Kvinnor anställda inom kommunen förbjuds att visa hud.

[MiniLi]

Håller med, kanonbra inlägg av @Snubbelfot !
Synd bara att inte diskussionen lyfter.

 

[Brie]

Tack @Snubbelfot för jättebra inlägg!

 

[kryddelydd]

Visst, den rätten har jag inte ifrågasatt och den är ju ändå hyfsat långtgående.
Det jag resonerar kring, och nu vet jag tyvärr inte om jag klarar att förtydliga ytterligare, är vad som ligger till grund för de värderingar som somliga formella och informella klädkoder bottnar i. Vad anledningen är att t ex manlig personal på en viss arbetsplats skall bära kavaj och inte bara skjorta, eller långärmat vs bara axlar för kvinnor. Jag problematiserar kring uppfattningen att "det är så", eller "det skall vara så".

Hugger ett av dina inlägg.

I min värld är det skillnad på fritidskläder och arbetskläder, som signalerar olika roller.
Arbetskläderna kan signalera "personal" till exempel genom de kläder jag har (och mina arbetskamrater). Eller de kan signalera "seriöst" eller "solitt företag" eller de kan signalera "moderiktigt" om man är i en klädaffär.

Att vara ganska avklädd är för mig väldigt fritidsbetonat, eller festbetonat om man nu går på fester där folk har väldigt lite kläder eller framhäver exempelvis urringning.

Varför? Tja.
Svårt att svara på när frågan kommer så rakt på.

Men det behöver väl inte betyda att det är fel?

Jo, en hel del kvinnor klär sig på så sätt att sexuella attribut förstärks: visa upp bysten, visa "cleavage", naken mage et c.
Visst har modet förändrat sig på så sätt att det är vanligare att människor är "avklädda" fastän påklädda men att jobba i exempelvis äldreomsorgen med ganska lite kläder tycker jag också är direkt opassande.
Och kanske mycket av hygieniska skäl.

Jag hör till dem som gillar uniformer: en signal att det inte är klädseln som är viktig utan rollen.

 

[Badger]

Just det där - "i olika sammanhang har man olika kläder" - är ju litet av kärnan i diskussionen.
Det jag tycker är intressant är varför de konventionerna är så starka eller snarare vad de grundar sig på. Jag har tidigare resonerat kring skillnaden mellan det jag kallar funktionella kontra kulturella klädkoder, och det finns även något av ett överlapp ifråga om t ex de sexuella signaler som exponerad hud sänder ut i många sammanhang. Men när du (med flera) anför att "i olika sammanhang har man olika kläder" så upplever jag att det är ett ställningstagande utan djupare grund, som man lutar sig mot utan att närmare reflektera över orsak och bakgrund till. "Man har." "Man gör." "Man skall." Vad är det som gör att somliga idag 2016 uppfattar en banktjänsteman som mer yrkeskunnig, seriös och kompetent om han bär kostym än om han bär jeans och skjorta? Bedömer vi verkligen inte yrkeskompetens djupare än valet av klädesplagg? Och när vi självcensurerar bort nakna axlar på ett kontor, varför gör vi det? För att inte trigga opassande sexuella responser, som andra människor är predestinerade att lämna? Och hur skiljer det sig i så fall från att bära t ex burka av samma orsak?

Samtidigt som jag förstår vad du menar så känner jag ändå att det inte är ett helt okontroversiellt ställningstagande; att det cementerar uppfattningen att det finns kläder som inte är ok att bära, att somliga kläder inte är respektabla, och i förlängningen gör att en människa inte kan - eller kanske rent av inte skall - uppfattas som respektabel. Tvärt emot linjen man brukar vilja förmedla till ffa barn, att det skall vara ok att klä sig som man vill utan att andra skall kritisera eller nedvärdera. Eller sexualisera. Snårig skog där, imho.

