Lätt att vara mamma?

[MsSleepalot]

Tycker ni det har varit lätt att vara mamma?
Har ni haft "lätta" barn?

Själv måste jag säga att jag tycker det varit lite jobbigt, även om jag är världens lyckligaste mamma och älskar att vara mamma!
Kunde inte amma, därav en lite depperiod. Sonen kräks och detta tycker jag varit värst! Visst är det betydligt bättre nu men han kräks en hel del 6 månader gammal trots fast föda + Enfamil.

Sen har han aldrig kunnat leka själv. Man kan se/höra andra lägga deras ungar på en filt på golvet och dom leker själv där i timmar. Lägger jag min son där vänder han sig till mage på en gång sen blir han arg för han ligger på mage.... Och så viftar han iväg leksakerna med armarna.
Enda stället man kan sätta ifrån honom är vid matbordet och hoppgungan som är i köket, annars sitter man fast i honom hela tiden. Det går inte att lägga ifrån sig honom och diska/städa tex...

Hur har ni haft det som mamma? Tycker ni det varit jobbigt eller lätt? Har ni haft "lätta" barn?

 

[vickis-pajala]

Sv: Lätt att vara mamma?

det ska nog inte vara lätt atta vara mamma

små barn små bekymmer stora barn stor bekymmer

jag har tre barn älsta flickan är 11 år idag och första barnet kan jag säga att jag inte tycket det var det lättaste att vara mamma

andra flickan hon är 10 år när hon var liten var hon såå tråkigt att vara mamma till hon åt och sov när hon skulle inga bkymmer

tredje flickan jag tänkte guuuuuuuuu nu har jag all tid i världen att var mamma ledig åt ett kolkbarn, ja allt man kan tänka sig för mina andra flickor var ju 6 och 7 år när lillasyster kom
ja ljust det lillflickan sov hela nätterna och även 5 timmar på dagen där ett tag så trodde jag att jag skulle bli kanasig

ja det var lite tankar från mig

 

[Mirre]

Sv: Lätt att vara mamma?

Isak har varit och är ett lätt barn på många sätt.
Han har redan från födseln sovit hela nätter bortsett från några få undantag.
Äter det mesta, är väldigt framåt och social.

Sedan har han perioder där han skriker mycket, han klättrar, river och sliter i allt osv. Men jo han är ganska enkel ändå

 

[taccotad]

Sv: Lätt att vara mamma?

Skitjobbigt ibland och enkelt ibland. Jag har nog inte haft världens lättaste bebisar. Första var väldigt svår med sovandet, väldigt svår!! Andra barnet var väldigt enkel första 5 veckorna, sov överallt och hela tiden. Sen vände det och han sover inte i vagnen, inte i bilen...skriker rätt mkt. Jag upplever det som att det är enkelt när bebisarna/barnen är nöjda men när det bara skriks hela tiden blir man rätt slut i huvudet och allt känns jättejobbigt...iaf för mig!
Just nu är storebror rätt enkel tycker jag medans lillebror är rätt krånglig. Hade släkten här för nån vecka sen och alla "damer" ville ju hålla lillen men skickade rätt snabbt tillbaka han till mig och sa "ja så här krångliga har inte de andra bebisarna i släkten varit". Nähä... kul då. När han blev trött trodde dom att det bara var att lägga han i vagnen och gå en runda, jag sa att dom jättegärna fick prova...men efter några minuter gav dom uppf ör han skrek tills han var blå i huvudet.
Så, för min del spelar det stor roll om barnen är nöjda, lätta/svåra med sovandet, skrikiga, om man själv fått sova någorlunda, om man har lite avlastning. Jag har sambon hemma 4 dagar av 7 och det är helt underbart!

 

[Ylva86]

Sv: Lätt att vara mamma?

Jag tycker inte det har varit lätt. Betydligt jobbigare än jag någonsin kunde drömma om. Det var någon som någon gång skrev om att många mammor uttalar en förbannelse över sina barn. De säger, vänta du bara, du får själv se hur lätt det är. Det gjorde min och hon har fått sin önskan uppfylld många gånger om. Dock kan jag i efterhand säga att det har varit värt det även om tårarna runnit många gånger.

