivit med trubbnosraserna, och det är för jäkla sorgligt.

(och - vilken glad och fin hund!)

Jag håller med. Tittar på mina älskade arabhästar och inser att jag själv har gått samma väg. Förr var vissa hästar "för mycket" och helt plötsligt kan jag komma på mig själv att tänka "OJ vilket fint huvud den har", trots att de rent tekniskt är mycket "värre" än de hästarna som jag förr tyckte var för mycket.

Det finns dock inga studier på luftvägar vs hur dishat ansikte en arab har. Kanske klarar de sig för att deras huvud är mer trekantigt, så det finns material att "ta av" så att säga. Plus då att stora näsborrar är väldigt önskvärt inom rasen.

 

[Roheryn]

Det kan jag inte svara på i detalj, men som jag förstod det på den ena studien trodde man det kunde handla om att synfältet blir något annorlunda pga ögonens position. Men jag köper också absolut att de mindre raserna som är brakycefala kan ha svårigheter med manipulation av saker pga korta ben. Man borde kanske inte ha jämfört frallan med en mudi utan med en annan liten ras som ej är brakycefal, för att se hur deras problemlösning och användning av tassar för att öppna lådor ser ut.

Frallor och mopsar har väl också stora problem med deformerad ryggrad (fjärilskotor) vilket rimligtvis också påverkar deras användande av tassar för manipulation av föremål?

Boxer ställs ju inför problemlösning på MT för de som gör det. Man ser hur länge de jobbar med att få ut en sak de vill åt. Förut en trasa som åkte in i ett rör, nu en boll under en pall. Där är dock inte tanken att de ska lyckas, utan man mäter uthållighet. Min förra hane demonterade dock hela röret och släpade iväg det. Brute force är alltid en lösning för en boxer.

Jag kan misstänka att boxerns "räddning" är att de är brukshundar, dvs de måste fungera både i huvud och kropp och kan därmed inte avlas på bara utseende som de rena sällskapsraserna.

 

[Roheryn]

Jag håller med. Tittar på mina älskade arabhästar och inser att jag själv har gått samma väg. Förr var vissa hästar "för mycket" och helt plötsligt kan jag komma på mig själv att tänka "OJ vilket fint huvud den har", trots att de rent tekniskt är mycket "värre" än de hästarna som jag förr tyckte var för mycket.

Det finns dock inga studier på luftvägar vs hur dishat ansikte en arab har. Kanske klarar de sig för att deras huvud är mer trekantigt, så det finns material att "ta av" så att säga. Plus då att stora näsborrar är väldigt önskvärt inom rasen.

Håller helt med dig! Jag har alltid tyckt att arabhästar är väldigt vackra, men många utställningsaraber är verkligen alldeles för mycket nuförtiden! Är det likadant med arabhästar som med vissa hundraser - att det finns "utställningslinjer" och "brukslinjer"? För visst används väl fortfarande många araber till t.ex. distansritt och de verkar ju inte se lika extrema ut?

 

[Linda_A]

Kanske också sämre syn med tanke på hur ögonen ser ut på många av dessa raser?

Ja, eller åtminstone annan syn än vad som är optimalt för ett hunddjur, men som då kanske istället gör det lättare att läsa människor? Det ena behöver ju inte utesluta det andra.

Jag håller med. Tittar på mina älskade arabhästar och inser att jag själv har gått samma väg. Förr var vissa hästar "för mycket" och helt plötsligt kan jag komma på mig själv att tänka "OJ vilket fint huvud den har", trots att de rent tekniskt är mycket "värre" än de hästarna som jag förr tyckte var för mycket.

Det är just detta som gör hypertyp så lurigt. Det kommer smygande och blir det nya normala. Jag är väldigt medveten om det och det är något som diskuteras väldigt mycket inom boxervärlden. Vissa länder/uppfödare/domare kan/vill inte se det, men väldigt många tittar på foton av hundar från 60- och 70-tal, till och med 80-tal och "kalibrerar om" sin syn.

Men, vi kommer inte tillbaka dit genom att överreagera heller. Därför tycker jag att SKKs definition om vad som accepteras som en öppen näsborre är bra. Då har vi en bra startpunkt. Den kanske kan flyttas framöver. Eller så borde den heta Acceptabla istället för Öppna.