Jag tror att det är av godo att åtminstone försöka växla bort bedömningsgrunden kläder/exteriör till förmån för faktisk yrkeskompetens. Jag lyckas inte alltid själv, verkligen inte, men jag försöker för det mesta tänka på att inte döma hunden efter håren. (Och jag köper inte pseudoargumentet att just anpassningen till traditionell (kulturell) klädkod är en aspekt av yrkeskompetens. )

Fast gör det någonting? är det extremt jobbigt att ha på sig en tisha som går över magen och en kjol till knäna när man vårdar äldre? Det är ju inte ekonomiskt ohållbart eller orimligt eller konstigt eller diskriminerande gentemot fattiga eller rika eller vissa eller andra egentligen att inte visa trosorna och ev könshår som smitit under kanten, de flesta som har råd med ett linne har råd med en topp på HM för 50 kr.

Varför ska man egentligen ha rena kläder på sig? det är ju egentligen inte som att lite lera på byxorna skulle påverka hygienen på ett kontor. Egentligen rent hygieniskt borde det inte göra någonting om jag har samma top i en vecka. Varför ska man egentligen ha deo? det är väl egentligen inte som om näsintryck vore viktigare än synintryck. Borsta håret? varför det egentligen, vilken kulturell cementering är det som gör att vi tycker att man ska borsta håret? Pyjamasbyxor, vad skulle det egentligen göra för skillnad för mig om jag hade kortkorta pyjamasshortsen och det urtvättade linnet på jobbet. Det finns ju en gräns någonstans för alla och tja, om du frågar varför så kan jag fråga varför inte.

Jag tycker inte det handlar om nakenhet utan mer att man gjort en minimal ansträngning med sin klädsel för tillfället för att ge intryck av att man även tänker göra något slags ansträngning på jobbet/festen/stranden. Jag tänker lite på klädseln när jag ska ut i skogen också, kängor och rejäla byxor, eller på stan-lite mindre trasigt än trädgården osv när jag ska till stranden brukar jag ha med mig en baddräkt/bikini jag tycker är fin och som med lite tur täcker det nödvändigaste.

(Jag har en tic om att inte rida i linne, min gammelfaster hävdade att man måste rida i långärmat med spö och handskar, allt annat var farligt och man skulle bli riven av buskar och omedelbart få ringorm )

 

[Badger]

Btw jag bryr mig inte lika mycket om vad andra har på sig som om vad jag har på mig.

Det finns andra liknande exteriöra koder, jag diskuterade en på en fest för en tid sedan - tatueringar. En bekant har en grav aversion mot synliga tatueringar och hör även till de som förhåller sig strikt konservativt till klädkoder. Jag ställde en kanske litet hårddragen fråga - om bekantingen hade en livshotande åkomma som bara några en specialistläkare i världen kan operera och den personen har synliga tatueringar på t ex händerna, skulle det vara ett problem? Ja, den läkaren skulle aldrig få röra vid min bekant; tatueringarna skulle visa att läkaren ifråga var omdömeslös, oseriös och inkompetent.
(Vi agreed to disagree där.)

Skulle inte tveka ett ögonblick att bli opererad av någon med tatueringar och tänker inte rynka på trynet åt killen i shorts på frackbröllopet. När en kollega går förbi med bara axlar registrerar det inte ens.

Men jag rös lite av att sitta bakom tjejen som inte borstat håret på flera år på föreläsning (trots att det såklart inte är hennes fel att det blivit så får man anta).

 

[Snubbelfot]

I min värld är det skillnad på fritidskläder och arbetskläder, som signalerar olika roller.
Arbetskläderna kan signalera "personal" till exempel genom de kläder jag har (och mina arbetskamrater). Eller de kan signalera "seriöst" eller "solitt företag" eller de kan signalera "moderiktigt" om man är i en klädaffär.