 

[Enya]

Sv: Lätt att vara mamma?

Från nyfödd upp till 2 år har mina barn varit lätta. Jag kan inte säga att mycket har varit besvärligt, men om jag var trött så var allt mycket jobbigare. Med sista barnet var jag helt ensam också så då har det ju varit jobbigare. Men det som är jobbigast som mamma är trotsåldern, i alla fall är det så för mig. det där gapande och gråtande och skrikande och slänga sig på golvet och NEJ och VILL INTE och lirka, muta, övertala, locka osv det går mig på nerverna ibland. Vissa dagar, som när jag har ägglossning är det skit att vara mamma till en 7 åring, en snart 6 åring och en snart 2,5 åring, alla med stark vilja och kraftigt humör. När det funkar utan problem med alla barnen samtidigt DÅ är man glad, kan jag säga!

 

[Björk]

Sv: Lätt att vara mamma?

Såhär långt (barnet är 1,5 år) så: ja, jag tycker det varit relativt lätt. Det har varit ungefär som jag föreställde mig. Jobbigt på flera sätt, men inte direkt "kärnvetenskap". Det mesta faller sig ändå naturligt på något vis.

Det jag menar är att jag inte känner mig osäker på att "räcka till". Jag är en så god mamma som jag kan vara och är helnöjd med det. Jag känner väldigt sällan oro över att jag "inte kan" eller så. Om jag någon gång inte orkar ägna mig åt barnet (=leka) just när han vill så visst kan jag känna mig "lat", men oftast så tänker jag bara att det ju är mänskligt. Han behöver lära sig det också; att mammor (och pappor) inte alltid är tillgängliga som lekkamrat.

Sen har säkerligen vårt barn också varit ett relativt "lättsamt" barn. Och jag har en partner att dela föräldraskapet med; vi delar också på föräldraledigheten, vilket jag tror påverkar hur "lätt" det är/blir också.

 

[doglover]

Sv: Lätt att vara mamma?

Det där med att inte kunna lägga ifrån sig barnet, så var Loke med. Tills han lärde sig att sitta själv typ, när han blev lite mer "självständig". Han var då 6 månader.

Det var guld värt att ha en Fisher Price babysitter som vibrerade, spelade musik och blinkade!

 

[Lydia]

Sv: Lätt att vara mamma?

Jag har haft "energiska krävande" bebisar/barn.. Det har varit tufft speciellt i perioder. Tog 3 år innan den äldsta sov EN hel natt tex..

 

[Mammadutt]

Sv: Lätt att vara mamma?

Lätt? Nej. Svårt? Nej. Snarare... hmmm... tålamodsprövande, eller vad man ska säga. Speciellt då man kan glömma sina gamla rutiner och sömnmönster. Jag som är beroende av rutiner och bra sömn känner av just de sakerna mest.

Men det är UNDERBART att vara mamma

 

[taccotad]

Sv: Lätt att vara mamma?

jaaa just tålamodsprövande vill jag med kalla det!!!!! Jag kämpar med mitt tålamod att det ska bli bättre, det har det blivit men inte tillräckligt bra.

 

[MsSleepalot]

Sv: Lätt att vara mamma?

Tålamodsprövande var ett bra ord!

Fast ändå har Simon varit ett lätt barn, han är supersnäll att ha med sig överallt, i bilen, vagnen, på stan osv. Men förut när han hade problem med magen och kunde börja vråla när vi var bortbjudna var jobbigt.

Lika i början när han vände HELT på dygnen, sov på dagen, vaken på natten. Så sjukt jobbigt! Men sen sov han jättebra ca 3 mån tills vi flyttade, sen dess har han börjat sova dåligt igen och det tar nå enormt på mitt humör

Men han är en glad unge överlag. Är han lessen är han hungrig, trött eller har tråkigt och det är väl det sistnämnda som är jobbigast

 

[paradiset]

Sv: Lätt att vara mamma?

