T
Tolly
Sv: Lämmna ungen ensam
Håller med!
Vad det än gäller:Föräldrar har så svårt att stå emot...
Men det är ju det vi skall göra!Det behöver man inte ha skuldkänslor för, ibland kan man kompromissa, ibland inte, det är du som vet vad livet kräver, tex rena kläder, och då är det tvättstugan som gäller!!!
Jag vet inte hur gammal din pojke är, men om han är fem år(?), som jag tror mig kunnat läsa av de sista inläggen, så torde han kunna gå själv...
Jag har själv haft det som du under en 7 årsperiod av mitt liv:svårt handikappad pga MS och rematuism, satt i rullstol ibland, men kunde mesta tiden ta mig fram med kryckor, nu har jag haft en lite längre period utan dessa mkt handikappande symtom, men tro mig, jag har varit där...
Under denna tid levde jag ensam med 4 barn(12, 6,3, 1 år gamla), och jag kan förstå att man gärna vill gå den "lätta genvägen", och lämna barnen ensamma när dom sätter sig på tvären, tvätten väntar, snart skall man handla mat o imorron skall alla ungar ha rena kläder till dagis, samtidigt som dom ska ha med en ryggsäck packad med mat..
Detta skall man fixa samtidigt som man vispar runt i torsdagsoppan med en visp som man håller med tårna, för i de andra lemmarna hänger en ledsen ,lite drygt, tvååring (läs hysterisk), samt en 8- månaders som gärna vill "tutta", lite nu när han är trött...
Utanför dörren skriker min tonåring att jag är en j.vla kärring som inte bryr sig, för att jag inte vill bekosta en kväll på "laserdome" `300/spänn...
Tro mig, jag har också varit där, samt lämnat alldeles för små barn ensamna i olika sammanhang...
Men ,tro mig, det är mkt lättare att vara bestämd o stå på sig, än att ge efter, samt ta med ungarna till tvättstugan...
Gör honom delaktig!Låt honom vika tvätt med dig, rensa ludd ur torktumlaren, samt var bestämd:han skall med...
Ta det som en trevlig samvarostund o inte "ännu ett stressmoment"...
Håller med!
Vad det än gäller:Föräldrar har så svårt att stå emot...
Men det är ju det vi skall göra!Det behöver man inte ha skuldkänslor för, ibland kan man kompromissa, ibland inte, det är du som vet vad livet kräver, tex rena kläder, och då är det tvättstugan som gäller!!!
Jag vet inte hur gammal din pojke är, men om han är fem år(?), som jag tror mig kunnat läsa av de sista inläggen, så torde han kunna gå själv...
Jag har själv haft det som du under en 7 årsperiod av mitt liv:svårt handikappad pga MS och rematuism, satt i rullstol ibland, men kunde mesta tiden ta mig fram med kryckor, nu har jag haft en lite längre period utan dessa mkt handikappande symtom, men tro mig, jag har varit där...
Under denna tid levde jag ensam med 4 barn(12, 6,3, 1 år gamla), och jag kan förstå att man gärna vill gå den "lätta genvägen", och lämna barnen ensamma när dom sätter sig på tvären, tvätten väntar, snart skall man handla mat o imorron skall alla ungar ha rena kläder till dagis, samtidigt som dom ska ha med en ryggsäck packad med mat..
Detta skall man fixa samtidigt som man vispar runt i torsdagsoppan med en visp som man håller med tårna, för i de andra lemmarna hänger en ledsen ,lite drygt, tvååring (läs hysterisk), samt en 8- månaders som gärna vill "tutta", lite nu när han är trött...
Utanför dörren skriker min tonåring att jag är en j.vla kärring som inte bryr sig, för att jag inte vill bekosta en kväll på "laserdome" `300/spänn...
Tro mig, jag har också varit där, samt lämnat alldeles för små barn ensamna i olika sammanhang...
Men ,tro mig, det är mkt lättare att vara bestämd o stå på sig, än att ge efter, samt ta med ungarna till tvättstugan...
Gör honom delaktig!Låt honom vika tvätt med dig, rensa ludd ur torktumlaren, samt var bestämd:han skall med...
Ta det som en trevlig samvarostund o inte "ännu ett stressmoment"...