Jo, samtidigt finns det ju kulturella klädskillnader även inom ditt yrke. I Sverige hittar vi civilklädda läkare på en och annan mindre privatmottagning, medan det i stort sett aldrig förekommer på institutionerna. På andra håll, även i västvärlden, är det normala att läkare arbetar på mottagningar och vårdavdelningar i sina egna privatkläder. Detta trots att arbetsklädernas primära roll, åtminstone som jag uppfattar den, är funktionell (läs: hygien) snarare än kulturell.
Och det som jag fastnat litet vid är det där signalvärdet som du pekar på, "seriöst" eller "solitt företag". Vi vet ju allihop att det finns kompetenta och framgångrika företagsledare som föredrar att bära jeans och t-shirt, liksom det finns gott om patologiska strulpellar i kostym...

Att vara ganska avklädd är för mig väldigt fritidsbetonat, eller festbetonat om man nu går på fester där folk har väldigt lite kläder eller framhäver exempelvis urringning.

Så är det nog för många, men även där handlar det nog mycket om kontext. I närheten av mitt hem jobbar ett tjugotal personer med att montera en stor solcellsanläggning, nästan alla har trekvartsshorts och bar överkropp. I det fallet tror jag inte att det handlar om vare sig funktionell eller kulturell klädkod utan bara om att den bara överkroppen är helt irrelevant i den situationen. Hade en manlig (eller gubevars en kvinnlig) läkare jobbat i bar överkropp på en mottagning hade signalvärdet ju varit ett helt annat.

Jag hör till dem som gillar uniformer: en signal att det inte är klädseln som är viktig utan rollen.

Den mekanismen håller jag med om, och instämmer i (och följer för stunden, i vita sjukhuskläder).

Varför ska man egentligen ha rena kläder på sig? det är ju egentligen inte som att lite lera på byxorna skulle påverka hygienen på ett kontor. Egentligen rent hygieniskt borde det inte göra någonting om jag har samma top i en vecka. Varför ska man egentligen ha deo? det är väl egentligen inte som om näsintryck vore viktigare än synintryck. Borsta håret? varför det egentligen, vilken kulturell cementering är det som gör att vi tycker att man ska borsta håret? Pyjamasbyxor, vad skulle det egentligen göra för skillnad för mig om jag hade kortkorta pyjamasshortsen och det urtvättade linnet på jobbet. Det finns ju en gräns någonstans för alla och tja, om du frågar varför så kan jag fråga varför inte.

Fast där tycker jag du hamnar i ytterligheter, jag tror att de som på allvar skulle dyka upp på jobbet i leriga pyamasbyxor och utan att ha duschat på en vecka bara för att det inte finns en reglerad klädkod är ganska få. Jag tror att en klädkod som stipulerar "helt, rent och påklätt" täcker in det allra mesta även om graden av påkläddhet förstås riskerar att bli en diskussionsfråga.

Jag tänker lite på klädseln när jag ska ut i skogen också, kängor och rejäla byxor, eller på stan-lite mindre trasigt än trädgården osv när jag ska till stranden brukar jag ha med mig en baddräkt/bikini jag tycker är fin och som med lite tur täcker det nödvändigaste.

Men där blandar du funktionell och kulturell klädkod. Du väljer väl inte kängor och grova byxor i skogen "för att man ska", utan för att det faktiskt är konkret praktiskt och funktionellt i just den miljön? När det gäller badstrand så finns det ganska många som känner att ingen baddräkt alls är det optimala. Men diskussionen specifikt om nakenhet och sexualisering av kroppar är delvis en annan, det jag tycker är intressant här är de (jämförelsevis) mer subtila variationerna.

 

[kryddelydd]

handlar det nog mycket om kontext. I närheten av mitt hem jobbar ett tjugotal personer med att montera en stor solcellsanläggning, nästan alla har trekvartsshorts och bar överkropp. I det fallet tror jag inte att det handlar om vare sig funktionell eller kulturell klädkod utan bara om att den bara överkroppen är helt irrelevant i den situationen. Hade en manlig (eller gubevars en kvinnlig) läkare jobbat i bar överkropp på en mottagning hade signalvärdet ju varit ett helt annat.

