Sv: Ledarskap bör omformuleras till partnerskap.
ja 2 hästar... man orkar väl inte gå 2 ggr (rullar med ögonen i sarkasm)
nej nej det tror jag inte, jag aktar mig inte för hästen jag talar bara om att detta är mitt personliga område samma sak som att när du pratar med en människa vill du inte ha deras ansikte 10 cm från ditt... hästar har oxå personligt utrymme, och jag säger helt enkelt flytta dig här är jag.
och ang att de blir rädda och kanske springer åt fel hål för att jag skulle flytta mig åt samma så är det precis det jag menar... folk lär sina hästar att folk flyttar på sig, jag flyttar mig aldrig för en häst ALDRIG, för har jag gjort det en gång så lär det hände betydligt oftare efter det
varje olycka måste man väl försöka lära sig nåt av? som när jag tappade båda stigbyglarna men hoppade ändå eftersom jag satt på den snälla hästen... resultatet av det var att jag tappade 4 dagar i minnet... tydligen så trilla jag av och landade på huvudet... numera om jag tappar stigbyglarna så stannar jag istället
mkt dumt har jag gjort i mina dagar, jag har inte varit rätt om livet det minsta faktiskt. Nu mer är jag rätt rädd om mig... min reumatiska sjukdom gör att jag inte kan åka i backen utan att göra mig jätte illa liksom... men jag saknar ibland den gamla goda tiden när man var helt orädd haha, men jag är nog igentligen en bättre hästmänniska nu (tror och hoppas jag iaf)
ja 2 hästar... man orkar väl inte gå 2 ggr (rullar med ögonen i sarkasm)
nej nej det tror jag inte, jag aktar mig inte för hästen jag talar bara om att detta är mitt personliga område samma sak som att när du pratar med en människa vill du inte ha deras ansikte 10 cm från ditt... hästar har oxå personligt utrymme, och jag säger helt enkelt flytta dig här är jag.
och ang att de blir rädda och kanske springer åt fel hål för att jag skulle flytta mig åt samma så är det precis det jag menar... folk lär sina hästar att folk flyttar på sig, jag flyttar mig aldrig för en häst ALDRIG, för har jag gjort det en gång så lär det hände betydligt oftare efter det
varje olycka måste man väl försöka lära sig nåt av? som när jag tappade båda stigbyglarna men hoppade ändå eftersom jag satt på den snälla hästen... resultatet av det var att jag tappade 4 dagar i minnet... tydligen så trilla jag av och landade på huvudet... numera om jag tappar stigbyglarna så stannar jag istället
mkt dumt har jag gjort i mina dagar, jag har inte varit rätt om livet det minsta faktiskt. Nu mer är jag rätt rädd om mig... min reumatiska sjukdom gör att jag inte kan åka i backen utan att göra mig jätte illa liksom... men jag saknar ibland den gamla goda tiden när man var helt orädd haha, men jag är nog igentligen en bättre hästmänniska nu (tror och hoppas jag iaf)