Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

[Petruska]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Eller kanske lathet. Tycker man att det språkligt skulle finnas ett behov av ett "hen" så behärskar man uppenbarligen inte svenska språket och dess pronomen tillräckligt bra.

Lite senkommet kanske, men nu orkar jag inte ligga sömnlös över det här längre.

Vad menar du egentligen med det citerade? Vad är öht ett språkligt behov av ett nytt ord? Vårt behov, tex, av det relativt nya ordet "skärmsläckare", är det ett behov som du skulle beskriva som språkligt, eller är behovet av annan beskaffenhet och i så fall vilken? Eller menar du att det ordet inte behövs?

Jag tror nog att jag behärskar svenskan och dess pronomen fullt tillfredsställande, och jag vet inte riktigt om jag har behov av ordet "hen", men helt klart är ju att det händer att jag pratar om personer utan att veta vilket kön de har. (Jag har tex en del kinesiska kontakter via jobbet, och då vet jag ofta inte om jag kommunicerar med en man eller med en kvinna, då jag inte är så bra på kinesiska personnamn.)

Oftast gäller det bebisar. Jag säger då obekymrat "den" om bebisen, i enlighet med svensk grammatik såsom jag uppfattar den, men det händer att föräldrar tar illa upp av det. Det är ju möjligt att samma föräldrar skulle ta illa upp även av "hen", men med det ordet har jag ju i alla fall visat att jag är på det klara med att bebisen är en människa, en person, och inte en sak.

Det känns ju också en smula otympligt att behöva fråga om bebisens kön, bara för att sedan kunna säga "vilka små söta händer han har", eller något liknande.

När min son var yngre var han väldigt förtjust i bebisar, och då hände det ju att vi talade om bebisar som befann sig en bit bort, och då pratade vi vanligtvis om bebisen som "den". Då hände det att jag fick kritik för att det sättet att uttrycka sig skulle leda till att min son skulle se respektlöst på bebisar. Nu tror jag att den farhågan var överdriven, men "hen" borde ju kunna lösa även det problemet. Det känns minst sagt udda att behöva springa fram till bebisens föräldrar och förhöra sig om könet för att först sedan kunna prata med sin egen fyraåring om hur söt bebisen är.

Men min fråga, den som jag ligger sömnlös över, handlar egentligen om skillnaden mellan ett språkligt behov av nya ord(konstruktioner) och andra sådana behov, och vilka du i så fall tänker dig att de behoven kan vara?

 

[Breaktown]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Men min fråga, den som jag ligger sömnlös över, handlar egentligen om skillnaden mellan ett språkligt behov av nya ord(konstruktioner) och andra sådana behov, och vilka du i så fall tänker dig att de behoven kan vara?

Med "språkligt behov", som kanske var ett konstigt uttryck, menade jag att folk kommer ofta med arguementet att de tycker att "hen" ska införas av skäl som inte alls har med genus eller jämnställdhet att göra. Att de (påstår sig) tycka att det finns ett behov av "hen" endast för att vi inte har något pronomen som kan beskriva både en man och en kvinna.

De "andra behoven" skulle då vara att tycka att "hen" ska införas för att öka jämnställdheten, inte för att det skulle finnas någon brist i språket. Exempelvis att man ska kunna säga "igår födde jag barn, hen är söt" för att visa på hur oviktigt det är att avslöja könet i första hand. Språkligt skulle man ju kunna välja en annan formulering, men uppenbarligen är det viktigt att visa på att man inte vill avslöja barnets kön.

Det senare arguementet kan jag iaf förstå, även om jag inte håller med för fem öre. Det första argumentet, att det skulle finnas ett behov av ett sådant pronomen i svenska språket, det begriper jag inte alls. Ungefär som att anse att vi behöver införa ett nytt ord för det där djuret som går på fyra ben och säger "voff voff", eftersom vi inte har något tillräckligt bra ord för det i svenska språket.

 

[Badger]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag förstår på ett sätt att du reagerar på tjej/kille på tex duplo o lego, men va fasen man kan väl använda grejerna som man vill? Skolkritor funkar på asfalt även om det finns särskilda kritor för ändamålet, läkemedel som var avsett för magproblem används vid abort, murarbaljor funkar som vattentunnor. Det är ju bara fantasin som sätter gränser. Man behöver ju inte av ren protest låts bli att köpa det man vill ha för att ens eget ändamål inte står med på förpackningen, men det kan absolut vara en bra ide att uppmärksamma lego på att det är förlegat att rikta det rosa söta mot tjejer. De kanske tar bort det om flera påtalar det?! Det kan ju faktiskt bara bli så för många fortfarande, det gör det för mig, (även om ena sonens två favotröjor är rosa). Det kan ju inte vara straffbart, men det kan gott påpekas på trevligt sätt!