Jo och det är väl det som är poängen redan från trådstarten, kanske.
Jobbar man med att montera solceller ute så tycker nog de flesta att man får vara klädd lite hur som.
En rörmokares klädsel ska väl vara "lagom skitig" och i första hand praktisk.

Inom vård och omsorg bör det vara mer påklätt i mina ögon.

Personer - nästan oavsett yrke - som inte har kundkontakter eller mediakontakter får vara klädda i stort sett hur de vill. Fortfarande i min åsikt.

Personer som í jobbet träffar, ser och ses av andra människor bör vara mer "vårdade" i sina kläder. Och olika yrken "får" ha olika kläder.

Kommunalt tycker jag ska vara "påklätt".
Egentligen tycker jag att kommunens omsorgspersonal borde ha arbetskläder. Det kan finnas skäl för lärare och "socialarbetare" också att ha mer uniformsliknande klädsel (inte äkta uniform då, men varför inte à la vården?). För att signalera funktion snarare än person.

 

[Snubbelfot]

Personer som í jobbet träffar, ser och ses av andra människor bör vara mer "vårdade" i sina kläder. Och olika yrken "får" ha olika kläder.

Om man läger ribban högre än bara lägsta gemensamma nämnaren "hel och ren", hur ser du på skillnaderna i grad av "vårdad" mellan olika kläder, och hur kan man motivera att använda de skillnaderna?

 

[Sezziyanen]

Skulle inte tveka ett ögonblick att bli opererad av någon med tatueringar och tänker inte rynka på trynet åt killen i shorts på frackbröllopet. När en kollega går förbi med bara axlar registrerar det inte ens.

Alla är vi väl olika..

Jag har inget emot folk som tatuerar sig eller tatueringar som sådant, har kompisar som har det som ett stort intresse som jag samtidigt vet är väldigt proffsiga i sina yrken, och är väl medveten om att det inte finns ett samband såsom att en person som tatuerar sig därmed är dålig på sitt yrke.

Men.

Jag skulle personligen tveka på att bli opererad av någon med tatueringar, eller snarare kanske med vissa typer av tatueringar. Tatueringar med motton/ordspråk om livet tex, det har jag vissa fördomar mot om hur den personen kan vara. Eller sina barns namn och födelseår. Jag tycker inte det utstrålar proffsighet. Jag kanske är gammeldags på vissa sätt, men i min värld så betyder det någonting iaf hur man presenterar sig, och att man tänker på hur andra kanske kan uppfatta hur man ser ut, av ren hyfs och respekt. Främst tex om man har att göra med äldre personer som växte upp i en helt annan värld. Allt handlar inte om en själv, och man måste inte hävda sig på det sättet mot sina "kunder". Dvs tatueringen i sig spelar ingen roll egentligen, men det kan spela roll vilken attityd man har kring det hela.

Och att komma i shorts på frackbröllop tycker jag av samma anledning vore extremt respektlöst mot de som gifter sig och rimligtvis har angivit en klädkod om det nu är "frackbröllop". Perfekt exempel på hur en person som är väldigt egoistisk skulle bete sig, IMO.

 

[kryddelydd]

Om man läger ribban högre än bara lägsta gemensamma nämnaren "hel och ren", hur ser du på skillnaderna i grad av "vårdad" mellan olika kläder, och hur kan man motivera att använda de skillnaderna?

Jag är antagligen stock-konservativ.
Och ja, det är framför allt kvinnors klädvanor som ger skäl till tankar, trots att jag är kvinna själv. Därför att skillnaderna är större mellan olika stilar.

Män: jeans och någon överdel, sällan problematiskt. Tröja, T-shirt (kanske inte värsta dödskallarna) eller skjorta.
Helt neutralt.
Shorts med knästrumpor - absolut inte OK. Shorts på jobbet: nog inte om det är bank men självklart OK för hantverkare - om de inte behöver skyddskläder som täcker.

