Inspirationstråd feminism!

[Fruentimber]

Men då har du ju kommenterat utseendet?

För mig är det en väsentlig skillnad i att kalla någon "pigg", än att kalla någon "fin".

 

[the_connemara]

För mig är det en väsentlig skillnad i att kalla någon "pigg", än att kalla någon "fin".

Det är ju uppenbart att vi är så vana vid att koppla komplimang till utseende. Jag har många gånger hört folk som bli sura över att höra att någon kommenterar att en ser trött ut. Tagit det som något negativt och/eller att de ser glåmiga och fula ut. Självklart handlar det ju om hur det sägs men i några fall har jag tom suttit bredvid och människan som kommenterat tröttheten har gjort det i all välmening av oro för personens (flera gånger befogat då personen inte mått bra).

Självklart måste man ha känsla i sådana lägen också men just att det blev så kopplat till negativt utseende istället för oro för mående reagerade jag på redan då.

Även detta bara en liten OT tanke

 

[Fruentimber]

Det är ju uppenbart att vi är så vana vid att koppla komplimang till utseende. Jag har många gånger hört folk som bli sura över att höra att någon kommenterar att en ser trött ut. Tagit det som något negativt och/eller att de ser glåmiga och fula ut. Självklart handlar det ju om hur det sägs men i några fall har jag tom suttit bredvid och människan som kommenterat tröttheten har gjort det i all välmening av oro för personens (flera gånger befogat då personen inte mått bra).

Självklart måste man ha känsla i sådana lägen också men just att det blev så kopplat till negativt utseende istället för oro för mående reagerade jag på redan då.

Även detta bara en liten OT tanke

Fast även jag avskyr att höra att jag ser trött ut. Det började i samband med att jag slutade använda smink. Då blir det väldigt uppenbart utseende-baserat, speciellt om kvinnorna runt mig är sminkade men jag osminkad. Då är jag den som ser "trött" ut. Det här med att ha rosiga kinder som måttstock för vem som ser trött respektive pigg ut är verkligen problematiskt.

 

[Petruska]

Okej, ett socialt exempel, jag träffar en kollega i korridoren. Hen har en ny frisyr och ser pigg och fräsch ut. Hur ska jag då agera.
Mitt normala jag säger retoriskt "Har du klippt dig, jättefint !" Vad ska jag byta ut det mot? Om jag (och alla andra) inte säger något om förändringen kommer hen känna sig osedd. Om man bara säger "jag ser att du har klippt dig" och inget mer kommer hen tro att jag tycker det är fult/inte passar.

För mig är det fullständigt normalt att inte kommentera varandras nya frisyr. Jag känner mig absolut inte mer sedd av sådana kommentarer (i värsta fall det omvända).

 

[monster1]

För mig är det fullständigt normalt att inte kommentera varandras nya frisyr. Jag känner mig absolut inte mer sedd av sådana kommentarer (i värsta fall det omvända).

Vad ska man säga istället då?

 

[Hazel]

Jag tror faktiskt inte att folk känner sig osedda bara för att man inte kommenterar deras nya frisyr.
Men om man tycker att det är väldigt viktigt så kan man ju säga ”Har du klippt dig? Kul med ny frisyr!” Eller nåt annat.

Jag tror att utseendekommentarerna oftast blir viktigare om andra komplimanger är frånvarande. Jag tror de flesta gärna hade bytt 20 st "fin frisyr" som bara sägs för att man måste mot ett seriöst menat "fyfan va du är bra!" och de flesta har väl lättare att säga nåt om kläder eller frisyr eftersom det är så inbygt.

 

[monster1]

Jag tror att utseendekommentarerna oftast blir viktigare om andra komplimanger är frånvarande. Jag tror de flesta gärna hade bytt 20 st "fin frisyr" som bara sägs för att man måste mot ett seriöst menat "fyfan va du är bra!" och de flesta har väl lättare att säga nåt om kläder eller frisyr eftersom det är så inbygt.

Ett helt orelaterat "vad du är bra" blir ju väldigt konstigt.

 

[Petruska]

Vad ska man säga istället då?

Om frisyrer? Jag säger i stort sett aldrig något om frisyrer. Jag behöver inget istället för det.

Om samma person som har en ny frisyr skulle baka fikabröd, skulle jag berömma fikabrödet.

 

[monster1]

Om frisyrer? Jag säger i stort sett aldrig något om frisyrer. Jag behöver inget istället för det.