Nu var det inte jag som skulle låta bli att köpa. Det var jag som letade efter rosa Duplo. Vad jag störde mig på var texten, inte utseendet. Det är inga egentliga problem för mig att köpa rosa kaninduplo till min tvååring (bortsett från ev irriterade blickar från släkten när han öppnar paketet då), oavsett kartongens look. Däremot ser jag verkligen inte fram emot att ge bort rosa lego/duplo till min 4-7 åriga son. Inte nog med att det bara är kopplat till kaniner och sockersöt text, det står för FLICKOR på dessutom och det är bara flickor på paketet. För en liten pojke som just öppnat sin födelsedagspresent skulle det lika gärna kunna stå -FÖRBJUDET för pojkar eller, om du leker med detta BLIR du en flicka, de brukar vara lite känsliga i den åldern och det kan man inte bara skratta bort.

Nu skrev ju jag såklart till Lego och klagade i torsdags eller fredags och fick trevligt svar. Tyvärr innebar svaret att de inte lyckades sälja neutralt lego till flickor överhuvudtaget utan de köpte bara rosa-för flickor-med kaniner och inget annat. Jag inser att för ett företag som vill tjäna pengar så har de kanske inte så många alternativ helt enkelt. Duplo är ju mestadels mycket neutralt med sina bondgårdar osv, det jag klagade på var bristen på rosa i normalsortimentet. Legot ligger helt enkelt lite i limbo mellan föräldrar som vägrar köpa annat än rosa till flickor och företag som försöker sälja till dem.

Jag ska självklart svara till dem att de rosa flickornas föräldrar förhoppningsvis är så smarta att de fattar att de ska köpa kaninlegot även om det inte står enbart för flickor på kartongen. Men iofs, man vet ju aldrig, gamla rosamormor står kanske där och tänker -vågar jag köpa manligt Duplo till tösen... ja! pust, det står speciellt för flickor, då är det ingen fara

 

[Petruska]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Det första argumentet, att det skulle finnas ett behov av ett sådant pronomen i svenska språket, det begriper jag inte alls. Ungefär som att anse att vi behöver införa ett nytt ord för det där djuret som går på fyra ben och säger "voff voff", eftersom vi inte har något tillräckligt bra ord för det i svenska språket.

Ok, men hur löser du då situationer som de jag beskrev? När man pratar om någon (en kines eller en bebis) som man inte vet om det är en han eller en hon. Problemet med att säga den är ju att många tycker att det låter respektlöst, som att man gör en människa till en sak.

Frågar du alltid om kön när du inte vet? Även om du sitter i ett annat sällskap och pratar med en fyraåring om bebisen, som i mitt exempel? Eller om du får mail av Mei Liu med titeln professor - frågar du då om det är en man eller en kvinna, eller krånglar du till alla meningar så att du kan säga namnet, typ: "Mei Liu frågar om det passar bra att vi tar ett telefonmöte med Mei Liu på onsdag?" Eller: "Titta vilka söta händer bebisen har, bebisen har säkert lika söta fötter."

Eller hur gör du?

Uppenbarligen har din svenska något slags kvalitet här som min saknar, om du aldrig har sådana språkliga problem. (Ok, för att du kanske inte mailar med kineser du inte känner så ofta, men just bebisar, man ser ju inte om de är tjejer eller killar om de inte är nakna.)

Nu är jag inte van vid att säga hen i sådana sammanhang, och jag har aldrig gjort det, men jag tycker att mycket lutar åt att det är ett ord i den stilen jag behöver.

 

[Mabuse]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag tycker inte det är så krångligt, ofta kan man tala/skriva runt det:

Mei Liu mailade och frågade om det är ok att vi tar det där telefonmötet på onsdag, fungerar det för din del?

Eller:

Vilka söta små händer! Jag slår vad om att fötterna är lika söta de också! (den senare kommentaren antar jag dessutom skulle sägas i bebisens närvaro, så då kan ju också fråga föräldern om man vill: Vilken söt liten bebis! Är det en pojke eller en flicka?)