Kvinnor: egentligen fungerar samma koncept som för männen: jeans (eller andra byxor, eller för den som så föredrar; kjol men då inte mini-modell) med en "täckande" överdel som T-shirt, blus/skjorta eller tröja. Helt OK.
Djup urringning: inte. Väldigt genomskinligt: inte, om personen i fråga inte har ett "helt" linne under för då blir det OK.

Inte OK oavsett kön: visa underkläderna. Oavsett om det är en BH som syns tydligt genom en tunn överdel, eller om det är delar av trosor resp. kalsonger.

Varför?
Givetvis av kulturella orsaker, där avklätt är casual. Medan männen inte varit värst avklädda på fritiden heller, förr heller.
Om jag ska göra mig lite djupare: därför att kvinnor gärna objektifieras av klädseln: man visar upp kvinnlighet hellre än funktion.
Jag har svårt att föreställa mig att man exempelvis har en kort, kort minikjol för att det är praktiskt. Modellen är utvecklad för att visa mycket ben. Det blir i mina ögon till en objektifiering där man då indirekt antyder att "snygga ben är bra, titta på mina fina ben hellre än att fundera på min jobb-funktion".
Likadant faktiskt med djup urringning eller att man visar sin BH: blicken "ska" fastna på kvinnliga köns-attribut och klädernas bärare ska visa upp en snygg kropp och personens kompetens är mindre intressant än hennes kropp.

 

[Snubbelfot]

Jag kanske är gammeldags på vissa sätt, men i min värld så betyder det någonting iaf hur man presenterar sig, och att man tänker på hur andra kanske kan uppfatta hur man ser ut, av ren hyfs och respekt.

Jag förstår hur du menar, även om jag inte håller med.
Om man tittar på den mekanismen utbruten; att visa andra respekt genom att anpassa sitt utseende till förväntningarna hos omgivningen - en självcensur i någon mån, i synnerhet ifråga om tatueringar om de tillkommer som du skriver, i syfte att "hävda sig"... ser du någon skillnad i respekt mellan det, och mellan att från andra hållet respektfullt ge någon frihet att inte bli dömd utifrån en tatuering?

 

[Badger]

Snubbelfot försöker ju lyfta diskussionen till en högre nivå genom att försöka ta reda på VAD som gör att "Olika kläder passar på olika ställen" och inte bara konstatera att det är olika kulturer.

Tradition bland annat? Antar att platser och yrken har olika klädstil beroende på vad yrket gör och beroende på hur de var klädda förut. Helt nya yrken lånar från lämpligt gammalt eller väljer helt själva.

Så jag gissar att tex rejäla skor i stallet beror på att djur har vassa klövar och hovar. Medan kontorets klädsel beror mer på borgerliga ideal om mannen som sedan smittat av sig på kvinnor i samma yrke. Tillknäppt, ordentlig, "civiliserad" även om det är obekvämt och varmt. Ursprunget känns självklart. I vissa yrken är folk inte heller en "person" utan en representant för lagen eller juridiken eller staten eller kommunen. Ju striktare kläder desto mindre person och mer representant för ett visst kunnande? Det är inte jag Badger som bestämmer enligt eget gottfinnande och lite utifrån om jag tycker du borstade håret i morse utan det är revisorn som ser över räkenskaperna enligt dessa regler som står här och jag bedömer oavsett hur du ser ut efter dessa regler.

Medan hantverksyrken kanske har en kombination av funktion och tradition. Affärer verkar gärna klä personalen i några plagg som kommer från affären? för att göra lite reklam kanske. Vårdyrken hade väl respektingivande vita rockar osv men har nu pyjamas i blått, rosa eller grönt, känns underligt tycker jag men är väl kanske hygieniskt. Har för mig att husläkarens gamla yllekavaj släpade runt på basilusker i orimlig mängd.

