Kvinnor anställda inom kommunen förbjuds att visa hud.

Som lärare/förskollärare vill jag inte klä mig hur som helst.
Jag är ju en förebild för barnen med.
Tänk er att en av mina vårdlärare arbetat på lågstadiet i vit genomskinlig spetsklänning där stringtrosorna syntes
Skulle det vara ok för er om era barns lärare kom sån till jobbet?
För mig är det inte konstigt att respektera andra och klä mig någorlunda respektabelt
 
Kan tillägga att jag under de tider jag jobbat på kontor mycket väl kan ha spagettilinne under t ex kofta eller oknäppt skjorta. Sitter jag helt själv kan jag då ta av mig koftan, men inte med folk runtomkring.

Och att åka runt till folks hem (hemtjänst) halvnaken (vilket för denna sommar tydligen är m e m påbjudet) tycker jag är väldigt olämpligt. Minishorts, korta linnen som visar magen och barfota i små sneakers. Man ser lika mycket som på stranden.
 
Jag kan förstå om man inte vill se rumpor på jobbet men vad är så hemskt med axlar? Varför är det naket om man har ett linne med tunna band? Varför är det okej att visa armar men inte axlar?
 
Jag ser det som i i olika sammanhang har man olika kläder
Samma sak som att man inte har samma kläder på stranden som i kyrkan. Man anpassar sig.
Just det där - "i olika sammanhang har man olika kläder" - är ju litet av kärnan i diskussionen.
Det jag tycker är intressant är varför de konventionerna är så starka eller snarare vad de grundar sig på. Jag har tidigare resonerat kring skillnaden mellan det jag kallar funktionella kontra kulturella klädkoder, och det finns även något av ett överlapp ifråga om t ex de sexuella signaler som exponerad hud sänder ut i många sammanhang. Men när du (med flera) anför att "i olika sammanhang har man olika kläder" så upplever jag att det är ett ställningstagande utan djupare grund, som man lutar sig mot utan att närmare reflektera över orsak och bakgrund till. "Man har." "Man gör." "Man skall." Vad är det som gör att somliga idag 2016 uppfattar en banktjänsteman som mer yrkeskunnig, seriös och kompetent om han bär kostym än om han bär jeans och skjorta? Bedömer vi verkligen inte yrkeskompetens djupare än valet av klädesplagg? Och när vi självcensurerar bort nakna axlar på ett kontor, varför gör vi det? För att inte trigga opassande sexuella responser, som andra människor är predestinerade att lämna? Och hur skiljer det sig i så fall från att bära t ex burka av samma orsak?

Det finns andra liknande exteriöra koder, jag diskuterade en på en fest för en tid sedan - tatueringar. En bekant har en grav aversion mot synliga tatueringar och hör även till de som förhåller sig strikt konservativt till klädkoder. Jag ställde en kanske litet hårddragen fråga - om bekantingen hade en livshotande åkomma som bara några en specialistläkare i världen kan operera och den personen har synliga tatueringar på t ex händerna, skulle det vara ett problem? Ja, den läkaren skulle aldrig få röra vid min bekant; tatueringarna skulle visa att läkaren ifråga var omdömeslös, oseriös och inkompetent.
(Vi agreed to disagree där.)

Som lärare/förskollärare vill jag inte klä mig hur som helst.
Jag är ju en förebild för barnen med.
<...>
För mig är det inte konstigt att respektera andra och klä mig någorlunda respektabelt
Samtidigt som jag förstår vad du menar så känner jag ändå att det inte är ett helt okontroversiellt ställningstagande; att det cementerar uppfattningen att det finns kläder som inte är ok att bära, att somliga kläder inte är respektabla, och i förlängningen gör att en människa inte kan - eller kanske rent av inte skall - uppfattas som respektabel. Tvärt emot linjen man brukar vilja förmedla till ffa barn, att det skall vara ok att klä sig som man vill utan att andra skall kritisera eller nedvärdera. Eller sexualisera. Snårig skog där, imho.

Jag tror att det är av godo att åtminstone försöka växla bort bedömningsgrunden kläder/exteriör till förmån för faktisk yrkeskompetens. Jag lyckas inte alltid själv, verkligen inte, men jag försöker för det mesta tänka på att inte döma hunden efter håren. (Och jag köper inte pseudoargumentet att just anpassningen till traditionell (kulturell) klädkod är en aspekt av yrkeskompetens. :grin: )
 
Just det där - "i olika sammanhang har man olika kläder" - är ju litet av kärnan i diskussionen.
Det jag tycker är intressant är varför de konventionerna är så starka eller snarare vad de grundar sig på. Jag har tidigare resonerat kring skillnaden mellan det jag kallar funktionella kontra kulturella klädkoder, och det finns även något av ett överlapp ifråga om t ex de sexuella signaler som exponerad hud sänder ut i många sammanhang. Men när du (med flera) anför att "i olika sammanhang har man olika kläder" så upplever jag att det är ett ställningstagande utan djupare grund, som man lutar sig mot utan att närmare reflektera över orsak och bakgrund till. "Man har." "Man gör." "Man skall." Vad är det som gör att somliga idag 2016 uppfattar en banktjänsteman som mer yrkeskunnig, seriös och kompetent om han bär kostym än om han bär jeans och skjorta? Bedömer vi verkligen inte yrkeskompetens djupare än valet av klädesplagg?