Däremot vore det väldigt smidigt med hän i skrift i vissa lägen, nämligen då man nu skriver "han eller hon", vilket blir rätt åbäkigt. Alltså då man skriver generellt om t ex husägare eller socialsekreterare, och inte har en specifik person i åtanke. Eller då man vill citera anonymt, och vill kunna göra det utan att röja eller ändra personens kön.

 

[Badger]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

För dig är det helt enkelt en bra lösning att i förordet (som ingen vanligen läser) till ett spel för barn i 14 årsåldern (läs rollspel tex) eller en lärobok för 11-åringar skriva -det står han överallt i hela boken, med det menar vi även hon. (som om inte ordet han skulle hamras in i barnen snarare än förordets lilla hon).

Eller en transperson som vill vara ett neutrum, ska man då tvinga personen vara en han eller hon, att kallas ett det uppfattas nog gärna som en förolämpning.

För att inte tala om varje gång min man orsakar en snabbköpskassörska ångest med vårt barn i blå overall, röd mössa och vi har inte rakat av allt håret i militärfrissa som folk tenderar göra på småpojkar. Åååh hon är så söt! för det är väl en hon, -nädå det är en han. OJojoj förlååt (ilröd i ansiktet -alla föräldrar inser inte att det är omöjligt att se skillnad på små barn utan blir rejält sura för felgissning. För att inte tala om hur sura de kan bli om man kallar barnet den.).

 

[Petruska]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Bebisfallet är väl det jag har funderat mest på. Jag hade på sin tid en treåring som var smått besatt av bebisars gullighet, och då hände det ofta just att vi sa "den" och så blev någon annan lite sur.

Treåringen undrade uppenbarligen inte över kön, utan ägnade sig helt åt just gulligheten, och det var inte alltid det lättaste att få en syl i vädret. Rätt mycket bebiskommentarer fälldes med bebisen på avstånd - tex något bord bort på ett fik eller så. Då är det lite udda att springa dit och fråga om könet. (Även om det så klart hände att treåringen smet dit för att få uppleva gulligheten på närmare håll.)

Sen var det väl det att jag inte gick med på att tolka klädkoderna, heller. Det tog emot lite att inför en pojke med rosa som en av sina favoritfärger förklara att bebisen nog var en flicka eftersom de små söta bebiskläderna var rosa. Och färgkodningen var dessutom lite mindre konsekvent genomförd då.

Därav "den", och därav sura miner både från bebisens sällskap och ibland från vårt eget sällskap. Men naturligtvis kan man lika gärna problematisera surheten som språket i de här fallen. Och jag vet ju inte om de hade föredragit hen (ska det inte stavas med e?).

När det gäller skrift håller jag med dig. Det går dock att skriva han/hon, vilket jag upplever enklare än att säga "han eller hon". Men man ser ju också krångliga konstruktioner när skribenten använder "denne", tex "TS frågade ju hur det förhåller sig med skatten för denne."

 

[Badger]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Ja, fast det handlar ju inte om att du inte kan förstå hur man kan tycka det. Utan mer att jag tycker att man kan vara medveten om vad genus är men tycka att det är totalt oviktigt, eller korkat för den sakens skull. Jag skulle påstå att man då ändå är genusmedveten. Jag är alltså ute efter att jag tycker att själva begreppet "genusmedveten" är ett väldigt konstigt begrepp på människor som har en viss åsikt i en fråga.

Jag inser att vi håller på med en diskussion om det rent språkliga, så: Jooo, medveten kanske är ett märkligt ord i sammanhanget. Man kan ju vara medveten om rasism och tycka att det är korkat att vilja motarbeta det. Samtidigt brukar dessa personer ju då kallas rasister.

Så då skulle jag helt enkelt vilja kalla en person som känner till orättvisor mellan flickor och pojkar i skolan men som tycker att det är ett bra tillstånd för misogyn eller misoan snarare än medveten.


(misogyn=Misogyni är ett hat eller starka fördomar mot kvinnor. Ordet kommer från grekiskans ord μῖσος (misos, "hat") och γυνή (gynē, "kvinna"). Misoan= hat eller starka fördomar mot män (hopklistrat av mig miso=hat aner=grekiska för man).