Men det är ju inget konstigt alls, under 1800-talet bytte borgerligheten kläder många gånger om dagen. Från morgon till promenaddräkt till besöksdräkt till riddräkt till olika varianter av kläder till middagen. Det är ju mest rester därifrån att man har en klänning när man badar och en annan när man promenerar och en tredje i staden och en fjärde till hästen och en femte till middagen och en sjätte till balen. Antagligen med lite olika korsettering och skor och smutsbeständighet. Kanske är det så att ju borgerligare yrket en gång var desto striktare, uniformsfri, klädkod?

 

[Jeffery]

Så är det nog för många, men även där handlar det nog mycket om kontext. I närheten av mitt hem jobbar ett tjugotal personer med att montera en stor solcellsanläggning, nästan alla har trekvartsshorts och bar överkropp. I det fallet tror jag inte att det handlar om vare sig funktionell eller kulturell klädkod utan bara om att den bara överkroppen är helt irrelevant i den situationen.

Jag påstår att just nu jobba med en solcellsanläggning i bar överkropp är funktionellt.
Jag kan dock ändra mig om du återrapporterar i november att de fortfarande arbetar i bar överkropp.

 

[MJLee]

Lustigt nog, på mitt fd jobb så var den enda som fick kritik för sin klädkod en man. När man som sagt inte träffade någon så gick man gärna klädd i t-shirt som inte visade Bh - aldrig linne eftersom ingen var intresserad av att se armhålor/BH, och kvinnorna gärna en relativt tunn klänning/kjol som räckte strax ovanför knäna. Svalt och bekvämt. Sommaren var stekhet och ibland fungerade AC och ibland inte.

Kvinnorna gick också gärna i sandaler, ibland med klack ibland utan, männen för det mesta i gympaskor, ytterst sällan sandaler. En av männen kom dit en dag med shorts (sådana som räcker nedanför benet) knästrumpor och standalar. Han var med andra ord inte på något sätt mindre klädd än nästan alla kvinnor.

Jag kan bara säga att han trakasserades (på ett vänligt sätt) och hans klädsel kommenterades hela dagen. Ingen av männen kom någonsin till jobbet igen i sandaler eller shorts.

Så visst kan det fungera åt andra hållet med, utan att sexualiseras på något sätt. Bara att det ansågs av de flesta andra anställda män och kvinnor som mycket olämpligt. Jag misstänker att de flesta klädkoder inte är bestämda av chefen utan av de andra anställda. Nu läste jag inte orginal artikeln men eftersom den handlade om socialsekreterare? (för att vara fruktansvärt fördomsfull) var det kanske inte konstigt att det handlade om kvinnliga klädkoder eftersom den absoluta majoriteten inom socialtjänsten är kvinnor.

 

[Badger]

Alla är vi väl olika..
Jag skulle personligen tveka på att bli opererad av någon med tatueringar, eller snarare kanske med vissa typer av tatueringar. Tatueringar med motton/ordspråk om livet tex, det har jag vissa fördomar mot om hur den personen kan vara. Eller sina barns namn och födelseår. Jag tycker inte det utstrålar proffsighet. Jag kanske är gammeldags på vissa sätt, men i min värld så betyder det någonting iaf hur man presenterar sig, och att man tänker på hur andra kanske kan uppfatta hur man ser ut, av ren hyfs och respekt. Främst tex om man har att göra med äldre personer som växte upp i en helt annan värld. Allt handlar inte om en själv, och man måste inte hävda sig på det sättet mot sina "kunder". Dvs tatueringen i sig spelar ingen roll egentligen, men det kan spela roll vilken attityd man har kring det hela..

Fast helt ärligt du ligger på akademiska i rummet utanför operation, en läkare kommer och drar lite i din fot, du ska opereras om tio minuter, han har en blomma tatuerad på handen. Eller långa dreads. Finns inte en chans i helskotta att jag skulle lita på min bedömning mer än på sjukhuschefens i det fallet. Är han där så kan han operera. Kunde han inte det är inte det någonting som jag kan avgöra med ett ögonkast oavsett. Saknade han legitimation skulle han sannolikt varit väldigt välklädd för att dölja det Jag skulle aldrig protestera.