Om samma person som har en ny frisyr skulle baka fikabröd, skulle jag berömma fikabrödet.

Nej random komplimanger, vad ger man för slumpartade komplimanger till folk man träffar på?

 

[monster1]

Grejen är väl att komplimanger om ytan kan man ge till vem som helst utan att känna den. Om jag ser någon på stan i en kappa i en kul färg eller mönster så kan jag säga det och då blir den personen glad. För att berömma personens inre kvalitéer måste jag känna personen, det blir alltså svårare.

 

[Petruska]

Nej random komplimanger, vad ger man för slumpartade komplimanger till folk man träffar på?

Jag vet inte om jag gör det så mycket. Jag tänker nog att folk känner sig sedda av mig om jag faktiskt ser dem, och om jag relaterar till dem på sätt som visar att jag tycker att just den personen är något lite extra på något vis. Finns det en vettig relation, så bär den relationen bekräftelse med sig, tänker jag. I samtal kan jag bekräfta att jag alltid tycker att det är väldigt bra att diskutera en viss sorts frågor med den person jag just då pratar med, o dyl.

Då jag faktiskt ger komplimanger, så berömmer jag tex ofta den kvinna som jag tycker är vår bästa administratör på jobbet, just för att hon är en sån superadmin. Osv. Folks nya frisyrer ser jag ändå inte. Om det krävs för att någon ska känna sig sedd, så är det helt enkelt så att vår relation inte är av den arten att hen känner sig sedd av mig.

 

[MiniLi]

Om du nu vill ge människor en komplimang vad säger du då?

Nej random komplimanger, vad ger man för slumpartade komplimanger till folk man träffar på?

Jag brukar inte ge slumpartade komplimanger. Ser inte riktigt poängen med det.
Jag bekräftar folk på ett genuint och relevant sätt, inte bara för att säga något.

Jag uppfattar att folk jag har omkring mig känner sig sedda och bekräftade av mig ändå och jag brukar just få höra att de upplever mig som väldigt genuin.

Jag kommer inte ens på något exempel nu..

 

[monster1]

Jag brukar inte ge slumpartade komplimanger. Ser inte riktigt poängen med det.
Jag bekräftar folk på ett genuint och relevant sätt, inte bara för att säga något.

Jag uppfattar att folk jag har omkring mig känner sig sedda och bekräftade av mig ändå och jag brukar just få höra att de upplever mig som väldigt genuin.

Jag kommer inte ens på något exempel nu..

Jag tycker nog att om jag ser någon på stan med en kul klädstil eller något annat som gör mig glad och jag uppmärksammar det så är väl det genuint och relevant.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag tycker nog att om jag ser någon på stan med en kul klädstil eller något annat som gör mig glad och jag uppmärksammar det så är väl det genuint och relevant.

Men måste du säga något alls? Kan du inte bara tyst glädja dig åt att du sett något trevligt? Det är väl att föredra framför risken att tränga sig på genom att fälla kommentarer, oavsett hur positiva avsikterna bakom är. Personligen blir jag väldigt obekväm när någon del av mitt utseende uppmärksammas av andra, och det spelar ingen roll om det de säger är snällt eller inte. Jag vill liksom inte påminnas om att människor omkring faktiskt tänker på hur jag ser ut. Tror knappast att jag är ensam om att känna så...

 

[monster1]

Men måste du säga något alls? Kan du inte bara tyst glädja dig åt att du sett något trevligt? Det är väl att föredra framför risken att tränga sig på genom att fälla kommentarer, oavsett hur positiva avsikterna bakom är. Personligen blir jag väldigt obekväm när någon del av mitt utseende uppmärksammas av andra, och det spelar ingen roll om det de säger är snällt eller inte. Jag vill liksom inte påminnas om att människor omkring faktiskt tänker på hur jag ser ut. Tror knappast att jag är ensam om att känna så...

Nej det måste jag såklart inte. Själv tycker jag det varit trevligt de gånger någon person jag inte känner sedan tidigare sagt något positivt om mitt hår eller något jag har på mig, därför har jag velat dela med mig av det till andra. Jag är ju nedstämd i perioder att då få något positivt till sig kan göra ens dag och få en att känna sig sedd även fast det är en ytlig kontakt som tex kassörskan i affären som "ser" en.

 

[Petruska]

Jag tycker nog att om jag ser någon på stan med en kul klädstil eller något annat som gör mig glad och jag uppmärksammar det så är väl det genuint och relevant.