 

[Breaktown]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Frågar du alltid om kön när du inte vet? Även om du sitter i ett annat sällskap och pratar med en fyraåring om bebisen, som i mitt exempel? Eller om du får mail av Mei Liu med titeln professor - frågar du då om det är en man eller en kvinna, eller krånglar du till alla meningar så att du kan säga namnet, typ: "Mei Liu frågar om det passar bra att vi tar ett telefonmöte med Mei Liu på onsdag?" Eller: "Titta vilka söta händer bebisen har, bebisen har säkert lika söta fötter."

Eller hur gör du?

Uppenbarligen har din svenska något slags kvalitet här som min saknar, om du aldrig har sådana språkliga problem. (Ok, för att du kanske inte mailar med kineser du inte känner så ofta, men just bebisar, man ser ju inte om de är tjejer eller killar om de inte är nakna.)

Nu är jag inte van vid att säga hen i sådana sammanhang, och jag har aldrig gjort det, men jag tycker att mycket lutar åt att det är ett ord i den stilen jag behöver.

"Mei Liu undrar om det passar bra med ett telefonmöte på onsdag"
"Titta vilka söta händer, fötterna är säkert lika söta"

Inga problem alls. I det senare fallet kan man även utan problem säga "Titta vilka söta händer den har, fötterna är säkert lika söta".

I bebisfrågan, om det var en bebis som jag skulle träffa mer än för att inspektera dess händer och fötter, då skulle jag fråga om det var en flicka och pojke. Jag hör till delen av befolkningen som inte tycker att det är en särskilt konstig eller laddad fråga.

Jag skulle inte påstå att min svenska har någon särskild kvalité utan väldigt normal. (Men med tanke på hur många det är som särskiver in absurdum och aldrig lyckas använda de och dem rätt, så kanske den är högre än jag trodde)

 

[Breaktown]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

För dig är det helt enkelt en bra lösning att i förordet (som ingen vanligen läser) till ett spel för barn i 14 årsåldern (läs rollspel tex) eller en lärobok för 11-åringar skriva -det står han överallt i hela boken, med det menar vi även hon. (som om inte ordet han skulle hamras in i barnen snarare än förordets lilla hon).

Eller en transperson som vill vara ett neutrum, ska man då tvinga personen vara en han eller hon, att kallas ett det uppfattas nog gärna som en förolämpning.

För att inte tala om varje gång min man orsakar en snabbköpskassörska ångest med vårt barn i blå overall, röd mössa och vi har inte rakat av allt håret i militärfrissa som folk tenderar göra på småpojkar. Åååh hon är så söt! för det är väl en hon, -nädå det är en han. OJojoj förlååt (ilröd i ansiktet -alla föräldrar inser inte att det är omöjligt att se skillnad på små barn utan blir rejält sura för felgissning. För att inte tala om hur sura de kan bli om man kallar barnet den.).

Varför skulle man skriva "han" eller "hon" i spelregler över huvud taget?

Om en transperson vill kalla sig för "hen" då skulle jag självklart kalla denne för det. Men det är en helt annan sak än att man stöter på en främmande person på stan och kallar denne för "hen" för att man inte tycker att det går att avgöra vilket kön personen har. Om det är här problematiken ligger bör ju "hen"-anhängarna argumentera för att vi tar bort hon och han och ersätter det med "hen". Ett tredje alternativ förenklar ju inte den problematiken.

Att folk blir upprörda för att någon gissar fel eller kallar barnet för "den" är ett problem hos föräldern, inte en anledning att lägga till fler pronomen i språket.

 

[Thaliaste]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag tycker inte det är så krångligt, ofta kan man tala/skriva runt det:

Det jag inte förstår är varför man ska behöva "tala/skriva" runt det när det finns ett ord som gör det enklare att uttrycka sig istället för att antingen tänka efter hur man ska omforumlera sig eller ta reda på könet innan man uttrycker sig.

Nu är jag visserligen ganska pratig av mig och kanske skulle behöva tänka efter lite oftare innan det kommer ur munnen men i det här fallet känns det faktiskt inte särskilt befogat.

Att folk stör sig på användandet av engelska ord istället för svenska ord kan jag förstå, men i det här fallet förespråkas att man ska omformulera hela meningen istället för att använda ett nytt ord. Jag har svårt att förstå varför man inte kan ta den enklare vägen?

 

[Thaliaste]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Att folk blir upprörda för att någon gissar fel eller kallar barnet för "den" är ett problem hos föräldern, inte en anledning att lägga till fler pronomen i språket.