Och att komma i shorts på frackbröllop tycker jag av samma anledning vore extremt respektlöst mot de som gifter sig och rimligtvis har angivit en klädkod om det nu är "frackbröllop". Perfekt exempel på hur en person som är väldigt egoistisk skulle bete sig, IMO.

Men det är ju respektlöst på den skalan att han antingen är sjuk, pank, har fobi, är kufisk eller har panik och missförstod klädkoden till vardag vad som (för frack ska man egentligen inte ange klädkod tex, frack är default, fast hur många reflekterar över det.). Oavsett orsak är det någonting personen inte kan hjälpa det är inte hens fel. (fast man kanske känner personen och vet att det är respektlöst, då känns det som någonting annat)

 

[Sezziyanen]

Jag förstår hur du menar, även om jag inte håller med.
Om man tittar på den mekanismen utbruten; att visa andra respekt genom att anpassa sitt utseende till förväntningarna hos omgivningen - en självcensur i någon mån, i synnerhet ifråga om tatueringar om de tillkommer som du skriver, i syfte att "hävda sig"... ser du någon skillnad i respekt mellan det, och mellan att från andra hållet respektfullt ge någon frihet att inte bli dömd utifrån en tatuering?

Jag förstår hur du resonerar också. Jag tycker det handlar lite om behovet av att hävda sig, snarare än självcensur som du säger. Att kunna "ta seden dit man kommer" istället för att i alla situationer ha ett behov att framhäva att man är annorlunda och sticker ut.

Jag pratar här om specifika fall, som tex med bröllopet. I dessa fall tycker att min rätt att hävda min individualitet så att säga inte är mer värd än önskningarna från tex ett brudpar som planerat ett evenemang som antagligen är väldigt viktigt för dem, med medföljande förväntningar och förhoppningar. Där är det IMO bättre att smälta in än att stå ut, då det tar fokus från det som är det huvudsakliga syftet med evenemanget. Dvs, följ klädkoden eller kom inte dit. Inte för att jag älskar frackar eller hatar skjorts, men för att strikt följa önskningarna från värdarna av evenemanget. Exempelvis tycker jag att finkläder som tex kostym/klänning/frack passar på ett bröllop, men om nån av mina kompisar gifter sig och önskar sig ett mer casual bröllop där folk kommer i tischa och jeans, så kommer jag självklart inte komma dit i kostym bara för att jag personligen tycker det hör ihop med bröllop. Då tar jag på mig en tischa och jeans.

Angående tatueringsbiten får jag nog återkomma, har lite stressigt på jobbet just nu Men i regel så tycker jag det beror en hel del på typen av tatueringen och mentaliteten kring den. Om nån har ett metallica-M på armen eller nått så skulle jag inte bry mig nått mer om det eller tänka nått mer än att "jahapp de gillar sån musik". Är det däremot ett "motiverande citat" så skulle jag undermedvetet/något medvetet bli tveksam på hur stark personens mentalitet och självkänsla är och därmed inte lika glad över att just den doktorn är den som skall skära i mig. Men det beror på väldigt mycket mer i en sån situation, och de flesta såna tankar skulle man reda ut direkt bara man fick prata med dem före.

Det jag menar i grund är väl att det inte handlar om själva bläcken på deras hud, utan värderingar som kanske är kopplade till det hela. Jag tror alla kan tänka sig åtminstone en specifik tatuering som skulle göra att de valde bort doktorn i fråga från att operera dem, om de hade ett annat, bättre alternativ till den personen, eller hur?

 

[Brie]

Jag kan bara säga att han trakasserades (på ett vänligt sätt) och hans klädsel kommenterades hela dagen. Ingen av männen kom någonsin till jobbet igen i sandaler eller shorts.

Hur går "trakassera" ihop med "vänligt"? Fy vilken beklämmande historia. Stackars karl. Kollegornas sätt var klart mycket oproffsigare än hans klädval, i mina ögon.