Jag har då och då genom livet fått komplimanger av främmande för mitt hår. Jag vill inte påstå att det får mig att känna mig sedd, men lite roligt är det ju.

Jag gav en komplimang till en ryggsäck för ett tag sedan, och frågade var personen hade köpt den. Alltså en främmande person på spårvagnen.

 

[MiniLi]

Jag tycker nog att om jag ser någon på stan med en kul klädstil eller något annat som gör mig glad och jag uppmärksammar det så är väl det genuint och relevant.

Okej. Men finns det verkligen inte fler saker du kan uppmärksamma? Utöver utseenderelaterade saker?

Jag brukar inte ge främlingar komplimanger och jag brukar inte ge utseenderelaterade typ alls så jag har verkligen svårt att sätta mig in i varför det här är ett så stort problem.
Jag tycker generellt att det är enkelt att hålla mig borta från att kommentera utseende, kroppar och annat problematiskt. Jag är bra på attfå människor att känna sig bekräftade och sedda utan att ens använda komplimanger.

 

[MiniLi]

Jag har då och då genom livet fått komplimanger av främmande för mitt hår. Jag vill inte påstå att det får mig att känna mig sedd, men lite roligt är det ju.

Jag gav en komplimang till en ryggsäck för ett tag sedan, och frågade var personen hade köpt den. Alltså en främmande person på spårvagnen.

Sånt är ju just ”lite roligt” men egentligen rätt betydelselöst. Det människor behöver är ju just att bli sedda och accepterade för den de är, oavsett färg på håret..

 

[monster1]

Okej. Men finns det verkligen inte fler saker du kan uppmärksamma? Utöver utseenderelaterade saker?

Jag brukar inte ge främlingar komplimanger och jag brukar inte ge utseenderelaterade typ alls så jag har verkligen svårt att sätta mig in i varför det här är ett så stort problem.
Jag tycker generellt att det är enkelt att hålla mig borta från att kommentera utseende, kroppar och annat problematiskt. Jag är bra på attfå människor att känna sig bekräftade och sedda utan att ens använda komplimanger.

Kan du inte förklara hur du gör då? Då menar jag såklart inte familjen och närmaste vännerna utan de andra de som rör sig lite utanför det tex kollegor och bekanta.

 

[the_connemara]

Kan du inte förklara hur du gör då? Då menar jag såklart inte familjen och närmaste vännerna utan de andra de som rör sig lite utanför det tex kollegor och bekanta.

Jag undrar också fastän jag känner mig väldigt lik @MiniLi men jag kommer ju inte på egna exempel. Bara det gör att det känns viktigt för mig att prata om.

Jag har ju inte bekanta jag kallprata med, jag är sämst på att kallprata. Vänner är väldigt lite utseende också men kollegor ännu mindre.

Jag och en kollega har peppat oss att klippa av håret. Till henne har jag sagt både fan vad coolt och fan vad snyggt det blev, där vill jag av andra orsaker ge all pepp jag kan. Till en annan kollega jag vet är lite sådär att hon bryr sig har jag frågat om hon blivit nöjd precis som hon frågar mig det samma inkl att det var fint och passar mig, det blir alltid en diskussion om allt med henne och jag är nog bra på att lyssna i de fallen tror jag.

Övrigt med kollegorna pratar vi mycket mer om varför vi uppskattar att jobba med varandra, vad vi tycker funkar bra, vad vi tycker är svårt, vilka moment vi vill ha hjälp med eller föredrar att göra själva. Alla grejer både praktiskt, personlighetsmässigt och hur vi är synkade som kollegor. Det upplever jag gör att vi känner oss sedda och uppskattade av varandra och jag trivs bra med det.

Tillägg. Jag är på nivån av sämst på kallprata i att jag får typ panik av att byta avdelning. Sitta på kontoret i civila kläder och konversera på rasterna. De brukar prata om resor, blommor, sina bilar och hobbies och alla lyssnar nyfiket runt bordet och instämmer där det är lämpligt. När det blir tyst är det så obekvämt att jag får hjärtklappning bara av att tänka på det.

Därför uppskattar jag att vi på min avdelning upplever att vi kommunicerar mer rakt vad vi känner och skippar resten. I stycket ovan ingår att någon uppmärksammar en ny frilla eller en fin kofta. Hos oss är det alltså mer "fan vad coolt du vågade raka av håret trots att din sega pv var anti och du velade så länge!"