Kvinnor anställda inom kommunen förbjuds att visa hud.

[Jeffery]

Jag tycker det vore mer intressant om du hade lust att utveckla hur du ser på betydelsen och vikten av att vidmakthålla klädkoder, och framför allt då på tjänstemannasidan.

Jag ser ur ett strikt ekonomiskt arbetsgivarperspektiv. Det är dem arbetstagaren - hur konstigt det än kan låta - faktiskt arbetar för, och därför får ersättning av (lön).

Om arbetsgivaren lider vilken-som-helst form av skada för att en enskild arbetstagare tycker att denne har rätt att exempelvis klä sig på ett sätt som kan uppfattas som opassande till verksamhetens kunder, så tycker jag arbetsgivaren har rätt att ha åsikter om detta.
Detta gäller inte bara klädval. Det gäller också hur arbetstagaren beter sig i kundrelationer, i trafiken i en företagsbil, på sociala medier där företagets namn blandas in, etc etc etc.

Säg till om jag inte är tillräckligt tydlig nu.


Därför blir det väldigt tydligt för en som vill-göra-som-man-själv-vill om denne själv tar konsekvenserna av sina egna idéer i en egen firma.

 

[kryddelydd]

Om arbetsgivaren lider vilken-som-helst form av skada för att en enskild arbetstagare tycker att denne har rätt att exempelvis klä sig på ett sätt som kan uppfattas som opassande till verksamhetens kunder, så tycker jag arbetsgivaren har rätt att ha åsikter om detta.
Detta gäller inte bara klädval..

Nyckeltermen här är nog "...KAN uppfattas som opassande".
Det räcker med ett "kan" för att arbetsgivaren ska ha rätt att ha åsikter.
Under den tid den anställde faktiskt är på sitt jobb.

 

[Jeffery]

Under den tid den anställde faktiskt är på sitt jobb.

Att på sociala medier uttycka att "[Mitt Företag] suger verkligen getballe och chefen är keff" på sin fritid, eller att köra rally med firmabilen med feta logotyper på gångvägar på lördagskvällar kan också uppfattas som icke-kosher av ens företag.

 

[Snubbelfot]

Jag ser ur ett strikt ekonomiskt arbetsgivarperspektiv. Det är dem arbetstagaren - hur konstigt det än kan låta - faktiskt arbetar för, och därför får ersättning av (lön).

Det där sammanhanget känns inte särskilt konstigt för mig, men vi är alla olika.

Om arbetsgivaren lider vilken-som-helst form av skada för att en enskild arbetstagare tycker att denne har rätt att exempelvis klä sig på ett sätt som kan uppfattas som opassande till verksamhetens kunder, så tycker jag arbetsgivaren har rätt att ha åsikter om detta.
<...>
Säg till om jag inte är tillräckligt tydlig nu.

Jag tror faktiskt att det finns potential för ytterligare tydlighet. Om du menar "rätt att reglera" så tycker jag det vore bra om du skriver just så, och inte "rätt att ha åsikter". Arbetsgivarens och för den delen arbetstagarens rätt att ha åsikter om precis vad som helst tror jag faktiskt är total och oinskränkt, helt oavsett kläd- eller andra koder.

 

[Badger]

Och där hamnar man igen i frågan vilket som är mest respektlöst - att framhärda i en klädstil som inte är praxis, eller att vara intolerant gentemot andra människors klädstilar. Ingen radikal skillnad, imho. Jag menar också att det krävs alldeles oerhört radikala klädval för att kunna hävda att det i sig "trampar på någon annan".

Det är en intressant och relevant fråga och jag skulle normalt säga att det är ungefär lika. Fast till vardags på stan kanske lite värre att vara intolerant. Varför skulle det vara viktigare för mig, när jag går på stan, att titta på kläder som är "rätt" i jämförelse med hur viktigt det är för dig att trivas i dina kläder.