Frallor och mopsar har väl också stora problem med deformerad ryggrad (fjärilskotor) vilket rimligtvis också påverkar deras användande av tassar för manipulation av föremål?

Det vågar jag inte uttala mig om, men kanske. Rent allmänt kan ju dock inte en fyrkantig konstruktion med korta ben vara optimalt för smidighet.

Jag kan misstänka att boxerns "räddning" är att de är brukshundar, dvs de måste fungera både i huvud och kropp och kan därmed inte avlas på bara utseende som de rena sällskapsraserna.

Ja, troligen. Det konstiga i sammanhanget är att den amerikanska "varianten" av boxer är en ren utställningshund och den har faktiskt längre nos. Men där tog man fasta på "elegansen" i standarden och har tagit fram en i många fall alldeles för lätt hund som tappat mycket molossertyp. Och tyvärr alla bruksegenskaper också.

 

[SiZo]

Ja, eller åtminstone annan syn än vad som är optimalt för ett hunddjur, men som då kanske istället gör det lättare att läsa människor? Det ena behöver ju inte utesluta det andra.



Det är just detta som gör hypertyp så lurigt. Det kommer smygande och blir det nya normala. Jag är väldigt medveten om det och det är något som diskuteras väldigt mycket inom boxervärlden. Vissa länder/uppfödare/domare kan/vill inte se det, men väldigt många tittar på foton av hundar från 60- och 70-tal, till och med 80-tal och "kalibrerar om" sin syn.

Men, vi kommer inte tillbaka dit genom att överreagera heller. Därför tycker jag att SKKs definition om vad som accepteras som en öppen näsborre är bra. Då har vi en bra startpunkt. Den kanske kan flyttas framöver. Eller så borde den heta Acceptabla istället för Öppna.




Det vågar jag inte uttala mig om, men kanske. Rent allmänt kan ju dock inte en fyrkantig konstruktion med korta ben vara optimalt för smidighet.



Ja, troligen. Det konstiga i sammanhanget är att den amerikanska "varianten" av boxer är en ren utställningshund och den har faktiskt längre nos. Men där tog man fasta på "elegansen" i standarden och har tagit fram en i många fall alldeles för lätt hund som tappat mycket molossertyp. Och tyvärr alla bruksegenskaper också.

Ja jag tycker man borde ändra namnen. Att kalla de öppna när de i realiteten inte är öppna blir liksom bara konstigt. Kalla det för vad det är istället, eller sätt siffror på det. Nu ser det ju ut som att de tycker att "bättre än såhär blir det inte" och det ser vi tydligt i tråden att det inte stämmer. Målsättningen måste ju vara helt öppna, även om man inte är där idag. Så jag tänker att man skulle behöva visa bild på det också, och ha en siffra/namn/bokstav på det med.

Inom araberna har vi dock fördelen att de används till så mycket annat än show, så det finns gott om hästar med helt rak profil. Men bristen på forskning på denna fråga kan såklart ändra på saker och ting rätt fort.

 

[Linda_A]

Ja jag tycker man borde ändra namnen. Att kalla de öppna när de i realiteten inte är öppna blir liksom bara konstigt. Kalla det för vad det är istället, eller sätt siffror på det. Nu ser det ju ut som att de tycker att "bättre än såhär blir det inte" och det ser vi tydligt i tråden att det inte stämmer. Målsättningen måste ju vara helt öppna, även om man inte är där idag. Så jag tänker att man skulle behöva visa bild på det också, och ha en siffra/namn/bokstav på det med.

BSI är ju inte tänkt att vara en veterinärbesiktning utan guidelines för domare, så jag tror det finns en poäng med att inte göra det alltför detaljerat. Om man anser att SKKs "öppna" är fullt funktionsdugliga och inte orsaker lidande (de har ju forskning på BOAS att stötta sig mot) även om de kunde vara ännu öppnare, så är det väl en bra utgångspunkt när det gäller att sålla bort de som är sämre än detta? Men visst, Acceptabla skulle vara en helt okej beskrivning också.

 

[Dentaku]

Jag svarade på varför man började avla brakycefalt, inte på huruvida dagens boxrar är lämpade för att hålla fast bytesdjur. De skulle dock knappast ha problem med det, de biter sig fast i en IGP-ärm ganska bra och vill ofta inte släppa.

Sen ska vi sträva mot att komma tillbaka till 1:2 på de flesta hundar och absolut inte få kortare nosar.