Det finns andra liknande exteriöra koder, jag diskuterade en på en fest för en tid sedan - tatueringar. En bekant har en grav aversion mot synliga tatueringar och hör även till de som förhåller sig strikt konservativt till klädkoder. Jag ställde en kanske litet hårddragen fråga - om bekantingen hade en livshotande åkomma som bara några en specialistläkare i världen kan operera och den personen har synliga tatueringar på t ex händerna, skulle det vara ett problem? Ja, den läkaren skulle aldrig få röra vid min bekant; tatueringarna skulle visa att läkaren ifråga var omdömeslös, oseriös och inkompetent.
(Vi agreed to disagree där.)


Samtidigt som jag förstår vad du menar så känner jag ändå att det inte är ett helt okontroversiellt ställningstagande; att det cementerar uppfattningen att det finns kläder som inte är ok att bära, att somliga kläder inte är respektabla, och i förlängningen gör att en människa inte kan - eller kanske rent av inte skall - uppfattas som respektabel. Tvärt emot linjen man brukar vilja förmedla till ffa barn, att det skall vara ok att klä sig som man vill utan att andra skall kritisera eller nedvärdera. Eller sexualisera. Snårig skog där, imho.

Jag tror att det är av godo att åtminstone försöka växla bort bedömningsgrunden kläder/exteriör till förmån för faktisk yrkeskompetens. Jag lyckas inte alltid själv, verkligen inte, men jag försöker för det mesta tänka på att inte döma hunden efter håren. (Och jag köper inte pseudoargumentet att just anpassningen till traditionell (kulturell) klädkod är en aspekt av yrkeskompetens. :grin: )
för mig handlar det mkt om att kunna läsa av sammanhang och kunna anpassa sig och inte likt ett barn säga att jag ska få göra som jag vill i alla sammanhang.
Säg att jag hade kommit i ett sammanhang då det var självklart att vara lättklädd. Om jag vil vara i det sammanhanget får jag ju anpassa mig till det. Vill jag vara simlärare kan jag inte kräva att få bära kostym samtidigt. Då får jag söka mig till ett kostymjobb.
På samma sätt tänker jag att om jag tex jobbar i hemtjänst och alltså i någons hem är det lämpligt att fundera vad den tycker. Jag kan ju även ställa frågan till arbetsgivaren eller om det är en person jag är hos. Den personen eller arbetsgivaren kanske inte bryr sig.
Eller så tycker den inte om att jag har så kort kjol så att underkläderna visas.
 
Senast ändrad:
för mig handlar det mkt om att kunna läsa av sammanhang och kunna anpassa sig och inte att säga att likt ett barn säga att jag ska få göra som jag vill i alla sammanhang.
Säg att jag hade kommit i ett sammanhang då det var självklart att vara lättklädd. Om jag vil vara i det sammanhanget får jag ju anpassa mig till det. Vill jag vara simlärare kan jag inte kräva att få bära kostym samtidigt.
Fast nu läste du nog inte vad jag skrev. Ifråga om simlärare är det en funktionell klädkod - det är helt enkelt inte möjligt att agera livräddare i en simbassäng på ett rimligt bra sätt om man är klädd i kostym, därav simlärarens klädsel. Det har inte något med kulturella koder att göra.

Min fråga, eller resonemang, handlade i förlängningen om varför det inte kan vara ok att "göra som jag vill". Varför det är bestämt, och av vem/vilka, och framför allt vilket konkret och konstruktivt syfte man kan förankra det i.
 
Fast nu läste du nog inte vad jag skrev. Ifråga om simlärare är det en funktionell klädkod - det är helt enkelt inte möjligt att agera livräddare i en simbassäng på ett rimligt bra sätt om man är klädd i kostym, därav simlärarens klädsel. Det har inte något med kulturella koder att göra.

Min fråga, eller resonemang, handlade i förlängningen om varför det inte kan vara ok att "göra som jag vill". Varför det är bestämt, och av vem/vilka, och framför allt vilket konkret och konstruktivt syfte man kan förankra det i.
På fritiden får du klä dig som du vill. Men ja... på en arbetsplats tycker jag att arbetsgivaren får sätta upp vissa regler.
Om man får klä sig som man helt vill- då får jag komma i enbart underkläder till jobbet i eftermiddag?
 