Förälderns upprördhet håller jag med om är dennes problem, men det kan ju även vara så att det är den som talar som inte vill kalla en person för den. Själv har jag väldigt svårt att avhumanisera personer som befinner sig bredvid eller inom hör/syn-avstånd från mig eller personer som jag har en relation till men som inte är närvarande. Det går helt enkelt inte ihop med min syn på människor och relationer. I ett inlägg här kan jag kalla en godtycklig förälder för "denne" men jag skulle ha svårt att säga om en bebis som är brevid mig, för "den".

Boktiteln "Pojken som kallades det" är väl ett extremexempel på hur man använder pronomen för att värdesätta en person, i detta fall av hans egen mamma.

 

[Mabuse]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Det jag inte förstår är varför man ska behöva "tala/skriva" runt det när det finns ett ord som gör det enklare att uttrycka sig istället för att antingen tänka efter hur man ska omforumlera sig eller ta reda på könet innan man uttrycker sig.

Nu är jag visserligen ganska pratig av mig och kanske skulle behöva tänka efter lite oftare innan det kommer ur munnen men i det här fallet känns det faktiskt inte särskilt befogat.

Att folk stör sig på användandet av engelska ord istället för svenska ord kan jag förstå, men i det här fallet förespråkas att man ska omformulera hela meningen istället för att använda ett nytt ord. Jag har svårt att förstå varför man inte kan ta den enklare vägen?

Fast jag tycker inte det där omformulerandet är så svårt, iofs. Det kan rentav vara lite roligt ibland, som en språklig tankenöt. Fast oftast krävs ju ingen större tankemöda.

Och man får ju alltid fundera på formuleringarna när man skriver, det hör ju liksom till skrivandet. Ett hen mer eller mindre blir liksom en droppe i havet i sammanhanget.

Men, som sagt, som ersättning för hon/han eller "hon eller han" skulle det vara praktiskt. I mer informella sammanhang, som här på Buke exempelvis, brukar jag skriva h*n i det läget, men det funkar ju inte om man skriver i jobbet t ex.

 

[Mabuse]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Bebisfallet är väl det jag har funderat mest på. Jag hade på sin tid en treåring som var smått besatt av bebisars gullighet, och då hände det ofta just att vi sa "den" och så blev någon annan lite sur.

Treåringen undrade uppenbarligen inte över kön, utan ägnade sig helt åt just gulligheten, och det var inte alltid det lättaste att få en syl i vädret. Rätt mycket bebiskommentarer fälldes med bebisen på avstånd - tex något bord bort på ett fik eller så. Då är det lite udda att springa dit och fråga om könet. (Även om det så klart hände att treåringen smet dit för att få uppleva gulligheten på närmare håll.)

Sen var det väl det att jag inte gick med på att tolka klädkoderna, heller. Det tog emot lite att inför en pojke med rosa som en av sina favoritfärger förklara att bebisen nog var en flicka eftersom de små söta bebiskläderna var rosa. Och färgkodningen var dessutom lite mindre konsekvent genomförd då.

Därav "den", och därav sura miner både från bebisens sällskap och ibland från vårt eget sällskap. Men naturligtvis kan man lika gärna problematisera surheten som språket i de här fallen. Och jag vet ju inte om de hade föredragit hen (ska det inte stavas med e?).

I det fallet skulle jag nog komma till slutsatsen att den förälder som blir stött över att en treåring som beundrar ens bebis inte genast ser vilket kön man har klätt ut bebisen till mår bra av att testa sina gränser lite grann, och kanske inse att det inte är hela världen om alla inte genast ser om ens tvåmånadersplutt är en pojke.

 

[Badger]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Varför skulle man skriva "han" eller "hon" i spelregler över huvud taget?

Därför att man gör det såklart, varför annars? Och på precis det sättet som jag beskrev. Om jag skriver om något som ÄR ett problem, är knappast svaret att fråga "varför man skulle blabla" -det bara är.

Jag skrev också tydligt rollspel. Om du inte vet vad det är för något så har vi här en liten länk. http://sv.wikipedia.org/wiki/Rollspel

Precis som man gjort det i vår bok för barnavård. Det står hon eller han säkert flera gånger per stycke. Nu är det en amerikansk bok så de har varannat kapitel, the baby she, och varannat kapitel, the baby he. Men det är dels uppenbart att orden han eller hon används och att det var en sak den väldigt kompetenta författaren var tvungen att lösa.