Men det går ju inte att hitta bilder på jagande catchdogs som är brakycefala? Den typen av jaktform är ändå urgammal. Jag menar alltså att det är en efterhandskonstruktion att brakycefala hundar skulle ha någon fördel gentemot mesocephala hundar i att bita och hålla sig kvar i ett bytesdjur. Då skulle catch dogs både förr och nu faktiskt vara brakycefala, vilket de inte är.

 

[Linda_A]

Men det går ju inte att hitta bilder på jagande catchdogs som är brakycefala? Den typen av jaktform är ändå urgammal. Jag menar alltså att det är en efterhandskonstruktion att brakycefala hundar skulle ha någon fördel gentemot mesocephala hundar i att bita och hålla sig kvar i ett bytesdjur. Då skulle catch dogs både förr och nu faktiskt vara brakycefala, vilket de inte är.

Den bild jag delade var på brakycefala hundar. Mastiffer räknas ju som brakycefala. Nej, de ser inte ut som en modern boxer och det har jag inte påstått.

Sen om de faktiskt har nån fördel eller ej, det låter jag var osagt. Jag tror nog snarare att fördelen var temperamentet hos bullhundar och mastiffer.

Tillägg: Både en viss grad av brakycefali och underbett etablerades ju hos vissa hundtyper långt innan utställningar och rasböcker kom till. Man måste ha sett någon poäng med det eller åtminstone trott att det fanns en fördel, annars hade man ju selekterat bort dessa djur.

 

[Hedinn]

Intressant! Jag, som aldrig tyckt att bebisar är söta, tycker inte heller att det brachycephala utseendet hos hund och katt är det minsta gulligt. Har aldrig sett att de olika preferenserna (eller anti-preferenserna) skulle hänga samman, men det kanske de gör?

Jag tänker att det inte nödvändigtvis behöver handla om preferenser på det sättet, men att vi har lättare att läsa av ett ”mänskligt ansikte” och därför upplever ett djur med mänskliga drag mer uttrycksfullt. En hund med öppen mun och mungipor som pekar uppåt tolkar vi som glad, liksom, för att det är så vi människor ser ut när vi är glada och det är så vi är programmerade till att läsa av ansikten.

 

[Dentaku]

Den bild jag delade var på brakycefala hundar. Mastiffer räknas ju som brakycefala. Nej, de ser inte ut som en modern boxer och det har jag inte påstått.

Sen om de faktiskt har nån fördel eller ej, det låter jag var osagt. Jag tror nog snarare att fördelen var temperamentet hos bullhundar och mastiffer.

Tillägg: Både en viss grad av brakycefali och underbett etablerades ju hos vissa hundtyper långt innan utställningar och rasböcker kom till. Man måste ha sett någon poäng med det eller åtminstone trott att det fanns en fördel, annars hade man ju selekterat bort dessa djur.

Om du delat bilder på jagande catchdogs så har jag missat det. Jag har bara sett bilden på tjurhetsning, som visar hundar av bull and terrier-typ.

Mastiffer räknas som brakycefala nu, ja. Historiska bilder visar generellt huvuden som inte alls kan klassas som brakycefala. Men jag vet inte riktigt vad mastiffer har med saken att göra.

Jag håller helt med om att det var temperemantet som spelade roll för vilka hundar som passade både som catchdogs och till blodsport! Men jag har svårt för när t ex rasklubbar försöker ändra historien, och tillskriva det brakycefala utseendet praktiska och positiva egenskaper som inte stämmer.

 

[Jeps]

Kanske också sämre syn med tanke på hur ögonen ser ut på många av dessa raser?

Jag håller med. Tittar på mina älskade arabhästar och inser att jag själv har gått samma väg. Förr var vissa hästar "för mycket" och helt plötsligt kan jag komma på mig själv att tänka "OJ vilket fint huvud den har", trots att de rent tekniskt är mycket "värre" än de hästarna som jag förr tyckte var för mycket.

Det finns dock inga studier på luftvägar vs hur dishat ansikte en arab har. Kanske klarar de sig för att deras huvud är mer trekantigt, så det finns material att "ta av" så att säga. Plus då att stora näsborrar är väldigt önskvärt inom rasen.

Läst flera artiklar som nämner att de får problem med andning samt kanske ännu mer tandproblem och på grund av det bihåleinflammationer.