På fritiden får du klä dig som du vill. Men ja... på en arbetsplats tycker jag att arbetsgivaren får sätta upp vissa regler.
Jo, jag förstår att du och många andra tycker så. Men kan du utveckla ett resonemang kring det, djupare än "det skall vara så"? ;)
(Jag tror att regeln "påklädd" trots sin luddighet räcker för att stävja underklädesjobb.)
 
Sen dessutom om du ska jobba (jobbar?) på förvaret är det bara sunt förnuft att du klär dig neutralt så att de som sitter där ser dig som en person med auktoritet först och främst.

OT om du redan är där, vad tycker du? Det lite lustiga är att för det mesta är förvaret mycket bättre kvalitet än transit, särskilt nu gissar jag. Vi hade en man för många år sedan som släpptes ur förvar och flyttades till transit i väntan på en ledig plats. Han kom och knackade på, på kvällen och ville flytta tillbaka eftersom han tyckte det var mycket trevligare där. Det tog lång tid att övertyga honom om att nej, du är nu en fri man. :D

Tror inte reglerna skiljer - eller regler, de är ju "vägledning" - men ja ren självbevarelsedrift.

Härligt med att få gott betyg :)
 
Vad menar du?
Att en arbetsgivare kan säga att de inte vill att anställda bara ska gå i underkläder?
Jag är övertygad om att andelen människor som ens reflekterar över tanken att arbeta i enbart underkläder är så liten att det i praktiken är ett ickeproblem oavsett vad arbetsgivaren formellt reglerar. Det är nog inte en relevant problemställning, tror jag. Det som diskuteras är ju snarare gränsdragningarna kring formell vs informell klädsel, nivån på bar hud ifråga om axelband mm.
 
Jag är övertygad om att andelen människor som ens reflekterar över tanken att arbeta i enbart underkläder är så liten att det i praktiken är ett ickeproblem oavsett vad arbetsgivaren formellt reglerar. Det är nog inte en relevant problemställning, tror jag. Det som diskuteras är ju snarare gränsdragningarna kring formell vs informell klädsel, nivån på bar hud ifråga om axelband mm.
Så vad menar du?
Jag menar att jag som anställd inte kan kräva att få allt som jag vill. Jag måste förstå att jag har betalt för att utföra ett jobb. Och då tycker jag arbetsgivaren har rätt att önska att vissa kläder undviks.

Sen tjejen som jag berättade som jobbade i hemtjänsten hade kläder som nästan var på underklädesnivå. Dvs ett linne som var som en bh i storlek och shorts som var som vissa trosor är. Min granne som har hemtjänsten skulle prata med företaget då hen inte uppskattade det.
 
Jag arbetar på myndighet och har mycket kontakt med andra myndigheter och medborgare.

Aldrig att jag hade åkt ut och handlagt ärenden hemma hos folk iklädd spagettilinne och små shorts. Det ser inte bra ut och är respektlöst. Oavsett om du är man eller kvinna på kontoret så är linnen och shorts som slutar ovanför knäna ett nej.

Inte heller fungerar det att åka ut på inspektion hos bönder iklädd flipflops, högklackade skor eller sandaler.... Det fungerar inte.

Jag förstår inte det svåra i att anpassa kläder efter arbetet? En t-shirt och lite längre shorts/kjol så är problemet löst. Varför ska man tvunget trycka upp sin nakna hud i ansiktet på folk bara för att "jag har rätt att klä mig som jag vill."?

På min arbetsplats har det varit lika mycket diskussion om männens kläder som med kvinnornas. Lika få vill se en hårig bringa och bröstvårtor som skymtas på en man i linne som de vill se stringtrosor på en tjej (eller man) i kort kjol.

Hade en man tagit av sig och arbetat i bar överkropp på kontoret hade jag gått fram till honom och frågat vad han håller på med och hade en tjej försökt åka ut på inspektion iklädd klackar på 12 cm hade jag bett henne byta skor innan hon åkte ut.

Man måste inte alltid få "klä sig som man vill för att visa samhället att de minsann inte kan bestämma." utan ibland kan man visa respekt och inse att alla vill inte bli tvingade att se ens nakna hud (För håller man i ett föredrag eller i en inspektion måste de som lyssnar se på en.).

Ha vad ni vill på stan för där behöver ingen titta på er mer än nödvändigt och där kan de välja att se åt ett annat håll, men att visa respekt för andra på jobbet genom att ha på sig kläder och inte lukta illa eller ha för mycket parfym/starka dofter är självklart.
 