Faktum är att det är ett ständigt återkommande problem i böcker och läroböcker med att han används istället för han/hon. Det är ok att skriva han/hon hela tiden i en text på kanske 500 ord eller så. Men det på 600 sidor kurslitteratur skulle ge vem som helst spunk!

Fördelen är att om du aldrig stött på problemet kommer du knappast heller att stöta på ordet hen. Så då var det löst och du slipper irritera dig om det skulle börja användas.

Jisses det är som snippadebatterna för några år sedan. Varför skulle det behöva heta någonting annat än framstjärt eller -pojkar har snopp flickor har inget.

 

[Breaktown]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Därför att man gör det såklart, varför annars? Och på precis det sättet som jag beskrev. Om jag skriver om något som ÄR ett problem, är knappast svaret att fråga "varför man skulle blabla" -det bara är.

Jag ifrågasatte inte det faktum att det förekom. Jag ifrågasatte behovet av att formulera sig så. Det borde gå utmärkt att formulera regler till ett spel, rollspel eller inte, utan att använda sig av varken hon, han eller "hen".

 

[Badger]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Mmm om svenskan nu är så skapad att man enkelt och naturligt kan skriva 400 sidor text riktad till en 14 åring utan att använda han, hon eller hen så tycker jag nog vi kan stryka både han och hon ur svenska språket rakt av och strunta i att lägga till hen. Varför har vi dem ens.

btw läste du länken om rollspel. De har äventyrsbeskrivningar för spelledaren att använda på hundratals sidor som hela tiden handlar om vad spelarna/spelaren har för valmöjligheter i äventyret. Regelböckerna till ett spel kan dessutom vara en 5 stycken på vardera flera hundra sidor. Författarna brukar såvitt jag märkt försöka vara jämställda.

 

[californication]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag har bara läst en del av tråden, men jag tycker att det börjar gå till överstyr nu. Det finns flickor, det finns pojkar. Det har med könet att göra, inte personligheten. Att börja kalla barn för "hen" känns bara fånigt. Det är ju att göra en stor grej av det om något.

Sen så känner jag att det många gånger går över styr också att det skall vara så neutralt som möjligt. Köpa blått till pojkar och rosa till flickor är aj aj. Well.. jag personligen älskar rosa, och kommer ha det oavsett om det blir en pojke eller flicka om jag eventuellt får barn i framtiden. Men problemet där är ju då att om det blir en flicka så kommer man antagligen få stå ut med en del tjaffs, att man "föder in henne i flickrollen" etc. Vafasiken, varför ens definera på det sättet då undrar jag.

Varför så ihärdigt bromsa rosa till flickor och blått till pojkar för att "det är fel"? Då är man ju lika god kålsupare själv, eftersom man bidrar till att dela upp färger efter kön.

Nä, det sundaste känns ju som att det är att inte göra en grej av det. Och jag personligen tycker att man gör en grej av det när man skall börja kalla folk för "hen" istället för han och hon.

 

[Björk]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag har bara läst en del av tråden, men jag tycker att det börjar gå till överstyr nu.

Läs jättegärna HELA tråden är min rekommendation!

 

[Thaliaste]

Sv: Kvällsöppet: Ska man berätta för sitt barn vilket kön det är?

Jag har bara läst en del av tråden, men jag tycker att det börjar gå till överstyr nu.

Inte i tråden hoppas jag? Eftersom du inte har läst den

Det finns flickor, det finns pojkar. Det har med könet att göra, inte personligheten.

Ska jag tolka det som att du menar att det inte finns några könsroller knutna till könet?

Att börja kalla barn för "hen" känns bara fånigt. Det är ju att göra en stor grej av det om något.

Hur menar du? Jag förstår inte. Jag tänker att det är att göra "en grej" av det att behöva fråga efter ens persons kön för att slippa använda "den" om en person som är bredvid en.

Sen så känner jag att det många gånger går över styr också att det skall vara så neutralt som möjligt. Köpa blått till pojkar och rosa till flickor är aj aj. Well.. jag personligen älskar rosa, och kommer ha det oavsett om det blir en pojke eller flicka om jag eventuellt får barn i framtiden. Men problemet där är ju då att om det blir en flicka så kommer man antagligen få stå ut med en del tjaffs, att man "föder in henne i flickrollen" etc.

Du tror inte att din pojke kommer att få kommentarer för att han går i rosa kläder (och klänningar, för det går väl in under "könsbestämda" kläder likväl som rosa kläder)? Hur kommer du att hantera det?