Sv: Lyckliga tråden!
Jag har en 'pågående' historia
Jag har en travartjej, som liksom många andra travare, varit felriden och illa behandlad. Jag är själv ganska dålig på att rida
och skulle egentligen skaffat mig en erfaren häst, men kärade ner mig i henne, så jag köpte mig massor av problem ...
Hon skenade när hon kunde, blev som blind, in i träd, ner i diken etc ... kastade sig in i staketet runt volten. Hon var superkänslig både för bett och skänklar, nästan som rädd för dem. Jag skrittade henne i skogen säkert 6 månader bara för att hon skulle slappna av och inse att jag inte skulle göra henne illa. Sen var det bettlöst, för att hon inte skulle vara så rädd för handen, och mycket promenera för hand och mysa. Och det gav resultat, hon blev mer glad och nyfiken. Jag red för instruktörer av blandad kvalitet
och gick igenom tänder, rygg, muskler... Hittade en cysta i äggstocken som togs bort, och det gjorde henne också lugnare (såklart).
Varje bra övergång, varje steg i kort trav gjorde mig överlycklig
och första galoppen i skogen ska vi inte tala om. Nu kan hon övergångar, gå hjälpligt i form i alla gångarter, och sidförande övningar är det vi håller på med just nu. Bäst av allt är att hon kan vara lugn och fin i alla gångarter ute i skogen och på volten, hon reagerar på bara vikthjälper och hon känns trygg och samarbetsvillig.
Jag har gråtit mycket över henne, men nu 1,5 år efter att jag köpte henne tycker jag att jag gjort ett riktigt kap
Jag har aldrig stått en häst så nära och varje litet rätt steg gör mig så lycklig att jag kan börja gråta. Vi rider för instruktör i vår takt, och har mycket skogspromenader däremellan, och jag tror jag har världens bästa häst
Vi :