Men det är då vi kommer tillbaka till kläder och jobb igen. Klädseln måste ju rimligen vara viktigare ju mer man "tvingar" på någon annan den. Tillbaka till pensionärerna som är ganska hjälplösa, tio olika människor besöker dem på en månad, de kan inte påverka sin situation och behöver hjälpen desperat. De ska till och med komma intimt nära en person. Är det då viktigare för Stina och Pelle att få under arbetstid känna sig som sig själva och utveckla sin personlighet och känna sig sexiga (alternativt slippa anstränga sig alls när de klär på sig på morgonen), än det är viktigt för de 10 (dementa?) pensionärer utan val som de möter varje dag att möta -ganska påklätt från knän till axlar.

Samma sak med ett socialkontor, "måste" man gå dit, är det en myndighetsperson. Har Magnus och Petra större behov av att utveckla hela sin kropp och personlighet på arbetstid inför de 20 personer som måste träffa dem, än de personer som inte har något val i att gå dit eller vem de ska träffa att slippa veta hur Magnus tåsvamp utvecklat sig och om han har håriga lår och om Petra lyckades med näskedjan och mangatofsarna idag. (Man kan ju köra det rosa håret i en tofs bak, sätta på näskedjan när man går hem, ha koftan över spagettilinnet, ha skolflicks kjolen som går nästan till knäna istället för den som knappt täcker halva låret och matcha med de söta kattstrumporna istället för dem med satanistmärket så är ju allt perfekt sedan. (tycker det är jättefint med mangaklädsel och vet att sataniststrumporna inte har något där att göra.)

 

[Jeffery]

Det där sammanhanget känns inte särskilt konstigt för mig, men vi är alla olika.

Då är vi ju överens, och inte olika i detta fall.

Jag tror faktiskt att det finns potential för ytterligare tydlighet. Om du menar "rätt att reglera" så tycker jag det vore bra om du skriver just så, och inte "rätt att ha åsikter". Arbetsgivarens och för den delen arbetstagarens rätt att ha åsikter om precis vad som helst tror jag faktiskt är total och oinskränkt, helt oavsett kläd- eller andra koder.

Det köper jag fullt ut.

 

[kryddelydd]

Det där sammanhanget känns inte särskilt konstigt för mig, men vi är alla olika.

Jag tror faktiskt att det finns potential för ytterligare tydlighet. Om du menar "rätt att reglera" så tycker jag det vore bra om du skriver just så, och inte "rätt att ha åsikter". Arbetsgivarens och för den delen arbetstagarens rätt att ha åsikter om precis vad som helst tror jag faktiskt är total och oinskränkt, helt oavsett kläd- eller andra koder.

Fast just nu märker du bara ord i din jakt efter "tydlighet".

 

[Snubbelfot]

Men det är då vi kommer tillbaka till kläder och jobb igen. Klädseln måste ju rimligen vara viktigare ju mer man "tvingar" på någon annan den. Tillbaka till pensionärerna ...

Jag ser den biten på ungefär samma sätt. I den typen av situationer ser jag också ett värde i att hålla en hyfsat neutral framtoning - vilket förstås också landar i definitionsträsket, men oavsett egna uppfattningar om preferenser så tror jag att de flesta nog kan hitta åtminstone ett vagt konsensus kring vad neutral klädsel är.

 

[Snubbelfot]

Om arbetsgivaren lider vilken-som-helst form av skada för att en enskild arbetstagare tycker att denne har rätt att exempelvis klä sig på ett sätt som kan uppfattas som opassande till verksamhetens kunder, så tycker jag arbetsgivaren har rätt att ha åsikter om detta.
Detta gäller inte bara klädval. Det gäller också hur arbetstagaren beter sig i kundrelationer, i trafiken i en företagsbil, på sociala medier där företagets namn blandas in, etc etc etc.