 

[Sezziyanen]

Fast helt ärligt du ligger på akademiska i rummet utanför operation, en läkare kommer och drar lite i din fot, du ska opereras om tio minuter, han har en blomma tatuerad på handen. Eller långa dreads. Finns inte en chans i helskotta att jag skulle lita på min bedömning mer än på sjukhuschefens i det fallet. Är han där så kan han operera. Kunde han inte det är inte det någonting som jag kan avgöra med ett ögonkast oavsett. Saknade han legitimation skulle han sannolikt varit väldigt välklädd för att dölja det Jag skulle aldrig protestera.

Exakt, läs mitt nästa inlägg så får du se lite mer vad jag menar.. Det är inte det faktiska bläcket på huden det handlar om. Och jag menade om du har ett annat alternativ. Är det akut så tar du väl vem sjutton som helst som är på plats och är utbildad, såklart Hade personen långa dreads så skulle jag dock säga till, det vore absolut ett exempel på en person som sätter sin egen individualitet före funktionaliteten som krävs för sitt yrke, dvs renligheten. Visst, om de lindade en stark plastsäck runt skallen före operationen, men som jag ser det är det lite komiskt att vara kirurg och samtidigt envisas med att ha dreads Men visst, jag kan iofs samtidigt tänka att om denna tatuerade rastafarian är kirurg på ett bra sjukhus ändå så är han nog en jäkel på att skära, så det skulle jag också betänka :P

Men det är ju respektlöst på den skalan att han antingen är sjuk, pank, har fobi, är kufisk eller har panik och missförstod klädkoden till vardag vad som (för frack ska man egentligen inte ange klädkod tex, frack är default, fast hur många reflekterar över det.). Oavsett orsak är det någonting personen inte kan hjälpa det är inte hens fel. (fast man kanske känner personen och vet att det är respektlöst, då känns det som någonting annat)

Ja...nått vore ju fel då som sagt. Men du tog ju upp det exemplet så, och jag hörde faktiskt häromdan om en snubbe som verkar allmänt mentalt frisk som ändå gick till ett uppklätt bröllop i 3/4-brallor och tischa. Så det händer ju faktiskt

 

[Snubbelfot]

Jag pratar här om specifika fall, som tex med bröllopet. I dessa fall tycker att min rätt att hävda min individualitet så att säga inte är mer värd än önskningarna från tex ett brudpar...

Där håller jag absolut med. Och där tycker jag egentligen inte att läget är särskilt komplicerat; där finns en uttrycklig önskan som imho inte behöver motiveras djupare än att det är brudparets önskan att deras gäster klär sig i en viss stil. Oavsett anledningen till det, så skulle jag ifrågasätta omdömet hos någon som framhärdar i en annan klädstil bara för att hävda sig eller sticka ut.

Jag tror alla kan tänka sig åtminstone en specifik tatuering som skulle göra att de valde bort doktorn i fråga från att operera dem, om de hade ett annat, bättre alternativ till den personen, eller hur?

Jo. Om det handlar om uttalat aparta ideologiska ställningstaganden (ACAB, 1%, 81 eller liknande) så tror jag att även jag skulle reagera, men sannolikheten känns obefintlig att just de tatueringarna skulle överleva en hel läkarutbildning. Om så vore, skulle jag prata med personen ifråga.

 

[MJLee]

Hur går "trakassera" ihop med "vänligt"? Fy vilken beklämmande historia. Stackars karl. Kollegornas sätt var klart mycket oproffsigare än hans klädval, i mina ögon.

Trakassera var nog fel ord, snarare att han fick många retsamma kommentarer om han redan var på semester. Och, ska du ha utredning idag eftersom du är så prydligt klädd. Poängen var att en klädkod behöver inte vara sexistisk som den i Göteborg framstod som, bara det att han var mycket olämpligt klädd för den arbetsplatsen.Chefen själv sa inte ett ljud om det.