Jag har haft "energiska krävande" bebisar/barn.. Det har varit tufft speciellt i perioder. Tog 3 år innan den äldsta sov EN hel natt tex..

Här med! Barn nr 1 och nu 3an. Med barn nr 2 fick jag dock uppleva hur ett fridfullt barn som roar sig själv o senare sitter i knä o inte tröttar ut mamma, kan vara- Men det fick jag igen!! Barn nr 2 helvetestrotsade i 6 mån istället medans barn nr 1 aldrig varit "svår" bara aktiv som sagt.

 

[Sunshine]

Sv: Lätt att vara mamma?

Jag har haft "energiska krävande" bebisar/barn.. Det har varit tufft speciellt i perioder. Tog 3 år innan den äldsta sov EN hel natt tex..

Sa ar mina med! Valdigt energiska, har brattom med allt, kan tanka mig att deras hjarnor gar pa hogvarv dygnet runt och darfor har svart att varva ner.... plus att vi har det extra problemet med deras fotter, det ar ju trots allt obekvamt for dem att sova med skenor.... De turas om att vara uppe pa natterna sa man far nastan aldrig sova en hel natt

Men tack och lov ar de jattesnalla pa dagtid leker bra tillsammans, nastan alltid glada osv.

 

[Lydia]

Sv: Lätt att vara mamma?

barn nr 1 kunde jag inte lägga ifrån mig, hon ville ha närhet 100% minst Det var man ju inte förberedd på direkt.. Vagnen hatade hon tills hon var ett halvår. Ammade konstant. Sov väldigt ytligt. Laktosintolerant.
Och hon kunde inte leka själv alls, så det blev lååånga dagar.
Sov 2*30 minuter från typ 6-22 på dagarna.. Vill helst samsova fortfarande (drygt 4 år).

Barn nr 2 hade vi bärsjal till från början och "övermättade" hennes närhetsbehov. Ammade om möjligt ännu mer än med 1:an.
Hon har varit mer självständig, dels pga hur hon är som person, dels att vi varit förberedda på att ge SÅ mkt närhet och dels att man har tänkt sig för när hon väl leker själv (inte avbryta när hon leker själv..). Och att hon är lillasyster så hon har varit tvungen att "stå tillbaks" lite mer än storasyster som var ensambarn då ju.

Men de är två charmtroll som vi älskar såklart
Även dagis märker att tex lillasyster har mkt "åsikter" och så

 

[Freddie]

Sv: Lätt att vara mamma?

Jag tycker att det varit lättare än vad jag trodde det skulle vara, rent praktiskt. Känslomässigt var det första året (grav förlossningsdepression) ett helvete dock.

Viktor är sådan till sin person att han inte ger sig förrän han i princip däckar av ansträngning och vi är väldigt lika på det viset. Nu som snart 3 år gammal kan han utan problem stå och skrika samma sak (tex "Jag vill INTE ha lax till middag") i två timmar utan att bry sig nämnvärt om någon lyssnar eller vad han får för respons. Han är stark, enveten och otroligt mån om att saker "går rätt till". Han accepterar inte tvetydiga beslut eller otydliga svar - vi som vuxna har lärt oss otroligt mycket av denna lilla kille och det är vi djupt tacksamma för.

Visst är det energikrävande med ett barn med en sådan stark och tydlig vilja som Viktors, men han har å andra sidan inte haft en enda dålig natt sedan han föddes (han sover som en dröm och har alltid gjort det, från dag ett). Han är intelligent, rolig, omtänksam och har häpnandsväckande fantasi. Han han förmågan att vända saker till sin fördel och det är en utmaning och en stor glädje att dela vardagen med honom.

Stundtals vill jag bara låsa in mig i ett mörkt rum, stoppa in öronproppar i öronen och komma ut en vecka senare, för att få lite tystnad och lugn och ro, men det är samtidigt fantastiskt att ha förmånen att få vara med om att forma och bli formad av denna fantastiska personlighet.