Det där är ju inga nyheter, och inget som jag för min del ser som särskilt kontroversiellt heller. Framför allt inte med tjugofem års erfarenhet av företagande både B2B och B2C.
Men det som jag tycker är mer intressant, och som jag hellre uppehåller mig vid, är mekanismerna kring just det där med vad som uppfattas som opassande. I somliga fall är det mer allmängiltigt och lätt att förstå och i somliga fall svårare, vad som triggar uppfattningen att en klädsel är opassande. I den mån jag ivrar för att luckra upp klädkoder så är det i första hand i de mindre nyanserna - de som ryms inom vad som brett skulle kunna kallas helt och rent. Varför t ex kostym behöver vara ett skallkrav i somliga miljöer, och helt fel i andra. Och vice versa. Inte nödvändigtvis att alla samhällets arbetstagare skall ha självklar rätt att jobba i enbart underkläder och lösskägg.

 

[Jeffery]

Det där är ju inga nyheter, och inget som jag för min del ser som särskilt kontroversiellt heller. Framför allt inte med tjugofem års erfarenhet av företagande både B2B och B2C.

Vad bra.
Jag har dock tyckt mig förstå tidigare i tråden att det är kontroversiellt att en arbetsgivare skulle ha mage att blanda sig i hur deras anställda klär sig.

Vad gäller mekanismerna lämnar jag walk over till den diskussionen.
Jag tror min arbetsgivare skulle tycka det var opassande om jag tänkte för mycket i de banorna just nu.

 

[nullo-modo]

Har aldrig haft ett jobb där det inte framgår klart och tydligt vilka kläder som är tillåtna att ha på jobbet tom facket är med och bestämmer vilka typer av skor som ska användas, där jag jobbar nu har vi även vissa ord vi inte får använda när vi har jobbkläder på.

Har aldrig haft problem med det, på jobbet är jag anställd och ska företräda företaget och mig själv är jag på min fritid.

 

[Badger]

Det där är ju inga nyheter, och inget som jag för min del ser som särskilt kontroversiellt heller. Framför allt inte med tjugofem års erfarenhet av företagande både B2B och B2C.
Men det som jag tycker är mer intressant, och som jag hellre uppehåller mig vid, är mekanismerna kring just det där med vad som uppfattas som opassande. I somliga fall är det mer allmängiltigt och lätt att förstå och i somliga fall svårare, vad som triggar uppfattningen att en klädsel är opassande. I den mån jag ivrar för att luckra upp klädkoder så är det i första hand i de mindre nyanserna - de som ryms inom vad som brett skulle kunna kallas helt och rent. Varför t ex kostym behöver vara ett skallkrav i somliga miljöer, och helt fel i andra. Och vice versa. Inte nödvändigtvis att alla samhällets arbetstagare skall ha självklar rätt att jobba i enbart underkläder och lösskägg.

Det är nog mest tidsaspekten helt enkelt. Dvs det är bättre att klä sig som sin mamma än som sin dotter. Modet ur ren avklädningsaspekt går långsammare framåt på arbetsplatsen och mer långsamt desto mer "dammig" arbetsplatsen är. (utom för vården verkar det som, som egentligen borde vara maxdammig men verkar tydligen vara maxavklädd med mysbyxor (baserat på inlägg i tråden)).

Fast för män står det närapå stilla ur avklädningsaspekten, män har ju fortfarande normalt långbyxor och ngt slags korta eller långa ärmar. Eller något slags ärmar och kilt. Medan shorts och linne för män ligger mer i utkant än knäkort kjol och linne för kvinnor. Shorts för kvinnor är ungefär samma som för män såvitt jag förstått.

 

[Alexandra_W]

Kom att tänka på en sak idag. Ni som är anti att arbetsgivaren ska få bestämma/ha åsikter om vad anställda ska få ha för kläder, och som har svårt att förstå varför en AG kan anse t ex shorts eller urringning opassande. Håller ni samma resonemang ang klädsel på begravning, bröllop, i kyrkor och liknande?