Sv: Lämmna ungen ensam
Sticker bara in med en kommentar här.
Jag känner Ainasoja väldigt väl, vi är väl de bästa av vänner vid det här laget trots att vi inte känt varandra så länge. Vi har samma problem, vi delar smärtan, lösningarna, gnäll, tårar och kramar. Jag är inte en tiondel så stark som Ainasoja är, utan det är mest hon som peppar mig och håller mig på fötterna när jag trillar ner i mina hål var tionde minut.
Hennes son är en väldigt vuxen liten man i barnkropp när han är på det humöret. Vill minnas för ett par månader sedan då jag däckade på deras soffa. Smärtorna var enorma, tårarna rann och jag kunde inte ens sitta upp. Pojken på 5 år går då medan jag lyckas sova en kvart och hämtar fil och juice åt mig. Väcker mig lite försiktigt och säger att jag ska dricka upp glaset med filmjölk, för det är bra när man är sjuk
Det är även pojken som när mamma har jätteont, säger att det inte gör något om mamma ligger i sängen och vilar, för han kan titta på video. Då ligger han där i soffan och tittar på sin film, alternativt ligger de på varsin soffa.
Visst är han barn, med trots, skrik, gråt och tandagnisslan och den sidan har jag oxå sett. Då är han inte rolig
som vilket annat barn som helst. Den pojken skulle nog inte ens barnets far kunna bära obehindrat ner i tvättstugan, som är frisk. Och man KAN inte muta ett barn hur många gånger som helst, hela tiden, för att man måste kunna sköta hemmet. Grabben vet att mamma är två trappor ner, så om han vill något så kutar han ner till henne. Trappen är dessutom så lyhörd, så om han skriker på mamma så hör hon det nere i tvättstugan.
Då tycker jag det är mycket värre med grannarnas barn, som det skrevs om här tidigare. Där föräldrarna sticker iväg och storhandlar, låser dörren till lägenheten och lämnar barnen ute, för det är ju alltid andra föräldrar ute som kollar alla ungar. men om de föräldrarna kanske inte kan vara kvar ute, vem kollar barnen då??
Hade det i det här fallet varit så att Ainasoja "inte ville", då skulle hon väl bara ligga hemma och lata sig då? Varför ens bemöda sig med att gå ner i tvättstugan? Det kan ju karln göra? Men nu gör hon inte det, hon städar, diskar, lagar mat och tvättar. För att det måste göras, och karln jobbar. Sonen har då lärt sig, att hjälpa till hemma. Han städar sitt eget rum osv. Han tycker dessutom att det är roligt att hjälpa till. Har aldrig träffat ett barn som varit så bra på att damma tex.
Men ner i tvättstugan, där går hans gräns. Det finns inget roligt där nere. O vad gör det då om han är kvar uppe i lägenheten de minutrarna det tar att fixa tvätten? Är det kanske bättre om han går ut och är ute när Ainasoja är i tvättstugan då? Fönstret till tvättstugan står öppna, är det farligt det oxå? Man både ser och hör honom genom fönstret.
Hemtjänst är inte det lättaste att få, särskilt inte när man har en "fungerande" sambo. Dessutom är det många gånger så att hemarbetet är det som håller en på fötter. Att man MÅSTE göra saker. Annars är det nog väldigt lätt att man ligger och bara deppar ihop och känner sig ÄNNU mer värdelös. Jag kan tex skryta för mig själv att jag minsann har tvättat idag. Visst, jag klarade inte att bära tvättpåsarna, utan fick släpa dem upp och ner för två trappor, men jag gjorde det. Jag tvättade. Jag diskade oxå, fast jag ser ut som Ringaren i Notre Dame med min sneda rygg pga värken.
Att ställa egna diagnoser, det är nåt man ska vara väldigt försiktig med. O MÅSTE man nödvändigtvis hacka på nåt, så ta då reda på fakta innan du kastar nåt i ansiktet på en människa. Det sättet du gör det på är inte vidare vackert.
O innan jag oxå får skit, nej, jag har inga barn. Ingen som tar skada av att jag är sjuk. Alla som hackar på mig, inklusive mig själv, skadar bara mig själv.