 

[jerseyko]

Sv: Lätt att vara mamma?

Jag tycker det är mkt enklare än jag trodde. Jag väntar varje dag på bakslag

Hade en bra graviditet, jag slapp gå upp mkt i vikt och må illa men fick tidigt problem med fogarna och de höll i sig även efter förlossningen. Och förlossningen gick jättelätt, 3 timmar efter vattenavgång, inga smärtsamma värkar och jag varken brast eller blödde (200ml, vilket är de minsta de kan mäta)
Bröstet tog han på en gång, mjölken sprutade, jag fick aldrig några sår, ömma bröstvårtor eller mjölkstockning. Sexlusten kom tillbaka efter 2-3 dagar
Han börja sova hela nätter när han var 2 veckor, innan de vakna han för att äta men skrek aldrig.
Däremot kräktes han jämt, de var asjobbigt, jag gick ner massor i vikt, han gick inte upp som han skulle, jag fick förlossningsdepression. Men de hade ju inget med att sonen att göra.

Nu är han 18½ månader och det är fortfarande super enkelt och han är pratig, positiv, nyfiken och vill vara med och lära sig varje dag. Visst är de lite jobbigt när han gör saker han inte får, klättrar upp på bord, river ner saker osv men fast han gör de, så vet han att han gör fel och de är väl lite därför, alla vet ju hur skönt de är med en adenalinkick

 

[Björk]

Sv: Lätt att vara mamma?

*kl*

Jag funderar definitionsmässigt på det där med "sova hela natten". Jag anser att vår son sover bra och normalt. Men inte 17 har han hittills sovit en hel natt! Från läggdags till morgon alltså.

Är det vad som menas med "hela natten"? För i så fall gissar jag ändå att majoriteten av barn inte sover just hela nätter förrän de är några år gamla. Eller?

Vår son läggs vid 20-tiden. Det mest normala numer (men det finns undantagsnätter då han vaknar oftare eller mer sällan) är att han vaknar till vid 12-01-tiden, kanske vid 3-tiden och oftast vid 5-tiden (då han får komma upp i vår säng och sova sista timmarna bredvid mig). Med vaknar menar jag dock INTE att han blir klarvaken och vill leka. Han kräver dock "omnattning"; han sitter oftast upp och gnäller eller gråter. Det tar normalt max 5-10minuter att få honom att somna om.

Om någon frågar mig så definierar jag honom som att han "sover hela nätterna". De där uppvaknandena känns som helt normala för ett litet barn. Eller har jag ett "jobbigt" barn utan att veta om det?

Jag tycker därför det är så svårt ibland att jämföra. Har man bara ett barn så kan man ju bara gå på det man ser hos andra och det de berättar. Men ibland så tänker/undrar jag om jag verkligen hade upplevt deras barn på samma vis. Det de definierar som "jätteaktiv" eller "jättelugn" kanske är något helt annat än vad jag skulle definiera det som.

Man vet ju själv hur lite av barnets "hela jag" som far- och morföräldrar ser. "Han är ju aldrig trotsig eller arg?!" "Men.. han gnäller ju aldrig?!". Och då säger man "nej, inte när vi träffar ER, nej!". Därför inser man ju att andras barn som man själv träffar sporadiskt är långtifrån exakt likadana hela dygnet och med alla olika människor....

 

[jerseyko]

Sv: Lätt att vara mamma?

Är det vad som menas med "hela natten"?

Rasmus sover minst 12 timmar i sträck, från vi lägger honom på kvällen tills han går upp på morgonen, det har hänt kanske 4-5 ggr att han vaknat mitt i natten vid 1-3 tiden. Då har han fått 100ml välling och somnat om inom 15 minuter.

 

[Lydia]

Sv: Lätt att vara mamma?

våran äldsta vaknade väldigt många gånger per nattförsta 2-3 åren. Ibland helvaken, ibland "halvsovandes". Ibland verkade hon ha "nattskräck". Ofta låg hon och gnydde i sömnen. Första 9 månaderna ammade hon säkert 5-10 ggr per natt..