Så vad menar du?
Jag menar att jag som anställd inte kan kräva att få allt som jag vill. Jag måste förstå att jag har betalt för att utföra ett jobb. Och då tycker jag arbetsgivaren har rätt att önska att vissa kläder undviks.
Visst, den rätten har jag inte ifrågasatt och den är ju ändå hyfsat långtgående.
Det jag resonerar kring, och nu vet jag tyvärr inte om jag klarar att förtydliga ytterligare, är vad som ligger till grund för de värderingar som somliga formella och informella klädkoder bottnar i. Vad anledningen är att t ex manlig personal på en viss arbetsplats skall bära kavaj och inte bara skjorta, eller långärmat vs bara axlar för kvinnor. Jag problematiserar kring uppfattningen att "det är så", eller "det skall vara så".
 
Visst, den rätten har jag inte ifrågasatt och den är ju ändå hyfsat långtgående.
Det jag resonerar kring, och nu vet jag tyvärr inte om jag klarar att förtydliga ytterligare, är vad som ligger till grund för de värderingar som somliga formella och informella klädkoder bottnar i. Vad anledningen är att t ex manlig personal på en viss arbetsplats skall bära kavaj och inte bara skjorta, eller långärmat vs bara axlar för kvinnor. Jag problematiserar kring uppfattningen att "det är så", eller "det skall vara så".
Ja och jag förstår det.
Det handlar väl om att människor skapar normer för vad som är okej i olika sammanhang. Se bara på kulturer i Afrika som är betydligt mer avklädda än vi. Där skulle man kanske vara respektlös om man kommer till dem och har kläder på? dvs det handlar väl om man följer de normer som är uppsatta för olika sammanhang.. Kläder och utseende signalerar olika saker. Och ja.. vi tolkar in olika saker i det. Olika branscher och olika arbetsplatser har olika kläder och olika koder. Även språk, kroppsspråk och annat kan ju skilja...
 
Senast ändrad:
Ja och jag förstår det.
Det handlar väl om att människor skapar normer för vad som är okej i olika sammanhang. Se bara på kulturer i Afrika som är betydligt mer avklädda än vi. Där skulle man kanske vara respektlös om man kommer till dem och har kläder på? dvs det handlar väl om man följer de normer som är uppsatta för olika sammanhang.. Kläder och utseende signalerar olika saker. Och ja.. vi tolkar in olika saker i det. Olika branscher och olika arbetsplatser har olika kläder och olika koder. Även språk, kroppsspråk och annat kan ju skilja...
Snubbelfot försöker ju lyfta diskussionen till en högre nivå genom att försöka ta reda på VAD som gör att "Olika kläder passar på olika ställen" och inte bara konstatera att det är olika kulturer.
 
Snubbelfot försöker ju lyfta diskussionen till en högre nivå genom att försöka ta reda på VAD som gör att "Olika kläder passar på olika ställen" och inte bara konstatera att det är olika kulturer.
Exakt. Jag tycker att @Snubbelfot s inlägg är kanonbra. Resten av tråden hamnar precis där jag trodde att den skulle göra när jag skrev om att det i diskussioner om klädkoder är lätt att blanda ihop vad jag själv tycker om olika kläder med vad arbetsgivaren bör ha rätt att styra.

Och den som tycker att diskussioner om klädkoder inte har kvinnors klädsel i fokus, i moraliserande ordalag, kan ju läsa inläggen om "gatflickor", tajta klänningar och stringtrosor en extra gång.

@Snubbelfot - tack för att du försöker lyfta diskussionen med intressanta funderingar!
 
Samtidigt som jag förstår vad du menar så känner jag ändå att det inte är ett helt okontroversiellt ställningstagande; att det cementerar uppfattningen att det finns kläder som inte är ok att bära, att somliga kläder inte är respektabla, och i förlängningen gör att en människa inte kan - eller kanske rent av inte skall - uppfattas som respektabel. Tvärt emot linjen man brukar vilja förmedla till ffa barn, att det skall vara ok att klä sig som man vill utan att andra skall kritisera eller nedvärdera. Eller sexualisera. Snårig skog där, imho.

Precis så. :up:
 
Fast det ser jag litet grann som äpple-/päronjämförelse.
Simläraren har den klädseln av uteslutande funktionella skäl, medan begravningsentreprenören (vilket iofs är något av en ytterlighet; jag tänker snarare på jurister, bankpersonal m fl) förväntas bära kostym (motsv) av uteslutande diffust motiverade kulturella/traditionella skäl.
Jag pratade klädsel med en begravningsentreprenör en gång. Han berättade att han inte gick till Ica i mjukisbyxor på sin fritid, ifall han skulle stöta på en av sina kunder. Det var viktigt för honom att inte "störa" kundens sorg på något sätt och det resonemanget kan man ju förstå. Samtidigt som det inte alls problematiserar varför mjukisbyxor skulle störa.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp