Sv: Lätt att vara mamma?
I natt sov min son på 3,5 månad från 10:30 - 7:00. Så jag har inget att klaga på! På dagarna sover han inte så mycket och det kan vara mycket gråt. Men nätterna är guld värda.
Jag tycker det är helt underbart att vara mamma även om jag kan bli apless på att han gråter så mycket stundtals. Jag kommer inte vara hemma särskilt länge, vi delar på föräldraledigheten rakt av, plus att min man är hemma en dag i veckan också. Det känns jättebra.
Jag hade inga föreställningar om föräldraskapet, men jag är uppväxt med massor av ungar så jag har hela tiden känt att det inte är en sån "big deal". Om han gråter och skriker så försöker jag att inte bry mig särskilt mycket, och tankar energi när han är på sitt bästa underbaraste humör.
Jag har dock jättesvårt att sova själv stundtals, det tär en hel del. Det blir en hel del titt på klockan hela tiden, o nu sover han nu måste jag också sova, och det blir det ju inte bättre av. Men idag kommer mormor och ska vara här i nästan en vecka för att jag ska hinna plugga till en tenta som släpar efter, jätteskönt.
Eftersom jag inte ammar är det på så vis enklare, alla kan liksom ta hand om honom. Och jag får tid för mig själv och blir en gladare mamma. Efter jag fått barn har mitt liv fått en ny och en helt fantastisk mening, känner jag. Allt känns mer betydelsefullt. Om jag fick önska något skulle det vara att få flera barn, men den här lille tog det 7 år för att komma, så man vet aldrig. Och jag hade sådana farhågor innan att jag var så "gammal", jag är 36 år, men jag tycker precis tvärtom nu, jättetryggt att vara så klar med sig själv. Och att det är så roligt att upptäcka att saker jag lärt mig när själv växte upp med så många barn omkring mig, har jag lärt mig så mycket av! saker som jag har så mycket nytta av nu. Så ja, jag tycker det är lätt att vara mamma.
I natt sov min son på 3,5 månad från 10:30 - 7:00. Så jag har inget att klaga på! På dagarna sover han inte så mycket och det kan vara mycket gråt. Men nätterna är guld värda.
Jag tycker det är helt underbart att vara mamma även om jag kan bli apless på att han gråter så mycket stundtals. Jag kommer inte vara hemma särskilt länge, vi delar på föräldraledigheten rakt av, plus att min man är hemma en dag i veckan också. Det känns jättebra.
Jag hade inga föreställningar om föräldraskapet, men jag är uppväxt med massor av ungar så jag har hela tiden känt att det inte är en sån "big deal". Om han gråter och skriker så försöker jag att inte bry mig särskilt mycket, och tankar energi när han är på sitt bästa underbaraste humör.
Jag har dock jättesvårt att sova själv stundtals, det tär en hel del. Det blir en hel del titt på klockan hela tiden, o nu sover han nu måste jag också sova, och det blir det ju inte bättre av. Men idag kommer mormor och ska vara här i nästan en vecka för att jag ska hinna plugga till en tenta som släpar efter, jätteskönt.
Eftersom jag inte ammar är det på så vis enklare, alla kan liksom ta hand om honom. Och jag får tid för mig själv och blir en gladare mamma. Efter jag fått barn har mitt liv fått en ny och en helt fantastisk mening, känner jag. Allt känns mer betydelsefullt. Om jag fick önska något skulle det vara att få flera barn, men den här lille tog det 7 år för att komma, så man vet aldrig. Och jag hade sådana farhågor innan att jag var så "gammal", jag är 36 år, men jag tycker precis tvärtom nu, jättetryggt att vara så klar med sig själv. Och att det är så roligt att upptäcka att saker jag lärt mig när själv växte upp med så många barn omkring mig, har jag lärt mig så mycket av! saker som jag har så mycket nytta av nu. Så ja, jag tycker det är lätt att vara mamma.
